BIBELTEMPLET- LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Webbtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Mars 2007

   "...dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor. (Hebr. 11:38)   

ETT BESÖK VID
THOMAS LEOPOLDS
GRAVPLATS

EN MÄRKLIG HÄNDELSE inträffade när jag var i Kungälv sommaren 2006 för att ta några fotografier i Bohus fästning och på Kungälvs gamla kyrkogård. Anledningen till besöket vid fästningen var att ta några kort i vad man tror är Thomas Leopolds cell, ett litet rum med stenvalvstak och stenväggar på ca 2 x 4 meter. Dessutom skulle jag senare titta på platsen där man tror han är begravd, i "ovigd jord" någonstans utanför Kungälvs gamla kyrkogård.

När jag efter att ha varit på fästningen kom till kyrkogården, som ligger någon kilometer därifrån, gick jag först runt och försökte föreställa mig var platsen för ovigd jord kan ha varit. Den måste ju ha varit i anslutning till gravgården, så jag gick och tittade utanför gravplatsens stengärdsgård, och tog kort på olika ställen, i stort sett runt om hela den kvadratiska gården.

När jag inte såg till något ställe som kändes speciellt tilltalande, bad jag till Jesus att eftersom han vet var Thomas kropp ligger, så kunde han ju visa mig det. Min bön var inte speciellt påträngande, och jag hade inga jätteförhoppningar att få bönesvar. Det är ju ingen som vet ens om det var på den kyrkogården han begrovs, även om det måste vara det troligaste.

När jag gick där och tittade runt och tog ytterligare några kort, märkte jag att en bild såg lite märklig ut medan den lagrades i kameran. (Med en digitalkamera ser man ju bilderna några sekunder medan de lagras på minneskortet). Eftersom just det kortet såg märkligt ut, ja misslyckat, tog jag ett till mot samma plats, men det blev likadant. Bilden blev mörk och man såg egentligen ingenting annat än stenmuren och en bit av gräsmattan utanför gården.
Eftersom jag inte fick någon känsla att ha hittat rätt ställe gick jag in på gården och tog några sista kort där också.

När jag sedan kom hem och laddade in bilderna i datorn och tittade igenom dem, så förstorade jag upp de där två "misslyckade" bilderna, och fick se något som fick mig att rysa i hela kroppen. Jag ryser nu när jag skriver detta. Det ser ut som om det sitter en gammal man på stenmuren, vänd rakt mot det stora kors som står utanför gården!

"Mannen" sitter som om han vilar armarna på knäna, framåtlutad under en tung börda, med blicken nedåt, vänd mot korset:

 

Klicka på bilden för att förstora den.
Korset syns svagt tecknat mellan träden snett uppåt till vänster om "Leopoldfiguren".

 

Jag kunde inte förstå hur bilden kunde bli sådan. När jag förstorade ännu mer trädde "mannen" fram ännu klarare, och jag kan inte annat säga än att min kropp inte bara ryste, den skälvde, inte på ett negativt sätt, inte som om man sett något hemskt, utan med en enormt kraftig upprymdhet, men samtidigt nästan chock över vad som framträdde på fotot. Den reaktionen skulle vara något för läkarvetenskapen att försöka förklara, för jag har aldrig varit med om det förut. Det skulle vara motsvarigheten till att bli "gastkramad" fast tvärtom, på ett positivt sätt.

 

Jag tror givetvis inte att det var någon ande där, annat än i så fall den Helige Ande, som gav mig en vink om var Thomas ligger begravd. Jag bad ju Jesus visa mig, och detta märkliga hände: En "man", skapad av ljusspelet från träden bakom mig, sitter på stenmuren vänd mot platsen där kyrkogårdens kors står.

Kan det alltså vara platsen där "Martyren på Bohus" är begravd då? Skall man ta det som en vink måste det vara så den skall tydas.

Vilken förunderlig försyn av Gud i så fall, att kyrkogårdsarbetarna, långt senare, utan att veta det reser ett stort kors just på den plats där Leopold begravdes, i "ovigd" jord utanför gravgården. Det blev då den finaste platsen till slut, rakt under Kristi kors! Fullt värdigt en Kristi martyr.
...

Till detta kan också sägas att jag på väg därifrån, från två olika håll, mötte en leende ung ljushårig man. Först vid trapporna som leder ner från det berg där kyrkogården ligger. Och en stund senare möter jag honom igen, nedanför berget, och då kommer han gående från fästningshållet. Hur hade han hunnit dit? Han såg ut precis som man tänker sig en ängel i mänskliga kläder: Alltså linhårig, fridfylld, utan fruktan eller minsta tuffhetsattityd. Och det är verkligen inte vanligt att ungdomar man möter ler och tittar en rakt in i ögonen. Snarare brukar de försöka se så tuffa eller nonchalanta ut som möjligt. Den här unge mannen, som ju kan ha varit just bara en ovanligt vänlig ung kille (och han var inte homo, det hade jag märkt i så fall), fick mig i alla fall att undra, nu efteråt, om också den händelsen hade något med den himmelska världen att göra.

När flera ovanliga händelser inträffar samtidigt, på samma plats, samtidigt som man själv är ute på ett ganska ovanligt "uppdrag", så börjar man faktiskt tro att det har ett samband.

Det sägs ju att Thomas Leopold hade änglabesök i sin cell under sin sista tid i livet. Vakterna hörde att det pågick samtal mellan flera personer där inne, men när de tittade in var det ingen mer än Thomas där.

Så de här platserna har änglar beträtt tidigare, i fysisk gestalt. Och jag hade alltså besökt de platserna den dag detta hände, för att, postumt, följa en Kristi martyr till hans viloplats.

_____

 


Kort taget samma dag från Fontinberget, på vägen till Gamla Kyrkogården.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

_______

 

Vår Herre hade planterat blommor precis utanför Thomas Leopolds cellfönster i Bohus Fästning. (Det fanns inga andra blommor där runtomkring).

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

_______

 

Cellen inifrån.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

_______

 

 


 



Uppdatering maj 2007:

LEOPOLDS GRAVKORS

En detalj som styrker att det verkligen är "Leopolds gravkors" som står där vid Kungälvs gamla kyrkogård, är följande:

Jag råkade läsa i en äldre artikel att det vanliga för kättare under medeltiden var att begravas på norra sidan av en kyrkogård eller kyrka. För att kolla om "Leopolds kors" står på norra sidan av Kungälvs gamla kyrkogård, letade jag upp stället på Eniros kartsajt. Och visst, platsen där korset står ligger norr om kyrkogården!

Detta hade jag ingen aning om, men Gud hör bön som synes. Nu VET vi var martyren ligger. Rakt under eller strax framför det ca 3 meter höga träkorset. Magnifikt!

 

Några fynd om detta från nätet:

"Afskrift af det som i Gefle Slotts Arrest fants skrifvet af P. H. Schaefer, som där dog 1729 i grofva villfarelser, hvarföre han också på norra sidan af Gefle kyrkogård nedgräfdes". (Peter Schaefer hörde liksom Thomas Leopold till radikalpietisterna.)

"Skevikarna” begravdes i ovigd jord på Johannes kyrkogård i Stockholm. De var ett utstött sällskap från 1700-talet. De ville inte ha kontakt med kyrkan, inte ens för att begrava sina döda. För att de inte skulle lämna lik på bara marken erbjöd sig en präst från Johannes att begrava dem i ovigd jord. Gravstenen är till deras minne." (Även Skevikarna var radikalpietister och deras gravsten är placerad på norra sidan av kyrkogården - Se bildnr & kartan.)

"När Olov Ulhegius dog i Eura Åminne i Finland, blev han begraven 'i stillhet efter kyrkioordningen på norra sidan i nämnde sockens kyrkiogård." (Olov Ulhegius var Peter Schaefers & Lars Ulstadius vän)

"Norr om kyrkan var det brukliga för dem som inte fick vila i vigd jord, där fanns oftast en backe utanför bogårdsmuren som kunde anvädas, men vissa brottsligar grävdes ned på avrättningsplatsen. Dessvärre är det väl ganska sällsynt att man hittar uppgifter på hur man gjort i enskilda fall, fast jag har hittat många exempel där det står just utskrivet "norr om kyrkan" osv. Det var ju annars inte bara avrättade utan också självspillingar och odöpta barn som hamnade där."

"Vi vet från medeltiden att fint folk begravdes ofta i kyrkan. På kyrkgården runt kyrkan dög det att vara begravd i alla riktningar utom norr. Där begravdes de av folket utstötta. Utanför kyrkgården begravdes de som inte godkändes av kyrkan."

"Fredlösa och odöpta (även barn till kristna föräldrar som inte hunnit döpas innan döden) fick inte ligga på kyrkogården alls. Vidare skulle kvinnor begravas på norrsidan om kyrkan och män på sydsidan. Man kan naturligtvis inte veta om de här reglerna var allmänna för hela Skandinavien eller genom hela medeltiden, men skicket att begrava kvinnor på kyrkans norrsida går igen även på svenska medeltidskyrkogårdar och en kyrkogård på Grönland. Norr sågs under medeltiden som ett ont väderstreck. Därifrån kom kyla, trolldom och onda makter, där höll djävulen till. Förutom att kvinnor begravdes på norrsidan av kyrkan skulle de dessutom sitta på norrsidan under gudstjänsterna. Synen på väderstrecket norr blev emellertid allt negativare, och efter år 1200 är det ovanligt med några nya gravar på norrsidan överhuvudtaget. Alla medeltida kvinnor begravdes inte på den negativa norrsidan av kyrkan, ens före 1200. Fruar till de stormän som begravdes inne i kyrkan fick även de sin gravplats där."

____________



 

Jesus

- Trons Hövding och Fullkomnare

 


 

 

Gårdagen är förbi
Morgondagen har du inte sett

IDAG

FRÄLSER HERREN

 

 

 

Copyrighten på fotografierna tillhör atikelförfattaren