| |
Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 9 *1997 |
"TY SÅSOM DET SKEDDE PÅ NOAS TID, SÅ SKALL DET SKE VID MÄNNISKO- SONENS TILL- KOMMELSE..." |
MEN IDÉN ÄR TÄMLIGEN LÖJLIG och visar vilken brist på verklig vetenskap dessa forskare besitter. För vilka intelligenta varelser i universum skulle använda sig av något så ytterst långsamt som LJUSET för att kommunicera mellan stjärnorna?
De kunde lika gärna skicka sina meddelanden
med flaskpost i så fall. För mätt med astronomiska mått
är ljushastigheten i stort sett stillastående.
Avstånden är så enormt stora, att ljuset bara för
att nå närmsta stjärna behöver FYRA ÅR på
sig (om beräkningarna är riktiga), och vem vill vänta i 8
år eller mer på att få svar på sina brev?
Om de varelser man söker efter verkligen
är så intelligenta som man tror, så har de för länge
sedan övergett idén om att kunna kommunicera med ljushastigheten.
De har i så fall utvecklat andra och snabbare metoder, vare sig av
fysisk eller metafysisk art, och skulle betrakta kommunikation via ljus
som vi nu betraktar forna tiders hästpost.
Vetenskapen i framtiden (om det blir någon) kommer att skratta åt
dessa barnsliga försök och föreställningar om ljuskommunikation.
DET SAMMA
skulle nog Albert Einstein ha gjort om han levt idag. Han skulle ha frågat
dem om de möjligen hört om hans relativitetsteorier och insett
vad de egentligen betyder för vår världsbild.
För när han med hjälp av sina teorier en gång för
alla lyfte på slöjan, och dessutom fick de teorierna vetenskapligt
bekräftade, varför fortsätter man då att tänka
och mäta som om ljus, tid och gravitation vore absoluta och orubbliga
begrepp?
Har de glömt att sådana ting och mått är helt och hållet beroende av var i universum man befinner sig, och med vilken hastighet man förflyttar sig? Och dessutom, vem man är? För en dag är för Herren (och hans änglar..?) såsom tusen år, och tusen år såsom en dag (2 Petr. 3:8).
De mått vi använder för tid och tyngd och hastighet är ju enbart relevanta för jordiska förhållanden. Lämnar man jorden och ger sig ut i den interstellära rymden så upphör förmodligen dessa lagar att gälla på det sätt vi nu uppfattar dem.
Vad Einstein gjorde med sina teorier, det var
att han liksom tog tag i en flik av själva stjärnhimlen och rev
undan kulissen som dolde den högre verklighet som finns där bakom.
Han visade att det som Bibeln talar om också går att vetenskapligt
konstatera och bevisa: nämligen att det finns en högre tillvaro,
där våra naturlagar inte gäller och där universums
själva grundvalar vilar, i händerna på en stor och mäktig
skaparkraft Gud.
Teologi är, eller borde vara, läran
om denna högre verklighet, och den bör ta vid där vetenskapen
slutar. Einstein har visat att tron sysslar med ting som verkligen finns,
även om de finns bortom eller just på gränsen av vad som
vetenskapligt kan nås.
Han fick ge mänskligheten en liten inblick, en liten glimt in i evighetens
värld, en chans att också med våra fysiska sinnen fånga
en skymt av det vi med vår evighetsande så länge anat och
upplevt.
MEN PROJEKT
SOM SETI ("Search for Extra-Terrestrial Intelligence") och andra
går på i sina begränsade föreställningar som
om inget hade hänt, som om Einstein och hans vetenskapliga uppenbarelse
aldrig blivit sänd till dem.
Och säkert är det samma hinder som ligger i vägen för dem i detta fall som i övrigt när det gäller att undfå sann insikt nämligen syndaproblemet. För om det verkligen finns en högre verklighet, så leder logiken till att det också finns en intelligent och personlig skapare bakom allt, och därmed till att vi, hans skapade varelser, har ett personligt ansvar inför denne skapare och för hur vi lever våra liv.
Och det ställer dem inför vetenskapen om deras egen syndaskuld, vilken de i sin vetenskapliga karriärism förträngt all insikt om. Så gudalika och högt upphöjda som de betraktas, så ställda över den stora okunniga massan, så finns det naturligtvis inget sådant som synd och skuld i deras liv. (Se notisen längre ner på sidan för ett aktuellt och mycket vältimat uppdykande exempel på detta inom den medicinska världen.)
Därför är deras synfält
begränsade, trots all deras kunskap och höga intellektuella kapacitet,
därför att de själva valt att blunda för den högre
och ur deras synvinkel omstörtande verkligheten.
Därför kan (eller vill) de inte dra de logiska slutsatserna av
relativitetsteorierna, även om de förstår dem rent intellektuellt
och t.o.m har utvecklat (eller kanske perverterat) dem vidare in i kvantfysikens
mysterier.
För Albert Einstein var kvantfysikens idéer
om slumpen omöjliga att acceptera, och säkert har de sitt ursprung
just i förnekelsen av Skaparen, av honom som enligt Einstein inte
kastar tärning med universum.
Både Bibeln och den Helige Ande säger nämligen bestämt
att någon slump inte existerar, utan att allt ligger blottat
och uppenbart för hans (Guds) ögon... (Hebr. 4:13).
Däremot är det möjligt att Gud kan ha byggt in ett visst
mått av oberäknelighet i kosmos, dvs något som för
oss människor ter sig oberäkneligt (Pred. 3:11).
Det enda som möjligen är oberäkneligt i Guds ordnade universum, också för honom, det är människohjärtat, hans mästerverk, hans näst intill jämlike, åt vilket han gav sin största och mest osjälviska gåva den fria viljan (Jer. 17:9).
Därför kan vetenskapsmännen om de vill förneka honom som gett dem förmågan att forska och tänka, och därför kan de hitta på alternativa förklaringar och teorier om vad som egentligen är, och borde vara, uppenbart för dem (Rom.1:19-20).
Och därför kunde kung David säga: Jag är förståndigare än de gamle, dvs förståndigare än dåtidens intelligentia, därför att hans kunskap, herdegossens från landet, kommit från en högre tillvaro, transformerad genom ett ödmjukt och förkrossat hjärta (Ps.119:100).
Och därför kom det sig att den glimt ur den högre verklighet som Gud gav åt den fysiska världen, kom via en man som tillhörde ett folk som i enlighet med dåtidens darwinistiska och vetenskapliga filosofier hade bestämts för utrotning från jordens yta.
EN ANNAN
MAN ur samma folkspillra, två tusen år tidigare, gav oss en
andlig inblick i och dessutom den enda fria passagen till denna högre
verklighet, och den mannen var verkligheten själv, inkarnerad
JESUS från Nasaret, Kristus, Gudasonen.
* * *
Visdom tala vi dock... men en visdom
som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders
mäktige, vilkas makt bliver till intet.
Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan
före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall
bliva oss till härlighet,
och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om
de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens
Herre. (Paulus, 1 Kor. 2:6-8.)
_____
![]() |
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt? (Job. 37:16) |
Men på något sätt tycks Gud
ändå, genom den generella nåden, för att
låna ett teologiskt uttryck, ha använt honom, och Albert tycks
också ha varit medveten om det. Det framgår av de historiska
anteckningar som finns om honom.
Tänk så tragiskt om också denne man, med all sin insikt
och ovanliga ödmjukhet inför Skaparen, ändå aldrig
lärde känna honom som den Försonare vi så desperat
behöver.
Utan Jesus är alla förlorade såväl jude som
grek, såväl vis som ovis, och då hjälper det inte
ens om man trängt in i själva skapelsens mysterier, och fått
skåda in bakom stjärnhimlens kulisser.
* * *
Var äro de visa? Var äro
de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män?
Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud
i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät
predikas frälsa dem som tro.
Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, vi åter
predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten
och för hedningarna en dårskap,
men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus
som är Guds kraft och Guds visdom. (1 Kor. 1:20-24.)
Forskarfusk
|
Om du har kommentarer eller frågor om detta budskap, får du gärna skriva antingen i forumet eller skicka ett privat email.
BIBELSAMTAL: Tro & Vetenskap