Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 11 1995

"TY SÅSOM DET SKEDDE PÅ NOAS TID, SÅ SKALL DET SKE VID MÄNNISKOSONENS TILLKOMMELSE"

ÄNGLARNAS URSPRUNG

N

ÄR MAN EN KLAR NATT betraktar stjärnhimlen, med dess för ögat tusentals och för teleskopen miljontals synliga stjärnorna, och samtidigt betänker hur och i enlighet med vilka lagar Gud skapat jorden, med dess regelbundenhet och harmoni mellan smått och stort, hur varje detalj passar in i den andra, varje varelse och varje ting har sin uppgift och inget egentligen lämnas åt slumpen - då måste man också undra: Varför skapade Gud alla dessa stjärnevärldar, om det bara var här på jorden det skulle finnas liv?

Det stämmer helt enkelt inte, det passar inte in i den bild man får av Skaparen genom att betrakta hans verk. Jorden är skapad för att bebos av människor, den är vår boning. Hus byggs för att någon skall bo i dem, bilar konstrueras för att någon skall köra dem.
Då skapas väl planeter för att hysa levande varelser. Av alla de stjärnor som finns bara i Vintergatan, den galax där vår sol finns, bör det finnas många tusen solar med planeter liknande jorden, lämpade att bebos av skapelser som oss.

Vad är egentligen änglar för slags varelser? Är alla änglar av samma slag? Nej, Bibeln omtalar änglar av många olika slag.
De är alla skapade av Gud, skapade till att tjäna honom, liksom människan är det, men det finns änglar av olika skepnad. En del är jättelika, andra i samma storlek som människor. En del liknar människor, andra liknar djur. En del har vingar; vissa, som keruberna eller seraferna, upp till sex vingar.
Änglarna delas in i olika grupper och ranger. De kallas makter och myndigheter, världshärskare, tjänsteandar etc. De kallas Guds änglar och djävulens änglar, Guds söner, himmelens söner, ondskans andemakter i himlarymderna, luftens härsmakt, Herrens härskaror, etc.

De flesta tycks vara andliga väsen, som bara i sällsynta fall visar sig för människor. Men det kan också finnas änglar med fysiska kroppar som våra, åtminstone tyder berättelsen om "Guds söner" i 1 Mos. 6 på det.
Dessa änglar gick in till människornas döttrar, sägs det, gifte sig med dem och fick barn med dem. Deras barn blev en ny ras: jättarna, som var överlägsna de vanliga människorna både fysiskt och teknologiskt.
Enligt vad Jesus har sagt, så föder inte änglarna några barn (Luk.20:27 f). Vad var då detta för en slags änglar...? De kan ha varit besökare från ett annat stjärnsystem!

De övergav sin "rätta boning", får vi veta, och ingick äktenskap med jordiska kvinnor och fick avkomma med dem. De bosatte sig på jorden, eftersom de fann dess döttrar vara vackra.
De kan alltså ha varit utomjordiska kolonisatörer, som upptäckte en intressant planet med varelser som liknade dem själva.
Men med sig hade de sitt släktes synd och ondska, vilken snabbt spred sig och överfördes till den mänsklighet som redan förut var fallen i synd.

BIBELN SÄGER ATT ETT FALL HADE SKETT I GUDS HIMMEL på ett tidigt stadium, då Lucifer, den strålande morgonstjärnan, och en tredjedel av änglarna gjorde uppror mot Gud. Dessa störtades då ned från Guds himmel, och spreds ut över stjärnhimlen, i himlarymderna.
Men den grupp av änglar som kom till jorden på Noas tid blev inte nedkastade från himlen, utan hade själva övergivit den, sägs det. Detta är en betydelsefull skillnad mellan dem och Lucifers änglar, och en annan är som nämnts deras förmåga att få barn. I och för sig kan Lucifers änglar möjligen ha förmågan att simulera dessa egenskaper, men i så fall borde det ha vimlat av jättar ibland oss idag, eftersom demonerna finns i stort antal på jorden och inte drar sig för att ha samlag med både män och kvinnor, om de ges tillfälle.

Ytterligare en skillnad mellan Lucifers änglar och "syndaflodsänglarna", är att de senare är fängslade i avgrunden redan nu, medan de förra fortfarande tillåts röra sig fritt i rymden och på jorden.
Djävulen och hans änglar skall en dag samlas ihop och dömas för sina gärningars skull, och omsider kastas i Gehenna, men syndaflodens änglar är redan nu fängslade i "Tartarus", och förvaras där med "eviga bojor i mörker... till den stora dagens dom" (Judas v. 6).

När människor dör i ofrälst tillstånd förs deras andar till dödsriket där de förvaras i väntan på rättegången. Så skedde tydligen också med jättarnas fäder. Betyder det att dessa "utomjordingar" helt enkelt dog, fysiskt, tillsammans med alla andra vid översvämningen, och så fördes deras andar till ett särskilt häkte i dödsriket och människoandarnas till ett annat?
Gud gjorde slut på kolonisationsförsöket, och sedan dess har bara sporadiska besök gjorts, och inga allvarligare bosättningar skett, av rädsla för att samma Guds straff skall drabba dem igen.

MEN HUR ÄR DET MED DJÄVULEN SJÄLV OCH HANS ÄNGLAR? I Hesekiel 28 sägs det att Lucifer bodde på det "heliga gudaberget", och att han då var en strålande varelse, en "vittskuggande kerub", prydd med ädelstenar.
Men efter att orättfärdighet blev funnen hos honom, förvisades han från gudaberget, blev förgjord och slogs ned till jorden.
"Gudaberget" skulle kunna vara en Guds planet, och Lucifers förvisning därifrån skedde genom att han blev förgjord, dvs dödades, och så kastades hans ande och döda kropp ned till jorden.
Djävulen och hans änglar skulle alltså vara döda varelser, som nu saknar kroppar, och därför vill besätta människor, för att genom dem få utlopp för sina begärelser.
Och de levande änglar som kom hit på Noas tid kan ha blivit frestade av dessa döda änglar, att bosätta sig här för att avla fram en hybridras av högintelligenta och högresta supermänniskor, för demonerna att bo i.

DESSA TANKAR ÄR SPEKULATIVA och ingen behöver ta dem på fullt allvar. Men nog är det märkligt att se alla dessa stjärnor och tänka sig att Gud skapat dem utan anledning. Ungefär som om någon skulle byggt tusen bostadshus när bara en familj behövde bostad. Det liknar inte vår himmelske Fader att göra något sådant.

Så "flygande tefat" kanske trots allt existerar...? Och den antika berättelsen om övermänniskor på Atlantis kanske är sann...? Inget motsäger egentligen detta i Bibeln, tvärtom finns det ganska mycket som tyder på det. Tids nog får vi veta, om vi förblir Jesus trogna intill änden.

_______

VAD HÄNDE I BEGYNNELSEN? Före den första dagen

Om bara en stjärna på miljonen har en planet som liknar jorden, så finns det ändå tusentals "jordar" bara i vårt stjärnsystem Vintergatan. Och Vintergatan är bara en av miljarder andra galaxer, som finns utspridda i det Universum teleskopen avslöjar.

Och allt detta skulle ha skapats utan anledning, medan en enda liten ensam planet i detta oändliga hav av stjärnor, skulle bebos av människor?
"I min Faders hus äro många boningar", säger Jesus (Joh. 14:2). Han kanske tänker på planeter. Det kan också vara så att jorden är den första planeten där Gud skapat liv, liv som sedan skall överföras till andra planeter.
Men Bibeln talar nog mer för den första tanken. Änglarna skapades innan det fanns liv på jorden. "I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden", sägs det i den hebreiska Genesis. Dvs han skapade himlarna först - Guds himmel och stjärnhimlen - och därefter jorden med dess himmel.

Änglarna, Guds söner och morgonstjärnorna, var med när jordens grundvalar lades, enligt Job 38:4-7. Visserligen säger Mose att Gud gjorde solen och månen och stjärnorna på den tredje dagen, men eftersom Bibeln inte kan vara inkonsekvent, måste det betyda att solen, månen och de ljusstarkaste stjärnorna blev synliga från jorden på den tredje dagen.
De skulle vara "till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, och ...till ljus som lysa över jorden". Men det är ju bara en bråkdel av stjärnorna som kan ses från jorden med blotta ögat.
Om nu både himlarna, stjärnorna och änglarna fanns innan jorden fanns, då kan universum mycket väl ha varit befolkat av levande varelser långt innan jorden skapades.
En märklig detalj i skapelseberättelsen är att himlarna och jorden inte skapades den första dagen, utan före den första dagen. De fyra första versarna i Bibeln skildrar vad Gud skapade före tidens begynnelse, eller åtminstone före vår tids begynnelse.

(Enligt en annan tolkning vet ingen hur lång den första dagen var, och ovanstående kan då inrymmas i den dagen.)

Så även om skapelsen av livet och livsbetingelserna på jorden gick på sex korta dagar, så kan både jordklotet och universum vara mycket äldre än så.
Någon darwinsk "utveckling" ger detta ändå inget belägg för, men Universum självt skulle i och för sig kunna vara så gammalt som avståndsmätningarna i ljusår tyder på.
Utvecklingsläran däremot är bara ett ynkligt försök att komma undan syndaproblemet och det personliga ansvaret inför Skaparen.
Att skapa livet på jorden på sex dagar är inga problem för honom som själv står över tid och rum. Tiden som vi uppfattar den är en del av själva skapelsen, och har med jordens rotation runt sig själv och runt solen att göra.

Och vetenskapen talar faktiskt numera om två "skapelseprocesser". Den första när själva universum bildades i en Big Bang, och den andra när livet långt senare uppstod på jorden. Detta stämmer som synes bra med Bibelns skapelseberättelse.
De menar också att dessa två processer gick "hastigt", plötsligt. Inte på några korta dagar naturligtvis, men jämförelsevis hastigt, i förhållande till universums förmodade ålder.
Men hur mäter man tid i en tid när dagar, månader och år ännu inte existerar? Hastigt i förhållande till vad, och till vem?

Det har konstaterats att atomur i snabba jetplan drar sig efter atomur på marken. T.o.m tiden har bevisats vara tänjbar och föränderlig, i förhållande till både hastighet och gravitation.
Så varför envisas med tidsbestämningar i ett skede när tiden som vi förstår den inte ens börjat? Också tiden är relativ och underställd högre gudomliga lagar.
_______

TIDEN OCH GRAVITATIONEN ALLTING ÄR RELATIVT, sade Albert Einstein, också ljuset, och förutsade att ljusstrålar från avlägsna stjärnor skulle ändra riktning när de passerade något närmare objekts gravitationsfält, t.ex solens. Detta bevisades vara sant när några astronomer vid en solförmörkelse några år senare konstaterade hur stjärnljus nära den övertäckta solskivan "dragits" ur kurs av solens gravitation. Om alltså ljuset är relativt och påverkas av gravitation, hur är det då med tiden? Är den också relativ, och påverkas den i så fall också av gravitation? Hör tid och gravitation samman, så att där det inte finns någon gravitation, där finns det heller ingen tid? Vilket skulle innebära, att ju närmare t.ex solen man befinner sig, desto fortare går tiden, och ju längre man avlägsnar sig från solen, desto långsammare går tiden? Planeten Merkurius dygn och år är kortare än jordens, och Jupiters längre. Skulle det innebära att en människas dagar försvann fortare i Merkurius omloppsbana, dvs att man åldrades fortare, medan man fick längre dagar och därmed också längre liv, i Jupiters omloppsbana? Eller blir det i förhållande till jorden livslängden förskjuts, medan man själv inte märker någon skillnad? Och skulle tiden upphöra att existera helt (eller nästan helt) mellan stjärnorna, så att man blev i stort sett odödlig, tills dess man åter närmade sig en stjärnas gravitationsfält? Det skulle i så fall betyda att det är fullt möjligt att färdas mellan stjärnor, bara resenärerna kan ta sig ur stjärnornas gravitationsfält på rimlig tid. När de så rörde sig över otroliga avstånd, skulle de ändå uppleva det som en kort färd, medan samtidigt många år skulle förflyta på jorden. OCH HUR BLIR DET DÅ MED LJUSET, när det färdas genom den tomma och i stort sett gravitationslösa rymden? Skulle detta kunna vända upp och ned på de åldersbestämningar man gör av avlägsna objekt på stjärnhimlen? Kanske avlägsna galaxer är yngre än de ser ut att vara, helt enkelt därför att ljushastigheten kan ha manipulerats vid passagen genom olika gravitationsfält på vägen hit? Albert Einstein har också visat, att vad som egentligen händer när ljusstrålar påverkas av gravitation, är att det snarare är tiden som förskjuts, än att ljushastigheten förändras. Hur paradoxalt det än låter, så hade mätningar redan på 1800-talet visat att ljus i vakuum alltid rör sig med samma hastighet, oavsett i vilken riktning i förhållande till solen det rör sig. Detta mysterium förklarade Einstein med att vad som egentligen sker med stjärnljus som passerar ett starkt gravitationsfält, är att ljuset fortsätter i konstant hastighet, medan tiden bromsas upp. Men dessa förskjutningar är så små, att de inte kan observeras vid mätningar av ljus här på jorden. Stjärnljus från avlägsna galaxer kan dock ha ryckt med sig tiden på sin färd genom rymden. Vad vi ser på natthimlen kan alltså vara en större synvilla än många astronomer tror. De menar sig ju "se bakåt" i tiden, eftersom de lysande objekten befinner sig många miljoner eller miljarder ljusår bort. Men om gravitationens påverkan på ljus och tid tas med i beräkningarna, så kanske alla siffror skulle visa sig vara värdelösa. Det är inte alls så säkert att de nuvarande mätinstrumenten och tids- och rumsbegreppen ger en sann bild av vad som utspelar sig på den oerhörda natthimmel Gud låter oss beskåda. DETTA SKULLE KUNNA FÖRKLARA hur fysiska varelser från andra stjärnsystem, om ovanstående antaganden är riktiga, har kunnat besöka jorden och kanske fortfarande gör det då och då. _______

BIBELSAMTAL/TRONS VETENSKAP

. . .

VILL DU LÄRA KÄNNA UNIVERSUMS SKAPARE?