 |
|
|
 |
| V |
I HAR KONSTATERAT att det en gång måste ha funnits "uränglar", dvs änglar som varken var fallna eller utvalda (se del 2). Men hur var det i begynnelsen, i änglarnas barndomsrike? Kan man få reda på något om det?
Eftersom den enda ängel om vars ursprungstillstånd vi vet något är Åklagaren, f.d Lucifer, får vi undersöka hans förhistoria igen. Det sägs om honom i Hes. 28 att han var "lyckosam på alla sina vägar". Han hade blivit "insatt på gudaberget", som en kerub, och var lyckosam "till dess orättfärdighet blev funnen hos honom":
Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och säg till honom:Så säger Herren, HERREN: Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet.
I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades.
Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig.
Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd. Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig.
Alla som kände dig bland folken häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse för evig tid. (Hes. 28:11-19)
 |
Om detta är rätt så långt, så märker
vi en skillnad här gentemot människans villkor. Lucifer upplevde
förhärligandet utan behov av Kristi försoning. Hans övergång
till det himmelska skedde som belöning för hans egen lyckosamma
vandring, och inte av nåd. Därför var han också sårbar
i sin nya tillvaro. Han kunde bli högmodig, och blev det också.
Hans härlighetstillstånd var inte av det fullkomliga slag som
Kristi församlings kommer att bli. Änglar kan, eller kunde en
gång, falla från sitt förhärligade tillstånd,
men Skriften säger inget om att församlingens härlighetstillstånd
kommer att vara förknippat med osäkerhet. Jesus har gett oss en
fullkomlig frälsning, och tack och lov för det.
Men om änglarna säger Skriften:
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel; Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon; Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon. (Job 4:18, 15:15, 25:5)
Detta innebär alltså att det är en viss skillnad mellan änglars och människors villkor. Änglar är inte fullkomliga, men människor skall bli det. I och för sig är det tänkbart att även de utvalda änglarna kommer att få del av Jesu uppståndelse, så att också de vid Kristi tillkommelse, eller kanske vid slutdomen och den nya skapelsen, får ta ytterligare ett steg uppåt på härlighetsskalan. Efesierbrevet ger en antydan om det:
Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd, i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden. (Ef. 1:8-10)
Så även ordet om att änglarna åstundar att se in i försoningens hemlighet. Också de längtar efter fullkomningen:
Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in. (1 Petr. 1:12b)
I och med detta kan det också vara så att de utvalda änglarna är de som insåg att det inte räckte med att vara lyckosam och präktig, för att bli fullkomlig och kunna förhärligas till Guds avbild. De märkte i sitt självvunna härlighetstillstånd, att det inte riktigt räckte till. De upplevde sig fortfarande beroende av Gud och av hans Son, som då levde i sin föruttillvaro. När de då fick veta att Jesus skulle födas till jorden för att bli hela skapelsens försoningsoffer, gladde de sig över detta. De såg fram emot Kristi försoning, och fick liksom GT:s heliga del i offret introaktivt, dvs i "förskott". De var utvalda från begynnelsen av Gud. Därför tillber också de det slaktade Lammet, tillsammans med den frälsta människoskaran, när vi möter dem i Uppenbarelsebokens framtid:
Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen. Och de sade med hög röst:
"Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov."
Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga:
"Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter."
Och de fyra väsendena sade 'amen', och de äldste föllo ned och tillbådo. (Upp. 5:11-14)
De andra förhärligade Gudssönerna däremot, de som
gladdes åt sin egen skönhet, makt och självkontroll, började
fyllas av orättfärdighet. De följde sin konung Lucifer, och
när han till slut blev störtad från gudaberget, drog han
dem med sig i fallet.
...
DET HÄR HANDLAR alltså om ett primärskede
i änglarnas historia. Först genomlevde de sitt urstadium, då
de varken var förhärligade eller fallna. Detta var en tillvaro
som förmodligen var mycket lik den mänskligheten lever i nu. De
var ett annat människosläkte, på en annan planet. På
den tiden fanns ingen djävul som frestade dem, kanske blev de därför
mer lyckosamma än de jordiska människorna. Många av dessa
uränglar lyckades nå härlighetsstadiet och flyttades upp
till sin himmel, där de insattes på ett heligt gudaberg, dvs
de kom till en förhärligad planet (kanske samma som vi skall till).
Men där började en ny utsållning. Några föll,
och andra förblev Gud trogna.
De änglar som kom till jorden på Noas tid var troligen en
senare skara änglar, ett fallets "andra skörd". De representerar
ett senare och annorlunda syndafall. De blev aldrig utkastade ur himlen,
de lämnade den av eget beslut. De var tvehågsna änglar,
som inte visste riktigt vad de ville.
De som kastades ut pga orättfärdighet, hade först "dött",
dvs deras härlighetskroppar åldrades och dog så sakteliga,
och så kastades deras andar slutligen ut från gudaberget.
Den senare skaran hade kvar sina kroppar när de kom till jorden, och
kunde därför para sig med människor och få barn med
dem. (En härlighetskropp kan ju uppträda både i jordisk
och himmelsk gestalt, som vi ser av flera exempel i Skriften.) Men när
syndafloden kom blev dessa vankelmodiga Gudssöner instängda i
avgrunden, så förmodligen drunknade deras kroppar då, tillsammans
med mänskligheten. Borta från sin naturliga hemvist på
gudaberget hade de antagligen börjat åldras och förlorat
sin härlighet, som när Adam och Eva begynte "döden dö",
efter fallet i lustgården. (Psalm 82 kan innehålla en profetisk
antydan om detta.)
...
EN UNIVERSELL FÖRSONING
ATT JAG GÖR den här utläggningen
beror på att det är viktigt att betona, att den inkarnation och
försoning som Jesus gjorde för oss här på jorden, den
kan bara ha gjorts en enda gång i universums historia. Har något
förhärligande skett tidigare, i andra världar, så har
det skett utan Jesu blod, och då kan det heller inte ha varit av det
fullkomliga slag som vi kommer att få uppleva. Och detta ser ut att
stämma, eftersom änglarna enligt Bibeln faktiskt kan falla i synd,
trots att de har härlighetskroppar. Inte ens de utvalda änglarna
är fullkomliga, även om dessa är helt trogna Gud. De är
förhärligade, men deras förhärligande är inte fullkomnat
(ännu).
Vi är inte förhärligade, men när vi blir det skall vi
bli fullkomnade. Och de som är avsomnade i Kristus är redan fullkomnade
i sin ande. Det vore hemskt att tänka sig en himmel där det fortfarande
finns möjlighet att falla i synd. Jag tror inte Jesus har dött
för något så bristfälligt och osäkert.
Men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. (1 Kor. 13:10)
Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. (Hebr. 10:14)
Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar, (Hebr. 12:22-23)
Men änglarnas första himlatillvaro var sådan. De kunde
falla i synd i sin himmel. Av vilken anledning vet vi inte, men man kan
ju föreställa sig att de lever i ett slags änglarnas "gamla
testamente", i ett förstadium till något bättre som
skall komma.
Det kan knappast vara så att Gud misslyckats med en tidigare skapelse,
och sedan successivt lyckats bättre och bättre. Nej, det finns
bara en skapelse, och i denna ingår (eller ingick) både uränglar,
förhärligade änglar och människan. Det finns en långtgående,
stor, förutbestämd plan i allt detta, men den kanske inte kommer
att kunna utgrundas till fullo så länge vi är på jorden.
TROLIGEN VAR DET DENNA stora återlösningsplan,
den hemlighetsfulla universella försoningen, som Paulus hade
i tankarna, när han skrev dessa stycken i Efesierbrevet och Kolosserbrevet:
... En ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden. (Ef. 1:8-10)
... Han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande. 'Allt lade han under hans fötter.' Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting – åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. (Ef. 1:20-23)
Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. (Ef. 3:8-11)
Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste. Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är. (Kol. 1:16-20)
Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter. (Kol. 2:9-10) (Se också Luk. 2:9-15, Dan. 12, 1 Kor. 15:24-28)
HÄR SÄGS bl.a att Jesus är
huvudet, inte bara för församlingen, utan för alla andevärldens
furstar och väldigheter, alltså också för änglarna.
Kan man då säga att det innebär att änglarna tillhör
Kristi kropp? Tja, kanske om man menar hans universella kropp...
Det talas också om en gudomlig försoning, genom Jesu blod, med
allt vad på jorden och i himlen är. Försoning i himlen?
Uppenbarligen får de utvalda änglarna och deras furstar del av
Kristi försoning. De här bibelorden synes bekräfta det ovan
sagda. Vidden av det är kolossal och fordrar eftertanke, innan man
kan omfatta eller sammanfatta det. (Universum är ju stort.) Det kan
alltså inte ske här i denna artikel, men kanske i någon
kommande, om Gud vill.
___
DET FÖLJANDE ÄR EN PROFETIA om
"hedningarnas tidsålder" och tusenårsrikets inledning,
när Lucifer/Satan skall stängas in i avgrunden i tusen år.
Först får vi se hur Herren förbarmar sig över Israel.
Det är den nytestamentliga tiden, när Fadern sänder Johannes
döparen, Jesus och den Helige Ande till Israels trogna kvarleva, lärjungaskaran.
Sedan ser vi hur "främlingar" sluter sig till dem; det är
när de hednakristna församlingarna nås av den apostoliska
väckelsen och missionen. Från JESAJA 14:
Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. (Jes. 14:1)
Därefter är det ett skutt i historien, och så
nämns det judiska folkets återförsamlande till Israel, nu
i den yttersta tiden. Det skedde ju genom FN:s försorg, efter 2:a världskriget.
Vi får också se hur under tusenårsriket återstoderna
av de folk som tidigare plågade dem, nu blir deras "trälar",
dvs de blir Kristi trälar och ger med glädje sina liv i det återupprättade
Jerusalems tjänst:
Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare. (Jes. 14:2)
SÅ FÖLJER sångkvädet över
den änglafurste som tiderna igenom har plågat Guds utvalda folk
och alla jordens folk. Vid Jesajas tid var Babel världens politiska,
religiösa och ekonomiska centrum, därför är det till
fursten över Babel profetian riktar sig:
Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd, då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga:"Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten! HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris, det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse. Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel. Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar:
'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.'
Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner. De upphäva alla sin röst och säga till dig:
'Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.'
Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke." (Jes. 14:3-11)
Först måste den detroniserade fursten alltså
defilera förbi människornas dödsrike, där alla dem han
härskat över får se honom komma, slagen i kedjor och berövad
all sin härlighet, på väg ner till änglarnas avgrund.
Och så kommer en kort tillbakablick, som vid ett begravningstal. Jesaja får beskriva hur Lucifer fallit och sedan förgäves sökt att återvända till gudaberget, där han tidigare var så lyckosam:
Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! Det var du som sade i ditt hjärta:"Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste."
Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven. De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga:
"Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva, den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?"
Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum; men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as. Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. (Jes. 14:12-20)
Lägg märke till att Lucifer nu kallas "man"
av sina forna undersåtar. Det visar väl att även han är
av "angelisk människosläkt", dvs utan sin änglagestalt
är hans utseende en människas, precis som vi ser hos andra änglar
i Skriften.
___
ÄNGLARNAS HYLLNING AV LAMMET
MEN LÅT OSS ÅTERVÄNDA till de utvalda änglarnas och människornas lovprisning och segerhyllning i himlen. Det är i den här kören vi som tror på och känner behovet av Jesus som Guds Lamm, hör hemma:
Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen. Och de sade med hög röst:
"Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov."
Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga:
"Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter."
Och de fyra väsendena sade "amen", och de äldste föllo ned och tillbådo." (Upp. 5:11-14)
___