Januari Månad, i Nådens år 2013

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 49

ÄNGLAR OCH ELOHIM

ag har tidigare skrivit en hel del om ordet Elohim, vilket vi översätter som Gud, och om hur det ordet inte alls, i hebreiskan, bara betecknar Gud, utan också används om änglar, demoner och människoandar. Vilket givetvis dels får svåra komplika­tioner för mycket av hur Bibeln har översatts, men också lär oss att ord inte alls alltid är så självklara som man vill tro. T.ex, som jag ju skrivit en artikel om här, så kan jag utan att blinka, med det bibliska språket säga "JAG ÄR EN GUD", därför att som sagt, Bibeln, i dess oförstörda otolkade gestalt, lär oss att den pånyttfödda människan är en Elohim, därför att vi skall bli såsom änglarna och änglarna är Elohim, Guds Söner. Till den konklusionen kan man komma från flera olika håll.

Till detta vill jag bara nu foga, att jag råkade över ännu ett bibelsammanhang som visar detta, och det finns i Hebr. 2 och Ps. 8.

I Hebr. säger författaren om Jesus att "en liten tid gjorde du honom ringare än änglarna". Och uttrycket är ett citat ifrån Psalm 8:5, där det står:

"Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen." (Ps. 8:5)

I engelskan står det:

"For thou hast made him a little lower than the angels."

Men i hebreiskan står det så här, ordagrannt transkriberat:

"and you are making lack him little from Elohim"

Så här finner vi dels att när hebreerbrevets författare för över citatet till sin tid, så bibehåller han, ledd av den Helige Ande, tolkningen att Elohim här skall förstås änglarna, trots att det alltså i hebreiskan stod gudarna. Således likhetstecken mellan Elohim och änglar. Ordet Elohim som också, oftast, används för Gud i ental i GT.

Så om kugghjulen i din hjärna inte börjat snurra redan, för fullt, så låt mig hjälpa till.


ETTA INNEBÄR att en granskning av alla andra bibelställen där ordet Elohim används, är nödvändig. För det finns andra ställen där det också bör eller kan heta änglar/gudar, hellre än Gud i ental. Som t.ex i 1 Mos. 1:26. Dvs att vi är Guds avbild utesluter inte att det är Gud i hans änglagestalt som avses, dvs då Gud Sonens änglagestalt, som vi skapades till en avbild utav.

För att klargöra: Det är Gud Sonen, i hans änglagestalt, som där säger till de andra änglarna, Guds Söner, hans tjänare och medskapare [i bemärkelsen hantverkare]: Låt OSS göra människor till VÅR avbild. Det handlar därmed inte om treenigheten, treenigheten kan hävdas och försvaras på andra sätt, och tror du inte apostlarna hade använt detta om det skulle tydits så? Utan det handlar om vad vi är en avbild av, och om vad det säger oss om originalet, dvs om änglarna. För om du inte misstycker, så skulle väl en avbild av den osynlige Guden, han som lever i ett ljus dit ingen människa kan komma, bli något liknande? Men nu blev vi inte det, utan vi fick gestalt, och planetarisk ändamålsenlighet, med armar och ben och näsor och så vidare, och vem i gudomen är det som har den gestalten? Fadern? Anden? Nej, Sonen, men Sonen i hans skapelsegestalt, den som änglarna, i sin tur, före oss, var en avbild av och varför de kallades Guds Söner.

Ett annat sådant ställe är Ps 68:15, som jag upptäckte och skrev några artiklar om, och även fick indirekt medhåll från en amerikansk judisk professor i semitiska språk av (han knyckte idén efter en emailkontakt och tog med den i en hans kommande bok, utan att nämna källan [boken kunde förhandsläsas ett tag]) - där orden om Basans berg får mycket mer logik om man tolkar ett Guds berg, som ett gudarnas berg.

Men det finns fler sådana ställen, och när vi nu har detta prominenta sammanhang, detta mellan Hebr. 2 och Ps 8 att basera det hela på, blir det så mycket starkare, och rentav omöjligt att säga emot därför att ju NT sätter ett KLART likhetstecken mellan Elohim och änglar, du har ju just läst det - så låt oss då fortsätta, och låta också de andra bibelställena klarna, för att se om det finns fler fördunklade passager (och gör det det, dvs finns fördunklade passager, så kan man lätt räkna ut att det gör så med ett syfte, och att vi just där kan finna väldigt viktiga saker, som t.ex med gudarnas berg, som ju öppnar en helt ny autostrada in i bibelförståelsen när det gäller efterflodstidens angeliska nedstiganden och hur detta förklarar tonvis av både biblisk och profan historia - som sagt, just sådana fördunklingar tyder ju på att där finns viktiga sanningar, annars skulle det inte varit värt mödan att fördunkla dem, så att säga. Och du vet vem jag syftar på.)

En implikation av detta man kan fundera på, är att uttrycket "Guds Söner" alltså skulle kunna översättas "gudarnas söner". Dvs det skulle kunna vara så att de som steg ned, där i 1 Mos. 6, inte var en förstagenerations änglar, utan söner till änglar, måhända en tidigare hybridart. Men, eftersom både Enoks bok och Septuagintan kallar dem änglar, så skall väl den tanken kanske överges. Eller? Såvida vi inte går till vad ordet ängel, malak, betyder, det betyder ju bara sändebud, eller något liknande. Så sett ur den synvinkeln motsäger inte varken Enok eller Septuagintan den tanken. Och vad skulle den i så fall medföra? Jo, den skulle visa oss att det också bland änglarna finns generationer, och slå ännu en spik i kistan på den religiösa traditionen om änglar som könlösa, formlösa medvetanden som bara flyter omkring i "andevärlden".

Men, vi har också Andens vittnesbörd och jag upplever att Anden vittnar mot den tanken, och det spelar heller ingen roll för argumentet emot substanslösheten eftersom även en första generations änglar, med fortplantningsförmåga, slår spikar i dess kista. Så det skall jag inte hävda, men ville ändå visa på hur orden kan ha olika tolkningar, och hur vi måste ta hänsyn till flera olika instanser, innan vi kommer till en slutsats. Vi har alltså dels hur NT tolkar GT, dels hur Enoks bok gör det, och hur Septuaginta gör det. Och därutöver den Helige Andes vittnesbörd.

Utan Andens vittnesbörd i det här fallet hade denna tanke alltså kunnat leda fel, vilket visar att "Sola Scriptura" kan vara en mycket farlig princip. "Enbart Skriften" kan inte leda oss rätt, vi har också fått en skriftens uttolkare, den Helige Ande, som är överordnad våra tankar och vad vi tror är skriften. Skriften är således vad den Helige Ande uppenbarar för oss, från Skriften. Något annat är bara våra uppfattningar om skriften, vad vi med vårt begränsade förnuft tror är skrift. Utan Andens bekräftelse, som vi alltid måste söka och invänta, innan vi gör oss en uppfattning, står vi oss slätt och bör bara förhålla oss stilla och inte springa iväg och tolka saker efter eget förnuft, eller i åtföljande av invanda traditioner och tankebanor, tankebyggnader och hugskott.

Så att bara sätta sig ned och "studera" Bibeln är inget som leder någonstans. Om inte Bibelns författare är närvarande, med dig och i dig, blir läsningen utan frukt. Den kan möjligen magasinera skriftord i dig, som Anden senare, om/när du låter honom leda och ta över, kan ta utav, men det är plan B. Plan A är att också magasinerandet skall ske i och med och av Anden, så att allt hamnar där det skall och du får plats över för det som är vad Gud vill verka just i dig.

Jag har inga flera "Elohim"-ställen i huvudet just nu, men skall återkomma om/när jag hittat flera, om de är intressanta och verkar behöva, måhända, omtolkas. Så se detta som en introduktion i ämnet.
___

 

 

En sidnot:

ÄR BABELS TORN byggdes, var det för, som Bibeln säger, att man ville bygga ett torn som räckte upp i himlen. Vad i himlen var det man ville nå? Jo, svaret på det får vi senare i mose­böckerna. Har varit inne på detta tidigare, både i skrift och i tal, dvs detta med de angeliska nedstigningarna efter floden. Tornbygget var och representerade en slags mänsklighetens bön, om att få bli enade med himlen. Men inte med himlens Gud, den Högste. De gudar i himlen de ville nå, var de mänskligheten hade haft förbindelser med före floden. Därför att annars skulle de inte gjort detta tilltag, de visste ju vad Gud hade sagt till Noa, att de skulle gå ut och återbefolka jorden, med Herrens välsignelse. [Tänk om de hade gjort det! Då hade vartenda rike på jorden, i sin grund, haft Herrens välsignelse, så som Israel hade det senare.]

Nu blev det inte så, utan när de gick, så gick de med förbannelse i stället, och under andra gudar, dvs dem de, medvetet eller omedvetet, hade sträckt sig efter då de byggde sitt torn, det som skulle räcka ända upp i himlen.

Vår Gud, den store och allsmäktige, såg deras tilltag och steg ned, och här kommer vi till ett sådant där bibelställe där (inte Elohim men "oss") kan tolkas antingen som Gud, eller som Gud och hans änglar. [Dvs vi förstår igen att det är Herrens ängel som med de andra änglarna stiger ned för att se på tornet.]

Men först vidare beträffande tilltaget. Vad skedde nu, sedan mänskligheten bett denna gestaltande bön om kontakt med himlen? Blev de bönhörda? Ja, de blev det. Herren (Jahve) steg ned, och förbistrade deras tungomål, så att de måste upphöra att bygga på tornet, och staden, och när de inte längre förstod varandra, framstod prospektet om var sin egen del av jorden som mera lockande. Men nu var de alltså inte längre under Herrens välsignelse, nu hade de ådragit sig hans förbannelse, och överlämnades därför åt världens makter. Paulus är inne på detta, men Moses förklarar i sin femte bok vad som skedde:

"När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn."

Så står det i vår översättning, och i engelskans King James står det:

"When the most High divided to the nations their inheritance , when he separated the sons of Adam, he set the bounds of the people according to the number of the children of Israel."

Men titta här vad Septuagintan säger:

"When the Most High divided the nations, when he separated the sons of Adam, he set the bounds of the nations according to the number of the angels of God." (5 Mos. 32:8)

I stället för Israels barn/children of Israel, säger den angels of God.

Så vad är detta? Är Septuaginta en översättning eller en tolkning, en parafras, av den hebreiska text den en gång översattes till grekiska ifrån? Ja, det kunde man ju tro, om man inte numera visste att samma fras (närmare bestämt "Sons of God") finns även bland bibelfragmenten i Dödahavsrullarna. (4QDeut). Och eftersom Dödahavsrullarna är ett årtusende äldre än de äldsta bevarade masoretiska [hebreiska] texterna, så menar de flesta forskare att den ursprungliga, rätta texten i 5 Mos. 32, var "Sons of God", Guds söner.

Så översatt till svenska skulle den rätta texten bli så här:

"När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Guds Söner."

Och för att ingen skall förvilla sig in i den setitiska tolkningen, så har vi Septuagintan, som förklarar för oss att Guds Söner är Guds änglar.

Går vi nu tillbaka till händelserna vid bygget av babelstornet, så blir bilden klar. Gud den Högste stiger ned (det är Gud Sonen förstår vi), med sina änglar, förbistrar tungomålen och överlämnar, fördelar, jorden åt den himmelska härskaran*. Inte åt sina trogna änglar, för dessa har mänskligheten nu diskvalificerat sig ifrån, utan åt de upproriska änglarna. De har alltså, återigen, sålt jorden åt fienden, första gången genom olydnaden i lustgården, denna gång genom olydnaden vid tornbygget.

Så vad händer nu? Jo, inte långt efter detta dyker de första efterflodsjättarna upp igen. I 1 Mos. 14 omtalas rafaeerna för första gången, och deras område Asterot-Karnaim. Detta är samma ställe som där Ogs kungarike senare låg. Og var den sista av rafaeerna (som var kvar i Israel, vissa av de som överlevt hade flytt ur landet). Vad som har skett är alltså att när nu änglarna har fått herravälde, igen, över jorden och mänskligheten, så börjar de återigen att stiga ned och ha sin samvaro med dem, i fortplantningssyfte, för att kunna sätta sina söner på jordens troner, och även sig själva.

Den som vill lära sig mer om detta kan lyssna till de här två ljudfilerna:

ÄNGLARNAS NEDSTIGANDEN & MÄNNISKANS TIDSÅLDRAR
ÄNGLAMÄNNISKAN

.....


* Detta är alltså vad som åsyftas när texten säger att i Pelegs tid fördelades jorden. Kreationister vill gärna tolka det som att det var då jordens kontinenter fördelades till nuvarande form, men detta motsägs också av Enoks bok, där vi bland annat har en korrekt beskrivning av Afrikas läge i förhållande till Antarktis, dvs jorden har haft samma kontinenter före syndafloden som efter, åtminstone vad beträffar Afrika och Antarktis, och då är det lite långsökt att tro att det skulle förhålla sig annorlunda med de övriga kontinenterna.
_______

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag