TINGENS URSPRUNG OCH TILLBLIVELSE
Gud skapade genom sitt ord, genom att tala. Men av vad skapade han
det skapade - av ingenting, eller av något?
Jag skulle vilja säga att han skapade av något. Tanken skulle
möjligen stämplas som kättersk av vissa kristna. För
vad skulle detta något vara? Fanns det något före skapelsen?
Nej, i så fall skulle ju detta också tillhöra skapelsen.
Är den nuvarande skapelsen en del av Gud själv, som i panteismen?
Nej, då skulle Gud tvingas skicka en del av sig själv till helvetet
efter domen, och det vore orimligt. Så hur skall gåtan lösas?
Strålarna från solen, är de en del av solen, eller
har de blivit lösgjorda från solen? Var går solens gräns?
När man beskriver en sol så tänker man sig också
dess strålar. Men man tänker inte på de växter som
upptagit strålarna i sig. Alltså, så länge solljuset
inte är mottaget och omvandlat till energi, så tillhör
det solens strålglans. Men i samma stund som det omvandlas till något
annat än en solstråle, så ingår det i något
annat och är inte längre "sol".
Kan man överföra detta på Gud och skapelsen? Kanske.
Bibeln säger att Gud är ljus. Inte skapat ljus, utan ett evigt
oförgängligt väsen av ljus. (Ingen människa kan se
Gud och leva.)
Men ljus lämnar ifrån sig ljus. Även Guds ljusglans omvittnas
ge ljus åt fysiska rum, vilket vi kan läsa om i Uppenbarelseboken.
Det kanske kan vara så att den strålglans som utgår ifrån
Guds ljus, alltså återskenet, är det ljus han skapade
universum av*. För också materien består av ljus, ljusenergi
som är bunden i atomer. Det är denna energi som lösgörs
vid kärnexplosioner.
Detta ljusmaterial är alltså en slags restprodukt av den strålglans
som går ut ifrån Gud. Den motsvarar de solstrålar som
absorberats från solen och inte längre är en del av solen.
* Se 1 Tim. 6:16: Gud är ljus och bor i ett ljus.
Är detta ljus som Gud bor i det återsken, den utgående
strålglans, vi talar om? För det finns ju bara två alternativ:
Antingen är det ljus Gud bor i en del av honom själv, eller så
är det en del av hans skapelse. Det synes logiskt att föreställa
sig att det ljus som strålar ut från Gud, är det opersonliga
ljus han s.a.s bor i.
Ingen vet vad ljus är egentligen. Ljus beter sig ologiskt, det
är både en vågrörelse och en partikelrörelse.
Ljushastigheten bestämmer tidens gång. Ljus bundet i materia
ger gravitation. Ljuset tycks ha "övernaturliga" egenskaper,
dvs det övergår vår horisont. Det skulle då tyda
på att ljuset är skapelsens grundelement, alltså att ljuset
befinner sig på tröskeln mellan skapelsen och Skaparen.
Om detta är rätt så skulle den nuvarande materien bestå
av ljus som inte längre är en del av Gud, men som likväl
har kvar något av hans egenskaper. Alltså det från Skaparen
frigjorda och i materien bundna ljuset, som inte längre tillhör
Skaparens person. Det har lämnat honom, som solenergin har lämnat
solen.
Är detta emot Ordet? Jag tror inte det. Det gör inte Gud till
en del av det framtida helvetet, där en del av skapelsen kommer att
tillbringa sin evighet. Skaparen är bara där skapelsen står
i förbindelse med honom genom hans Ande. Död materia är
död i dubbel bemärkelse, den är som de döda cellerna
i vår kropp, som fallit av och blivit till stoft.
...
Det andra alternativet, dvs att Gud skapade allt ur intet, är
visserligen också tänkbart. Men mera svårbegripligt. Jag
tycker det talar mot logiken att något skulle kunna skapas av inget.
Inget är inget. Inget kan inte bli något. Det är lika ologiskt
som att säga att Gud själv skulle ha kommit till ur inget. Gud
har alltid funnits. Han har ingen början och inget slut, han är.
Skapelsen har däremot en början, och den har kommit från
Gud. Men ur intet? Ursäkta mig, men det låter för fantastiskt,
t.o.m för någon som är Gud. Visst är han allsmäktig
och kan göra allt. Men den skapelse vi har omkring oss följer
ändå vissa bestämda lagar. Den beter sig inte hur som helst,
den varken dyker upp eller försvinner i tomma intet. Energi är
oförstörbar sägs det.
Jag tycker det talar emot de lärdomar Bibeln bygger på och
de spår av hans arbetssätt vi finner däri, att säga
att allt har kommit ur inget. Gud arbetar utifrån logik och givna
lagar, han "fuskar" liksom inte. I så fall hade världen
inte behövt bestå av något fysiskt alls. Den kunde ha
varit en gudomlig fantasi helt utan normer och fasta former. Men sådan
är den inte.
Jag tror därför att allt som finns kommer från Gud och
ur Gud, men att detta tillblivna är potentiellt frigjort från
Gud. Dvs utom där kontakten är obruten eller återknuten
genom Jesus, i den Helige Ande.
I den framtida återlösta världen skall "Gud bliva
allt i alla", säger Paulus (1 Kor. 15:22-28). I den världen
kommer alltså ljuset att vara gudomligt och bemängt med hans
egen person. Vi, med all den energi, materia och andesubstans vi består
av, blir en del av Gud - dock utan att upphöra som individer. Vi blir
en sammansmält symbios, med gemensamt himmelskt medvetande.
Med detta skulle man kunna säga att skapelsen från början
var allgudomlig - "panteistisk" - och att den i framtiden kommer
att bli allgudomlig. Men i nuvarande läge är den inte allgudomlig,
inte panteistisk. Nu är den materiella världen skild från
Skaparen, genom änglars och människors uppror mot skapelseordningen.
___
Så säger Herren: Det är sant det du talar, och du
skall få tala mer.
