Den gode Herden

 LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 3/1997

"SE BRUDGUMMEN KOMMER – GÅ UT OCH MÖT HONOM – UTANFÖR LÄGRET!"


GUDS BARN OCH OVISSHETENS BARN

ETT GUDS BARN VET ATT DET ÄR ETT GUDS BARN.
- Högmod, säger religionen, hur kan man vara så självsäker och självgod?
Det är inte självsäkerhet och självgodhet, det är tro. Gud ljuger väl inte när han säger att den som tror har evigt liv? Vi skall inte FÅ evigt liv, vi som tror, vi HAR evigt liv!


OM DU INTE äger full frälsningsvisshet, så är du med största säkerhet inte frälst. För frälsningen är baserad på tro, och tror du inte Guds löften, så ifrågasätter du hans trofasthet. Och det är en synd.

Som om inte Gud skulle stå bakom det han säger. Hur kan du tvivla på hans godhet, han som dog i sin kärlek till dig? Skulle inte försoningsblodet räcka också för dig? Bar han inte din synd också, på Golgata?

Du vet att du är redo för Jesu tillkommelse, om du är redo för Jesu tillkommelse. Det är en visshet som Gud själv ger åt sina utvalda, inte för att de tror sig vara bättre än andra människor, utan för att de erkänt sig vara sämre än andra människor.

"Jag är den störste av syndare" bekände Paulus, och hade han varit utlämnad åt sig själv hade han fortsatt sin syndiga framfart tills han slutat i fördärvet.

Men Gud vare lov, vi är inte utlämnade åt oss själva och vår egen vare sig fromhet eller syndfullhet. Vi har en vän i himlen som vill leva sitt fullkomliga liv genom oss, och han fyller oss med sin Helige Ande, så att lagen fullbordas, i oss och genom oss.

Vår frimodiga frälsningsbekännelse är inte baserad på egna verk, utan på vad Gud i sin trofasthet har lovat. Det Gud har lovat, det är han mäktig att hålla, och det vill vi stå för.


MEN TÄNK OM någon missbrukar denna frimodighet och tar till sig nåden och bekännelsen utan att verkligen ha omvänt sig? Det kan ju tyckas som om kristenheten vimlar av sådana exempel, men frågan är om dessa har någon genuin frälsningsvisshet, trots bekännelsen. Den är nog ganska bräcklig, att döma av rädslan för allt tal om helvetet.

Gud känner de sina, och han ser var de uppriktiga själarna finns. Men dock, frimodigheten och bekännelsen av det saliga hoppet är i sig väckande och trosupplivande, så går du omkring och bekänner dig vara frälst, är det inte omöjligt att du blir både frälst och helgad, om du inte redan är det.

Det finns förstås skräckexempel, som t.ex Simon trollkarlen i Samaria, som trots att evangelisten Filippus hade döpt honom och antagit honom som medarbetare, av Petrus blev avslöjad som ett djävulens barn.

Det är bra med evangelister, men det är bra med profeter också, som kan avslöja opånyttfödda konvertiter och rena bluffmakare.

Evangelisten vill gärna sluta hela världen i sin famn, och ofta kräver han bara en handuppräckning för att du skall bli inräknad i den frälsta skaran.

Men Gud gav oss också apostlar och profeter, för att fångsten i näten skulle rensas och de dåliga fiskarna bli tillbakaslängda i havet. Och havet, det är som alltid i de här sammanhangen folkhavet.

En dålig fisk är en opånyttfödd fisk. Det är en fisk som inte insett sin bankrutta ställning inför Gud, utan som sprattlar på i sin egen kraft och försöker undkomma fångstnätet.

Sådana fiskar fastnar ibland ändå i nätet, men det är uppenbart att de fortfarande lever och hellre skulle återvända till sin förmenta frihet i "havet".

Den goda fisken däremot är den som dött i evangeliets nätmaskor, som gett upp kampen och utan protester låter sig dras iland och bli serverad på Jesu middagsbord.


VÅR STÄLLNING inför Gud är inte baserad på hur duktiga eller fromma vi är, på hur många goda gärningar vi gör eller någonting som har sin utgångspunkt i oss själva.

I så fall vore det väldigt orättvist, för vårt genetiska arv och den miljö vi vuxit upp i har stor påverkan på hurdana vi blir som människor.

Stor eller liten syndare, det väsentliga är att vi erkänner synden som sådan, och vår oförmåga att ta oss upp på Jesu bord i egen kraft.

Det kan inte en fisk göra, och det kan inte du heller. Du måste fångas i hans nät och lyftas upp och föras iland av en kraft som inte är din egen.

Det måste till en gudomlig intervention, om du skall bli frälst, och denna intervention får du uppleva om du slutar sprattla så frenetiskt som du gör.

Du kan inte förlänga ditt liv med en enda meter, och du kan inte lyfta dig själv i nacken. Men Gud kan. Frälsningsverket, och den visshet som kommer därav, kommer därav att du i tro och ödmjukhet ser upp till honom och tar emot den gåva han redan gett dig.

Den är din, tro det och bekänn det, så får du uppleva det. Vi råder inte över liv och död, det gör Gud, och han ger evigt liv åt dem som tror på hans Sons namn.

Strunta i dem som säger att känslorna har ingen betydelse. Känslorna har stor betydelse. Man känner väl om man lever eller inte? Har du det eviga livet residerande i dig, så kan du bara inte undgå att känna det.

Det känns härligt, och Jesus blir så verklig, så nära och så personlig. Livet grundas inte på känslor, men när grunden av tro på Guds löften är lagd, då kan du lita på att det känns gott också.

Och gör det inte det, dvs känns härligt, så skall du inte ge dig förrän det gör det. Låt inga religiösa torrbollar lura in dig i något sofistikerat självbedrägeri.

Ett kärleksförhållande utan känslor kan inte bestå, och kan över huvud taget inte kallas för ett kärleksförhållande. Och vårt förhållande till Jesus skall vara ett varmt och passionerat, uthålligt och trofast kärleksförhållande, i den Helige Ande.

"Älskar du Jesus, så säg Amen!" Så ljuder apellerna när väckelseelden brinner. Och "Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad. Marana ta!"

Att tro är att veta, att veta är att uppleva, och att uppleva är att känna. Och vad är det vi känner? Jo, Guds egen närvaro. "Och detta är evigt liv, att de KÄNNA dig, den ende sanne Guden..." (Joh. 17:3).

Är det så det menas? Ja, är det inte det? Guds kunskap är väl mer än bara teoretisk eller teologisk kunskap. Att känna Gud och vara uppfylld av hans väsen är något så kraftfullt och verkligt, och så intimt, att har man en gång upplevt honom, så kan man inte leva utan honom sedan.

Det är skillnaden mellan Guds barn och ovisshetens barn. Mötet med Jesus är så starkt och hans närvaro så påtaglig, att man mycket väl vet när man befinner sig i honom, eller utanför honom.

Och varje art trivs bäst med sin art, det är ännu ett ofrånkomligt faktum. Kor umgås inte med hästar, och hästar dras inte till får. Är du ett Visshetens barn, så trivs du bäst ihop med andra visshetens barn.

Vi tillhör ju ett nytt släkte, en ny art bland människorna. Detta är den bibliska utvecklingsläran. Vi är nya skapelser i Kristus och känner främlingskap till den gamla världen och den gamla mänskligheten, även om vi ömkar oss över den och söker att nå den med evangeliet.

Att hålla Guds löften för sanna är inte att förhäva sig över andra. Vore det på grund av egna verk och ansträngningar vi uttalade vår bekännelse, då vore det högmod och självupphöjelse.

Sådant förekommer, inte minst i frikyrkliga sammanhang, men det klingar falskt och skär i öronen på varje uppmärksam själ.

Kungabarn kan med full frimodighet träda fram och hävda att de är kungens barn och arvtagare till hans rike. Och de kan med samma frimodighet hävda att andra människor inte är kungens barn och inte har rätt till hans arv.

Vi säger inte att vi är bättre än andra människor, men vi har det bättre, och vi vet att vi är kungens barn.

Och när han kommer för att hämta sina barn, då är det bara dem han hämtar, dem som vet att de är hans barn, just därför att de är hans barn. För att tro, det är att veta:

"Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en ÖVERTYGELSE om ting som man icke ser." (Hebr. 11:1).

Och aposteln Johannes formulerade det så här underbart:

"Detta har jag skrivit till eder, för att I skolen VETA att I haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn." (1 Joh. 5:13).

Han sade också tidigare i samma kapitel:

"Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig själv; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare, eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd om sin Son." (v. 10).

. . .

Så du ser att otro och tvivel är de farligaste av alla synder, och det är dessa som diskvalificerar människor ifrån himlen i första hand, inte vår oförmåga att följa Guds lag.

Härav följer att är du ett ovisshetens barn, då är du inte ett Guds barn. Och är du ett Guds barn, då är du inte ett ovisshetens barn. Du kan enligt dessa bibelord inte vara både ock.

Så vilken av arterna tillhör du? "Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse."

_____________

 


Frågor eller kommentarer? Skriv en rad här:

BIBELSAMTAL/Lärjungaskap

. . .

VILL DU BLI FRÄLST?


 

 

Den gode HerdenDEN GODE HERDEN

HÖR JESUS, DEN GODE HERDEN, nu kallar de vilsna får. All smärtan i tiden, han ser den; han själarnas längtan förstår.

Han läker de dödliga såren, och samlar de bortsprungna fåren. Och på sina axlar han bär dem, till fållan där de finner ro.

Åt alla som hungrar och törstar, han bjuder sitt dukade bord. Och mitt framför fiendefurstar, serverar det rena Guds ord.

O Jesus, du som ej kan svika, de själar du kallat till liv; låt Anden från oss aldrig vika, all otro och fruktan fördriv.

Så läkes de dödliga såren, och samlas de skingrade fåren. Och på sina axlar han bär dem, till fållan där de finner ro.
_______

 


Klicka här om du vill höra en midifil med melodistämman till ovanstående sångtext

LÄS FLER ARTIKLAR...


VÄCKELSEBUDSKAP * INNEHÅLL * DATABIBELN * NYHETER * BAKGRUND * BOKHYLLAN * BÖNEALTARET * BIBELFRÅGOR * NÄTPLOCK * ENGLISH PAGES * VÄKTAREN * ADRESSER * LÄNKAR * VAD ÄR LÄRJUNGASKAP?