Madeleine Gagnef (söndagen den 22 augusti 1999, kl. 18:53)

Hej Leif. Jag undrar om det är någon ide att gå in i en vanlig statskyrka. Är det antikristligt? Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till en kyrka. Jag tycker det kan vara trevligt att titta in i en liten bykyrka nångång, sitta där i eftertanke, men jag förstår ju nu ,att ju mer jag lär mig om Jesus Kristus så finns han alltså inte där? Det känns lite konstigt för alla Kristusbilder i en kyrka berättar ju om honom. Var föresten till Skokloster slott i helgen och tog mig då en titt i kyrkan också, jag reagerade på att det var väldigt mycket på jungfru Maria, fick då för mig att kyrkan var lite väl dragen åt katolicsmen och gick ut. Jag har tagit fasta på det anikristliga budskapet som du har talat om vad det anbelangar katoliker. Sen fick jag för mig att jag gjort fel som gick ut, Jesus var ju även han avbildad på ett stort träkors. Hoppas du förstår min tankegång och fråga nu. Man är ju liksom inpräntad att akta kyrkan. Egentligen har jag väl redan svaret klart inom mig, för jag känner faktiskt Jesus inom mig och behöver inte gå in i en kyrka för att få kontakt. När förstod du Leif, att svenska kyrkan var "tom"?

, måndagen den 23 augusti 1999, kl. 05:46:

SVAR (måndagen den 23 augusti 1999, kl. 05:46)

MADELEINE: Att det finns bilder av Jesus i kyrkorna talar snarare emot, än för, att han själv personligen skulle finnas där. Som du själv skriver, Jesus bor i vårt inre, genom tron. Detta är också en biblisk sanning:


24. Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,
25. ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt. (Apg. 17)

1. Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
2. Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord. (Jes. 66)


Det finns också en gammal fin sång, som börjar så här:

"Jesus, du har ingen boning gjord med händer. Nej, du lever i var själ som på dig tror. Varje synd och sjukdom du i glädje vänder. Dig tillhör all makt i himmel och på jord."
...

Jag säger inte att man inte kan uppleva ett möte med Jesus i en kyrka. Det kan man, lika väl som på vilken plats som helst där det talas om honom, eller där man själv tänker på honom med öppet sinne.
Men platser där bilder av honom finns tillsammans med avgudabilder skall man ändå undvika, eftersom det leder till en uppblandad och förvirrad gudsuppfattning. Bilder av det gudomliga är öht vanskliga, eftersom det lockar till tillbedjan av själva bilden, som hos katolikerna, vilka tillmäter bilderna i sig kraft, och t.o.m klär dem i guld och pärlor och sedan faller ned inför dem. Sådant är ren hedendom.

Jesus själv talade vid sitt möte med den samaritiska kvinnan (Joh. 4:21 f), om att det skulle komma en tid då man inte längre skulle tillbedja ens i Jerusalems tempel, utan i ande och sanning. Det var för snart 2000 år sedan, och kyrkan har inte fattat det än.
VI är templet, vi som av hjärtat tror på Jesus. Vi är levande tempel på två ben, och vårt innersta är det allra heligaste, där Gud själv uppenbarar sig.
...

Du undrar när jag förstod att kyrkan är "tom". Jag insåg nog lite av det där redan innan jag var frälst. Och som nyfrälst bland fria pingstvänner fick jag helt klart för mig att det traditionella kyrkorummet är främmande för urkristendomen. Min "bild" av kristendomen var ända sedan barndomen den att man skulle samlas runt bord och äta och samtala tillsammans, som Jesus gjort med sina lärjungar.
På så sätt får alla chansen att delta, ställa frågor, och känna gemenskap. I ett kyrkorum är det bara prästen eller pastorn och några få medhjälpare som agerar, resten sitter mestadels passivt och ser på.

Den mötesformen kan vara nödvändig om det är en stor folkmassa som samlas, men bara som ett komplement i så fall till husförsamlingen, som vi kan läsa om i Apg. 2.
Jesus byggde ingen kyrka, och inte heller apostlarna byggde några heliga kyrkorum. De samlades i hemmen, i hyrda lokaler, eller utomhus. Någon gång kunde de gå till synagogan, men det slutade oftast med att de blev ivägkörda, eftersom det budskap de kom med stack av så emot det traditionella.

Den lutherska kyrkan är inte direkt antikristlig, men den katolska är det, genom sitt avguderi, särskilt genom madonnatillbedjan, vilket ingår som en nödvändig del i deras mässor. De avgudar också oblaten, och tror sig inte kunna få absolution (syndernas förlåtelse), utan att ha tuggat i sig den.
Lutheranerna rensade ut de värsta katolska missbruken vid reformationen, men behöll spädbarnsbegjutningen, prästämbetet, kyrkoformen, altarbilderna, krucifixen, m.m. Inget av det där härrör från urkristendomen, utan det är hedniska sedvänjor som blandats med lösryckta element ur kristendomen.

Det finns några bra småskrifter om detta på min hemsida, om du vill läsa mer om det, båda av Nathan Odenvik:
DOPET I HISTORISK BELYSNING
KATOLICISMEN
___

Petrus, tisdagen den 23 september 2003, kl. 11:33:

Leif: Går du till kyrkan.

SVAR, tisdagen den 23 september 2003, kl. 13:01:

Det beror på vad du menar med "kyrkan" - byggnaden, eller Guds församling? Om du menar att ha kontakt och gemenskap med äkta och sanna kristna, så har jag det, och då är vi, när vi möts, ett "den levande Gudens tempel".
Någon speciell byggnad behövs inte för detta. Men en byggnad behöver heller inte vara ett hinder för det.
___