 |
|
|
|
|
|
|
|
 |
| T |
ILL ATT BÖRJA MED kan vi slå fast att det åtminstone
finns ett ställe i Bibeln, där det tydligt talas om
en annan planet än jorden. Och det är i Upp. 21 och
22. Där läser vi om en ny jord och en ny himmel, sedan
den gamla jorden och himlen förgåtts.
Uppenbarligen kan inte Guds egen himmel inkluderas i den himmel
som här skall förgås, utan det syftar på
det solsystem eller den galax som omger vår nuvarande jord.
Dess himlakroppar och jorden skall upplösas i hetta, som
också Petrus skriver (2 Petr. 3:10-13).
Om den nya jorden kommer att vara nyskapad eller om det är
en jord/planet som redan nu finns, någonstans i himlen,
det kan man ju fundera på. (Mer om det sedan). Men detta
är klara bibelbevis för att Guds paradis och det nya
Jerusalem kommer att finnas på en annan himlakropp än
vår egen.
Samtidigt måste följande tas med i beräkningen:
Eftersom det redan nu finns ett Guds paradis, i tredje himlen
(se Luk. 23:43, 2 Kor. 12:2-4, Upp. 2:7), så vore
det väl ganska konstigt om inte också det finns på
en planet. Antingen på den nyss nämnda jord som skall
ersätta vår jord, eller på ännu en välsignad
planet.
I och med detta kan vi förstå att det bör finnas
minst två, kanske t.o.m tre planeter, där det finns
liv i universum.
...
SEDAN KAN vi titta i Upp. 4, kapitlet där
Johannes blir andehänryckt till himlen. Han kommer till en
plats där det finns en tron, och runt tronen går det
en regnbåge. Regnbågar uppstår där det
finns ljus och en atmosfär fylld av väta. Framför
tronen brann sju eldbloss. Eld behöver syre för att
kunna brinna, plus något slags bränsle. Från
tronen utgick blixtar och dunder. Till detta krävs elektriska
kraftfält som medium för blixten. Ljudet av dunder måste
ha något att fortplanta sig i, som luft eller vatten. I
vakuum kan man inte höra något ljud. Runt tronen stod
fyra väsenden/keruber med vingar. Vingar har man där
det finns en atmosfär som går att flyga i. En formlös
andevarelse skulle inte behöva vingar. Väsendena och
två grupper äldste står framför tronen,
de svävar inte. Alltså finns det gravitation på
platsen. I vers 8 sägs det att lovprisningen pågår
dag och natt, utan uppehåll. Dag och natt? Var finns det
dag och natt annat än på en planet, som roterar kring
sin axel och runt en stjärna?
OM VI GÅR VIDARE och läser mer
om skildringarna av Guds tron i Uppenbarelseboken, så kan
vi se i Upp. 7:9, att den frälsta skaran där har palmgrenar
i sina händer. Så det växer träd på
platsen också. I vers 15 står det återigen att
lovprisningen, nu från denna oräkneliga skara, skall
pågå dag och natt inför Guds tron. I vers 17
sägs det att Lammet skall föra skaran till Livets vattenkällor.
Så det finns också vattenkällor i "himlen".
Följande vers visar att det finns ännu mera vegetation på platsen:
Den som vinner seger, åt honom skall jag giva att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp. 2:7)
Detta livets träd växer invid tronen:
Och han visade mig en ström med levande vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron, och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken. (Upp. 22:2)
|
|
ATT DET ÄR EN PLANET går således
inte att förneka. Och jag tror att detta är samma planet
som ängeln Lucifer levde på innan han blev utkastad
från "Guds lustgård", det "heliga gudaberget",
som det heter i Hesekiel 28. Paradis betyder lustgård, så
Lucifer levde bevisligen i ett paradis tidigare, och det kan väl
inte finnas hur många paradis som helst. Han var där
en vittskuggande kerub, och även i Guds paradis har vi bevingade
keruber som står runt tronen med vingarna lyfta. Överensstämmelserna
är så många att det bör vara samma plats
det handlar om. Tydligen är det varmt där också.
Ännu en sak som tyder på att Lucifers paradis var
samma plats som Guds paradis, är att Jesus, när han
frambar sitt blod i himlen, renade även de himmelska tingen
(Hebr. 9:23-24). Hur hade de blivit orena? Jo, då stämmer
det med att Lucifer på gudaberget hade "ohelgat sina
helgedomar med sin orättrådiga köpenskap"
(Hes. 28:18), innan han blev nedstörtad därifrån.
Gör man inte denna koppling får man svårt att
förklara hur himlen annars kunde ha blivit orenad.
...
SÅ DÅ ÄR DET BARA ATT
SUMMERA: Guds paradis är i himlen, och i detta paradis finns
ljus, värme, atmosfär, luftfuktighet, regnbågar,
eld och syre, blixtar, elektriska kraftfält, ljudvågor,
bevingade varelser, en skara äldste, vegetation (palmer,
fruktträd), vattenkällor, en stad med gator, en flod,
en allé, helgedomar, affärer, köpenskap, ädelstenar,
metaller, höga berg, dag och natt, månader, år,
gravitation och en måne. Är inte detta BEVIS för
att det handlar om en planet? Det kan inte finnas några
tvivel om att detta änglarnas paradis, redan nu, finns på
en jordliknande planet någonstans i den himmel Paulus kallar
den tredje.
Om inte så har Gud gjort sig ena väldiga besvär
för att ge himlaborna illusionen av att vara på en
planet.
___
HIMMEL OCH HELVETEKosmiska realiteter? |
GUDABERGET/PARADISET är alltså
den planet där de frälsta hamnar. Där får
de leva i "änglakroppar", alltså de blir
förhärligade och får evigt liv.
Jämför detta med t.ex fjärilens metamorfos från larv till färggrann bevingad varelse. Det finns förebilder i naturen, så tanken bör inte framstå som främmande ur detta perspektiv.
Om det finns några fler varelser där än människor och den planetens egna invånare (dvs änglarna) vet jag inte.
Det skulle ju vara en vacker tanke att tänka sig att det samlas förhärligade varelser från hela universum på sådana paradisplaneter. Men då får man problem med att förklara hur Kristi försoning skall kunna gälla för dem. Jesus har ju bara levt här på vår jord som människa. Men helt otänkbart kanske det inte är. Jorden och försoningsverket har en central roll för hela universum, det finns många bibelställen som visar det (se artikeln Fallet från Gudaberget).
ATT MAN SKULLE KUNNA RESA med rymdfarkost
till denna plats (eller dessa platser), är nog bara möjligt
i teorin. Dels är det för långt mellan stjärnor
och galaxer för att fysiska varelser skall kunna resa dit
(såvida paradiset inte ligger på någon av de
närmsta stjärnornas planeter och man kan uppfinna farkoster
som färdas med nära ljushastigheten).
Dels tror jag att Gud satt väktare vid det himmelska paradisets
"portar", precis som han satte keruber att bevaka vägen
till det jordiska paradiset, efter syndafallet (1 Mos. 3:24, Upp.
21:).
Möjligen skulle jordiska farkoster kunna se himlaplaneten
på avstånd, men ändå aldrig kunna komma
i närheten av den. De skulle bli bortvisade av osynliga väktare
eller kraftfält.
(Visst, det låter som Startrek, men verkligheten kan ju
överträffa dikten.)
HUR KOMMER MAN DIT DÅ? Det är
inte bara i dödsögonblicket som frälsta människor
kan komma till Paradiset. Det har hänt några gånger
att Gud hämtat upp levande människor dit. En av dem
var Enok, en annan Elias (1 Mos. 5:24, 2 Kon. 2:11-12).
Sedan finns det några stycken som blivit upphämtade
på en kort visit, inte kroppsligen men i anden, nämligen,
som nämnts ovan, Paulus och Johannes (2 Kor. 12:2-4, Upp.
4:1 f).
Men störst av allt, i den yttersta tiden skall Jesus komma
för att hämta alla frälsta, då de kroppsligen
får följa med till denna plats. Då blir våra
kroppar i ett ögonblick förvandlade, så att vi
kan färdas genom rymden, säkert i många gånger
ljusets hastighet, till Paradiset och det nya Jerusalem, staden
i himlen (1 Kor. 15:51-52, 1 Tess. 4:13-18).
...
|
ENLIGT BIBELN finns det också en motsvarande, evig vistelseort för dem som inte ville bli frälsta. Många har en föreställning om denna plats som påminner om Dantes inferno eller gamla grekiska sagor om dödsriket (grekerna behöver inte ha haft helt fel, men de hade inte helt rätt heller).
Bibelns beskrivning är annorlunda (se t.ex Upp. 20:11-15). Som vi ser av sammanhanget där är vår jord och dess himmel förgångna när detta nedkastande i den brinnande sjön sker.
I analogi med ovanstående kan man tänka sig att
det helvete Bibeln beskriver är ett astronomiskt objekt,
i detta fall ett "svart hål", alltså en
stjärna eller planet där gravitationen är så
stark, att inget, inte ens ljuset, kan ta sig därifrån,
och där tiden står stilla.
Det kan finnas ett sådant hål i jordens mitt, men
mera troligt finns det ett i vår galaxs centrum. I detta
"hål" råder det en outhärdlig hetta,
men pga gravitationen är det ändå kolsvart där
inne.
Den ängel eller människoande som blir kastad i en sådan
brinnande, svart avgrund, kommer aldrig att kunna ta sig därifrån.
Eftersom vårt solsystem, och kanske också hela
galaxen, skall "upplösas av hetta" (2 Petr. 3:10-13),
så kan man tänka sig att "den brinnande sjön"
är det som återstår av galaxen/solsystemet sedan
det förbrunnit och imploderat av sin egen gravitation. Det
kommer att formas ett inferno där det förut var en strålande
stjärnhimmel. I dess mitt kommer ett stort svart svalg att
finnas, som suger in allt, i en virvlande eldström.
...
MEN PÅVERKAS ÄNGLAR av tyngdlagen?
Ja, eftersom vissa av dem har vingar måste det vara så.
Även en ljusvarelse som en ängel har alltså substans,
massa, liksom ljuset, men av ett helt annat slag än jordisk
materia förstås. Men tillräcklig ändå
för att kunna bli infångad för evigt i ett svart
hål.
Nu säger jag inte att det ÄR så här, men jag tror det kan vara så. Bibeln ger utrymme för den tydningen. Vi behöver inte veta detta för att kunna bli frälsta, men det är inte förbjudet att fundera, så länge man inte avviker ifrån Bibelns ord.
Det viktiga är detta: Den som vill se Guds himmel från
insidan och få svar på alla frågor, måste
komma till Jesus. Han är vägen, porten och biljetten,
till paradiset. Ingen kommer till Fadern utom genom honom, eftersom
han är den som har burit våra synder och utplånat
dem på korset.
___
|
HUR SKULLE MAN ha beskrivit en planet för
forntidens människor, om man själv hade kommit ifrån
en sådan och hälsat på här? Vad hade man
sagt? Var hälsad, vi kommer från en planet i rymden?
De hade inte fattat någonting. Självklart hade man
fått använda uttryck som människorna kände
till. Vi kommer från en stad i himlen, från ett stort
berg uppe bland Guds stjärnor. Från en trädgård
eller skog i himlen, en boning ovan molnen. Troligen skulle de
inte förstått mycket ändå. För dem
hade allt verkat övernaturligt och trotsande all deras kunskap
om tillvaron.
Hur skulle man beskrivit sina farkoster? Rymdraket, eller skulle
man kanske sagt himlavagn, vagn av eld?
Hur skulle människorna beskrivit besökarna efteråt?
Som astronauter? Ingen hade fattat någonting. De hade sagt
att de var änglar/budbärare, fågelmän, himlens
väktare, etc. Vissa hade kallat dem gudar.
Jag tror att forntidens polyteistiska religioner hade sitt
ursprung i sådana besök av utomjordiska varelser. Det
är vad 1 Mos. 6 säger. "Ufologerna" i vår
tid tror att dessa besökare var fysiska varelser. Vi som
tror på Guds ord säger att det var Guds söner,
dvs förhärligade, men fallna änglar. Dessa har
både fysisk och andlig kroppshydda, och kan därför
färdas långa sträckor i rymden.
...
MEN HAR GUDS SÖNER farkoster? Behöver
en ängel det? Kristna har vanligen den uppfattningen att
änglar inte behöver använda sig av rymdfarkoster,
eftersom de är andliga varelser. Men om vi tittar efter i
Bibeln så ser vi att den föreställningen inte
stämmer med vad Guds vittnen berättat om sina änglasyner.
Jag har själv tänkt att satans änglar möjligen kan behöva rymdfarkoster för att ta sig fram där uppe, medan Guds änglar skulle vara överlägsna dem och kunna ta sig fram för "egen maskin". Men som sagt, läser man Guds ord får man lov att ändra uppfattning. Några exempel:
När Elias hämtades till himlen visade sig en vagn av eld, med hästar av eld, som lyfte honom upp i en stormvind ['whirlwind' på engelska] (2 Kon. 2:11-12). Jag påstår inte att detta var ett flygande tefat. Men en flygande farkost var det, av ett slag som inte var av denna världen. Om det verkligen var hästar eller något annat som vittnet såg, är ju svårt för oss att avgöra. Han kanske beskrev det så eftersom han saknade ord. Själva talar vi ju om "hästkrafter" när det gäller vissa av våra fordon, men ingen ser därför ett koppel hästar framför sig.
Hesekiel fick se något liknande. En mycket märklig farkost, skött av fyra ännu märkligare "piloter". Han beskriver hjul, eld, vingar, rassel och dån, och en tronstol överst. Farkosten med dess besättning och "befälhavare" strålar så starkt att en regnbåge skimrar kring den (Hes. 1 f, Hes. 10 f).
Här kan man tänka på att het metall som möter kyla får väta i luft att kondenseras, så att det uppstår dimma. Finns dimman kring ett lysande objekt så blir det dessutom en halo, eller i vissa fall en regnbåge kring objektet. Man kan se fenomenet under kalla vintrar kring gatlyktor, t.ex.
Återigen, jag säger inte att Hesekiel såg ett flygande tefat. Men han såg en överjordisk flygande farkost, manövrerad av Guds änglar. Det finns ingen anledning för vår Herre att uppenbara sig på detta sätt, om det inte är så att det är på det viset han sänder sina änglar till jorden.
Många gånger har Guds härlighet beskrivits som en sky, som en molnstod. Jesus hämtades upp till himlen i en sky, och han skall komma åter på samma sätt, med "himlens skyar" (Apg. 1:9-11, Upp. 1:7).
En sky vet alla vad det är, det är ett moln av vattenånga.
Varför denna märkliga beskrivning av Guds- och änglauppenbarelser?
Jag tror det döljs något av påtaglig substans
i dessa skyar, något överjordiskt, hett och främmande
för denna världen, som får luften runt om att
kondenseras till vattenånga. Även dessa skyar kringstrålas
ibland av regnbågar, som t.ex i Upp. 10:1. Glansen kan då
komma från änglakropparna själva, eller från
deras "eld-farkoster".
Varför skulle Gud syssla med så barnsliga saker som att spela teater för oss, och hålla på och gömma sig i låtsasmoln? Nej, det man sett har säkert varit de välkända fenomen som uppstår då hetta möter kyla, och ljus strålar genom väta.
Dessa exempel visar väl att Guds sändebud använder
flygande farkoster. Om inte, så får man återigen
säga att de sannerligen gör sig stora besvär för
att få oss att tro det.
___
SÅNGER OM HIMLAVAGNEN |
HERRENS LÄNGTANDE FOLK har känt till detta med himlavagnen som en hemlighet i alla tider. Vi har väl alla hört den gamla gospelsången som de svarta slavarna sjöng i Amerika:
Swing Low, Sweet Chariot,
Swing low, sweet chariot,
Comin' for to carry me home;
Swing low, sweet chariot,
Comin' for to carry me home.I looked over Jordan,
And WHAT did I see,
Comin' for to carry me home,
A band of angels comin' after me,
Comin' for to carry me home.If you get there before I do,
Comin' for to carry me home,
Tell all my friends I'm comin' too,
Comin' for to carry me home.
...
Och det finns fler av de gamla gospelsångerna från
1800-talet, som handlar om himlavagnen.
___
NÄR DET GÄLLER var paradiset finns, alltså om det är en fysisk plats eller en "annan dimension", så har det väl redan framgått av ovanstående att det är en plats i tiden och rummet. För att färdas till en annan dimension behöver man ju inte åka "upp" eller "komma ner", så som Bibeln alltid, utan undantag, beskriver de himmelska besökarnas färdriktning.
Här ett bibelord som ger ytterligare bekräftelse på det:
I himmelens höjd är det ju Gud har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta... (Job 22:12)
Sedan har vi den utkastade ängeln Lucifers önskan att vända tillbaka dit, till sitt urhem. Också det anger riktning och adress:
Det var du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. (Jes. 14:13)
Vad skall man då säga om de bibelställen där det talas om osynliga ting? Behöver det betyda att dessa ting, och varelser, befinner sig i en annan "dimension"? Nej, det kan ju vara så enkelt att de har en ljusutstrålning i en frekvens som är osynlig för våra jordiska ögon, men att de likväl befinner sig i samma tillvaro som oss.
Det finns fåglar vars fjäderdräkter avspeglar
solens ultravioletta ljus, med vilket fåglarna känner
igen varandra och använder som parningssignaler. Dessa fåglar
ser alltså ting som vi människor inte kan se. Samma
sak, och i ännu högre utsträckning, kan gälla
för den förhärligade delen av Guds skapelse.
Kom ihåg att Jesus, när han uppstod, uppstod i en kropp
man kunde se och ta på. Den himmelska tillvaron är
således inte formlös, utan i högsta grad påtaglig,
dock på ett mera fullkomligt sätt. Dvs där är
sinnena obegränsade och ingenting döljs för våra
ögon.
___
HÄR JAG VANDRAR som en pilgrim, uti världens främlingsland,
ty jag har mitt rätta hemland bortom flodens dunkla strand.
O, jag såg en gång i Anden himlens härlighet och glans,
sådan skönhet här på jorden aldrig fanns.Jag har valt att göra sällskap med Guds enkla vandringsmän.
Det må kosta vad det vill, men jag vill hem till himmelen!
Det är längtan hem som driver mig, jag vill ej stanna här,
ty en främling här på jorden jag ju är.Ofta känns det väl att främlingsskapet här en klyfta slår,
mellan världen och den pilgrimsskara som mot himlen går.
Ty den själ som ej i Anden sett Guds stad Jerusalem,
den kan ej förstå en pilgrims längtan hem.Vore jorden än så härlig i sin ljusa sommarskrud,
kan den aldrig bli så skön som livets länder hos vår Gud.
Därför längtar jag dit hem, till evig fägring, evig vår,
till det land där allt i evig blomning står.
___
(Sång av Lydia Lithell)
URSÄKTA TITELN OVAN, men den är befogad. Den traditionella föreställningen om änglar är ju att de är andliga, kroppslösa varelser, som vid sina besök på jorden spelar människor. Varifrån idén kommit är svårt att säga, men en sak är klar: den kommer inte ifrån Bibeln.
Vi kan ju gå igenom bibeltexterna och titta efter. När vi nått det sista vittnesbördet om änglarna, så bör bilden vara klar.
Jag har bara hittat ett ställe där Herrens änglar äter något, men det räcker ändå för att vi skall inse att de faktiskt gör det. När Abraham dukat fram sin måltid för de tre domsänglarna, så åt de den mat de fått. Bröd, kalvkött, mjölk, osv:
Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.
När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden och sade:
"Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare. Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet. Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare."
De sade: "Gör såsom du har sagt."
Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor."
Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den. Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto. (1 Mos. 18)
Hebréerbrevets författare bekräftar att detta
inte sågs som en engångsföreteelse. Genom gästfrihet
hade några, utan att veta det, säger han, "fått
änglar till gäster" (Hebr. 13:2).
Sedan finns det ett ställe där Herrens Ängel avböjer en måltid (Dom. 13:16). Men det kan inte tas som bevis för att änglar inte äter. Han kanske inte var hungrig, eller så fanns det ett annat skäl till det den gången.
Förutom dessa ställen finns det några tillfällen där änglar bjuder människor på mat, som t.ex när Elia fick rostat bröd och ett krus vatten av en ängel (1 Kon. 19:6). Mannat som föll från skyarna kallas i Ps. 78:23-25 för änglabröd. Änglar betjänade också Jesus, när han avbröt sin fasta i öknen (Matt. 4:11).
Så änglarna inte bara äter, de lagar mat också! Hur är en annan fråga. :o)
 |
NÄR JESUS TALAR OM uppståndelsen säger han, som vi vet, att de uppståndna skall bli såsom änglarna. Genom att jämföra änglars kroppar och Jesu uppståndelsekropp (som var den första mänskliga uppståndelsekroppen), ser man att dessa kroppar, som Paulus kallar härlighetskroppar, är av likadan art. De har två "lägen" - på och av - om man vill uttrycka sig så. De kan lysa, och de kan stänga av "lyset" och se ut precis som oss.
När Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse blev de först förskräckta. De tvivlade och trodde att det var en "ande" de såg, alltså en kroppslös varelse - ett spöke. För att visa dem att han verkligen var fysiskt uppstånden, lät Jesus dem känna på ärren efter såren, och sedan tog han mat och åt i deras åsyn: Stekt fisk och en bit honungskaka (Luk. 24:36-43).
Detta gjorde Jesus alltså i samma kropp som några minuter dessförinnan dykt upp ur tomma intet inför deras förvånade ögon. De hade aldrig öppnat dörren för honom, eftersom de reglat den av rädsla för romarna. Jesus kunde alltså förflytta sig så som man tänker sig att en andevarelse gör, dvs obehindrat av den materiella världens begränsningar. Ändå kunde han äta. Ändå hade han ärren efter korsfästelsen kvar. Man kunde ta och känna på honom. Han hade kött och ben. Han var på en gång fysisk och andlig.
BEHÖVDE HAN FÖDAN DÅ? Åt
änglarna Abrahams mat av ren artighet, eller var de verkligen
hungriga och i behov av maten?
Jesus sade vid ett tillfälle att han inte skulle dricka vin förrän i Faderns kommande fridsrike, tillsammans med sin utvalda lärjungaskara (Matt. 26:29). Vid det laget är även lärjungarna uppståndna. Därmed har vi alltså bevis: Man både äter och dricker i härlighetskropparna. De går inte av sig själva, de behöver fortfarande föda.
Ytterligare bevis för detta har vi i Upp. 22:1-3, där det talas om livets träd med dess frukt invid kristallströmmen, och vars blad skall vara till läkedom för folken. Även där äter man alltså, och dricker av källvatten. Utan födan kan man t.o.m bli sjuk. Döden finns inte där, men möjligheten till utarmning pga brist på föda finns tydligen.
Det kanske finns fler exempel, bl.a i Jesaja, men detta räcker för att visa att änglar och uppståndna människor inte är några substanslösa väsen som flyter omkring i tomma intet.
LIKHETEN MELLAN ÄNGLAR OCH MÄNNISKOR
i Skriften är stor, för att inte säga slående.
De äter, dricker, bjuder varandra på mat, har t.o.m
fått gemensam avkomma vid några tillfällen (Guds
söner/människors döttrar, 1 Mos. 6:1 f). De ser
likadana ut, kommer att se likadana ut även efter uppståndelsen.
De har olika hemspråk (1 Kor. 13:1), men kan kommunisera
med varandra.
Änglar är alltså ett slags människor, en äldre, förhärligad människoart. Men deras ursprung är inte den här planeten, utan den planet som finns i tredje himlen, där också Guds paradis finns - Gudaberget.
Det skall bli spännande att få komma dit och träffa
dem. Men självklart - "Jag önskar att se JESUS
först av allt".
___
