Välkommen till
 |
|
|
Vad är LÄRJUNGASKAP?
LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID är en fristående kristen litteratur- och nu (1998) också webbmission, med målsättningen att presentera ett rent och klart evangelium, fritt från kompromisser och undanflykter.
Den tro de första kristna levde i och efter, den skall också vi som är kristna idag leva i och efter. Vi skall "kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" (Jud. v. 3), och "vara ståndaktiga intill änden" (Matt. 24:13), så att vi blir slutfrälsta och får gå in i himlen som segervinnare och värdiga brudesjälar.
Det är vi skyldiga vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, som dog för oss medan vi ännu var syndare, och som älskar oss mer än vi själva förstår.
Det är hans nåd som verkar allt detta, egna gärningar och ansträngningar gör varken till eller ifrån, möjligen i så fall ifrån. Guds Ande verkar i och genom oss, och hans Ande vet vad som är bäst för oss och leder oss dit Gud vill, om vi låter oss ledas.
Tiden till Jesu tillkommelse och uppryckelsens ögonblick måste vara mycket kort, och för denna stund lever vi, och, som någon har sagt, "medan vi väntar verkar vi, och medan vi verkar väntar vi".
Till detta ändetidens verk hör att sprida Guds ord, evangeliet om Jesus, och att betona och uppenbara dess sanning. Villfarelserna i tiden är många och väl utstuderade, och många kristna har låtit sig föras bort som segerbyten åt fienden. Inte bara som avfällingar från tron, utan också som avfällingar i tron. Dvs i tron att de fortfarande är frälsta, fastän deras andliga liv för länge sedan slocknat ut och ersatts av självbedrägeriets många fromma och religiösa uttryck.
Den faran löper vi alla, och den är nog den värsta av alla motståndare - den religiösa anden, när djävulen kommer som en ljusets ängel, med milda ord och fagert tal för att bedra oskyldiga människors hjärtan.
Sanningen kan svida, men det är sanningen som skall göra oss fria.
Guds ord består, och den som står på det ordet och på den klippan, kan inte bli bedragen. Hur gör man då för att bli stående på denna klippa? Det är något av vad LÄRJUNGASKAP skall och vill, med Guds hjälp, förmedla insikt och kunskap om, i denna tid och detta släkte, medan det ännu finns tid.
Välkommen att ta del av budskapet, och må Jesus välsigna dig som tar emot det, inte som ett människoord, utan som ett Gudsord - vilket det också är.
I grund och botten samma lära som den svenska pingströrelsen började med, men som den nu mer och mer avlägsnar sig ifrån.
Dessa trossatser är positivt framställda, vilket de givetvis skall vara, men de har förstås också en negativ sida. Man kan inte tro på allt detta, och sedan blanda ihop sig med människor av helt eller delvis annan trosuppfattning. Att TRO är att hålla något för sant, och att agera i enlighet med detta. Då finns det inget utrymme för ekumeniska gemenskaper, för sådana gemenskaper förutsätter att man förnekar eller inte tar på allvar det man tror på.
Så menade också de första pingstvännerna, vilket det finns många nedtecknade vittnesbörd om, i deras efterlämnade skrifter.
Därför är det utanför lägret man skall gå, för att idag finna den sanna pingstväckelsen och de sanna pingstvännerna. De är förstås inte begränsade till en enda rörelse, utan finns överallt där den sanna tron på och efterföljelsen av Jesus finns. De finns också här och där inom den etablerade pingströrelsen, men med utgångspunkt ifrån vad Guds ord säger och hur de första pingtvännerna agerade, så är det nog Guds vilja att de som verkligen tror borde gå ut och bygga upp ett nytt Guds verk, i frihet och efterföljelse av Jesus.
Så har också skett flera gånger, och Gud har visat att han inte ger någon rörelse ensamrätt till Andens dop. Men i allt detta är det Guds ord och inget annat som skall gälla. Har inte Ordet den rätta platsen, dvs första platsen, går det snett, hur "fri" man än är, eller tror sig vara. Ordet och Anden samverkar till ett och samma härliga slutmål: att samla den friköpta brudeskaran inför Jesu tillkommelse. Detta kan aldrig inkludera samhällsreformatoriskt arbete, eller strävanden efter kyrkosammanslagningar. Det är de troende som skall förenas, och de troende är de som TROR, och inte tvivlar, på Guds ord.
Gång på gång genom väckelsehistorien har Guds utvalda återvänt till den enkla bibeltron, den urkristna tron, som Jesus själv och de första kristna levde i. Det är så enkelt, det är bara att läsa som Bibeln säger, och göra som Bibeln säger. Och då sker det också som Bibeln säger. Det behövs inget annat än detta, och de som kommer med något annat, om det så lindas in i "profetior" och "visioner", är antingen falska profeter, eller vilseledda av falska profeter.
Och är det så att man inte kan urskilja det stora Babylon i den ekumeniska malström som väller ned mot Rom idag, då behöver man köpa ögonsalva från den store optikern i skyn, Jesus, som har försäljning av sådant. (Se annons om detta i Upp. 3:18.)
Detta hör till de profetiska insikter Jesus ger åt dem som tror hans ord, dem som enligt honom själv är de som älskar honom. Älskar ni mig, så håller ni mitt ord, sade han. Många av nutidens predikanter säger: Älskar ni Jesus, så är det inte så viktigt med Guds ord. Vilken logik finns det i detta? Ingen trons logik i alla fall. Tro förutsätter att man håller något för sant, inte vad som helst, men något man fått gudomlig insikt om. Detta håller man sedan fast vid, och man formar sitt liv efter det, förkroppsligar och gestaltar det. Och det kan kosta hur mycket som helst, vad gör det när lönen är så stor - vi är ju himmelska medborgare och medarvingar till Jesus själv.
Tron är logisk, men den är inte intellektuell eller något teoretiskt abstrakt som bara rör sig i sinnet. Den tar sig också fysiska uttryck. Tro är lika mycket känsla, som försanthållande. Tror du på Jesus, så tror du på honom med allt vad i dig är. Och en sådan människa är avvikande. Vi skiljer oss från mängden, och gör vi inte det, då är det något som är fel. Om inte din omgivning märker att du är en bibeltroende kristen, då är du förmodligen ingen bibeltroende kristen.
Många kristna verkar vara med i församlingar och kyrkor enbart av rädsla för att gå förlorade. De tror att kyrkogemenskapen skall vara en försäkring för dem. De tycks inte av hjärtat vilja följa Jesus och leva det kristna livet fullt ut, i hans efterföljelse. De söker hela tiden efter "kryphål" i Guds ord, så att de fritt kan ägna sig åt sina världsliga begärelser, precis som resten av världen. De är mästare på att bortförklara vad som står skrivet, om de nu överhuvudtaget ens vill referera till det som står skrivet. De läser Bibeln som vissa advokater läser lagen.
Är då Bibeln en lagbok? Naturligtvis är den det, den är ju Guds ord. Den kristna församlingens uttåg ur judendomen på Jesu tid innebar inte att man lämnade lagen bakom sig. Jesus upphävde inte lagen, han fullbordade den, och det vill han göra genom dig också. Om Jesus lever i oss, då verkar han sin gudomliga lag genom oss, och sin vilja. Detta innebär inte att man blir lagisk och kommer under en träldomsande. Jesus lyfter av träldomsoket och lägger på dig sitt ok, som är milt. Det är alltså ett ok, men det är milt, och man blir inte trött av att bära det. Ett liv helt utan ansvar och kallelsemedvetenhet leder till lössläppthet och en kristendom som gör mer skada än nytta för Guds verk.
Urkristendomen tar alltid sin begynnelse i Guds ord. Det är där allt börjar. Har det börjat hos dig?
