"SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"          

 

JORDEN ÄR EN FALNAD HIMMEL

Vad följer då av allt detta? Jo, en av de insikter som kommer oss till del, är att:

Himlen är inte något annat än det vi redan har, utan något mer av det vi redan har. Detta är vad Bibeln lär oss. Den talar om förgängelsens makt, som nu råder över skapelsen. Denna makt har förmörkat och drivit bort (avskärmat) Guds ljus ur materien, så att materien förgås, faller sönder, mister sin harmoni, etc. Vi ser inte tingen i deras rätta gestalt, utan bara som en skugga av ursprunget. Vi trodde att det var så här världen skulle se ut, men vi kommer på bättre tankar om vi låter Guds ord genomlysa vårt inre.

Ursprungstillståndet var stort och härligt, och strålande av fullkomliga färger, sekvenser, substanser, nivåer, förnimmelser, synintryck, vetande, kännande och livupptagande.
Jesus talar om en källa av levande vatten. I den förhärligade, återställda tillvaron, är allt levande, även tingen. De är genomsyrade av Gud Faderns liv och personlighet, så att de beter sig som intelligenta väsen.
Redan nu gör stora delar av skapelsen det, men då kommer vi att få se det som det var från början.

Detta är alltså himlen, en falnad himmel. När jorden var ny, var den i himlen. Den hade ett paradis precis som det himmelska paradis vi nu färdas till när vi som frälsta dör.

Behöver man mer än så här? När Gud av denna världen kan skapa ett jordiskt paradis, vad skall vi då med en substanslös himmel någon annanstans i tomma intet till?

Det Gud skapade från början var naturligtvis inte sämre än det som skall komma. Gud går ju inte i skola så att han lär sig med tiden. Nej, urjorden var lika fullkomlig som himlen därovan, och det paradis Adam och Eva vandrade i tillsammans med Gud var inte skapt med sämre kvalitet eller finess, än det paradis vi nu har i himlen.

Hade det fått fortsätta skulle det ha blivit till en stor stad, när alla deras barn byggt sig bostäder och flyttat från hemmet. Det hade blivit en himmelsk stad, på denna jord, om inte syndafallet hade skett.

Kom inte och säg att det verk som Gud själv sade var gott, var sämre än det som var i himlarna. O nej, men det vi ser nu är bara skuggan av det ursprungliga och tillkommande. Det fanns ett livets träd i det jordiska paradiset också, där fanns floder precis som i himlaparadiset. Då kan även den enfaldige förstå att platserna är närbesläktade.

Så vad är himlen? Är det en plats eller ett tillstånd? Både och. Himlen är en plats i ett tillstånd av oförgänglighet. En materiell plats, den kan vara var som helst där Gud härskar oinskränkt, på en eller många planeter i universum.

Kan man tänka sig någon bättre plats att förlägga ett paradis på än en planet? Tänk vilken fantastisk skapelse jorden är. Med allt det liv som kan bo och alstras här. Ett underverk utan like. Ett paradis. Men vi är så nedtyngda av synden och denna världens sorger, att vi knappt kan se det så. Men när Gud gör allt nytt och tingen återställs och framställs i sin rätta dager, då kommer vi, som är där då, att förstå hur det var tänkt från början.

Ingen kan väl tro att Gud skapade världen för att den skulle vara en pinoort, fylld av sorger och bedrövelser? När Jesus sätter sig på sin stora himlatron för att för evigt ta Faderns rike i besittning, då kommer hela stjärnvärlden att ingå i det riket.
Det som inte går att använda längre låter han sugas in i något svart hål, där det försvinner ur vårt universum och vår tid, men återfinns i ett stagnerat, bottenlöst mörker i en intensiv hetta.

För övrigt skall allt det vi nu ser återgå till den ljusglans det hade från begynnelsen. Redan i tusenårsriket skall solljuset bli sjufalt klarare. Så Gud vet vad ljusterapi är, och den kommer att bli magnifik under de tusen åren. Jesus själv och hans tjänare skall stråla som solen i det riket, av samma kraft och gudomselektricitet som skapelsen själv skall ha.

Men det är bara början. Gud bor i ett ljus dit ingen människa kan komma. Och ändå har han sagt att vi skall få komma till honom. Och han vandrade ju med Adam och Eva i begynnelsen. Svaret på den gåtan är att vi inte kommer att vara bara "människor" när den dagen kommer. Vi kommer då att vara såsom änglarna - Jesus har själv sagt det, ord för ord - så jag hoppas du tror honom. Såsom Herrens budbärare ("änglar") kan vi träda in i Guds närhet, utan att förbrännas eller förblindas av hans ljusglans.

Det finns vissa objekt i universum som lyser med ett otroligt ljus jämfört med andra. Man tror att de består av massiva stjärnor. Kanske det, men tänk om det är paradisvärldar? Där ljuset för våra nuvarande ögon och instrument ter sig som intensivare än solljuset, men för dem som är därinne är fullt njutbart och genomträngbart.

När man sovit och går ut i dagsljus blir man ju bländad först, och vore man riktigt okunnig skulle man kanske tro att det inte går att vistas i det ljuset. Men man vänjer sig. Våra ögon är skapade för att tåla vissa ljusfrekvenser.

I den förhärligade tillvaron får våra ögon bättre förmågor än så. Vi kommer att kunna uthärda det mest fulltoniga ljus, och ändå urskilja färger och nyanser och former, men färger, nyanser och former i ett utökat spektrum och substans.

En sådan värld, dold för våra ögon, i ett strålande ljus, kan vara det ljushem Gud bor i. För så säger Bibeln, att han BOR i ett ljus dit ingen människa (av kött och blod) kan komma.

Nu finns det förstås flera "våningar" i Guds himmel. Vi har tre himlar enligt Paulus, och så har vi (enligt Salomo) himlarnas himmel över dem. När Jesus for upp till himlen så for han upp över alla himlar, så det finns ett ställe till, där det inte ens finns någon himmel. Det är väl Faderns egen evighetstillvaro det handlar om, den plats och tillvaro där treenighetens Gud befann sig före skapelsen av himlarna och jorden. Ända dit for Jesus, för att återförenas med sin Far.

Men förlåt mig om jag säger att jag inte tror han for dit med sin kropp. Med sin kropp tror jag bara han for till paradiset, till den planet som badar i det gudomliga ljuset. Och bor Jesus där, då bor också Gud där, för Jesus är Gud, och den platsen är då en sannskyldig himlaort. Men det finns en högre ort, där bara gudomlig ande existerar, och dit for Jesus i sin gudomliga ande, på samma sätt som han hade lämnat den tillvaron när han kom hit för att bli människa. Dit kan ingen annan än Gud själv komma, för det som är skapat är skapat och kan inte överträda den gränsen.

Tillvaron rymmer som synes många dimensioner, även i himlen. Men det är inga underliga flum-dimensioner, utan de tillhör just precis den skapelseform vi redan lever i, men som nu är i sönderfall pga synden.
...

Ytterligare: Varje ting har en strålglans, varje ting har en aura av elektricitet kring sig. Allt styrs av elektricitet. Elektricitet är ljus när ljuset bringats att bete sig eller styras enligt tingens ändamål. När vi rör oss, då gör vi det pga elektriska impulser. När vi tänker, är det elektriska impulser som far runt i våra huvuden och i vårt sinne. Vad är det som styr dessa impulser, vad är ett medvetande? Och hur kommer medvetandet i kontakt med materien, om det inte överförs med ljussignaler? Ljuset, sade jag ju tidigare, är tröskeln mellan Skaparen och skapelsen. HALLELUJA, där möts det som är där ovan med det som är här "nere".

När du visslar stiger du mot frekvenser som till slut blir omöjliga att höra. Men ett djur kan höra dem. Hundar kan höra signaler från visselpipor som vi är döva för. Tillvaron rymmer mer än det vi ser och hör nu. Så är det i Guds himmel på de platser där oförgängligheten råder.

Atomen styrs också av elektricitet, den är en liten elmotor med otroliga egenskaper. Det finns alltså ingen anledning att nedvärdera denna skapelsen. Den är så fantastisk och så sinnrik, i allt, att vi förstår att den från början var ett fullkomligt mästerverk av Gud Fadern och hans Son.

Det är detta som är orsaken till att människor, även i det fallna tillståndet, ständigt fascineras av skapelsen och naturen. Det gudomliga vittnesbördet finns där fortfarande, det lyser upp och lockar till sig vår uppmärksamhet. Det ropar till våra sinnen: "Kom och se mitt verk och förundras över min höghet."
Och vissa av oss förstår att det är Guds Ande som talar, andra håller emot eller är döva, men fascineras gör vi alla.
...

Himmel på jord... Ja, var det inte precis det Jesus bad om? "Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden". Och det kommer att bli bönesvar, var säker på det. Och det blir inget halvt bönesvar, nej det blir precis som Jesus bad om, att Guds vilja kommer att manifestera sig här på jorden precis som i himlen.

Jorden är en falnad himmel.
___