September Månad, i Nådens år 2012

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 45

Ängeln som satt på en sten

ag kom att tänka på en sak som hände efter Jesu upp­ståndelse, som belyser väldigt bra vad jag så ofta betonat om änglarnas fysiska kroppar.

Det står om ängeln som rullade bort stenen framför Jesu grav, att han sedan satte sig på den. Nä nu skojar du, änglar kan väl inte SITTA på något fysiskt material? Då sjunker de ju bara rakt igenom, eftersom de är andar utan substans och form, annat än när de vill lura oss genom sken att de har form och gestalt!

Tja, tror du så, så får du antingen ändra dig, eller hålla fast vid en lögn, efter att du blivit påmind om detta.

Hur kan då en andevarelse, ja, en ande, för så kallar Bibeln änglar, SITTA på en fysisk sten? Då förstår vi alltså att andar inte är så där väldigt substanslösa ändå, och att de, om de vill, kan övergå i sin fysiska form, och interagera med denna världen precis så som vi gör. Och då inser vi också att det inte är så stor skillnad på oss och dem. Vi är också andar, nämligen. Skillnaden är att vi ännu inte kan växla mellan ickefysisk och fysisk form, så som änglar kan, men vi kommer att kunna det, efter vår uppståndelse.

Glöm det där med kroppslöshet och ickesubstans nu, för det är bara medeltida trams och fantasier, bottnande i senantikens gnosticism, där ande och materia sågs som varandras motsatser, bottnande ännu längre ner i föreställningen om de två ultimata gudomarna, den ene kallad demiurgen, den andre har jag glömt namnet på, men de ansågs lika mäktiga, och båda "världarna" ansågs emanera från var och en av dem, den ena världen andlig och utan substans och god, den andra fysisk med form och ond. Med lite tankeförmåga inser du att detta är fullkomligt emot vad Bibeln lär oss, och att sådana tankar inte skall ha någon plats i vår världsbild, vår uppfattning om det himmelska och det andliga. Fysiskt och andligt är något som hör ihop, som är skapat åt varandra, för att bilda en helhet, en härlig helhet, sådan som den som råder på paradisplaneten - ja planeten, jag sade det ju alldeles nyss - det fysiska och det andliga hör ihop, och när det gör det, då blir den fysiska världen himmelsk, andlig, och härlig.

Man kan undra VARFÖR ängeln satte sig på stenen? Var han trött? Eller ville han kanske visa oss något, om sin beskaffenhet, för att undvika för oss att hamna i just gnosticism? Inte för att det hjälpte så mycket, kristenheten gick ändå åstad rakt in i denna, några hundra år efter Kristus, men å andra sidan hade Guds församling då redan tågat ut ur kristenheten och slagit följe med montanismen och andra liknande rörelser som övertog härligheten och arvet, och förde detta vidare, från generation till generation, fram till våra dagar.

Traditioner har en väldig makt. Hur är det möjligt att kristenheten har kunnat läsa denna text, år efter år vid påsk, i två tusen år, och ändå fortsätta hålla fast vid idén om substanslöshet? De har ju haft det svart på vitt framför ögonen, de har själva högläst texten, och ändå inget sett och inget hört.
___

 

ag fortsätter med mitt tjat om andevärlden. Det finns ingen andevärld. Däremot finns det en värld som är andlig, och det är den vi brukar kalla himlen, eller paradiset. Begreppet andevärlden kommer ifrån gnosticismen och ockultismen, och hör inte hemma i kristen tro. I kristen tro har vi andar, både goda och onda, men dessa interagerar med denna världen, och med den himmelska världen, och befinner sig alltså inte i någon flummig substanslös tillvaro utan de är här, om de är här, och trampar omkring på samma jord som vi, om än i ett annat tillstånd, ett som vi inte kan se, eller höra, eller känna, men de kan se och höra och känna oss. Att det är så beror på vår begränsning, våra sinnen är alltså inte i sin fulla, fria kapacitet, och det beror som du vet, på syndafallet. Då blockerades vår andliga syn, vår andliga hörsel och de övriga andliga sinnena. Det var därför Elisa t.ex bad Gud öppna hans tjänares ögon, så att han skulle kunna se de änglaskaror som var runt omkring dem, i samma värld som dem. Han bad inte att tjänaren skulle kunna se in i dimension 13. Då hade han nog inte sett någonting alls, det räckte att han såg lite mer av vad som finns i DENNA världen, för att kunna se det som sker runt omkring oss och som påverkar oss så mycket.

Platon (ca 427-347 fKr), en av de klassiska grekiska filosoferna

Gnosticismen var en stor och inflytelserik lära vid den tid då NT växte fram. Före NT hade gnosticismen företrädare i sådana storheter som Platon, även om det inte kallades gnosticism då. Gnosticismen växte fram som en parasitväxt på kristendomen, och den använde begrepp ur Bibeln men lade in andra betydelser, på ett näranog omärkligt sätt, så att på många håll blev den kristna tron bara en variant av det platonska systemet. Och hör och häpna, om du inte redan gjort det, i katolicismen fördes dessa märkliga ingredienser in, av vissa som räknas som kyrkofäder, och med övriga kyrkans gillande! Man ansåg att man kunde ta ifrån Platon och andra hedniska grekiska filosofer, kanhända för att det ansågs fint och lärdomsaktigt, men knappast för att vår Guds Ande skulle gett någon inspiration till det.

Vad jag vill komma till är alltså att denna smyggnosticism som katolska kyrkan förde fram och levde i, samtidigt som den bekämpade annan ickekyrklig gnosticism, den lever kvar än i dag, därför att reformatorerna aldrig tog itu med den, eller ens var medvetna om att den existerade. Kyrkan hade ju "besegrat gnosticismen" så varför skulle vi börja gräva i det igen? Jo, därför att det har en väldigt stor betydelse och öppnar dörren för främmande andar, givetvis.


"Angels need an assumed body, not for themselves, but on our account; that by conversing familiarly with men they may give evidence of that intellectual companionship which men expect to have with them in the life to come." - Thomas Aquinas, Summa Theologica, "Whether angels assume bodies?"

Tomas av Aquinos (1225-1274) räknas som katolska kyrkans främsta teolog genom tiderna.

Bilden är från en 1400-talsutgåva av hans "Summa Theologica".

Som t.ex iden om substanslösheten. Det finns kristna, t.om väckelsekristna, som på fullt allvar tror och menar att t.ex änglar är substanslösa väsen, som lever i en substanslös ickefysisk tillvaro, och som när de visar sig för människor bara "klär på sig" en mänsklig gestalt, för att inte skrämma oss. Det här var t.ex Thomas av Aquinos förklaring, och den har som synes aldrig ifrågasatts utan förts vidare och blivit aningslöst övertagen in i den kristna församlingen. Någon borde har frågat denne Thomas varför Daniel i så fall blev så rädd när han såg en ängel med mänsklig gestalt.

Substanslösheten är en stor ide inom gnosticismen. Där betraktas den som det goda, medan det som har form och substans är ont. Den fysiska världen skapades av en ond gud (han som kallades Demiurgen), medan den värld som bara är ande skapades av den goda guden. Men vår Gud sade, sedan han skapat den fysiska världen, när han betraktade den, att den var mycket god. Så om den var mycket god, då förstår jag inte varför vissa har ett behov av att längta till en formlös tillvaro där man bara flyter omkring som en blob. Vad är det för flum? Himlen är ingen blob, den har så mycket form och gestalt som något kan ha. Där finns upp och ned, och höjd och bredd, och sådant finns bara i tredimensionella världar, sådana som den vi lever i här. Så därför vet vi att himlen är en likadan värld som denna, fast bättre. Mycket bättre. Så bra som denna var från början. För jag tror inte Gud skapade en halvbra värld, dvs vår jord, och dessförinnan en helbra värld, i himlen. Jag tror allt han skapade var helbra, och om denna jorden var helbra, alltså mycket god, då kan den inte ha skilt sig så mycket ifrån den himmelska världen.

Jag förstår att det låter tjatigt när jag alltid kommer tillbaka till Enoks bok och skriver om hur betydelsefull den är. Men så är det faktiskt, för den hjälper oss att förstå just de här sakerna, och att upptäcka hur mycket av detta falska inflytande som finns i den kristna religiösa traditionen, utan att de flesta ens lägger märke till det. Det är en väldigt listig förförelse, på det planet. Och det har som sagt tagit ifrån oss himlen, den synliga, verkliga himmel vi har ovanför oss och som alla människor undrar över men ingen har svaret på, utom vi, om vi nu hade hållit fast vid det och inte låtit oss fråntas det av just gnosticismen och dess inflytande.

För i och med att Enoks bok togs bort, och det gjorde den ju av dem som var som mest influerade av denna gnosticism och platonism, som t.ex Augustinus, så gick hela den uppenbarelsen förlorad, och stora delar av Bibeln blev obegripliga och i stället föremål för urdumma spekulationer, baserade på ickekunskap, i stället för på den kunskap vi faktiskt ägde i Enoks bok. För i Enoks bok framställs de himmelska varelserna såsom fysiska varelser (men dock med andlig förmåga, övergående vår), och där har vi liksom hela den enkla lösningen. Bibeln själv framställer dem också så, men de skriftlärdes lögnpenna har som sagt lyckats förvränga uppfattningen, så att kristna bara blint går förbi de bibelställena eller kommer med någon förklaring som gör dem ännu svårare, ännu dunklare och gör att hela skriften blir skev, därför att lögnläror skapar inget ljus över skriften utan fördunklar den, ungefär som när en lögnare ljuger in sig själv i ett hörn.

Håller du med om att en bok skall läsas från början till slut? Eller skall man börja i slutet någonstans och så sedan låta det man läst i slutet tolka det som står först? Nej givetvis inte. Men det är så kristna läser Bibeln. De läser i Nt, och så låter de detta tolka det som står i Gt. Så gjorde givetvis inte apostlarna. De var uppfödda med Gt. Så när de skrev det som blev Nt, så skrev de givetvis i ljuset av det som Gt hade lärt dem. Därför kunde de t.ex aldrig misstolka det som Jesus sade om uppståndelsen och änglarna, dvs när han säger att i himlen så gifter vi oss inte utan där är vi såsom änglarna. Detta missförstår kristna på det sättet att i himlen har man inget kön, man blir någon slags androgyn varelse eller får något himmelskt "tredje kön". Men så uppfattade inte apostlarna det när de hörde Jesus säga det. För de var uppvuxna med vad som står i 1 Mos. 6 t.ex, där det står om hur änglar kom ner på jorden och gifte sig med jordiska kvinnor och fick barn med dem. Så därför kan inte Jesus ha menat att änglar inte har något kön, utan han menade bara att i himlen har man inget bruk för sådant, för där lever man för evigt och behöver alltså ingen fortplantning.

Det är alltså inte hur du uppfattar Nt som skall tolka Gt, utan Gt kom först och lägger därför givetvis grunden för hur allt sedan skall förstås, och byggas på. Och står det alltså redan på Bibelns första blad att änglar har kommit till jorden och interagerat med den på ett fysiskt sätt, precis som vi människor gör, då är det detta som skall tolka all vidare läsning av Skriften.

Och att det var så de första kristna och judarna generationerna före dem tolkade saken, det har vi bevis för i den mellantestamentliga och eftertestamentliga litteraturen, där det finns mängder med utläggningar om detta. Dödahavsrullelitteraturen är full av sådana tankegångar, liksom Nt självt, som i Judas brev och Petrus båda brev.

För dessa kan alltså inte himlen ha varit någon substanslös formlös tillvaro, där blobbar flyter omkring och telekommunicerar med varandra, utan de såg, utan att förstå rymdens verkliga beskaffenhet, himlen som en plats i stort sett likadan som jorden, men bättre. Långt bättre, men ändå med samma egenskaper, som form och gestalt, avstånd, rymd, saker man kan ta på utan att flyta rakt igenom dem, mat man kan äta utan att den rinner rakt ner på marken, och där man kan prata med varandra, med rösten och tungan så att luften dallrar och för över surret. Jesus visade ju det med all tydlighet efter sin uppståndelse. Han uppstod med en andlig kropp, säger Paulus. En andlig kropp som åt och drack med dem, lagade mat åt dem, andades på dem, pratade med dem inte genom telepati utan som en helt vanlig människa. Och när han for till himlen så for han i en bestämd riktning, och riktningar har vi bara nytta av i fysiska världar, där avstånd har betydelse. Och han for alltså upp. Inte in. Upp. Bokstavligen upp. Mot himlen. Den himmel du kan gå ut och titta på. Den himlen. Det var inte teaterspel för att lura enfaldiga lärjungar. Sådant sysslar inte vår Gud med. Han for upp, till den fysiska himlen. Och han for inte upp bara för att när vi inte såg honom längre, övergå i flumtillstånd och försvinna, ändå, in i dimension 8,23. Då hade han kunnat göra det med en gång och hade inte behövt ordna med lufttransport och kalla hit änglar och änglavagn för det. Det är dyrbara saker nämligen, att ordna med transport på det viset, tänk bara på vad taxi kostar (dåligt skämt). Om man bara kan åka in menar jag. Direkt.

Det finns egentligen hur mycket som helst bara i Bibeln som visar på detta, men som sagt, den religiösa traditionen har sådan förblindande makt, att kristna bara går förbi dessa ställen utan att uppfatta dem, hjärnan kopplas ifrån för några versar och så slås den på igen när texten övergår till något annat ämne. Duh?

Som t.ex när den där ängeln satte sig på en sten. Det här är de mest elementära, grundläggande, söndagsskoletexterna vi har. Och ändå är det ingen som lägger märke till vad de säger. Vad de talar om för oss.

Det är därför vi behöver Enoks bok. För Enoks bok har de skriftlärdes lögnpenna inte kunnat förvränga och inte kunnat lägga en hinna av dunkel över, genom nedärvd tradition. När vi läser Enoks bok så går det att uppfatta saker och ting utan att vara andligt preparerad med förnekelser.

Jag är inte ute efter att övervärdera den. Jag vill att den skall ha exakt det värde Gud själv tillmäter den, och har avsett den för. Den hjälper oss att fylla i en del luckor. Den ger oss ett annat vittnes synvinkel, genom att spegla den mot Skriftens ord visar den oss den rätta återspeglingen. Den visar vilka tolkningar som är fel. Den är som en pusselbit som passar in i Bibeln. Det låter nästan som om den skulle vara med i Bibeln då. Nej, det kan den ju inte, den är ju äldre än Bibeln. Men den är ett verk av samma uppenbarelsens Ande, dess inspiration kommer ur samma källa.
_______

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag