LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

 Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 7 *1997

DEN GUDOMLIGA
ARBETSFÖRMEDLINGEN

"ÄR ICKE MITT ORD SÅSOM EN ELD, SÄGER HERREN, OCH LIKT EN HAMMARE SOM KROSSAR SÖNDER KLIPPOR?”


DU ÄR VÄL INSKRIVEN VID DEN HIMMELSKA ARBETSFÖRMEDLINGEN? Det finns gott om jobb just nu, Gud söker arbetare till hela världen, för att fullborda missionsuppdraget.

HUR GÅR DET TILL ATT ANMÄLA SIG TILL DENNA ARBETSFÖRMEDLING? Tror du att de kommer till dig? Nej, du måste gå till dem, du måste förklara dig vara villig att arbeta för Gud, i ett heltidsarbete för resten av ditt liv.
När denna ”anmälan” är gjord, kommer du att finnas på listan, och så snart ett lämpligt ”jobb” dyker upp, kontaktas du av förmedlingen och får all den platsinformation du behöver.
Det finns många kristna som tror att om Gud hade haft en kallelse åt dem, så hade han väl visat den för dem för länge sedan.
Men så går det inte till i Guds verk, och så går det heller inte till i det profana arbetslivet. Det är de som söker arbete som får arbete, de som bestämt sig för att de vill och måste ha ett jobb, för att inte gå under.
När du har den inställningen inför missionsuppdraget, kommer du också att få den kallelse du tidigare så nonchalant avvaktade.

MEN ALLA DE GESTALTER I BIBELN SOM BLEV KALLADE AV GUD? Var det inte Gud som kom till dem, nästan som en överraskning för dem? Tittar man på vad Bibeln verkligen säger om dessa människor, så ser man att den inställning som ovan beskrivits, det var just den dessa människor ägde, i rikt mått.
De var människor som vandrade rättfärdigt inför Gud, som längtade och sökte efter sanning, rättfärdighet, kärlek och tro, och som var beredda att ge sina liv för vad de sökte.
Läs om Noa, Abraham, Josef, David, profeterna, Maria och Josef, apostlarna, och alla de lärjungar som följde Jesus vart han gick.
De var människor med en förhistoria, som innan de mötte sin kallelse hade upplevt en tid av sökande och kamp, och som i sina hjärtan menade allvar, dödligt allvar, med sitt sökande.
Och menar man dödligt allvar med sitt sökande, då gör man inte sökandet till en livsstil, som är så populärt idag, utan då söker man tills man finner, och man ber tills man får. Och man knackar på till det öppnas.
Så gjorde Paulus, och se vad som skedde: ”En dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; jag har ock många motståndare.” (1 Kor. 16:9)

DAVID VAR EN MAN EFTER GUDS HJÄRTA, Abraham vandrade inför Gud, Noa gjorde i allt såsom Gud befallt, Maria var Herrens tjänarinna, Daniel var högt benådad, och Petrus hade Herren kär.
De här människorna satt inte i någon försoffad synagoga eller kyrka och ”väntade” på en kallelse. De gav sig inte med mindre än att de fick välsignelsen och löftena, inte av själviska skäl, men för att de älskade Gud.
De var heller inte av den sorten som springer iväg och hittar på en egen kallelse, eller som låter andra hitta på en kallelse åt dem. Sådana finns det gott om i den religiösa världen. Om kallelsen inte åtföljs av särskilda tecken och under, och profetia, både inledningsvis och fortsättningsvis, så är den inte ifrån Gud.
En himmelsk kallelse är en gåva ovanifrån, och den är dirigerad och understödd av Gud, från början till slut. Den bär god frukt, i form av äkta evangeliska resultat.
Människor blir förvandlade, förnyade – eller förbannade. De möter något som de tvingas ta ställning till, något som inte går att vifta bort annat än till skada för deras egen del.
Samma löfte som Abraham fick av Gud i samband med sin kallelse, åtföljer var och en som har en verklig kallelse från Gud: ”Jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna.” (1 Mos.12:3)
Samma himmelska omsorg, i form av ekonomisk välsignelse, god hälsa och andliga gåvor, som dem Bibelns gestalter upplevde, kommer du att få uppleva när du fått Jesu kallelse.
Graden av välsignelse kan variera, beroende på uppdragets art men också på hur troget du sköter det. Och är du hungrig efter mer, så finns det mera att få, så länge grundkallelsen inte överges.
Ekonomisk välsignelse innebär att du får precis vad du behöver, och ofta precis när du behöver det, för att kunna utföra ditt uppdrag.
Att göra sig rik på insamlingar och omåttlig försäljning av inspelat och tryckt material, har däremot inget med ekonomisk välsignelse att göra.
Ni har fått för intet, så ge ock för intet, lärde Jesus sina lärjungar. De tog inte betalt för att predika, vare sig ”live” eller för sina brev och skrifter.
Självkostnadsprincipen måste råda i Guds verk, för att vi inte skall korrumperas och utvecklas till ett rövarband. Är vi trogna i det lilla, så är Herren trogen mot oss i vad mer är, och förser oss med allt vi behöver.
Att ekonomin går ihop för dig är nämligen en bra indikation på att du är i Herrens verk, för då manar Herren människor att ge och välsignar både givare och mottagare.

VAD ÄR EN "MISSIONÄR"? Mission betyder uppdrag, en missionär är alltså en människa med ett uppdrag.
Uppdraget, i detta fall Herrens uppdrag, kan variera och behöver inte nödvändigtvis omfatta andra länder. Det avgör Gud. Han kan sända dig att missionera bland det svenska folket. Eller han kan sätta dig till en väktare på muren för den frälsta skaran, eller till att vara en Herrens profet som avslöjar och bestraffar avfallet bland de s.k kristna.
Det behöver heller inte omfatta ren förkunnar- verksamhet. Du kan få en kallelse att sprida litteratur eller att samla in kläder till fattiga, eller att sjunga och spela till Herrens ära.
Men det behöver omfatta en helhjärtad överlåtelse, och ett uppgivande av privatliv och egoförverkligande.
Du kanske blir en s.k missionär och du kanske inte blir det, men en sak är säker: Att bli lärjungar är alla kallade till, och ”ingen av er kan vara min lärjunge, säger Jesus, om han icke försakar allt vad han äger.” (Luk. 14:33)
Har Jesus verkligen sagt detta? Är det inte en felöversättning, ett stavfel eller ett tillägg? Nej, han har faktiskt sagt dessa ord, och han menar dem också.
Så är du beredd att lämna allt, för att få den kallelse Herren har åt dig? För det är i den ordningen det skall komma – först förklarar du dig vara villig att lämna allt, och sedan kommer kallelsen, inte tvärtom.
Gud slösar inte kallelser och sänder änglabud till människor som är oförberedda och ointresserade. Det kunde vara mycket farligt för dem, för ingen avvisar Gud och änglar annat än till stor skada för dem själva.

DET HANDLAR OM PRIORITERINGAR, och om att förstå vad som är värt något, här på jorden och sett ur evighetsperspektivet. Ekorrar samlar nötter om sommaren, för att ha att leva av under vintern. Men hur många kristna tänker på att samla skatter åt sig i himlen?
Vi skall väl inte vara mer kortsynta än ekorrarna? Du har väl inte tänkt komma tomhänt till himlen, om det över huvud taget går att komma till himlen tomhänt? Nej, ”deras gärningar följer dem”, sägs det om de heliga i Uppenbarelseboken (14:13).
Det handlar förstås om trons gärningar, inte om laggärningar och religiösa påhitt. Det handlar om sådana gärningar och uppdrag som Gud fått utföra, genom dig, i den Helige Andes kraft.
Och hur vet man att det är Gud som utför dem och inte vi själva? Därför att Guds gärningar alltid åtföljs av tecken och under. Det behöver inte vara jordbävningar och eldsken på himlavalvet, åtminstone inte varje dag, men man upplever Guds ledning på ett speciellt sätt och att man vandrar i förutberedda gärningar. Man får konkreta bönesvar och människor blir välsignade, helade, förnyade och hjälpta – eller, om de ställer sig emot, förbannade.

ATT FÅ EN HERRENS KALLELSE är något för alla lärjungar, men det betyder absolut inte att det är något trivialt eller något att ta lätt på. Det är universums Högste vi tjänar.
En gammal pingst- evangelist berättade en gång om sin bror, att brodern i sin ungdom utbett sig en kallelse av Gud, och ställt sitt liv till Herrens förfogande. Han fick kallelsen, och fick klart för sig att den gällde ett land i Asien.
Men något gjorde att brodern började tveka, kanske av rädsla för de omvittnat grymma hednaprästerna, så han åkte aldrig.
Vad hände? Gick livet vidare som vanligt? Nej, mannen blev sjuk och dog ganska snart därefter. Dräpte Gud honom? Nej, han drog själv över sig förbannelsen, en dödlig förbannelse, genom att förakta den stora välsignelse som var hans – och asiaternas. Han fick deras blod på sina händer.
Det hade ju varit bättre för honom att, om så vore, ha dött för Jesus på missionsfältet, än att dö i sjuksängen, om han nu ändå skulle dö.

När Lewi Pethrus sökte Andedopet, fick han av T. B. Barratt de tre rannsakande frågorna: Vill du bli vad som helst för Jesus? Vill du göra vad som helst för Jesus? Vill du gå vart som helst för Jesus?
Den unge baptistpredikanten dröjde en stund med svaret, övervägde allvarligt konsekvenserna och vad han ville med sitt liv, och svarade sedan Barratt ja på alla tre frågorna.
En tid därefter blev han Andedöpt, men inte bara det – han fick också uppgiften att föda Herrens får och lamm. Barratt ställde egentligen för höga krav (dvs för Andedopet, inte för kallelsen), men det kanske är bättre att kraven är för höga än för låga. Eller var alltsammans en speciell Guds ledning?
De tidiga pingstvännerna måste ha varit otroligt hängivna åt Gud, om man skall gå efter vad som finns att läsa om dem. De brann med en eld och missionsiver som kanske saknar motstycke sedan apostlatiden.
Hur många skulle idag kunna svara ja på de tre frågor T. B. Barratt ställde? Kan man det, då behöver man i alla fall inte gå och vänta på någon kallelse sedan, eller undra över om vad man skall hitta på på kvällarna.

”DINA BARN SKALL ALLA BLI HERRENS LÄRJUNGAR”, profeterade Jesaja (54:13). Vems ”barn” syftade profetian på? Den religiösa massan? Israels folk som ett helt? Nej, endast de kallade och utvalda och trogna, de som följer Lammet vart det går.
Det gjorde de första lärjungarna, de fick alla bryta upp och lämna arbete, släkt, social trygghet, religiösa traditioner och vänner och bekanta.
Några fick de med sig på vägen, och andra fick de lämna efter sig. Johannes t.ex fick sin bror med sig, men han fick inte sin far med sig. Sådana är lärjungaskapets villkor. Tron är inte var mans, och ”den som icke är med mig, han är emot mig”, säger Jesus, ”och den som icke församlar med mig, han förskingrar.” (Matt.12:30

KAN DU SVARA JA PÅ DE TRE FRÅGORNA? Vi har långt att gå innan vi i sanning kan kalla oss Herrens lärjungar, och mycket att tala med Gud om.

_______

 ”Vill du bli vad som helst för Jesus,
göra vad som helst för Jesus, och gå vart som helst för Jesus..?”

 

”Varför står ni här hela dagen sysslolösa?’ De svarade honom: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han till dem: ’Gå också ni till min vingård.” (Matt. 20:6-7)

Håll dig vaken och redo i ändetiden, prenumerera på

Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse
GÖTEBORGSVÄGEN 4, 444 31 STENUNGSUND, SVERIGE.
Tel. 0303-806 20.


LÄS FLER ARTIKLAR


GÄST/DEBATTBOK

Har du frågor eller kommentarer?

DEBATT & BIBELSAMTAL:
Lärjungaskap


EMAIL TILL LÄRJUNGASKAP


VILL DU BLI FRÄLST?


INNEHÅLL * ARTIKLAR & VÄCKELSEBUDSKAP * DATABIBELN * NYHETER * BAKGRUND * BOKHYLLAN * BÖNEALTARET * BIBELFRÅGOR * NÄTPLOCK * ENGLISH PAGES * VÄKTAREN * ADRESSER * LÄNKAR * VAD ÄR LÄRJUNGASKAP?