|
|
|
|
|
Matt. 8:23-34, Mark. 4:35-41, Mark. 5:1-20, Luk. 8:22-39.
ET jag skrev om i
en tidigare* artikel, dvs att med den insikt om Hermons berg,
Basan, Elohim och Nefilim som vi nu har, så blir också
många andra bibelställen begripliga, som t.ex psalmerna,
har jag nu ännu ett exempel på. Jag kollade lite på
nätet om Gilgal Refaim, och kom att tänka på berättelsen
i NT om hur Jesus kom till gerasenernas land och mötte de
två besatta männen där.
PLÖTSLIGT får den där berättelsen ett helt nytt innehåll. Den börjar med att Jesus vill fara över Galileiska sjön med lärjungarna, till andra sidan. Andra sidan är alltså österut, in i vad som i GT kallades Basan. Aha, där får vi en intressant ledtråd. Nu, i NT, hette området gerasenernas/gadarenernas land, och en av städerna där, sydöst om sjön, hette Gadara. Basan var alltså området där forntidsjättarna hade levt och först frodats (innan de spred sig ut i världen), i det gamla Kanaan. Dessa jättars andar är sedan omtalade, kryptiskt, bl.a som Basans oxar. Vi har även den hebreiska traditionen med Azazel, då de på försoningsdagen offrade två getter, den ena åt Herren den andra åt Azazel (egentligen inte offrade åt Azazel men överlämnade bocken, med sina synder lagda på den, för att placera den i det område som redan var förbannat iom att Azazel begravts där före syndafloden). Platsen var alltså, i hebreernas ögon, befläckad, och beryktad, sedd som en mörk plats, en plats där onda andar huserar. Rent arkeologiskt är detta också bekräftat iom att det finns mängder med sk dolmens [dösar] där, dvs likadana stengravar som dem vi har här, alltså några resta stenar och så en platt sten som lagts ovanpå dem, som ett tak över graven eller det inre utrymmet. Där finns också den ganska berömda Gilgal Refaim, ett stort, om Stonehenge påminnande gravmonument, som går tillbaka till Enoks tid, ca 3000 fKr.
Med detta i åtanke, och när vi nu hör Jesus säga, högt, till lärjungarna att han vill fara med dem över till detta område, så blir stormen som drabbar dem vid överfarten ganska begriplig. Det fanns troligen andar i luften där som hörde vad Jesus sade, och som gav sig över och samlade ihop några stycken som sedan kom över sjön och angrep sällskapet i båten, för att försöka hindra dem att komma till "deras" område.
Det gick givetvis inte eftersom Jesus var med, men motangreppen fortsatte. När de kom i land, så möttes de av de två besatta, och dessa började, dvs andarna i dem, att försöka avskräcka dem från att fortsätta sin färd och sitt besök. De här andarna, som ju var en hel legion bara i dessa två män, hade kunskap om ändens tid, vilket är ganska märkligt. De visste att tiden ännu inte var mogen för deras slutdom, då de skall kastas i avgrunden. Detta är också väldigt märkligt ur en annan synvinkel, för den kunskapen finns ingenstans i GT, men den finns i Enoks bok.
Enoks bok omtalar att de upproriska änglarna och deras avkomma skall vara bundna, de ena i Tartarus och de andra på jordens yta, intill ändens tid, och där anges t.o.m antalet släkten, 70 st. Uppenbarligen, för såpass intelligens får vi tillmäta dem, hade de alltså räkning på att Jesu tid inte var ändens tid. Och det i sin tur är ännu lite märkligare, för från Enok till Jesus är det 70 släkten. Eller 69..., (beroende på hur man räknar).**
Vilket leder tankarna till Daniels bok och den återstående årsveckan där, den som inte infaller förrän hedningarnas tidsålder är fullbordad och judarnas tid återupptas [en liten tid, ja sju år]. Enoks 69 generationer skulle kunna handla om samma sak, dvs det blev ett avbrott i den profetiska tidsberäkningen då den Smorde förgjordes, som det heter i Daniel. (Den sista generationen återstår alltså. Ännu mer intressant då det är i vår tid, vår generation, som Enoks bok nu läses som aldrig förr.) Men det var en parentes, åter nu till Gadara.
DE TVÅ MÄNNEN, står det, vistades bland gravarna där. Jaha, det var alltså inte vilka gravar som helst som avsågs då, utan det måste ha varit dessa dolmens, för de ligger precis i det området. Området är översållat med sådana, och mitt i området ligger/tronar alltså Gilgal Rephaim!*** Och här kommer nu två fullbesatta män emot Jesus och lärjungarna just ifrån detta område. Då förstår vi vad för ena andar detta var, och hur de såg på situationen. (Med rädsla - inte bara att bli utdrivna, men neddrivna, i avgrunden, för de visste vem Människosonen var och vad han skall göra med dem - vilket leder mig ännu en gång till Enoks bok för där står det om detta också! Nu behöver dessa andar inte ha läst Enoks bok för att veta detta, utan de har ju själva upplevt händelserna skildrade i Enoks bok och har s.a.s förstahandskännedom. Men att det också är omtalat i Enoks bok gör den boken så mycket mer intressant, och borde skingra tvivlen hos de flesta, som ännu inte förstått att Gud gett den åt vår generation.)
På ett eller annat sätt lyckades de driva bort lärjungaskaran ifrån platsen, med folkets hjälp. När de blivit tvingade att lämna de båda männen [eller den ena av dem], så ville de fara in i en svinhjord, vilket de medgavs. Men då störtade de hjorden i sjön, så att folket i området blev misslynta och bad dem att bege sig därifrån. Svin var för övrigt ansedda som orena djur i Israel men användes tydligen på den platsen, ännu en detalj.
Så när man sätter in dessa händelser i
ett historiskt och geografiskt perspektiv, får skildringen
helt nya dimensioner. Man ser lite mer av spelet bakom kulisserna,
så att säga.
___
"In 1968 Professor Yonathan Mizrahi
of the Department of Anthropology at Harvard University and Prof.
Anthony Aveni of Colgate University discovered that in 3000 BCE,
the first rays of the summer solstice would have appeared directly
through the northeast opening as seen from the central tumulus.
At the same time, the southeast opening provided a direct view
of Sirius."
... " Thus, the circles pre-date the pyramids and Babylonian
temples, making them the oldest astronomical complex in the
Middle East."
... "Gilgal Refaim was the only such undertaking in the
Middle East at the time."
Vilket gör det enkelt att identifiera cirkeln som den grav ängeln gjorde åt Azazel:
"Och åter sade Herren
till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och
kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken,
som är i Dudael, och förflytta honom dit. Och lägg
på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom
med mörker, att han må stanna där för alltid,
och öfverhölj hans ansikte, så att han icke skådar
ljuset. Och på domens stora dag skall han kastas i eldsjön."
(Enok 10:4-6)
___
et som står
om syndoffersbockarna
i 3 Mos 16 antyder att Azazels gravplats måste vara i närheten
av Israel, eftersom de skulle "släppa ut bocken i öknen
åt Azazel". Vilken öken fanns i deras närhet,
annat än den på andra sidan Jordan? På något
sätt måste de haft kunskap om var Azazels gravplats
fanns eftersom Herren kunde ange platsen utan att ge närmare
geografisk beskrivning. Det anges också att öknen eller
vildmarken skulle vara obebodd, en ledtråd man kan forska
vidare i. Eftersom hebreerna vandrade omkring i trakterna av Israel,
kan den avsedda öknen inte ha varit en liten lokalöken,
utan ett större område, uppenbarligen gränsande
till det område Herren tänkte sig Israels folk skulle
bo i. Då finns det bara två riktningar att välja
på: söderut eller österut. Stadgan om bockarna
måste ha givits med tanke på var Herren tänkte
sig hebreerna skulle bo inom kort (han visste om framtiden men
agerade ändå utifrån den tänkta planen),
dvs platsen bör ha varit någonstans i mitten, centrum
av det land han skulle ge dem. Så söderut verkar ganska
otänkbart, medan österut verkar mera troligt. Och då
är vi i trakterna av Golan, som ju ligger nordost betraktat
från centrala Israel. Och om jättebefolkningen där
nyligen eller mycket snart skulle utrotas, som ju skedde under
Mose tid, så skulle det området vara obebott*, medan,
såvitt jag vet, övriga grannfolks områden fortfarande
hade befolkning.
MED DETTA blir det ganska uppenbart att Dudael måste avse området öster eller nordost om Israel/Kanaan. Och det är just där vi har stencirkeln, mitt i ett stort gravfält bestående av hundratals [tusentals enligt vissa uppgifter] forntida gravar, forntida redan på Mose tid, vilket ju också leder tankarna till mörk ödslig plats dit man ville förflytta folkets synder dvs andar, genom ceremonin. (Jesus säger ju när en ande har drivits ut vandrar den omkring i obebodda trakter...) **
Till detta kan man ju lägga den bild av en getabock över Hermon som nyligen upptäckts, och vars famn är Golan:
Klicka på bilderna för att se
dem i större format.
___
N MER: Det är
förstås ganska anmärkningsvärt
att Herrens ängel kan ge Moses denna kortfattade instruktion
angående Azazel. För oss kan orden verka som tagna
ur luften. Vadå Azazel? Honom har vi aldrig hört talas
om förut. Han finns inte i Bibeln. Hur kan då Herren
förutsätta att Mose vet vem han är/var och att
han har sin vistelse i öknen? Jo, det måste ha hört
till allmän kännedom på den tiden, något
som var så självklart
att det inte behövde förklaras närmare. Inte ens
redaktörerna för Moseböckerna,
dvs de som tog över böckerna efter Mose och här
och där infogade förklaringar för kommande släkten
(jo, det förekommer sådant i böckerna och dessa
redaktörer var lika mycket inspirerade som de framträdande
bibelförfattarna, till dess hela uppenbarelsen var framförd/frambringad)
- inte ens dessa ansåg/upplevde att det behövde förklaras
närmare, så vi kan utifrån det anta att Azazel
var väl känd vid den tiden och hans förhistoria,
dvs varför man s.a.s skulle "lägga skulden"
på honom för all folkets synd - detta hade ju sin upprinnelse
i händelserna före floden då Gud dömde den
nedstigna änglafursten och sade åt de heliga änglarna
att tillskriva Azazel all synd. Yom Kippur, en av Israels viktigaste
högtider, har alltså sitt ursprung i händelser
som de bara kunnat få vetskap om ifrån Enoks bok,
eller möjligen genom en annan tradition, muntlig men mer
troligen skriven i så fall, men ändå innehållande
samma detaljer som Enoks bok - när vi nu vet att denna ritual,
med de två bockarna, har sitt ursprung i händelser
som till stor del ägde rum på och kring Hermons berg
- det var ju där änglarna steg ned, det var där
i närheten de påbörjade sina kulturbyggen, som
i Bekaadalen och Baalbek, lite norr om Hermon i dalen mellan Libanonberget
och Hermon - då kan vi också inse att det vore underligt
om denna änglarnas furste skulle begravts t.ex i Övre
Egypten, som vissa anser vara det Dudael Enoks bok skriver om.
Andra har föreslagit Negevöknen i södra Israel,
lika underligt det i så fall som begravningsplats, och ej
heller särskilt förknippat med ödslighet och ockultism
(på så sätt som Golan/Basan är/var), (och
som en sådan plats givetvis måste bli).
OM GOLAN är den ödemark som är i Dudael, så blir saken fullt logisk. Rafael får uppdraget att binda Azazel till händer och fötter, och göra en öppning i öknen och lägga honom däri, och så lägga kantiga och ohuggna stenar över honom (en oansenlig grav således ifråga om stenkvalitet, det förekom alltså andra gravskick redan då*) - när vi då finner att det finns just en sådan plats, mitt i ett område med hundratals/tusentals stenålderstida gravar, i Hermons absoluta närhet, bara några mil söder därom och inom just det område som denna ängels senare arvtagare, kung Og och rafaeerna, bodde, innan de utrotades till största delen av Mose och hans folk - då måste ju denna plats framstå som den mest trovärdiga, den som s.a.s får alla tioöringar att falla ned i alla telefonautomater samtidigt.
Som jag skrivit någon gång - bibelförklaringar
som får uppenbarelsen att stanna av och bli stum är
inte från Gud. När Gud uppenbarar och förklarar
sitt ord, då blir det ljus och ljuset leder vidare till
nya uppenbarelser - det kan byggas vidare på, och mynnar
inte ut i återvändsgränder, utan ger ljus för
fortsatt färd och utforskning i den heliga historien. Så
upplever jag att det är med detta. För vi förstår
nu också mycket mer om försoningshögtiden, och
om kopplingen till de onda andarnas utdrivande i öknar och
torra trakter, och även om den dolda betydelsen av de två
besatta männen från Gadara och gravarna där, varför
de ristade sig och hur befolkningen där (i jättarnas
forna land) var under ett främmande inflytande och hur t.o.m
grishjorden beter sig logiskt och i enlighet med den helhetsbild
vi här skissat upp. Även de två besattas insikt
i ändetiden och det profetiska blir anmärkningsvärd,
men också logisk utifrån vad vi nu lärt oss,
eller fått lära oss, genom uppenbarelsens Andes verk.
___
kulle någon
undra hur en ängel kan begravas under ett stenröse,
så finns alltså svaret till det dels i Enoks bok men
också i Psalm 82. Jag såg någon på nätet
som utifrån detta att Enoks bok säger att en ängel
skulle begravas under ett stenröse konstaterade att Enoks
bok därför måste vara falsk! Men snälla,
läs hela boken först innan du fäller domen, och
givetvis också Bibeln. För dessa nedstigna änglar
hade ju övergivit sin heliga boning, kommit ned på
jorden och blandat sitt blod med syndiga människors, och
därigenom förlorat den härlighet Gud hade beklätt
dem med i begynnelsen, och de var därför nu dödliga,
och kunde därför dödas, och begravas, så
som med vanliga jordiska människor.
Jag antydde ovan att tiden kanske inte förrän nu var mogen för någon att göra denna koppling, för den lyste med sin absoluta frånvaro, åtminstone på nätet, men där finns väl det mesta av betydande mänsklig kunskap nu - eftersom denna kunskap nu skulle kunna leda till ockulta intressens uppflammande närvaro vid denna gravplats, så som t.ex sker vid Stonehenge i England m.fl - men eftersom tiden nu är så nära avslutningen, och det tyder ju alla tecken på även om ingen här vet exakt - så kanske det spelar mindre roll nu. Dessutom så har vi det märkliga stället i Upp. 9 där avgrundens, Tartarus, änglar skall komma upp i ändens tid - och då går vi igen till parallellen med Enoks bok där det står om hur de - dvs de döda änglarnas andar - blev fängslade i rymden, som ju är Tartarus, vid de sju stjärnorna Enok såg när han var vid Sydpolen, alltså Plejaderna (och där har vi återigen en intressant koppling då det numera finns flera ockulta grupper som menar sig ha fått budskap från Plejaderna om en förestående nedstigning därifrån, och där även årtalet 2012 finns med) - alltså Bibeln och Enoks bok talar om för oss att just denna änglafurste och hans medbröders andar skall släppas lösa och tillåtas återkomma till jorden, i ändens tid, under den 70 årsveckan, och den 70 generationen, och var, frågar jag, räknar vi med att VÅRA andar skall återvända, vid VÅR uppståndelse? Jo, till de gravar där vi lades, om vi hinner avlida före Jesu tillkommelse vilket väl är tveksamt hoppas jag - är det alltså så med oss, så kan det vara så med Azazel och hans medbröder också, dvs platsen där de kommer att "dyka upp" igen, vid tidens slut, blir där de begravdes, dvs på Golanhöjderna, och för Azazels del, vid Gilgal Refaim.**
Huruvida det blir någon fysisk uppståndelse för dessas del är tveksamt - jag tror inte det, utan detta blir en spöknärvaro, en spöklik närvaro, som kommer att få jorden att hamna i en midnattstimma som får alla skräckfilmer du sett att blekna. De får makt att plåga människor från sin osynliga närvaro, och de kommer att förbereda det fysiska nedstigande som deras ännu levande släktingar väntar på (de både väntar på och fruktar det, eftersom de vet att deras tid blir kort men de tror också i sin förvillelse att de har en chans att "lura" Gud och ta över jorden fullständigt och kommer att göra allt i sin makt för att förverkliga detta, eftersom det är deras sista chans innan eldsjön blir deras eviga boning - och det är detta vi ser i vår tid, hur allt förbereds därför).
Nu kanske du som jag börjar fundera på vad som är avgrundens brunn... Tja, har vi inte redan läst det? Mer behöver inte sägas om det, nu, men om Gud vill så kommer det mera, i någon kommande artikel. För visst kan vi behöva veta mer om detta, också, och det är säkert inte fel att ha lite extra koll under slutet av det här året, särskilt runt vintersolståndet den 21 december, då SÅ många ockulta makter och intressen på jorden, både i vår nuvarande befolkning men också sedan, faktiskt, urminnes tider, tycks ha riktat in sig på detta år och detta datum och dess astronomiska innebörd.
Och det är ju också känt och konstaterat att
Gilgals stencirkel ÄR en astronomisk klocka, förutom
gravplats. Och påminn dig då återigen de onda
andarnas speciella ändetidskunskap, som de röjde i de
två (lokala) besatta männen, så får cirkeln
extra trovärdighet som kalender. Men vem kan tyda den?*
___
TTERLIGARE värt
att lägga märke till, ihop med allt detta, är ju
att platsnamn som Gilgal, Gilead, Golan, Gaulonitis, och t.o.m
Galileen, alla troligen, mycket troligen, har fått sina
namn just ifrån stencirkeln, som ju funnits där sedan
långt innan syndafloden, och därför måste
ha varit känd från första tider, under, för
semiterna, namnet gilgal eller galgal som det heter hos Hesekiel
(ännu en intressant koppling, då hjulen hos Hesekiels
farkost kallas just galgal, rundlar översatt till svenska
i 1917) - alltså denna märkliga stencirkel har ju då
gett namn åt hela området och är liksom integrerad
i kulturen och behöver självklart inget särskilt
omnämnande, eller förklaring. Det är bara för
oss, sedan Israel legat öde från romartiden, som dessa
saker fallit i glömska och nu behöver återupptäckas,
igen.
___
UTIFRÅN OVANSTÅENDE blir också en film som Stargate nästan profetisk (eller finns det mer kunskap dold i Hollywood [eller var de nu skrev manuset], än vad som visas utåt?). Filmen visar alltså hur man finner en gammal stencirkel, och hur man genom denna träder in i en subkosmisk passage och kommer ut i ett annat, avlägset stjärnsystem. Ganska på pricken alltså likt det vi kommit fram till här, och som alltså funnits skrivet i skrifternas skrifter sedan historiens begynnelse.
Eller du kanske inte uppfattade att det var just detta jag
skrev om ovan? Nåja, jag kanske får nåd att
förklara det tydligare nästa gång Anden faller
på, och om så är lägligt. Det här var
den kryptiska versionen antar jag, den som förbereder oss
för de mera klara ordalagen. För det är ju ganska
omvälvande saker.
_______
STONEHENGE tros ha byggts i faser, den första mellan ca 3100-3000 fKr, (låter det bekant?) och bestod av en cirkulär vall med ett omslutande dike. Diket är ca 115 m i diameter, med en stor öppning i nordöst och en mindre i söder, eller något sydost. DETTA är för likt Gilgal Refaim för att kunna vara en slump! Jämför bilderna:
Så vad är det vi tittar på här? Begravdes en annan ängel på liknande sätt i England? Och är också detta en "stargate" som skall öppnas i ändetiden?
Andra monument av samma typ finns bl.a
på Irland och Orkneyöarna, och även om Kiviks
kungagrav är senare, är den av samma typ och inte
mindre imponerande, med sina märkliga bildstenar. Den yngre
åldern, om den är rätt daterad dvs, kan ju bero
på att den befolkning vi talar om här levde kvar längre
i Norden än på andra platser. Jo, de finns också
i Amerika, dessa typiska gravar, bl.a i Ohiodalen. Det har antagits
att de gravlagda även tog den vägen, dvs över Atlanten,
under sin flykt/utvandring, undan
det först hebreiska och sedan kristna inflytandet.
_______