EN LJUSREFLEKTION
Om nu allt består av ljus, energi, även materien och därmed
också vi, med våra fysiska kroppar - då innebär
det att vi är ett slags virtuella varelser. Självklart
är vi inte mindre levande och verkliga för det, men vår
tillvaro är, i ljuset :o) av ovan skrivna reflektioner, något
mindre handfast än vad man föreställer sig.
Människan kan ännu inte tillverka materia av ljus, men troligen
kommer det att bli möjligt om forskningen får fortsätta
ett tag till. Vi kan redan nu med hjälp av laserljus påverka
och förstöra materia. Materia är egentligen bara en annan
form av energi, ett annat tillstånd av dess laddning och sammansättning.
Av atomerna, som är små elektroniska underverk, byggs skapelsen
och våra kroppar upp, och av ljusvågor styrs våra tankar
vidare till kroppens nervtrådar för dess styrning.
I och med detta är det egentligen inte så stor skillnad på
en rörlig figur på en datorskärm och en människa i
den tredimensionella världen. Det är en enorm skillnad i dignitet,
och i kvalitet, men själva grundmaterialet, själva energin, är
precis densamma. Vi är inte mer "fysiska" än den virtuella
figuren på skärmen, det är bara det att våra elektroner
har en annan sammansättning och frekvens, än 3D-animationens.
Vi lever alltså redan i en ljusvärld, där allt består
av spunnen, formad energi, låt vara att här också finns
skuggor.
...
Det finns en annan sak som kan tyckas bekräfta detta. Universum
tycks ha ett slut, en gräns. Vad finns bortom den gränsen? Ett
tomrum, ett intet? Universum expanderar säger vetenskapen. Expanderar,
in i vad?
Science fiction-författare har varit inne på dessa tankar, och
beskrivit vår värld som en virtuell värld, där gränsen
för verkligheten kan gå strax utanför den stad man lever
i. När man kommer dit tar allt slut helt plötsligt, och man står
inför ett stort intet och förstår ingenting.
Det är fantasi, men så måste det vara vid universums
yttre gräns. Stjärnvärlden tar en gång slut, och där
utanför finns intet. Men intet är intet, så hur kan det
då finnas där alls? Hur kan universum "ta slut", om
det som finns utanför inte finns? Och hur kan något, som i så
fall är allt, ta slut?
Svaret på detta skulle kunna vara att alltet är en virtuell
skapelse, något som egentligen äger rum inom Gud, i hans tanke,
men som ändå, pga hans skapelse och auktoritet, är en absolut
verklighet.
Han uppehåller allt med sitt allmakts ord, säger Bibeln. Han
formar av sin strålglans ett virtuellt universum, uppkopplat genom
hans vilja och makt, beteende sig efter hans lagar, rörande sig mot
hans av evighet uttänkta mål, med de levande skapelser som är
däri, givna sin fria vilja, och väljande sin väg mot sin
destination, i de båda evighetsvärldar som skall komma.
...
Man kan inte annat än konstatera att vi är elektroniska varelser,
i en helt och hållet elektronisk värld.
___
