 |
|
|
| B |
 |
IBELN LÄR OSS om två slags änglar - utvalda änglar, och fallna änglar (1 Tim. 5:21, Luk. 10:18, Matt. 25:41, Upp. 12:7-9). Men därmed måste det också finnas, eller åtminstone en gång ha funnits, änglar i ett tidigare stadium, innan de antingen "utvaldes" eller "föll".
De änglar vi möter i Bibeln har uppenbarligen levt ett tidigare
liv, då de på ett liknande sätt som vi människor blev
ställda inför ett val, mellan gott och ont, mellan rättfärdighet
och orättfärdighet.
Bibeln beskriver dessutom ganska ingående en sådan ängels
"förstadium", nämligen Lucifers själv, på
det heliga gudaberget, där han av allt att döma levde som en fysisk
varelse i ett paradisiskt tillstånd (Hes. 28:11-19).
Detta hans tidiga liv påminner mycket om Adams tidiga liv. Båda
var skapade till fullkomliga och harmoniska varelser, i en fullkomlig och
harmonisk värld. Båda ställdes inför ett val mellan
gott och ont, mellan lydnad och olydnad. Båda "föll",
och båda "dog", och båda förvisades ur den paradisiska
tillvaron.
Adam gavs en möjlighet till ånger och upprättelse senare,
genom det anteciperande offret av djuren genom vilket han fick skyla sin
nakenhet, ett offer genom vilket han introaktivt fick del av Jesu försoning,
som han också mottog.
Om Gud är fullkomligt rättvis, vilket han som den sanne Guden
självklart är, så har också änglarna fått
samma möjlighet (till fall och upprättelse) i någon tidigare
tidsålder. Dvs de har erbjudits möjligheten inte bara till fall,
utan också till upprättelse från fallet.
Lucifer har uppenbarligen förkastat den möjligheten, och idag
är han en djävul, ja djävulen själv.
När människorna en gång blir delaktiga av uppståndelsen
och blir lika änglarna, säger Jesus, är vi "Guds söner"
(Luk. 20:36). Inte Guds söner och döttrar, utan Guds SÖNER.
Vi "avkönas" alltså, och inträder i ett evighetstillstånd
där fortplantningsförmågan upphör och skillnaderna
mellan könen mister betydelse.
Vi blir "lika änglarna" säger Jesus. Hur bokstavligt
skall detta tolkas? Har änglarna också varit av han- och honkön,
fysiska varelser som vi, som en gång befolkat jordliknande planeter?
Har de helt enkelt varit en tidigare människoras skapad av Gud, eller
fanns det kanske flera olika raser? Keruberna, av vilka Lucifer var en,
har ju sex vingar och liknar inte direkt människor, medan andra änglar
tycks se ut precis som människor.
DEN ÄNGEL i Guds ord vi lär känna mest inpå livet,
är utan tvekan Gabriel, ärkeängeln. Detta är långt
ifrån en känslosval, robotliknande, mekaniskt arbetande skapelse,
vilket han skulle varit om han aldrig fått välja vem han ville
tjäna, tillhöra och tillbedja.
Vi möter honom flera gånger, i både Gamla och Nya testamentet
(Dan. 8:16, Dan. 9:21, Luk. 1:19, Luk. 1:26), och hela tiden framvisar
han samma typiskt "mänskliga" känsloliv, fastän
på ett högre plan. Han uttrycker medkänsla, visar drag av
återhållen självömkan och stolthet, men samtidigt
ödmjukhet och djup Gudsfruktan.
Han uppträder så som man föreställer sig att en mycket
helgad kristen personlighet borde uppträda.
Kan han göra detta om han aldrig upplevt kontraster i sin själ?
Kan en verkligt levande personlighet utvecklas hos en skapad varelse, om
den inte upplevt både ljus och mörker, både fall och upprättelse?
T.o.m Jesus själv blev iklädd syndigt kötts gestalt och frestades
i allt liksom vi, dock utan synd. Detta för att kunna försona
vår synd i första hand, men också för att bli vår
barmhärtige överstepräst (Hebr. 4:15).
Det är svårt att tänka sig att någon verkligt fri
och självständig personlighet skulle kunna frambringas, utan att
den först får genomgå och pröva på både
mörker och ljus, så att den av fri vilja väljer att vända
sig från mörkret och frälsas in i ljuset.
T.o.m djur kräver att man behandlar dem med känsla och respekt,
för att de skall utvecklas till friska och intelligenta varelser. Kärlek
kan inte skapas, inte ens av Gud, men den kan vinnas genom personliga offer.
Detta är i så fall ett för länge sedan passerat
stadium i änglarnas liv, både de utvaldas och de fallnas. För
djävulen och hans änglar finns det ingen återvändo,
de är av egen förskyllan på väg rakt mot det brinnande
Gehenna, liksom de människor som valt att gå samma väg som
dem.
Det finns möjligen som ovan konstaterats "uränglar",
som fortfarande befinner sig i sitt fysiska tillstånd och liksom vi
just nu är i prövoskedet av sina liv.
...
DEN HIMMELSKA VÄRLDEN
Över huvud taget måste den himmelska världen vara mycket
mer påtaglig än vad man vanligen föreställer sig. I
Bibeln beskrivs Guds och änglarnas hemvist inte som en diffus molntillvaro,
utan som en stad där det finns helgedomar, floder, växter, gator,
osv.
En sådan stad kan knappast sväva omkring fritt i rymden, den
bör rimligen vara byggd på någon fast grund (denna grund
kallas det heliga gudaberget), vilket i sin tur måste vara mer än
ett ensamt berg i rymden.
Berg finns på planeter, floder finns där det finns vatten och
växter finns där syre finns. Varelser med vingar har väl
ingen nytta av vingar annat än i en atmosfär där de kan flyga
med dem.
Och varför skulle andevarelser se ut precis som människor, om
det inte vore för att också de skapats för att leva och
bo på planeter?
Öron, näsor, ögon, armar och ben är kroppsdelar som
spelar roll på en plats där det finns luft, dofter, ljus och
gravitation, osv.
Sådant har inte en fullständigt icke-materiell andevarelse behov
utav. Och ändå beskrivs Guds änglar oftast som människoliknande
varelser, inte bara när de kommer och besöker människor,
utan också när de står inför Guds tron i himlen.
OCH OM NU änglar från himlen, som det faktiskt sägs i 1
Moseboken, har kunnat skaffa BARN ihop med jordiska kvinnor, så är
väl saken fullständigt klar.
Änglar måste vara mycket nära "besläktade"
med oss människor, de är helt enkelt människor från
andra stjärnsystem!
Skapade till Guds avbild liksom vi, ställda under samma förhållanden
som vi, men befinnande sig ett stycke före oss, i den andliga "utvecklingen".
(Dock har vi ett företräde framför dem, se den kommande
artikeln "Fallet från Gudaberget").
YTTERLIGARE: Guds änglar arbetar idag med att betjäna/beskydda
människor som befinner sig i sitt fysiska stadium. Detta är vad
vi kommer att göra också, sedan vi "stigit upp" till
dem. Vi skall regera på jorden, dvs inta samma funktion som änglarna
nu har.
Regera i våra uppståndelsekroppar över de människor
som då lever på jorden i sina fysiska kroppar.
Regera till dess att döden är utplånad och jorden till fullo
återupprättad, i vår Herre Jesus Kristus.
Sedan skall planeten stråla som en juvel i världsrymden, vilket
den redan gör, men då också av Guds härlighet.
Och vad händer sedan? En sak är i alla fall klar: Inte har
Gud skapat miljarder och åter miljarder stjärnevärldar och
galaxer, om det inte är tänkt att de skall befolkas av de varelser
han "föder" och fostrar, genom sin Ande och sin kärlek.
Låt oss leva så, att vi inte går miste om allt detta obeskrivligt
härliga, som Skaparen berett åt oss.
___
|
DETTA ÄR de bibliska namnen på den plats där Gud och hans änglar bor:
Det heliga gudaberget (Hes. 28:14)
Gudaförsamlingens berg (Jes. 14:13)
Eden, Guds lustgård (Hes. 28:13)
Guds paradis (Upp. 2:7)
Paradiset (Luk. 23:43)
Tredje himlen (2 Kor. 12:2-4)
Sions berg (Hebr. 12:22)
Den levande Gudens stad (Hebr. 12:22)
Det himmelska Jerusalem (Hebr. 12:22)
Var någonstans ligger denna plats?
Över molnens höjder (Jes. 14:14)
Högt ovanför Guds stjärnor (Jes. 14:13)
Längst uppe i norr (Jes. 14:13)
På ett stort och högt berg (Upp. 21:10)
I helighet uppe i höjden (Jes. 57:15)
Hemma hos Herren (2 Kor. 5:8)
Vad finns det på denna plats?
Ett stort och högt berg (Upp. 21:10)
En stad (Upp. 21:10)
Helgedomar (Hes. 28:18)
En gata av guld (Upp. 21:21)
Murar av jaspis (Upp. 21:18)
Gnistrande stenar (Hes. 14:14)
En ström/flod (Upp. 22:1)
Träd (Upp. 22:2)
Härliga skapelser (Hes. 28:12)
Änglar i mångtusental (Hebr. 12:22)
En högtidsskara och församling av förstfödda söner
(Hebr. 12:23)
Fullkomnade rättfärdigas andar (Hebr. 12:23)
Tjugofyra äldste (Upp. 4:4)
Guds och Lammets tron (Upp. 22:1)
MYCKET TALAR FÖR att detta beskriver en
planet någonstans utanför vårt solsystem, kanhända
också utanför Vintergategalaxen - beroende på hur uttrycket
"tredje himlen" skall tolkas.
Det är en mycket tydlig angivelse Paulus använder om denna plats,
nästan som en gatuadress. Han tycks veta vad han talar om. Frågan
är bara vad han egentligen menar. Möjligen tänker han på
den "topografi" himlarna hade, som kunde observeras med blotta
ögat.
Molnhimlen blir då den första himlen, planethimlen (dvs vårt
solsystem) den andra himlen, och stjärnhimlen (dvs Vintergategalaxen)
den tredje himlen.
Några andra enskilda stjärnor än dem i Vintergatan är
inte synliga för ögat. Endast tre närbelägna galaxer
kan ses, men bara som suddiga fläckar.
OM DENNA tolkning är riktig, så var det alltså dit Paulus
blev uppryckt, dvs till en stjärna utanför solsystemet, någonstans
i den väldiga Vintergatan.
Då avser uttrycket "Guds stjärnor" solsystemets (då
kända 5) planeter, som från jorden ser ut som ovanligt ljusstarka
stjärnor, s.k vandringsstjärnor, som rör sig i sinsemellan
olika banor, till skillnad från de mer avlägsna fixstjärnorna,
som alla ser ut att röra sig tillsammans (pga avståndet och jordrotationen).
Dessa ting var inte obekanta för människorna i forntiden. Paulus
påminde ju t.ex i 1 Kor. 15:41 sina vänner om att "den
ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet",
något han alltså förutsatte att de kände till. Stjärnbilder
som Orion med sitt bälte och Sjustjärnorna var också välbekanta,
liksom Karlavagnen, m.fl.
Han kan alltså ha refererat till en "adress" alla kände
till, när han talade om att han blivit uppryckt till tredje himlen
- dvs till en plats bortom vandringsstjärnorna.
____
NÄR JAG SER DIN HIMMEL, dina
fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är
då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson,
att du låter dig vårda om honom. (Ps. 8:4-5)
Vem kan trotsa honom ...som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak? (Job 9:4, 9)
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet. En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker. (Job 26:7, 10)
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas
knippe? Och förmår du att lossa Orions band? Är det du som,
när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan
med hennes ungar? (Job 38:2)
