LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

 Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 1 /1997

"SE BRUDGUMMEN KOMMER – GÅ UT OCH MÖT HONOM – UTANFÖR LÄGRET!"


ATT HALTA PÅ BÅDA SIDOR - eller att äga fullständig frälsningsvisshet

Jakob brottas med ängeln (1 Mos. 32:22 f)

"JAG HATAR DEM SOM HALTAR PÅ BÅDA SIDOR", säger David i den 119:e psalmen. Och "jag skulle önska att du vore antingen varm eller kall", säger Jesus själv i Uppenbarelseboken.

Skall du vara kristen, så var kristen, har en nutida predikant sagt. Du duger inte till som syndare och du duger inte till som kristen. Du är en skam för båda sidor, och den ömkligaste varelse i Universum.
Tror gör du, men inte tillräckligt för att nå himlen. Ber gör du, men inte nog för att undfly helvetet. Vilket fullständigt fiasko!

Du kommer att bli utskrattad av demonerna vid domen, och föraktad av änglarna. Vem tror du kommer att få det värst i helvetet? De största syndarna? Frågan är om inte grämelsen blir störst bland dem som hade frälsningen i sin hand, och som visste vägen till saligheten, men ändå inte tog vara på den.


Du kommer att känna det som honom som sålde sin arvsrätt för en grynvällings skull, men många tusen gånger värre. Han grät och han bönade, men det var för sent, för evigt för sent. Nu är det någon annan som bär din krona, den som var avsedd för dig, medan du får bada i svavelosande vågor och lågor, i en pina som aldrig tar slut.

Vet du om att Jesus får spykänslor av ljumma "kristna"? Han säger det själv i Upp. 3:16. Det handlar inte om att vara mer eller mindre kristen, som en del tror. Det hjälper inte att försöka ta sig i kragen och höja värmen lite grann. Antingen är man kristen, helhjärtat, eller så är man det inte alls, hur mycket man än kallar sig kristen!

"Du har det namnet om dig, att du lever, men du är död..."

Vilka hårda ord! Vad är det för en fanatiker som säger så? Det är Jesus själv, i samma kapitel som ovan.
Men de orden kanske du aldrig har hört förut? De citeras aldrig i din kyrka? Din pastor är en utstuderad John Blund, som vaggar församlingen till sömns varje söndag, så att ni kan sova lugnt under veckorna?

Men man sover sig inte undan helvetet, och man leker sig inte till himlen. Fly för ditt livs skull, från ljumhetens brant, och kämpa för att komma in genom den trånga porten.

"Ty många, säger jag eder, skall försöka att komma in och skall dock icke förmå det" (Luk.13:24).

Nu är det Jesus igen som säger något störande och opassande. Många "försöker" vara goda kristna säger han, men det räcker inte. Om du bara försöker vara en god kristen, så kommer du inte att lyckas. Var kristen, så kommer du att lyckas.

Hur bär man sig åt för att vara en god kristen då? Genom att ta i så köttet spricker? Nej, genom att erkänna sin fullständiga oförmåga att för en enda sekund kunna behaga Gud genom egna gärningar. Och genom att erkänna sitt fullständiga beroende av Jesus för försoning och frälsning. Då sker undret, och du blir en ny skapelse, och det är bara nya skapelser som kan leva i himlen. "Kött och blod kan inte ärva Guds rike."

Man blir inte en ko för att man går in i en ladugård. Och man blir inte en kristen för att man går in i en kyrka. Kristen blir man när man upplevt nyfödelsen i Kristus Jesus, genom köttets fullständiga kapitulation och accepterandet av försoningsverket på Golgata.

Detta kan inte efterapas eller spelas, eller uppnås genom fromhet, inbillad eller ens uppriktig. Det handlar om att ha fått en ny natur och ett nytt sinnelag, en ny vilja och en ny håg. En ny ande och ett nytt hjärta. Lika naturligt som det förut var att synda mot Gud, lika naturligt är det nu att leva "tuktigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är" (Tit.2:12), om du upplevt frälsningen.

Då har man sitt sinne vänt till det som är där ovan, och inte till det som är på jorden. Vi "söker friden och traktar därefter" (1 Petr. 3:11), och Gud ger oss frid, i övermått.

Det händer att man stapplar på vägen, men det är den gamla naturens dödsryckningar. Vi känner i vår ande om vi gör fel och vi tar avstånd ifrån det. Vi går inte in för det och försvarar inte synden, som vi gjorde förut, eller hittar på ursäkter. Det behövs inga ursäkter, när man är benådad och försonad. "Salig är den man som Herren icke tillräknar synd", säger David (Rom. 4:8).

Vi behöver inte dölja vår gamla natur eller förneka den, vi går till Jesus och säger: Herre så här är det, tack för din nåd och hjälp mig att bli fri! Då fostrar Guds nåd fram rättfärdighet i oss, utan egen förskyllan.

Den Helige Ande renar och helgar, och stärker oss, så att köttet underläggs den nya natur som vi har residerande i vårt inre. Detta kallas helgelse, och det är underbart att uppleva. Helgelse är det fortgående frälsningsverket, brukade de gamla läsarna säga. Vi är frälsta och helgade, genom försoningen, men vi frälses och helgas allt mer, genom att förbliva i försoningen och hämta vår näring därur.
Och sedan får vi "ösa med fröjd ur frälsningens källor", som Bibeln själv säger.


ETT GOTT TRÄD bär alltid god frukt. Älskar du Jesus av hela ditt hjärta, så bär du god frukt och kommer att bära mer och mer av den goda frukten.
Men älskar du honom bara halvhjärtat eller inte alls, så bär du dålig frukt, om du än skulle kallas pastor eller predikant.

"Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad. Marana ta!" (1 Kor. 16:22).

Detta skrev Paulus utan att låta sig hämmas av några vitkalkare, som det fanns gott om bland de troende redan på hans tid. Och tänka sig, den Helige Ande förevigade de förfärliga orden och lät dem komma med i Bibeln, Guds egen bok, signerad med Jesu blod.

Så kärleken är svaret, trots allt. Inte världskärleken, människokärleken eller egenkärleken, utan Jesuskärleken.
Och denna kärlek ger oss förmåga att älska världen, människorna och oss själva på rätt sätt, nämligen genom att se saker och ting ur ett evighetsperspektiv, i stället för ur ett kortsiktigt och dumsnällt jordeperspektiv.

Det människor kallar snällhet är vanligtvis inget annat än feghet och aktsamhet om det egna skinnet. Vi vill inte såra syndaren, säger vi. Men tänk om det är just dessa sår som skall föra honom till Gud?

Är inte Guds ord ett skarpt svärd, som är till för att åtskilja själ och ande? Vi skall inte slå folk i huvudet med bibelord sägs det också. Varför inte? Vi skall i alla fall genomborra deras hjärtan med bibelord! Och det sker när du är ledd av den Helige Ande.

Så fram med svärdet, i högsta hugg. "Förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd" (Jer.48:10).

"Så har jag då blivit eder ovän genom att säga eder sanningen", ironiserar Paulus i sitt brev till några gensträviga och tanklösa kristna. Vad de uppfattade som ovänskap var i själva verket sann och äkta vänskap, från ett hjärta som brann för deras eviga väl. Tänk så bakvänt det kan bli, när köttet och fienden får råda.

Har man inte evighetsperspektivet för ögonen, så är man mer närsynt än människor med flaskbottnar till glasögon. De förlorade själarna i helvetet kommer inte att tacka dig för din snällhet. De kommer att förbanna dig för den!

Och det kommer Gud också att göra, om du inte genast gör dig fri ifrån den, denna kväljande inställsamhet som du inbillar dig är kärlek. Ja, du t.o.m berömmer dig av den!

"Jag hatar dem som halta på båda sidor", säger den Helige Ande. Om du inte varnar syndaren och den ogudaktige när du har tillfälle, så kommer du att få hans blod på dina händer.

Här duger det inte att komma med några egna trasor, här är det det rena vita linnet som gäller! All vår egen rättfärdighet är såsom en fläckad klädnad inför honom. Men "det fina linnet är de heligas rättfärdighet" (Upp.19:8).

Och hur fick Guds heliga denna rättfärdighet? Månne genom egna gärningar? Nej, genom TRON! "Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud" (Rom. 5:1), säger Paulus när han uppenbarar trons hemlighet för romarna.

HAN är vår rättfärdighet, står det också någonstans. Vem? JESUS KRISTUS, trons hövding och fullkomnare, han som är begynnelsen och änden, uppståndelsen och livet, och själens gode herde.

Iklädda honom och hans rättfärdighet är det som om vi vore täckta i skinande vitt linne. Och med denna klädnad är det så väl ordnat, att den inte bara skyler vår skam och nakenhet, utan den UTPLÅNAR den, fullkomligt och för evigt!

Vi skall aldrig mer avklädas, som Paulus säger, sedan vi iklätt oss rättfärdighetens och uppståndelsens klädnad. Detta sker i två akter, den första i frälsningsögonblicket och den andra i förvandlingsögonblicket, vid Jesu tillkommelse.

Och det är vad vi väntar på, medan vi verkar. Vi verkar medan dagen varar, i väntan på aftonen och den eviga vilan. Vi har slutat försöka vara kristna, vi har slutat halta på båda sidor, vi går vägen och vägen bär oss, och vägen är Jesus.
Vi vet att vi är kristna, urkristna, därför att Kristus bor i oss och leder oss och bevarar oss, genom den Helige Ande.

Äger du denna fullständiga, Golgatabaserade visshet? Om inte, så håller du inte provet.

_______


 

BÄTTRE
SVÄRMARE ÄN DRÖNARE

Det är många kristna som döljer sitt eget avfall bakom talet om "svärmeri".
Man fokuserar de överdrifter och urspårningar som förekommer bland "svärmarna", och så fördömer man dem och deras varma gudstro.

Men det är aldrig svärmeriet och överandligheten som är det verkliga problemet i kristenheten. Problemet är ljumheten och slöheten, likgiltigheten och världskärleken.
Det är bättre att vi pratar för mycket om Jesus, än att vi knappt talar om honom alls. Det är bättre att tala i tungor utan uttydning, än att inte tala i tungor alls. Det är bättre att vi jagar efter gudsupplevelserna och tecknen och undren, än att vi inte jagar efter någonting alls.
Det är den stora tröga massan som hindrar Guds verk i tiden, inte de som i sin iver efter väckelse och själavinnande ibland går lite för långt.
Sådana kristna är trots allt formbara och villiga att låta sig korrigeras, medan den stora tröga massan av likgiltiga kyrkobesökare är helt omöjliga.

Men för att återknyta till liknelsen om svärmarna, allra bäst är naturligtvis att vara en arbetare, ett aktivt målmedvetet och flitigt arbetsbi, som känner sin uppgift och instinktivt utför den, i trohet mot sin gudomlige arbetsgivare.

Eller som det sägs i Ordspråksboken: "Gå bort till myran, du late, och bli vis".
Eller som Paulus sade: "Jag har arbetat mer än de alla – dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig" (1 Kor. 15:10).

______


 

Har du frågor eller kommentarer om budskapet? Skriv en rad här:

BIBELSAMTAL/Lärjungaskap

. . .

VILL DU BLI FRÄLST?


LÄS FLER ARTIKLAR


VÄCKELSEBUDSKAP * INNEHÅLL * DATABIBELN * NYHETER * BAKGRUND * BOKHYLLAN * BÖNEALTARET * BIBELFRÅGOR * NÄTPLOCK * ENGLISH PAGES * VÄKTAREN * ADRESSER * LÄNKAR * VAD ÄR LÄRJUNGASKAP?