DEN FÖRHÄRLIGADE MATERIENS TILLVARO
| 
|
"DÅ SÅG GIDEON att det var HERRENS ängel.
Och Gideon sade: 'Ve mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS
ängel ansikte mot ansikte!" (Dom. 6:22)
"De kunna ju ej heller mer dö; ty de
äro lika änglarna och äro Guds söner, eftersom de hava
blivit delaktiga av uppståndelsen." (Luk. 20:36)
"Då nu alla som sutto i Rådet
fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara
såsom en ängels ansikte." (Apg. 6:15)
"Då blev det en stor jordbävning;
ty en Herrens ängel steg ned från himmelen och gick fram och
vältrade bort stenen och satte sig på den. Och han var att skåda
såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita såsom snö."
(Matt. 28:2-3)
"Och när de hade kommit in i graven,
fingo de se en ung man sitta där på högra sidan, klädd
i en vit fotsid klädnad; och de blevo förskräckta."
(Mark. 16:5)
"Och medan de skådade mot himmelen,
under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i
vita kläder." (Apg. 1:10)
___
|
|
Varför har änglar människoansikten?
Jag har svårt att förstå varför en angeloid skulle
ha en näsa, om den inte är till för att andas med. Samma
sak med ögon, öron, etc. Hela den mänskliga anatomin är
ämnad för liv på en planet. Hade vi och änglarna varit
bestämda till en framtida kroppslös tillvaro utan gravitation
och syre, hade det varit bättre om våra härlighetskroppar
blivit sfäriska.
När Jesus som den första uppståndelse-människan
väcktes upp från de döda, gjorde han det i sin egen kropp.
Men hans kropp var också "överklädd" med den
himmelska härligheten, och all jordisk förgänglighet var
borttagen ifrån den. Den var alltså både jordisk och
himmelsk.
När vi sedan möter Jesus i Uppenbarelseboken, visar han sig där
i sin härlighetsskepnad, dvs han låter härligheten överstråla
sin jordiska kropp. Johannes beskriver en lysande människolik gestalt.
Aposteln blir därefter upptagen till Paradiset, och möter där
en mängd himmelska varelser, och alla har de människolika kroppar,
men med övermänskliga egenskaper.
I Paradiset finns ingen död och ingen förbannelse, därför
är tillvaron där himmelsk. Men den är likväl "materiell".
Även där har man näsor, ögon, öron, ben och allt
sådant som hör en planettillvaro till.
Där finns också träd, floder, gator och byggnader. Det
är alltså en planet, men den skiljer sig från jorden på
ett sätt som vi har svårt att föreställa oss. Materien
är där "utökad". Ljusfrekvenserna är totala,
likaså ljud och tonskalor. Tingen verkar genomskinliga, och det existerar
inga skuggor. Skillnaden mellan det andliga och det fysiska tycks också
vara överbryggbar, så att man kan se och förflytta sig
oberoende av det tredimensionella rummet.
Man kanske kan säga att den förhärligade tillvaron rymmer
fler dimensioner än dem vi lever i nu. Dvs det handlar inte om en
annan dimension (ingen kan leva i EN dimension), utan om FLER dimensioner,
lagda till dem vi redan har.
Paulus säger att nu ser vi såsom i en spegel, men då skall
vi känna till fullo. Dvs den nuvarande tillvaron är begränsad
av förgängelsen som är lagd över jorden. När den
tas bort eller vi flyttas upp, återkommer den ursprungliga, fullständiga
tillvaro vi hade före syndafallet.
Adam och Eva levde (till en viss del) i den tillvaron, här på
jorden. De kunde se, höra och tala fritt med Herren Gud. De behövde
inte åkalla eller offra på den tiden, eftersom gemenskapen
med Gud och det himmelska var obruten. Himmel och jord var förenade,
och därför heter det att de bodde i det jordiska paradiset, i
Edens lustgård, och att Gud vandrade där med dem.
Då fanns det ingen förbannelse och inget av det som syndafallet
förde med sig. Kvinnan kunde föda barn utan smärta, mannen
kunde skörda jordens frukt utan ansträngning. Marken bar varken
tistel eller törne. Det var ett nyskapat paradis, och hade tillvaron
där fortsatt skulle den förmodligen ha blivit till något
som liknar det paradis Uppenbarelsen beskriver. Det paradiset har en annan
historia, som vi kan läsa om i Jesaja 14 och Hesekiel 28.
Vi som är frälsta känner redan nu av denna återställelse
av de ursprungliga skapelsedimensionerna. Inte direkt fysiskt, men i vår
inre människa. Vår ande är redan införsatt i det himmelska,
med Jesus, och det genom tron.
Om vi vill förstå något av paradistillvaron, så
kan vi jämföra med den skillnad det är på att vara
fylld av den Helige Ande, och att inte vara det. Den kraft vi känner,
den himmelska insikten, friden och alla övriga förmågor
som ges av Anden, jämfört med tillvaron utan dem, ger en föreställning
om hur det blir efter uppståndelsen.
Som du upplever det i dina härligaste stunder med Jesus och den
Helige Ande, så kommer det att vara i paradistillvaron. Fast mer.
Hur åskådliggör man det för en ickekristen? Det
går inte. Är du inte frälst så bli det. Enda sättet
att få uppleva denna försmak, för att inte tala om själva
huvudrätten, är att tillhöra Jesus och vara inbjuden till
hans himmelska rike.
___
