November Månad, i Nådens år 2009

"Men när detta begynner ske, då må ni resa er upp och upplyfta era huvuden, ty då nalkas er förlossning." (Luk. 21:28)

Änglar och UFO, del 12

Bilden av Antikrist

"I haven ju hört att en antikrist skall komma..." (1 Joh. 2:18)


en bild vi kristna har av den kommande Antikrist är naturligtvis viktig för att han skall kunna igenkännas, när han kommer. Oavsett vilka som är kvar här för att möta detta vilddjur den dagen, så kommer den bild som förmedlats av denne att vara avgörande för igenkännandet, och därmed ställningstagandet.

Jag skrev tidigare om hur man bör söka förebilden till det sista vilddjuret, och dess huvud, i de tidigare vilddjursriken som Bibeln beskrivit och avslöjat med profetiskt bildspråk. Att bilda sig en uppfattning av den kommande utan att ta hänsyn till de tidigare, kan ju inte annat än leda fel. Men så verkar många göra idag, tyvärr. Vi har fått tydliga pekpinnar, släktskapet skall vara påtagligt, mellan de tidigare och den kommande. Och dessa tidigare var, som vi ju påmints om, inte vanliga människor - de var "gudamänniskor".

Det var närmast krav i forntiden på att kungar och kejsare skulle ha stamtavlor som gick tillbaka till "gudarna", till de fallna änglarna, de som steg ned i Noas och Lots dagar och beblandade sig med människosläktet och framfödde en ras av jättar och varelser främmande för Guds skapelse.

När en gudfruktig ledare idag står som garant mot en sådan oordning, då gör han som t.ex George W. Bush, han ställer sig emot stamcellsforskning, homodjävulskap, abortmassmord, etc. Men när ledare kommer fram som går den kommandes ärenden, då öppnas portarna igen, och utvecklingen går mot det ofrånkomliga - spärrarna öppnas för fallna himmelska makter, att, när tid är mogen och hinder undanröjda, återuppta sin antigudverksamhet, sin önskan, sin länge hysta önskan, att själva bli gudar, dyrkas som sådana, och sätta sina söner på jordens troner.

Detta har skett förr i vår historia, ledare har funnits med precis dessa anspråk, och de har också blivit erkända och hyllade som sådana, av gudlösa och aningslösa människomassor. Så har de gått sin undergång till mötes, i miljoner, som slaktfår till helvetet.


OM DET NU VAR SÅ med dessa tidigare, då kan vi också förstå att det måste vara så med den kommande. Detta är helt enkelt ett rekvisit, och vi skall inte vänta något annat, inte förkunna något annat, inte utpeka någon annan. Tiden måste få ha sin gång, till dess att förutsättningarna finns och rekvisiten är uppfyllda.


"...och hans änglar kastades ned jämte honom." (Upp. 12:9)

När man läser Uppenbarelseboken, om den kommande vedermödan, som vi brukar kalla den, och om de händelser som skall ske under den tiden, så bör man för det första inse att det där inte är några vanliga vardagshändelser. Det är inte heller händelser som enbart sker i tider när stora katastrofer går över jorden. Det som sker i avslutningen av ändens tid, har ett mycket starkt inslag av övernaturliga händelser. Den tiden kommer alltså att skilja sig ifrån vår nuvarande tid på ett påtagligt sätt. Och då kan man undra vad som skulle kunna få en sådan tid att inträda. Vad är det som hindrar den tiden nu?

Det kan ju i och för sig argumenteras, att det som beskrivs för Johannes är bildspråk, och att när det sker i verkligheten, så kommer det att te sig på ett annat sätt. Och det argumentet är sant, men troligen bara delvis sant. Man behöver Andens visdom och uppenbarelse för att kunna skilja på bildspråk och påtaglig profetia om de kommande händelserna. Händelserna är nedskrivna på ett sådant sätt att ingen, vare sig människa eller ängel, skall kunna uttyda dem i egen kraft.

Dock, när det sägs att "djävulen skall komma ned på jorden i stor vrede" (Upp. 12:12), då talar det för att en verklig förändring sker i den andliga atmosfären på jorden, i de förhållanden som råder här. Och man kan undra över om inte detta nedstigande också måste föregås av ett uppstigande, ett undanröjande, för att bli möjligt.



"Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada." (Luk. 10:19)

VAD VAR DET I HISTORIEN som gjorde att de forntida världsrikena, med deras gudakonungar och fallna änglars besök i fysisk skepnad, försvann? Vilken stor händelse var det som till synes skrämde bort dessa, tvingade dem tillbaka in i det fördolda? Jo, det var Kristi framträdande, församlingens födelse, och den Helige Andes närvaro i församlingen. Det var missionen, som drev bort det förkroppsligade mörkret, och tvingade makterna att dölja sina ansikten, och anta andra former av förförelse och avgudadyrkan.

Före kristendomen, och före föregångaren den profetiska judendomen, då vandrade dessa makter öppet här på jorden. Det var en tid av övernaturlig uppenbarelse, men av det värsta tänkbara slag. När detta försvann, med kristendomen, försvann också, så småningom, minnena av denna tid och dess fruktansvärda verklighet. Efter hand började man kalla den tiden för sagotid, myttid, därför att man kunde inte längre tänka sig att det verkligen hade skett. Slöjan lades för ögonen, och under inflytandet av den kristna tron inträdde en helt ny, messiansk eller premessiansk tid, då monoteism och dyrkan av den sanne Guden bredde ut sig, i mer eller mindre rena former.

Vi kan alltså knappast föreställa oss hur det var att leva i den forna tiden, då "gudar", "gudinnor" och gudakonungar vandrade här på jorden, och människor dyrkade dem. T.ex så var hela den tidiga grekiska kulturen en sådan kultur, där var och varannan hjälte var av jättesläkterna, och deras angeliska fäder och mödrar kunde besökas, uppsökas, i tempel och på berg där de levde.

Vi läser också om i Bibeln, att när dessa kulturer mötte den tidiga israeliska kulturen, så uppstod ideligen konfrontationer. Också hos dem var det övernaturliga påtagligt, också med dem vandrade himmelska varelser, sågs molnstoder, himlavagnar. Och dessa senare syntes föra krig mot de tidigare, tills dess de var bortdrivna ifrån Israels land, och tvingade att fly till fjärran länder, där de lämnades till dess den kristna läran nådde dem, och skrämde dem, i senare tid.

Gudsnärvaro är alltså vad som skrämmer och driver främmande härar på flykt.



"Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det." (Dan. 7:4)

VI SÅG DET ÄVEN i det babyloniska väldet, hos kung Nebukadnessar, som i Daniels bildspråk gavs ett mänskligt hjärta, från att förut ha fått ett vilddjurshjärta. Det talar för en utveckling från vilddjursrike till människorike, under inflytande av Guds folks närvaro.

Och då leder det till den enkla slutsatsen, att om dessas närvaro leder till de andras bortavaro, vad måste då de förstas bortavaro leda till om inte de andras närvaro? (Lite paulus-retorik där)

Alltså - Uppenbarelsebokens händelser kan inte ske förrän ett visst inflytande är borttaget, det inflytande vi skildrat utifrån/i förhållande till angivna profetiska förebilder. Uppenbarelsebokens händelser är alldeles för väsensfrämmande för den här tidsåldern och den världsordning vi nu lever i, för att kunna inträda bara så där. Det räcker inte med ekonomiska kriser, krigsrykten, ens världskrig, oväntade ledare, miljöförstöring, svettande isbjörnar, etc. Allt sådant kan visserligen vara tidstecken om att ändens tid närmar sig, men de tecken som verkligen talar om att forntid snart är nutid - det är när vi börjar se den tidens mytiska förhållanden återuppväckas.

Det är ju också, egentligen, ganska självklart, att om tusenårsriket, det rike som skall komma efter denna ändens tid, är ett rike där det övernaturliga är verkligt närvarande, då kommer också konfrontationen dessförinnan att vara av övernaturligt slag. Vi skall alltså inte vänta oss något annat, något vardagligt, som tecken på den tidens närmande. När detta kommer, då kommer det med besked.

___

 


 

 


ATT ÅTERUPPVÄCKA TILLBEDJAN

Den ganska nya idén med att lägga blommor (och tända ljus) på platsen där någon dött en tragisk död, är givetvis ett återvändande till gamla hedniska avgudasedvänjor. Sådant var otänkbart under den protestantiska och väckelsekristna eran, men återkommer nu, i takt med att folklig katolicism och annan hedendom intar folkets mer eller mindre medvetna tankar och hjärtan. Folken förbereds därmed, över hela Europa, för tillbedjan av det vilddjur som var sårat till döds - där kommer blomstergåvorna och ljusen in - men väcktes till liv, och fick sig en bildstod rest, för full offerdyrkan.

______


 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag