NOAS ARK

FYND OCH FORSKNING KRING

VÄRLDENS MÄRKLIGASTE BÅT


Noas ark


Av Elis Stafberger

1 Mos. 6:5-8, 11-22, Matt. 24:37-42

MED OVAN ANGIVNA BIBELSTÄLLEN som bakgrund och utgångspunkt vill jag i det följande framlägga det material som jag samlat om Noas ark och dess öde. Jag är övertygad om, att de flesta av mina läsare är okunniga om de fakta som här kommer att redovisas.


Vi förflyttar oss tillbaka i tiden till år 1904. I Köpenhamns-tidningen Dagbladet för den 31 augusti detta år läses en märklig notis om detta intressanta ämne, så lydande:

"I dessa dagar har örlogsvarvets båtbyggeri avslutat byggandet av en märklig fartygsmodell, den är 30.fot lång, 5 fot bred och 3 fot hög och liknar, med sina sluttande sidor, mest ett hustak.
Det är en ny Noas ark, utförd efter en ritning av ingenjör Vogt, vartill Carlsbergs-bryggeriets kulturfond betäckt kostnaderna."

Angående arken och avsikten därmed har dess konstruktör, den kände uppfinnaren ingenjör Vogt på uppmaning meddelat oss meddelat oss följande upplysningar:

"Ni vet, att jag i åratal sysselsatt mig med experiment beträffande sjöfarten. Under dessa experiment, då det var av stor betydelse att arbeta med de bästa relationstal av fartygens dimensioner, fästes min uppmärksamhet av några mått i Bibeln. Det var i 1 Mos. 6:15 där Noa får Herrens befallning att bygga en ark, och vilkens dimensioner bestämmes till 450 fot lång, 75 fot bred och 45 fot hög.

(Enligt vårt mått: 145 m lång, 24 m bred och 14,5 m hög. Kapacitet 45.000 ton. Titanic, den stora atlantångaren som gick under 1912, hade en kapacitet av 45.300 ton.) Det märkvärdiga med dessa huvuddimensioner är, att de efter vår tusenåriga erfarenhet på skeppsbyggnadsområdet måste anses vara fullkomligheten av ett stort skepps proportioner. Det hör nämligen till teknikens svåraste uppgifter att riktigt beräkna dimensionerna. Säkerligen har otaliga fartyg kantrat på grund av att huvuddimensionerna varit oriktigt beräknade.

Förre överrabbinen i Köpenhamn, professor Simonsson, har sagt mig, att han vid forskandet i texten i 1 Mosebok måste antaga, att arken hade formen av en trekant i genomskärning. Genom detta antagande kommer vi tvärt igenom alla svårigheter med avseende å styrka och sjöduglighet, då det inte kan givas ett fartyg bättre utrustat för att motstå vågsvallet än ett trekantigt."


Upptäckte arken

En rysk flygare, Vladimir Roskovitsky, och en kamrat upptäckte arken vid en flygning 1916. Saken rapporterades till ryske tsaren som sände ut två expeditioner. En grupp på 50 man besteg berget från den ena sidan och en grupp på 100 man från den andra sidan. Det tog dem nära en månad att komma fram till platsen där arken låg. De tog noggranna mått och åtskilliga fotografier som de sände till tsaren. De berättade att arken innehöll 100-tals små rum, men en del rum var också större och hade högre till tak. De var försedda med stängsel av grovt timmer och stora nog att rymma tio elefanter. Andra rum var som mindre burar och en del såg ut att vara avsedda för höns och fåglar.

De rapporterade vidare, att allt tycktes vara täckt av något vaxliknande material som beck eller lack. Bibeln säger, att arken skulle bestrykas med jordbeck utan och innan. Tsarens utskickade påstod också, att de på en bergstopp över arken funnit ett stenaltare inbyggt med trä från arken och likaså förkolnade träbitar.

Strax efter det tsaren mottagit rapporterna kom den bolsjevikiska revolutionen och man antar att uppgifterna om arken förstördes av de nya herrarna, som ville utplåna alla bevis för Bibelns och religionens sanning.


Nya fynd

År 1937 talade den franske Ararat-bestigaren Ferdinand Navarra om vissa intressanta fynd han gjort. Sommaren 1955 återvände han tillsammans med sin son Raphael som var 11 år gammal och fann då uppskattningsvis 50 ton trä under isen på en av Ararats glaciarer. Allt detta timmer, säger Navirro och andra vetenskapsmän, ligger under en 90 fot djup ismassa på 14.000 fots höjd.

Direktorn för The Arctic Institute of North America sade, att han inte kunde begripa hur timmer av den storleken och åldern kunde ha kommit så högt upp. Det finns inga träd på 50 mils (eng.) avstånd från den plats där timret ligger. Det är stora handhuggna stockar, bearbetade med verktyg. Experter har uppskattat timret till en ålder av 4000-6000 år.

- Om det inte är arken, vad är det då, frågar en författare, och hur har det kommit dit upp? Det är en båt, väl bevarad i den eviga isen som finns på Ararat, omgiven av vilda klippor. Isen är en väldig rörlig glaciär, men mitt i den finns en grotta eller håla, där arken ligger.

Och hade den inte landat där, säger en författare, så hade den varit förstörd för länge sedan. Virke, som man fört med sig därifrån, har undersökts av experter vid universitetet i Pennsylvania och Georchron, ett kommersiellt laboratorium i Cambridge, Massachusetts, samt vid universitetet i Bordeaux i Frankrike, Madrids Skogsvårdsinstitut i Spanien och Kairo Muséum i Egypten. Det enstämmiga utlåtandet är att det måste vara mellan 4000 och 6000 år gammalt. Syndafloden inträffade enligt Bibeln för 4494 år sedan.* (Inom parentes kan sägas, att Marco Polo i slutet av 1200-talet påstod att arken fanns på Ararat.)


Tradition

En armenier, Haji Yearim, som 1840 föddes i ett enkelt bondehem vid Ararats fot i dåvarande Armenien och sedan blev en framgångsrik affärsman, först i Konstantinopel, sedan i England och slutligen i Amerika har berättat, att det finns en gammal armenisk tradition om att Guds ängel styrde Noas ark till en lugn och säker hamn på Ararat. När ängeln tagit bort dörren på arken, gick alla djuren i arken ut, och sedan lämnade Noa och hans familj arken och gick ner från berget och bosatte sig i landet där nedanför, vilket var Armenien.

Denne Yearim berättar också, att en gång i hans ungdom kom tre män, fanatiska ateister, och bad att hans far och han skulle åtfölja dem på en expedition upp på Ararat för att de skulle få bevis på, att den bibliska berättelsen om Noas ark var en myt. De gick in på förslaget, och en expedition utrustades.

Det var en varm sommar, och expeditionen upprättade depåer utefter vägen. Slutligen kom de fram till glaciären, som en gång varit en sjö. Den låg där väl skyddad av bergskammar. En stor del av isen hade smält och vattnet rann nedför bergssidan. Och där, nedfruset i isen, låg ett stort skepp. På ena sidan fanns det en öppning, men dörren var borttagen. Skeppet var utvändigt överdraget med ett lager av beck eller lack. (Jordbeck enl. 1 Mos. 6:14.)

De gick in i skeppet genom dörröppningen och såg då, att det var bestruket med beck invändigt också. De såg där burar av olika storlekar, somliga stora och kraftiga. De kunde dock inte se så långt in, eftersom de inte hade något att lysa sig med. Men de såg tillräckligt för att förstå, att de funnit Noas ark.

Ateisterna blev alldeles förstummade. Sedan gav de utlopp åt sitt raseri och förbjöd under vilda hotelser Yearim och hans far att för någon omtala vad de hade sett. Och de teg av fruktan för sina uppdragsgivares hämnd. Men de tre ateisterna lät kungöra, att det inte fanns någon ark på Ararat och att allt prat därom bara var inbillning.

Men när ett halvsekel hade gått och Yearim var gammal och säkert kunde utgå ifrån att de tre ateisterna var döda, kände han sig oförhindrad att berätta sanningen. Så fick en amerikansk journalist skriva ner hans historia. Efteråt läste Yearim det skrivna och godkände det. Han sade, att han velat tala om det, eftersom han snart skulle dö. Vilket också skedde. Han dog i San Francisco 1917.

Tre år senare, då Yearim var död och begraven, berättar journalisten vidare, läste jag i en tidning en bekännelse som en f.d. forskare gjort på dödsbädden. Han var en av de tre ateister som sett arken på Ararat. Nu var båda hans kamrater döda och han ville berätta vad han sett, ty han hade kommit till insikt om att det måste finnas en Gud och att Bibeln var hans ord. Sedan berättade han historien om hur de fann arken och det var samma historia som Yearim hade omtalat, samma data och samma detaljer. (Uppgifterna hämtade ur Christianity Today och The Mount Zion Reporter.)


Märklig upplevelse

Sekreteraren i en institution för sökandet efter Noas ark i Washington D C, James M. Lee, har gjort en intervju med dr Donald N. Liedmann, en jude, född i Sverige, utexaminerad från Uppsala universitet men som sedan emiggrerade till Amerika. Vi anför ur densamma. Liedmann säger:

"Mina föräldrar kom från Ukraina, och av dem lärde jag mig ryska språket. Jag lärde mig också hebreiska och arameiska. Jag har intresserat mig för arkeologiska upptäckter i alla delar av världen, speciellt dem som har anknytning till Gamla testamentet. Min upplevelse när det gäller Noas ark är mycket märklig.

Då jag studerade hematologi i Heidelberg, blev jag bekant med en rysk flygofficer. Han hade varit ledare för en rysk flygeskader som på speciella uppdrag flög över Ararat. De gjorde dessa turer på en viss tid varje år. Det är nämligen 30-38 dagar om året, som glaciärerna i detta område har smält tillräckligt för att man skall kunna ta bra bilder.

Han visade bilder som de tagit av Ararat på 4.500 m höjd. Varje bild visade en båtliknande tingest som han menade var Noas ark. En av bilderna visade 80-90 fot av skeppet som var fritt från is. Då jag bad att få kopior av bilderna, svarade han att det var omöjligt, för dessa tillhörde ryska staten.

Jag mötte flygofficeren även följande år och då visade han mig andra bilder av arken. De första bilderna togs 1938, de andra flera år senare. De senare tagna bilderna visade hur isen övertäckte en större del av skeppet än tidigare. Bara 12-15 fot av det var nu synligt, men man kunde se andra delar genom isen. På bilderna syntes också vingen av ett flygplan med ryska bokstäver.

Sista gången jag mötte den ryske flygoffeiceren var han i sällskap med andra ryska officerare, och då ställde han sig helt oförstående, när jag förde saken på tal."


Klipphällar

Till sist återger jag en artikel som översatts från den tyska tidskriften Wort und Geist:

Privatforskaren Tom Crotser och flera kyrkohistoriker från Texas är nu klippfast övertygade om, att de på den utslocknade vulkanen Ararat i Turkiet upptäckt Noas ark. Från en expedition upp på det 5.156 m höga berget medförde forskargruppen fotografier på vilka man kunde urskilja formerna av ett tak och en skeppsbog. I närheten av det förstelnade vraket fann de klipphällar med primitiva inskriptioner som blivit översatta av språkforskare på följande sätt:

"Gud satte sitt ords skapelse under vatten. Vattnet uppfyllde jorden och störtade ned från himmelen. Hans barn kom upp på berget och fann ro."

Fullt övertygad sade Crotser vidare: "Vi har härmed funnit arken och resterna av en by som Noa och hans familj anlagt efter utstigandet."

Så stod att läsa i den tyska jättetidningen Das Bild den 13/2 1975.


En läsare av Wort und Geist önskade veta mer och vände sig till den angivna källan, den amerikanska nyhetsagenturen Associated Press. Därifrån erhöll han vederbörandes adress och han tillskrev dem med anhållan om närmare informationer. Strax därefter erhöll han ett brev som härmed delges i utdrag:

"Tom Crotser, som mottagit Edert brev, är en kristen broder med vilken jag och andra bröder med familjer lever tillsammans här i Texas. Mitt nåmn är Georg Lang, utlandstysk, född 1930 i närheten av Krakau, Polen. Sedan 1971 har vi redan 7 gånger varit uppe på berget Ararat. Sista gången var två av våra bröder tre och en halv vecka uppe på berget, som då var betäckt med snö och is. Den enda tidpunkt då man kan se arken är augusti och september, då sommarhettan smält ned isen.

I september 1975 var fyra av våra bröder, däribland Tom Crotser, där uppe och tog på 4.500 m höjd många fotobilder. Arken kunde ses endast en kort stund, en tjock dimma insvepte sedan berget och låg kvar några dagar.

Vi hoppas att nästa gång kunna stiga upp till arken från en annan sida och medföra bilder och mätningar därifrån. Vi har vänner bland nomaderna som lever däruppe på en höjd av 2.300 m och bor i tält.
Mestadels har vi med regeringens tillstånd, men också många gånger utan detta, företagit dessa uppstigningar."

Så långt brevet från Texas.


Sensationell dag

Vi tror utan dessa bevis på Bibelns berättelser om Noa och arken och dock kommer varje bibelläsare att med stort intresse följa den vidare utvecklingen av denna skildring.

En dag, som Herren bestämmer, skall det bli klart för hela mänskligheten att arken finns bevarad på Ararat, och det kommer att bli en sensationell dag, när journalister och fotografer från hela världen kommer att resa dit och bekräfta Guds ords sanning.

_______

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Dagen.


 

 

Båten som Noa höll på att bygga i 120 år

Noas arkmåste ha varit en imponerande syn där den låg mitt uppe på torra land. Den var 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. Båten hade tre våningar och många rum. Den rymde 43.000 ton och var lika stor som en modern oceanångare.
Arken kunde inte styras. Den drev bara omkring på vattnet. På ena sidan fanns en dörr och överst en öppning för ljuset.
Den var byggd av goferträd. Man tror att det var ett slags cypress. Utanpå var den bestruken med jordbeck för att bli vattentät.
Noa, hans familj och alla djuren var i arken i 370 dagar.



 

Åter till entrén
SYNDAFLODSMUSÉET


Om du har frågor eller kommentarer kan du skriva en rad här. Här finns också många intressanta diskussionsinlägg om syndafloden, m.m:

Bibelsamtal:
Trons Vetenskap

VILL DU BLI FRÄLST?

VÄCKELSEBUDSKAP * INNEHÅLL * DATABIBELN * NYHETER * BAKGRUND * BOKHYLLAN * BÖNEALTARET * BIBELFRÅGOR * NÄTPLOCK * ENGLISH PAGES * VÄKTAREN * ADRESSER * LÄNKAR * VAD ÄR LÄRJUNGASKAP?