|
|
|
ÄR JAG SKREV artikeln Vilddjurets Bildstod upptäckte jag ett mönster hos de två första romerska kejsarna, som passar in precis på det Johannes skriver om det första och andra vilddjuret (i Upp. 13). Det var alltså inget jag tänkt på innan, utan det kom till mig medan jag höll på och skrev. Och när jag nu återvände till artikeln, så upptäcker jag än mer av hur väl detta mönster verkligen passar in i Uppenbarelseboken och hur klart det är att det var detta Johannes fick skriva om.
FÖRE JULIUS CAESAR hade Rom varit en republik, men i och med Julius död, började det övergå till en religiös diktatur, ett kejsarvälde. Med Julius död kom också dyrkan in i bilden, först spontant bland folket, pga av en komet som visade sig vid en festlighet till hans minne, och sedan, än mer, då dyrkan återuppväcktes av Augustus, som också utnyttjade situationen för att utropa sig till Julius andlige son och t.o.m uppgav sig vara tillkommen genom/av kometen/himlabesökaren. Och DETTA skedde alltså vid precis samma tid som Jesus kom till jorden och föddes som människa (give or take några årtionden). En kontraåtgärd från fienden alltså, för att försöka underminera Jesu inflytande och skapa en anti-jesus, dvs - en antikrist.
(Kan man tänka sig, Jesus hade inte ens hunnit bli född. Fienden hade redan varit där och skapat ett embryo till antikrist-kulten. Vilken kraft i evangeliet då, att det gick fram trots detta och bröt ned världsmakten som restes mot det.)
Augustus fick också titeln pontifex maximus - överste präst, och innehade denna tillsammans med det politiska regentskapet - en perfekt förebild till vad Johannes skrev om det andra vilddjuret. Detta kan inte vara en slump, utan det måste vara något som profetian vill peka ut för oss, som vi skall ha i åtanke när vi möter den sista tidens konfigurationer i anknytning till Rom, dess religiösa och politiska inflytande.
Utan att göra för stor sak av det så vill jag också intyga att jag kände en väldigt stark Andens bekännelse till budskapet i den artikeln, och även när jag gjorde "filmversionen" - detta trots att jag mycket väl vet att artikeln som sådan är summarisk. Det fanns hemligheter berörda i den jag själv inte visste om, men här är något Gud vill visa oss, det är jag helt övertygad om, och "salig är den som tar emot profetians ord". (Dvs du kommer att uppleva Andens ljuvlighet och bekräftelse, om du tror och tar emot).
Vi skall inte vika undan för några nytolkningar. Detta är, trots möjligen en liten ytterligare kunskapspusselbit, helt i linje med vad gamla tiders heliga och profeter fått uppenbarat för sig - och för oss. Gud gör inga misstag, han ändrar sig inte bara för att det kommer fram nya släktled som glömt sina fäders undervisning. Guds ord lever, och det lever vidare i dem som tar emot det och bär fram det, och övrigt må se stort ut, men i backspegeln skall vi se att det tynar bort och blir till intet, medan det som fötts fram av Anden består, och förmår - göra vad det alltid gjort - ge våra ögon glans, och syn, och vårt inre kraften vi behöver för att alltid gå vidare, och vidare, mot det mål vi kallats till.
DET SKULLE TROLIGEN gå att hämta
fram mängder med intressanta uppgifter nu, om dessa de två
första romerska caesarerna, då detta mönster uppdagats,
hos Johannes i hans uppenbarelse. Och vad det därmed lär
oss och förvarnar oss om ändens tid, och hur det får
våra blickar, om vi tar emot det, att inte flacka hit och
dit, efter olika vindkast i den förment profetiska förkunnelsen
av idag - jo, där finns mycket gott också - men här
är vägen, vandra på den, den är upptrampad
av heliga, och når vi ett stycke längre än dem
är det bara naturligt, men viker vi av och in på andra
vägar, då kan vi bara klandras, då han som ledde
dem in på stigen knappast ville att de senare skulle överge
den och uppfinna åt sig andra stigar.
Vi hör alltså inte till dem som drar sig undan,
måhända till sitt eget fördärv? - utan till
dem som tror och så vinner sina själar. Vi tror att
de heliga var heliga, ledda av Herrens Ande, och så tända
med den elden, att den inledde en missionsepok vi inte sett sedan
apostlarnas dagar, och som ännu pågår, i samma
tro och glöd, åtföljd av samma tecken, samma kärlek,
samma längtan - brudens längtan - som inte får
avsvalna, för då avsvalnar också missionsglöden,
och andra fokus kommer in och stjäl tiden, blickfältet,
och krymper vår ställning, så att Gud måste
ta ut andra, till att bära vidare samma heliga kallelse.
...
SOM SAGT, man kunde gå till de historiska
källorna och plocka fram, anar jag nu, väldigt mycket
mer än det lilla jag redan nämnt, om de två romerska
kejsarna, men jag känner starkt för att skriva redan
nu, så jag gör det. Det kommer kanske mer sedan.
De två vilddjuren.
1. Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet;
det hade tio horn och sju huvuden, och på sina horn hade
det tio kronor och på sina huvuden hädiska namn.
2. Och vilddjuret, som jag såg, liknade en panter, men det
hade fötter såsom en björn och gap såsom
ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och gav det
stor myndighet.
Att detta är Rom är alla protestantiska tolkare överens om. Inget nytt här alltså.
3. Och jag såg ett av dess huvuden vara likasom sårat
till döds, men dess dödssår blev läkt. Och
hela jorden såg med förundran efter vilddjuret.
4. Och de tillbådo draken, därför att han hade
givit vilddjuret sådan myndighet; de tillbådo ock
vilddjuret och sade: "Vem är lik vilddjuret, och vem
kan strida mot det?"
5. Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
hädiskt var, och det fick makt att så göra under
fyrtiotvå månader.
6. Och det öppnade sin mun till att föra hädiskt
tal mot Gud, till att häda hans namn och hans tabernakel
och dem som bo i himmelen.
Bryr mig inte om att försöka utlägga detta, men som sagts tidigare så hade Rom före Caesars tid varit en republik, och näranog en demokrati. Så vid tiden i århundradet före Jesu födelse, börjar alltså en drastisk förändring. Rom växer, intar alla länder omkring sig, också "de heliga", dvs Israel. Och världen förundrades, och de tillbad sina avgudar men ännu ej Caesar personligen.
(Jag menar alltså inte att dessa profetians ord direkt syftar på vad som skett i Johannes samtid, men där tycks finnas ett mönster invävt, närmast exakt utlagt efter vad som skett i hans samtid, eller strax innan, i det förra århundradet. Det är som om profetians Ande menar att Caesar fick inleda, skapa ett mönster, eller ett statsskick, som sedan skulle komma att följas, och i ändens tid fullbordas, och att vi skulle få veta detta i förväg, så att vi kunde motarbeta det, känna igen det, så länge vi är kvar här på jorden.)
7. Och det fick makt att föra krig mot de heliga
och att övervinna dem; och det fick makt över alla
stammar och folk och tungomål och folkslag.
8. Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
icke har sitt namn från världens begynnelse skrivet
i livets bok, det slaktade Lammets bok.
9. Den som har öra, han höre.
10. Den som för andra bort i fångenskap, han skall
själv bliva bortförd i fångenskap; den som dräper
andra med svärd, han skall själv bliva dräpt med
svärd. Här gäller det för de heliga att hava
ståndaktighet och tro.
11. Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur
jorden; det hade två horn, lika ett lamms, och det talade
såsom en drake.
12. Och det utövar det första vilddjurets hela myndighet,
i dess åsyn. Och det kommer jorden och dem som bo därpå
att tillbedja det första vilddjuret, det vars dödssår
blev läkt.
Detta är så väldigt träffande, om man känner
till hur Octavianus trädde fram, som Julius efterträdare.
Han kom inte bara som en politisk regent, utan också som
en religiös. Han fick sig titeln pontifex maximus, överstepräst,
en titel som påvarna sedan övertog (och där finns
ju hela hemligheten). Augustus övertog Caesars makt, och
utövade den. Republiken återkom inte, utan kejsarmakten,
diktaturen, återuppstod, nu genom Augustus. Caesar hade
mördats pga hans allt för stora maktställning,
av hans medpolitiker i den romerska senaten. De ville troligen
att politiken skulle återgå till det tidigare, men
nu kom i stället en individ med helt andra visioner till
makten. Och han hävdade att han "blivit till" genom
en ljusstark komets framträdande (den syntes mitt på
ljusa dagen), och att han var, inte bara adoptivson, utan andlig
son till Caesar, dvs han var son av gudarna.
(Angående Octavianus födelse, se också här.)
De här sakerna var ju inte okända för Johannes, så när han mottog orden, i sin syn, måste han ha känt igen mönstret från sin samtids historia. Och som jag nämnde, han bodde ju i Efesus, just den stad där kejsarkulten började. Vi förstår troligen inte hur omvälvande Roms förändring måste ha tett sig för folken på den tiden. Hur dess makt steg, och då dess stormaktsvälde helt etablerats, genom Caesars alla segrar på slagfälten, hur det var moget för en människokult i denna stat som dittills tycks ha motarbetat sådant.
Men Caesar mördades, och vilddjursmakten syntes vekna. Så när Caesar nära nog glömts bort, kommer alltså denna andre Caesar - han kallades så - (Caesar Augustus) och återupplivar kulten, etablerar den i hela riket, utökar Roms välde, och låter sig också själv bli föremål för tillbedjan, kallar sig gudomlig.
13. Och det gör stora tecken, så att det
till och med låter eld i människornas åsyn falla
ned från himmelen på jorden.
14. Och genom de tecken, som det har fått makt att göra
i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare;
det förmår genom sitt tal jordens inbyggare att göra
en bild åt vilddjuret, det som var sårat med svärd,
men åter kom till liv.
15. Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild,
så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde
låta döda alla som icke tillbådo vilddjurets
bild.
16. Och det förmår alla, både små och stora,
både rika och fattiga, både fria och trälar,
att låta giva sig ett märke på högra handen
eller på pannan,
17. så att ingen får vare sig köpa eller sälja
något, utom den som är märkt med vilddjurets namn
eller dess namns tal. -
18. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd,
han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är
en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.
Allt det där, kan man liksom ana, hade redan skett, när Johannes såg det, i embryonisk form, genom Augustus. Han lät göra statyer för tillbedjan av Caesar, han reste tempel, han lät påskina att kometer, eld från himlen, hade med hans gudomlighet och makt att göra. Han förleder hela världen att tillbe kejsarens bild - dödsstraff för vägran fanns dock ej, men det skulle komma senare - och han befaller att hela världen skall skattskrivas - vilket kunde te sig oskyldigt till att börja med, men var helt klart ett led i något som kunde/skulle leda fram till märket på handen och pannan.
Allt det här ser vi ju växa fram också i vår tid. Vi är alltså förvarnade, och klart pekade i riktning Rom och ingen annanstans. Ve dem som pekar Guds folk i någon annan riktning alltså, när det gäller varifrån vi skall vänta dessa vilddjur som kommer att gå igen, i vår tid eller snara framtid.
Jag skriver under till 100% på vad de gamla protestantiska bibeltolkarna skrev och förkunnade, om skökan, vilddjuret, bruden, uppryckelsen, och ändetiden. Det har inte hänt någonting i vår tid, som skulle kunna föranleda någon att ändra på det de profeterade om och lade ut enligt skrifterna. Tvärtom har allt bara bekräftat det, och bekräftar det mer än någonsin nu, då vi ser hur det framskrider, precis så som de sade.
Så det må kännas uttjatat - och Gud förbjude att någon förkunnar detta bara av tradition, det skall förkunnas i Andens smörjelse - man överger inte Herrens ord, och en levande väckelsetradition, som bekräftat sin kraft med sådan evighetsfrukt, för att någon kommer och reser några frågetecken. Eller har vi plötsligt blivit så mycket klokare än dem? Läser vi Skriften så mycket mer än dem? Lever vi så mycket mer i väckelse, än dem? Bär vi så mycket mer frukt än dem, att vi kan avfärda dem så enkelt? Knappast. Än mer - långt därifrån.
De tillbringade mer tid med Guds ord, än du tillbringar med teven. Och du tror att du kan lära dem? De talade mer i himlaledningen, än du talar i telefonledningen.
Visa då, med dina gärningar, att du är värd
att lyssna på. Visa att Gud, och den som ger profetian,
är med dig. Annars är vi inte på något sätt
förpliktade att lyssna, mer än att ta det till prövning,
och låta Ordet, Anden och väckelsernas vittnesbörd
sålla det.
___
___
|