 |
|
|
|
|
|
|
|
|
"Han for på keruben och flög, han svävade
på vindens vingar." (v. 10) - "And he rode upon
a cherub, and did fly: yea, he did fly upon the
wings of the wind." (v. 9)
Jag antar att det är fullt möjligt, att liksom Jahve, Herrens Ängel, följde och uppenbarade sig för israeliterna under sagotiden, så följde och uppenbarade sig hedniska "gudar" för de övriga folken i närheten, under samma tid. Och att det är dessa uppenbarelser och besök vi ser på t.ex de assyriska reliefer som visas på British Museum.
Dvs vad hedningarna tillbad på den tiden var inte fantasifigurer eller osynliga demoner, utan himmelska väsen, keruber, gudssöner, som steg ned till dem i fysisk gestalt. Vi har ju Bibelns vittnesbörd om detta, både före och EFTER syndafloden, så då måste det ju givetvis avspeglas i den dåtida konsten. När man tittar på assyriernas och babyloniernas avgudar, så är de väldigt realistiskt avbildade, nästan fotografiskt.
Ja, det är ju inte bara möjligt, utan det är så det måste vara. När Guds söner steg ned, igen, efter floden, så måste ju detta ha avspeglats i de kulturer de beblandade sig med. Bibeln säger ju att de gifte sig med jordiska kvinnor. Och med sina övernaturliga förmågor måste de givetvis också ha blivit sedda som gudar, och blivit kungar och härskare. Och precis den bilden är det vi får, när vi betraktar de antika civilisationernas religiösa avbildningar och läser deras vittnesbörd. Så vad vi ser på deras reliefer och inskriptioner är inte människor, utan avbildningar av Guds söner, av änglar och keruber. Alltså inte bara hur forntidens folk föreställde sig dessa, utan hur de faktiskt såg ut. De fanns ju mitt ibland dem, de bodde bland dem, födde barn bland dem, lät sig betjänas av dem.
Vi skulle därmed alltså ha realistiska bilder av
hur de fallna änglarna, väktarna, såg ut när
de var här på jorden. Och de dynastier de gav upphov
till var alltså precis sådana "gudamänniskor"
som de själva hävdade.
...
DEN HÄR DIMENSIONEN, som vi får när vi läser
den bibliska kosmologin, är nödvändig för
att få en realistisk, urkristen bild av vår tro. Det
var med detta de första kristna levde. Det var inte detta
de fokuserade på, men det fanns där, i bakgrunden.
För dem var himlen och himlens invånare, både
goda och onda, verkliga varelser, som man kunde ta på och
se, höra, tala med. De hade ännu inte gått in
på den flumstig, som kom när kristenheten mer och mer
katolicerades och förlorade uppenbarelsen och övergick
till fromma fantasier om ouppnåeliga himmelska ting.
___
Bilderna här är inga fantasier. Det är avgudabilder, och de som avgudats är antingen Guds änglar, eller fallna änglar. Guds änglar tar inte emot tillbedjan, men det hindrar inte att människor ändå kan ha dyrkat dem och gjort avbilder av dem, efter att de ingripit i deras historia på något sätt.
På de här bilderna ser vi troligen sådana keruber som det talas om hos Hesekiel. Han säger där att han såg, när keruberna gick, att de stora hjulen följde dem. Dit keruben ville gå, dit gick också hjulen, invid dem.
Här några figurer med hjul: På den större bilden ser man fyra nedstigna keruber som pysslar om ett Livets träd, medan en annan kerub tycks sväva i ett "moderskepp" ovanför dem.
Man får förstå att de som gjorde avbildningen, trots realismen, ibland fick ta till symboler för att kunna beskriva och förklara för oinvigda vad det handlade om. Figuren i skeppet befinner sig inne i en flygande rund skiva. Vingarna beskriver farkostens flygförmåga, cirkeln dess form, och mannen/guden/ängeln däri att farkosten hade utrymme för passagerare. Pilbågen symboliserar att farkosten kunde skjuta projektiler.
I den indiska mytologin är även avguden Shiva avbildad ihop med ett stort hjul. Man får anta att de fallna änglarna steg ned inte bara i Mellanöstern, utan också på andra platser och gjorde intryck/avtryck i historien.
Även i den indiska mytologin hade gudarna flygande farkoster.
___
Här visas assyriska, babyloniska och sumeriska föremål, mestadels från British Museum. Det förekommer några enstaka djävulsbilder, du känner nog när de visas, vänd bort blicken i så fall. Det mesta är "dött" och kan därför betraktas för dess historiska värde.
"Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, och att det icke finnes mer än en enda Gud. Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden - och det finnes ju många "gudar" och många "herrar" - så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro." (1 Kor. 8:4-6)
Det är alltså tänkbart att någon av "gudarna" på Olympen eller i något avgudatempel fortfarande dröjde kvar, i fysisk skepnad, ännu i nytestamentlig tid i Medelhavsvärlden.
