 |
Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 7 *1997 |
| |
Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 7 *1997 |
"ÄR ICKE MITT ORD SÅSOM EN ELD, SÄGER HERREN, OCH LIKT EN HAMMARE SOM KROSSAR SÖNDER KLIPPOR?” |
 |
HUR GÅR DET TILL ATT ANMÄLA SIG TILL
DENNA ARBETSFÖRMEDLING? Tror du att de kommer till dig? Nej, du måste
gå till dem, du måste förklara dig vara villig att arbeta
för Gud, i ett heltidsarbete för resten av ditt liv.
När denna ”anmälan” är gjord, kommer du att finnas
på listan, och så snart ett lämpligt ”jobb” dyker
upp, kontaktas du av förmedlingen och får all den platsinformation
du behöver.
Det finns många kristna som tror att om Gud hade haft en kallelse
åt dem, så hade han väl visat den för dem för
länge sedan.
Men så går det inte till i Guds verk, och så går
det heller inte till i det profana arbetslivet. Det är de som söker
arbete som får arbete, de som bestämt sig för att de vill
och måste ha ett jobb, för att inte gå under.
När du har den inställningen inför missionsuppdraget, kommer
du också att få den kallelse du tidigare så nonchalant
avvaktade.
MEN ALLA DE GESTALTER I BIBELN SOM BLEV KALLADE
AV GUD? Var det inte Gud som kom till dem, nästan som en överraskning
för dem? Tittar man på vad Bibeln verkligen säger om dessa
människor, så ser man att den inställning som ovan beskrivits,
det var just den dessa människor ägde, i rikt mått.
De var människor som vandrade rättfärdigt inför Gud,
som längtade och sökte efter sanning, rättfärdighet,
kärlek och tro, och som var beredda att ge sina liv för vad de
sökte.
Läs om Noa, Abraham, Josef, David, profeterna, Maria och Josef, apostlarna,
och alla de lärjungar som följde Jesus vart han gick.
De var människor med en förhistoria, som innan de mötte sin
kallelse hade upplevt en tid av sökande och kamp, och som i sina hjärtan
menade allvar, dödligt allvar, med sitt sökande.
Och menar man dödligt allvar med sitt sökande, då gör
man inte sökandet till en livsstil, som är så populärt
idag, utan då söker man tills man finner, och man ber tills man
får. Och man knackar på till det öppnas.
Så gjorde Paulus, och se vad som skedde: ”En dörr till stor
och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; jag har
ock många motståndare.” (1 Kor. 16:9)
DAVID VAR EN MAN EFTER GUDS HJÄRTA, Abraham
vandrade inför Gud, Noa gjorde i allt såsom Gud befallt, Maria
var Herrens tjänarinna, Daniel var högt benådad, och Petrus
hade Herren kär.
De här människorna satt inte i någon försoffad synagoga
eller kyrka och ”väntade” på en kallelse. De gav sig
inte med mindre än att de fick välsignelsen och löftena,
inte av själviska skäl, men för att de älskade Gud.
De var heller inte av den sorten som springer iväg och hittar på
en egen kallelse, eller som låter andra hitta på en kallelse
åt dem. Sådana finns det gott om i den religiösa världen.
Om kallelsen inte åtföljs av särskilda tecken och under,
och profetia, både inledningsvis och fortsättningsvis, så
är den inte ifrån Gud.
En himmelsk kallelse är en gåva ovanifrån, och den är
dirigerad och understödd av Gud, från början till slut.
Den bär god frukt, i form av äkta evangeliska resultat.
Människor blir förvandlade, förnyade – eller förbannade.
De möter något som de tvingas ta ställning till, något
som inte går att vifta bort annat än till skada för deras
egen del.
Samma löfte som Abraham fick av Gud i samband med sin kallelse, åtföljer
var och en som har en verklig kallelse från Gud: ”Jag skall välsigna
dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna.”
(1 Mos.12:3)
Samma himmelska omsorg, i form av ekonomisk välsignelse, god hälsa
och andliga gåvor, som dem Bibelns gestalter upplevde, kommer du att
få uppleva när du fått Jesu kallelse.
Graden av välsignelse kan variera, beroende på uppdragets art
men också på hur troget du sköter det. Och är du hungrig
efter mer, så finns det mera att få, så länge grundkallelsen
inte överges.
Ekonomisk välsignelse innebär att du får precis vad du behöver,
och ofta precis när du behöver det, för att kunna utföra
ditt uppdrag.
Att göra sig rik på insamlingar och omåttlig försäljning
av inspelat och tryckt material, har däremot inget med ekonomisk välsignelse
att göra.
Ni har fått för intet, så ge ock för intet, lärde
Jesus sina lärjungar. De tog inte betalt för att predika, vare
sig ”live” eller för sina brev och skrifter.
Självkostnadsprincipen måste råda i Guds verk, för
att vi inte skall korrumperas och utvecklas till ett rövarband. Är
vi trogna i det lilla, så är Herren trogen mot oss i vad mer
är, och förser oss med allt vi behöver.
Att ekonomin går ihop för dig är nämligen en bra indikation
på att du är i Herrens verk, för då manar Herren människor
att ge och välsignar både givare och mottagare.
VAD ÄR EN "MISSIONÄR"? Mission
betyder uppdrag, en missionär är alltså en människa
med ett uppdrag.
Uppdraget, i detta fall Herrens uppdrag, kan variera och behöver inte
nödvändigtvis omfatta andra länder. Det avgör Gud. Han
kan sända dig att missionera bland det svenska folket. Eller han kan
sätta dig till en väktare på muren för den frälsta
skaran, eller till att vara en Herrens profet som avslöjar och bestraffar
avfallet bland de s.k kristna.
Det behöver heller inte omfatta ren förkunnar- verksamhet. Du
kan få en kallelse att sprida litteratur eller att samla in kläder
till fattiga, eller att sjunga och spela till Herrens ära.
Men det behöver omfatta en helhjärtad överlåtelse,
och ett uppgivande av privatliv och egoförverkligande.
Du kanske blir en s.k missionär och du kanske inte blir det, men en
sak är säker: Att bli lärjungar är alla kallade till,
och ”ingen av er kan vara min lärjunge, säger Jesus, om han
icke försakar allt vad han äger.” (Luk. 14:33)
Har Jesus verkligen sagt detta? Är det inte en felöversättning,
ett stavfel eller ett tillägg? Nej, han har faktiskt sagt dessa ord,
och han menar dem också.
Så är du beredd att lämna allt, för att få den
kallelse Herren har åt dig? För det är i den ordningen det
skall komma – först förklarar du dig vara villig att lämna
allt, och sedan kommer kallelsen, inte tvärtom.
Gud slösar inte kallelser och sänder änglabud till människor
som är oförberedda och ointresserade. Det kunde vara mycket farligt
för dem, för ingen avvisar Gud och änglar annat än till
stor skada för dem själva.
DET HANDLAR OM PRIORITERINGAR, och om att förstå
vad som är värt något, här på jorden och sett
ur evighetsperspektivet. Ekorrar samlar nötter om sommaren, för
att ha att leva av under vintern. Men hur många kristna tänker
på att samla skatter åt sig i himlen?
Vi skall väl inte vara mer kortsynta än ekorrarna? Du har väl
inte tänkt komma tomhänt till himlen, om det över huvud taget
går att komma till himlen tomhänt? Nej, ”deras gärningar
följer dem”, sägs det om de heliga i Uppenbarelseboken (14:13).
Det handlar förstås om trons gärningar, inte om laggärningar
och religiösa påhitt. Det handlar om sådana gärningar
och uppdrag som Gud fått utföra, genom dig, i den Helige Andes
kraft.
Och hur vet man att det är Gud som utför dem och inte vi själva?
Därför att Guds gärningar alltid åtföljs av tecken
och under. Det behöver inte vara jordbävningar och eldsken på
himlavalvet, åtminstone inte varje dag, men man upplever Guds ledning
på ett speciellt sätt och att man vandrar i förutberedda
gärningar. Man får konkreta bönesvar och människor
blir välsignade, helade, förnyade och hjälpta – eller,
om de ställer sig emot, förbannade.
ATT FÅ EN HERRENS KALLELSE är något
för alla lärjungar, men det betyder absolut inte att det är
något trivialt eller något att ta lätt på. Det är
universums Högste vi tjänar.
En gammal pingst- evangelist berättade en gång om sin bror, att
brodern i sin ungdom utbett sig en kallelse av Gud, och ställt sitt
liv till Herrens förfogande. Han fick kallelsen, och fick klart för
sig att den gällde ett land i Asien.
Men något gjorde att brodern började tveka, kanske av rädsla
för de omvittnat grymma hednaprästerna, så han åkte
aldrig.
Vad hände? Gick livet vidare som vanligt? Nej, mannen blev sjuk och
dog ganska snart därefter. Dräpte Gud honom? Nej, han drog själv
över sig förbannelsen, en dödlig förbannelse, genom
att förakta den stora välsignelse som var hans – och asiaternas.
Han fick deras blod på sina händer.
Det hade ju varit bättre för honom att, om så vore, ha dött
för Jesus på missionsfältet, än att dö i sjuksängen,
om han nu ändå skulle dö.
När Lewi Pethrus sökte Andedopet,
fick han av T. B. Barratt de tre rannsakande frågorna: Vill du bli
vad som helst för Jesus? Vill du göra vad som helst för Jesus?
Vill du gå vart som helst för Jesus?
Den unge baptistpredikanten dröjde en stund med svaret, övervägde
allvarligt konsekvenserna och vad han ville med sitt liv, och svarade sedan
Barratt ja på alla tre frågorna.
En tid därefter blev han Andedöpt, men inte bara det – han
fick också uppgiften att föda Herrens får och lamm. Barratt
ställde egentligen för höga krav (dvs för Andedopet,
inte för kallelsen), men det kanske är bättre att kraven
är för höga än för låga. Eller var alltsammans
en speciell Guds ledning?
De tidiga pingstvännerna måste ha varit otroligt hängivna
åt Gud, om man skall gå efter vad som finns att läsa om
dem. De brann med en eld och missionsiver som kanske saknar motstycke sedan
apostlatiden.
Hur många skulle idag kunna svara ja på de tre frågor
T. B. Barratt ställde? Kan man det, då behöver man i alla
fall inte gå och vänta på någon kallelse sedan, eller
undra över om vad man skall hitta på på kvällarna.
”DINA BARN SKALL ALLA BLI HERRENS LÄRJUNGAR”,
profeterade Jesaja (54:13). Vems ”barn”
syftade profetian på? Den religiösa massan? Israels folk som
ett helt? Nej, endast de kallade och utvalda och trogna, de som följer
Lammet vart det går.
Det gjorde de första lärjungarna, de fick alla bryta upp och lämna
arbete, släkt, social trygghet, religiösa traditioner och vänner
och bekanta.
Några fick de med sig på vägen, och andra fick de lämna
efter sig. Johannes t.ex fick sin bror med sig, men han fick inte sin far
med sig. Sådana är lärjungaskapets villkor. Tron är
inte var mans, och ”den som icke är med mig, han är emot
mig”, säger Jesus, ”och den som icke församlar med mig,
han förskingrar.” (Matt.12:30
KAN DU SVARA JA PÅ DE TRE FRÅGORNA? Vi har långt att gå innan vi i sanning kan kalla oss Herrens lärjungar, och mycket att tala med Gud om.
göra vad som helst för Jesus, och gå vart som helst för Jesus..?” |
