LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Webbtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * April 2001

"SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"


FRÄLSNINGENS UNDER

TRONS VILA

D
Illustration ur en gammal utgåva av "Kristens Resa".

ET FINNS EN UPPFATTNING idag bland kristna, att man kan baxa in människor bit för bit i Guds rike. De behöver inte omvända sig och uppleva en ögonblicklig förvandling längre, utan nu kan de komma och vara med i församlingarna utan att ha lämnat synderna. Det räcker att de tror att Jesus är Herre, så räknas de som frälsta. Förändringen kommer sedan, sägs det. Men jag undrar det. Det kanske snarare är så att dessa människor anpassar sig, lär sig, och apar efter kristendomen. De har blivit försäkrade om att de är frälsta, är förstås glada över att slippa helvetet, och försöker "så gott de kan" anpassa sig till det kristna livet. De gör som de andra, men i sitt innersta är de desamma som förut. Deras tro håller bara provet när det går bra för dem, får de motgångar är de villiga att förneka, tiga, kompromissa och sälja ut sin tro till fienden för freds skull.

Vem som helst kan väl lära sig den kristna jargongen. Alla vill väl komma till himlen. Det är väl inget svårt att övertala människor att bli "kristna", om man bara lockar med sötsaker. Men BLIR de kristna i de fallen? Nej, de blir de inte. De blir religiösa, skenfrälsta, hycklare, fiender till den sanna korsförkunnelsen. De lever fortfarande i världen och av världen, tänker enligt samma principer, formar sitt kristna liv efter samma principer, och för in detta i de församlingar som i tidigare generationer aldrig skulle släppt in dem utan att de upplevt förkrosselsen invid Jesu kors.

Frälsningen är ett under, och undret för med sig ögonblicklig förvandling. Syndens makt blir bruten, världens ande far ut, och in kommer Jesus. Halleluja, då märks det att man blivit frälst, från dag 1 och framåt.
Den tillväxt som sker därefter handlar inte om att gå ifrån mörker till gråskuggor och eventuellt över till ljus någon gång. Det handlar om att först gå från mörker till ljus, och sedan "från härlighet till härlighet". Den som är frälst vandrar i ljuset, från frälsningsdagen och framgent. Vi vandrar inte bland skuggorna, i en grå halvdager, där världens ande delar rum med Frälsaren i vårt hjärta. Sådant går inte, de två är fiender och får du in båda i dig, blir du sliten i stycken. Har du inte upplevt förvandlingens under, så har du fortfarande världens ande på hjärtats tron. Det lilla du har av Jesus har du då bara lånat av de andra. Det har inte utgått ifrån ditt hjärta, där varifrån livet utgår.

Faran med att komma in i eller i kontakt med kristen tro utan att vara omvänd, är att man får svårt att skilja på vad som är ovanifrån och vad som är tradition. Man kan som sagt lära sig mycket av andra, utan att fördenskull ha fått det ifrån Gud. Man kan tänka religiösa tankar, lägga band på sig, anta goda vanor, sympatisera med kristendomen gentemot världsreligionerna eller ateismen. Allt detta går att göra utan att vara född på nytt. Man kan be till Gud utan att vara född på nytt, man kan läsa Bibeln, man kan t.o.m predika. Det gör ju de flesta präster utan att ha upplevt frälsning. Deras tro är bara en huvudets tro, något de studerat och fått sig istoppat av andra.

Människor som vuxit upp i troendes hem har samma urskiljningssvårigheter. Man måste ha modet att se sig själv i Bibelns ljus, och inse att man är i behov av nåd fast man inte levt ett liv i droger eller kriminalitet som många av världens barn gjort.

Synden är inte en gärning i första hand, utan ett tillstånd. Detta tillstånd kan inte renoveras, putsas på, bättras genom övning, etc. Det måste bytas ut, mot ett annat och bättre tillstånd, och det kallas Andens nya väsende. I detta nya väsende, dvs under Guds Andes direkta inflytande i våra liv, gör vi vad Gud vill. Inte som robotar, men som barn till en och samma Far. Barn ärver föräldrarnas egenskaper. Ligger en viss egenskap i släkten, t.ex musikalitet, så har barnen en naturlig förmåga att sjunga och spela. Talangerna finns där redan, och det gör våra andliga talanger också. Vi bär frukt i Gud, därför att vi är av Gud. Vi är hans utlöpare, vi är Vinträdets grenverk, delaktiga av samma andliga natur som Jesus själv, dock inte av samma ursprung givetvis.

Så betyder detta att den som är frälst aldrig syndar? Ja, det gör det. Synd i det fallna tillståndet har vi upphört med, dvs sådan synd som vi med villighet lät oss förföras till. Den är borta. Vi vill inte göra sådant längre, vi vill göra Guds vilja nu. Dock kan vi möta frestelser och ännu falla för dem, men det sker i så fall mot vår innersta vilja, och leder bara till sorg och syndanöd.

Den ogudaktige bekymrar sig inte om synden, i alla fall inte något nämnvärt, den är så ett med hans natur att den för honom känns naturlig. Så är det inte för ett Guds barn, vi upplever synden som onaturlig, ond, och vi känner ogillande, renar oss, ber om nåd att bli fria, och upplever helgelse.

Detta medvetande om syndens ondskefulla natur kommer i ett ögonblick, när man blir född på nytt. Instinktivt vet man att det är fel att fortsätta svära, ljuga, stjäla, förtala, använda droger, leva i utomäktenskapliga förhållanden, m.m. Man behöver inte undervisa nyfrälsta om sådant. Fattar de inte det har de inte upplevt pånyttfödelse. Och börjar man undervisa en sådan människa om detta, så leder man bara den människan in i ett religiöst självbedrägeri.

Dessa saker skall man förstå av sig själv, gör man inte det så behöver man bli frälst. Lockas människor in i andliga gemenskaper på det här sättet, så kommer de gemenskaperna att urvattnas ganska fort. De blir till fästen för Ogudaktigheten, för babylonisk förvirring och religionssammanblandning.

Sådana är många frikyrkor idag. En gång var de levande friförsamlingar, idag är de skökodöttrar till den stora Skökan i Rom. Medlemmarna gör sig till, spelar kristna, men få har ett levande utbyte med Jesus. De lever i traditionen bara, och är nöjda med "tillhörighetens bedrägliga behag". När de talar så talar de i världens ande, man hör inte Kristi tonfall i dem. De talar om religiösa ting så som världens barn talar om sina ting, i samma väsende och i samma tävlingslusta. Namnet Jesus hörs sällan, ännu mer sällan hör man ett Halleluja eller ett Pris ske Gud. Det är den religiösa partitillhörigheten som är motivet, konkurrensen mellan samfunden, hurra för din grupp, politiska erkännanden, medlemmarnas stigande samhällspositioner, m.m.
...

Det skulle vara intressant att få veta om det finns någon verkligt frälst och bibeltrogen kristen, som kan vittna om att han eller hon upplevde frälsningen som en lång, utdragen process, ifrån mörker till gråzoner och sedan till fullständigt evangeliskt ljus. Jag tror inte den människan finns. De som varit med om sådana förmenta processer är fortfarande kvar i gråzonerna, är osäkra på det mesta om vad Bibeln säger, kompromissar ständigt, är eftergivna och släpphänta mot synden. De har bara lärt sig att följa traditionerna, ibland till fulländning. Men när det kommer till avgörande saker, saker där fronterna mot världen skall försvaras, då sviker de.
Då finns de plötsligt inte med i de främsta linjerna längre, nej, då är de antingen passiva eller t.o.m över på fiendesidan och deltar i angreppen på Herrens trogna.
Så får man bekräftat vilka de är släkt med i realiteten, och man förundrar sig över människans förmåga att lura sig själv.
...


TRONS VILA

KANSKE NÅGON BLIR VÄLDIGT OSÄKER NU och börjar tvivla på sin frälsning. Jag hoppas det. Det skadar inte att få sig en ordentlig tankeställare, och att man prövar sig själv och sina motiv i ljuset av Herrens låga.
Den som är frälst har inga problem med att "bli frälst" igen. Vi känner vägen, vi kan lätt säga Herre, är jag inte frälst, så fräls mig! Svårare än så är det ju inte för det ödmjuka hjärtat att komma till Jesus.

Dem jag skrivit om här ovan har nog lite svårare för det. Bygger man på egna gärningar är det svårt att ge upp det man menar sig ha åstadkommit. Särskilt om man är erkänd av andra. Men är man frälst, då har man också frälsningsvisshet och frälsningsglädje. Livet med Jesus är ju härligt att leva, nåden strömmar och vi slipper sträva. Det verket tål att prövas, rannsakas och förnyas.

Den som blivit utsatt för detta frälsningsbedrägeri, som är så vanligt idag bland kristna, har ju ändå inte långt fram till nådatronen. Det handlar om att lämna det gamla bakom sig, och ta emot det nya ifrån Gud. Man får tömma sig själv på egenrättfärdighet, goda gärningar, uppnådda prestationer, och inse att man bara är en syndare i behov av Guds nåd.

Paulus skriver att det goda du gör, skall du göra av fri vilja och icke såsom av tvång (Filem. 1:14). Ha det som ledstjärna. "Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp." (Gal. 5:5)

Alltså du behöver inte göra dig rättfärdig, GUD gör dig rättfärdig. Inte bara juridiskt som vissa hävdar, utan också i praktiken. Vi BLIR rättfärdiggjorda genom tron, så att rättfärdigheten börjar arbeta i oss, leva i oss och växa i oss. Detta är Nya förbundets stora hemlighet och den Gudomliga innovation (se Hebr. 8:10-13), som skiljer det ifrån Gamla förbundet med dess tunga budord som tvingades på det opånyttfödda, icke korsfästa köttet.

Vi gör som Paulus säger, vi väntar i tro. Rättfärdigheten kommer av sig själv. När vi tar emot Jesus och blir frälsta, då öppnar vi porten för denna rättfärdighetskraft. Och så länge vi lever i samma tro och förväntan, så fortsätter rättfärdigheten att leva, verka och växa i oss. Den rättfärdige skyler inte sina missgärningar för Gud, utan blottlägger dem och erkänner dem, utan fruktan, men med en stark önskan att bli fri ifrån dem. Rättfärdigheten och nåden samverkar då, i den Helige Ande, så att återstoden av de gamla syndaresterna läggs under Kristi - inte vår - lydnad.

Detta kallas trons vila. Tänk vad skönt att få vila i tron. Att veta att Jesus gör verket, när vi är följsamma och lyssnar till hans signaler.

Gud välsigna dig att ta emot detta, i tron. Jesus har dukat ett bord, "för de heliga på jord", och du är bjuden. Sätt dig ned, och låt änglarna servera andlig mat och dryck. Tro att det är ditt, så är det ditt. Säg bara Tack Jesus, för allt det goda han vill ge.
___

 

 


 

Frågor & kommentarer:

BIBELSAMTAL/LÄRJUNGASKAP

. . .


VILL DU UPPLEVA FÖRVANDLINGEN
- och få leva i trons vila?

 


LÄS FLER ARTIKLAR


OBS: Denna artikel är satt med typsnittet Georgia. Om du inte har det installerat på din dator, så kan du hämta en gratisversion från Microsoft för Windows 95 och uppåt här. När filen är hemladdad dubbelklickar du bara på den, så installerar den sig själv.



BIBELTEMPLET
VÄCKELSEBUDSKAP * INNEHÅLL * DATABIBELN * NYHETER * BAKGRUND * BOKHYLLAN * BÖNEALTARET * BIBELFRÅGOR * NÄTPLOCK * ENGLISH PAGES * VÄKTAREN * ADRESSER * LÄNKAR * VAD ÄR LÄRJUNGASKAP?