 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Man behöver inte Enoks Första
bok för att finna stöd för tanken att de "Guds
söner" som omnämns i 1 Mos. 6 i Bibeln var besökare
från en annan värld. Mose egen skildring ger stöd
nog åt den tanken, om man läser förutsättningslöst
och utan skygglappar.
VAD ENOKSBÖCKERNA ger är
ytterligare stöd åt denna teori. Enok berättar
om änglar som undervisade människor i astronomi, metallurgi,
kemi och andra naturvetenskaper, man läser om änglar
som tog sig hustrur bland människorna, som födde hybrider
med dem, de sägs sova hos sina hustrur, de upplevde Guds
dom över sina liv, de hade sitt högkvarter på
berget Hermon, där de mötte Enok och i sin ångest
bad honom vädja till Gud om nåd för dem. Alltsammans
mycket "oänglalika" drag.
De liknar varken Guds änglar eller djävulens änglar! De är änglar enligt skriften, men uppenbarligen av ett helt annat slag än "vanliga" änglar.
(Enok bok är en
gammal judisk apokalyptisk skrift som lästes vid sidan av
GT, även i den urkristna församlingen. Den är inte
av samma slag som "apokryferna" (oinspirerade religiösa
skrifter) och räknas heller inte bland dem. Enoks bok är
den enda utombibliska skrift som citeras i NT, i Judas brev, och
den ansågs alltså innehålla profetiska utsagor
av gudomligt ursprung, även om inte hela boken - som egentligen
är en sammanställning av fem skrifter - erkändes.
Enoks bok finns nu utlagd här
på Lärjungaskaps websida.)
Dessa attribut, som alltså
både Mose och Enok ger åt Guds söner, liknar
däremot mycket de gudaberättelser som också andra
folk har i sina myter. Av detta kan vi sluta oss till att det
inte bara var Enoks hemtrakter som fick besök från
rymden vid denna tid, utan besökarna tycks ha besökt
alla folk och världsdelar. Samma berättelser om "gudar"
som undervisade i astronomi och övriga naturvetenskaper finns
hos andra folk, samma vittnesbörd om beblandelse dem emellan
och om all slags beryktad avkomma. I och för sig kan alla
dessa berättelser ha en gemensam berättelse till grund,
nämligen Noas. Men de celesta besökarnas spår
finns ändå över hela jorden, i form av de märkliga
stenlämningar och byggnadsverk som alla bär spår
av en enastående hög kunskap, inte minst i astronomi.
Om dessa forntidsfynd strider vetenskapsmän och forskare. Vissa menar att de är relativt unga, andra att de är många tusen år gamla. De senare tycks ha rätt. I Frankrike finns rader av megalitstoder resta som börjar på land och sträcker sig ut i havet, under vattenytan. Det bevisar att stoderna rests före "istiden" ( = syndafloden), när havsnivån var lägre.
En forskare har upptäckt att Sfinxen i Egypten bär spår av att ha blivit utsatt för långvarigt regn. Mitt i en öken! Den måste alltså vara byggd långt innan Egypten blev ett ökenland - dvs före syndafloden.
Det finns gamla medeltida kartkopior över ett isfritt Antarktis (sydpolen), som visar att originalet måste ha ritats innan kontinenten täcktes av is, dvs före syndafloden. Inte förrän på 1950-talet visste den moderna forskningen ens om att Antarktis var en överfrusen kontinent!
De äldsta byggnadsverken och städerna i Sydamerika sägs vara byggda av indianerna relativt sent. Men så säger inte indianerna själva. Enligt dem fanns de äldsta ruinerna redan där när indianerna kom till dessa platser. Senare fick de själva besök av "gudar", som lärde dem astronomi och stenbyggnadskonst.
Vetenskapen kring dessa gamla monument har visat sig vara löst underbyggd. Åldersbestämningen av en av de mest kända fornstäderna gjordes av en forskare som inte ens besökt platsen! Han daterade den till 500-talet e.Kr, och sedan har hans gissningar gällt som fakta. Och de forskare som ifrågasätter dessa vedertagna "fakta" tas som fantaster.
DET FINNS KRISTNA som menar att UFO-kulten och UFO-tron är gudlösa människors försök att bortförklara Guds existens, skapelsen, änglar, och demoner. Ufologin skulle ha uppstått som ett slags nutida ersättning och förklaring till upplevelser som tidigare tolkades religiöst.
Även ufotroende hävdar ofta sådana tankar. Och de som är och vill förbli ateister tar givetvis tacksamt emot idéerna, för det skänker dem ett inbillat lugn i tankevärlden.
Men vilken eftertänksam människa som helst inser att man med det i så fall endast har skjutit frågan om Guds existens och världsalltets skapelse något längre tillbaks i tiden. På något sätt har världen ändå uppstått, och det är det religionerna söker ge svar på.
Om det skedde för sex tusen år sedan eller för sex miljarder år sedan har ur den synvinkeln ingen betydelse. Sunda förnuftet säger att det behövs en Skapare för att en skapelse skall kunna äga rum, och hade det varit så att folkens religioner ENDAST vore bleka och feltolkade minnen av UFO-besök, så skulle frågan om universums ursprung och dess tillkomst ändå finnas kvar där, som den stora obesvarade gåtan. Och det är den en ärlig sökare mest av allt vill ha svar på.
Som bibeltroende kan man ha en viss respekt för andra människors tro och upplevelser, även om man inte direkt tror på dem. Vittnar en människa om att ha sett övernaturliga eller hittills okända fenomen, så får man inte avfärda dem som enbart fantasier, för då slår domen tillbaka också på oss.
Frågan är vilket ursprung upplevelserna har, och vad de leder till. Att ufologin i vår tid är ett verk av djävulen är självklart, men den är nog, med tanke på Moses och Enoks ord, mer än bara fantasifoster eller immateriella demoniska uppenbarelser.
Varifrån kommer det fantastiska "kunskapslyft" som så plötsligt tycks ha tillfallit mänskligheten, nu på randen till det tredje årtusendet e.Kr? Genteknologi, superdatorer, astronomi - skulle det kunna ha något samband med ufologins framväxt? Har det kanske skett besök och utbyten som allmänheten hålls i ovisshet om, men nu visar sig i form av enorma tekniska framsteg, precis som på Noas tid?
Om allt detta vi hör om UFO, hemligstämpling, bortföranden, korsbefruktningar m.m bara är fantasier, vad kommer det sig då att det finns så många anknytningspunkter till alltsammans i Bibeln, och i de gamla myterna?
Sade inte Jesus att såsom det skedde på Noas tid, så skulle det ske vid hans tillkommelse? Om vi tror att hans tillkommelse är nära, då blir ju ovanstående helt följdriktigt och bör tas på allvar.
Vi som skall fara bortom månen och bortom Mars, vi är väl inga främlingar för tanken på utomjordiskt liv! Det är ju det vi har trott på hela tiden, och det är ju till den himmelska staden vi är på väg. Vi skall lyftas upp på skyarna och föras iväg, hem till Jesu hemvist och få vandra på gator av guld och få skåda Guds härlighet, mitt i ett hav av änglar.
Detta överträffar all science fiction! Jules Verne och Artur C. Clarke har aldrig ens varit i närheten av dessa svindlande realiteter. Vad inget öga har sett och inget öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, det har Gud berett åt oss som älskar honom och hans Sons tillkommelse.
Den himmel och den stad Gud har berett åt oss, den är mer påtaglig och fast än alla världens riken och städer på en gång. Det är till Verkligheten själv vi är på väg, till staden med de fasta grundvalarna, och till riket som inte kan bäva.
Den uppståndne Människosonen var inget spöke, han var en i högsta grad fysisk varelse. Lärjungarna fick själva ta och känna på honom, för att de skulle bli övertygade om detta. Han åt vanlig jordisk föda inför deras ögon, och han samtalade med dem precis som före sin korsdöd.
Samtidigt kunde han gå rakt genom väggar och förflytta sig till andra platser och ändra gestalt. Den överjordiska tillvaron är på en gång andlig och fysisk. Där är himmel och jord förenade, och det är vad som väntar den återfödda jorden när Gudasonen kommer tillbaka.
Men först skall djävulen, fallets furste, göra sitt. Ingen skall inbilla sig att det blir en mjuk övergång till tusenårsriket.
Och medan fienden gör sitt skall vi göra vårt, dvs sprida evangeliet i alla riktningar och till alla människor. På det sättet sätter vi krokben för de fallna änglarnas planer med jorden och mänskligheten. Det är vi som har svaren på gåtorna om universum, jorden, forntiden och framtiden.
Detta finns alltsammans inrymt i evangeliet och i Bibelordet, och nyckeln till det är tron på Gudasonen, Jesus Kristus. Det är han som är den verklige himmelske brudgummen, och det är hans församling som är den verkliga bruden, och det är genom denna förening som himmel och jord; Uranus och Gaia, som det heter i mytologin, skall återförenas.
Motivet finns i alla religioner, men verkligheten själv finns hos Jesus Kristus:
"I ingen annan finnes frälsning;
ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland
människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."
(Apg. 4:12)
Hoppas du känner det namnet.
_______
Källor, förutom
Bibeln: Enoks böcker, i dansk utgåva (De Gammeltestamentlige
Pseudepigrafer), och Discovery Channel.
Alltsammans mycket rekommendabla kunskapskällor, för
den som fått sina sinnen övade till att skilja mellan
gott och ont.
TRONS VETENSKAP
Tillägnat anhängare av Carl Sagan och hans tänkande.
DET FINNS en del människor som använder UFO-rapporter
och andra celesta fenomen som förevändningar att förneka
Gud och tron på Gud. Andra använder vetenskapen på
samma sätt. Och i sin inbilskhet fabricerar eller vidarebefordrar
de grundlösa myter om vad troende egentligen tror. Deras
bild av dem som tror på Gud är ofta mer fantasifull
än de "myter" de själva säger sig betvivla.
Det finns ingenting i vare sig UFOlogin
eller den seriösa vetenskapen om universum som motsäger
Guds existens. Det är endast TOLKNINGARNA av detta som, i
nämnda fall, vill motsäga Guds existens. Och tolkningarna
kan alltid härledas ur uttolkarnas egna åsikter och
föreställningar.
För den som med en öppen inställning tar del av Bibelns budskap visar det sig finnas så många överensstämmelser, så många paralleller och tankeväckande insikter, både i vetenskapen och i tron, att man till slut måste inse att båda tillhör en och samma värld, att de griper in i varandra just därför att de är två sidor av samma verklighet.
Att detta kan verka så oklart för många människor beror inte på att det i sig skulle vara svårt att se. Det beror på OM man vill se det, eller ej. För medan vetenskapen inte ställer några direkta moraliska krav på oss, gör tron på Gud det. Och när det gäller vår personliga integritet är vi känsliga. Människan vill inte se den sanna bilden av sig själv, utan lever hellre i en friserad föreställningsvärld, där det egna jaget nästan alltid vet bäst, är störst, smartast och vackrast. Tron på Gud blir i en sådan föreställningsvärld ett hot mot självbilden, och därför tar jaget till undanflykter när saken ställs på sin spets. Och ju fler hjärnceller hon har till förfogande, desto snillrikare blir undanflykterna. Därav t.ex utvecklingsläran och freudianismen.
Så egentligen kan man fråga sig var de värsta mytomanerna finns. Att sådana finns, på båda sidor, är väl självklart, men det är nog så att det stora flertalet finns bland dem som INTE tror på Gud...!
PERSONER SOM LEVER i en falsk föreställningsvärld
vill sällan att denna värld skall rasa ihop. Därför
är ett säkert kännetecken på dem att de hellre
än att ta reda på sanningen om de människor de
betraktar som motståndare, fabricerar och sprider mytbilder
om dem.
En av dessa mytbilder är alltså idén om att modern vetenskap och forskning skulle motsäga Guds existens. Men hur kommer det sig i så fall att så många forskare tror på Gud? Nästan hälften gör det enligt en undersökning som gjordes för något år sedan. Flera av de senaste Nobelpristagarna tror på Gud, dessutom på Bibelns Gud, vilket inte är oväsentligt.
Vad det hela bottnar i, snarare än förmenta forskningsresultat i ena eller andra riktningen, är vanlig mänsklig småaktighet: oförmåga att ifrågasätta sin egen inrotade tankevärld, förtal, förljugenhet, ryktesspridning, fördomar, och annat sådant som alltid har orsakat trubbel och problem för grupper och mellan grupper.
Och det mest patetiska av detta, är när just de som utges för att vara de främsta bland oss förfaller till sådant och bygger hela sin karriär kring förnekelserna i det egna psyket.
Man borde faktiskt kunna kräva av en människa utrustad med normal intelligens, att kunna tänka objektivt, fördomsfritt och utan själviska beräkningar. Gör man detta, måste man inse att medan ingen kan bevisa att Gud inte finns, så har han bevisat sig vara verklig för så många människor genom tiderna, att bara det är ett starkt indicium för hans tillvaro. Religionernas existens tyder på att Gud finns, även om bara en religion kan vara sann. De är alla ett uttryck för människans sökande efter något som uppenbarligen gått förlorat.
Och man borde också, med lite kännedom om det mänskliga psyket, förstå varför Gud är så omöjlig att se för vissa människor, medan han visar sig och blir synlig för andra. Om Gud är Gud, så är han naturligtvis det högsta moraliska väsendet i vår tillvaro. Och därmed träder man in på ett område få ens vågar närma sig - samvetet.
Där står vi inför vårt svåraste val som människor, och det är givetvis också därför vi finns till: Vad väljer vi? Vill vi följa och göra det som är rätt, eller väljer vi en självisk och orättfärdig väg?
VAD EN "SYNDARE" sysslar med, i klartext, det är
att av all sin kraft och med uppbådande av all sin viljestyrka
förneka och förtränga sin inre vetskap om Guds
existens! Det är vad samvetsförebråelser handlar
om, det är vad sömnlöshet och många sjukdomar
härrör ur, det är vad ångest, oro, förhärdelse,
svordomar, lögner, våldshandlingar, tjuvaktighet och
hyckleri handlar om. Allt detta är resultat av ett själstillstånd
som har sin rot i ett protesterande samvete, nedtystat och förtryckt,
och halvdant lugnat antingen med droger, mediciner, eller något
allt uppslukande "intresse".
Detta kan också varje människa dra sig till minnes, från barndomen, då man stal eller ljög för första gången, eller då man svor för första gången. Då visste man också att man syndat för första gången. Något i barnasinnet gick förlorat, och världen förändrades, och vi förändrades.
Och var vi inte så lyckliga att vi hade goda föräldrar som kunde lotsa oss ur detta dilemma, fortsatte vi förmodligen på den inslagna vägen och fördes allt längre och längre från ursprungstillståndet, tills vi uppnådde det som allmänt betraktas som normaltillståndet, men som Bibeln kallar för syndalivet.
Och detta syndaliv blir med tiden så välbefäst och muromgärdat, att det skall mycket till för att slå hål på det. Man blir förhärdad i synden, och inrättar livet tillsammans med andra människor, som lever samma liv. Man tror sig finna trygghet eller balans i det faktum att man inte är ensam.
Men det kommer en dag då varje människa skall stå ensam, och det är när hon skall dö. Då vaknar för de allra flesta samvetet till liv igen, eller det försöker åtminstone. Men ofta är det för sent, när livslögnerna och de falska och vetenskapligt bestyrkta föreställningarna har grott sig så in i själen, att de är omöjliga ens för oss själva att forcera längre. Vi har helt enkelt murat in oss själva i ett rum som är omöjligt att ta sig ur!
ÄNDÅ FINNS DET EN UTVÄG ur detta, och det är
att åkalla namnet Jesus. Det är allas utväg, och
därvid är alla jämlika, i det att vi har en och
samme potentielle frälsare allihop. Ingen kan skryta med
att ha en bättre frälsare än någon annan.
Fattiga och rika får gå till samme Jesus och ödmjukt
be om nåd och syndaförlåtelse. Nobelpristagare
och analfabeter får mötas vid samma kors och se upp
till honom som hängde där för våra synder.
Där får såväl djupsinniga hypoteser som
vulgära undanflykter falla i samma blodfyllda grop, medan
evangelium lyser fram som Guds vishet för alla människor
i alla tider.
Vidga dina tankar, erkänn att varken du eller någon annan jordevarelse vet vad som finns bortom graven och den värld vi med våra begränsade sinnen kan uppfatta. Erkänner man detta, då kan man också med sunt förnuft och lite logik inse att det finns en Skapare och upphovsman bakom allt.
TILLVARONS LOGIK lämnar inget spelrum för grundlösa
fantasier eller spekulationer. Vetskapen om den värld vi
lever i och har runt omkring oss är nog för att vi skall
kunna förstå de principer som gäller för
alla världar.
Kunskapen är en sammanhängande enhet, liksom sanningen. Det ena leder till det andra, och vill man bara följa tanketrådarna till deras slut, så är man snart framme vid Mästarens fötter, och får se honom, som i allt personifierar vad våra samveten säger oss.
Det faktum att vi existerar och har förmågan att reflektera över varför vi existerar, borde få oss att inse att vi är här av en speciell orsak. Vi kan som sagt förneka detta om vi vill, men då krävs det ett aktivt och mycket uthålligt förnekande, som måste pågå livet ut.
Det är lättare att tro, än att förneka. Det är lättare att leva med en positiv livssyn, än med en negativ, inte bara för att det har psykologiska effekter, utan för att tillvaron i sig själv förutsätter en positiv livssyn, en tro på det liv vi lever, och på honom som gett oss livet.
DET BORDE BLI UPPENBART för vem som helst vid en närmare
livsrevision, att icke troende vetenskapsmän leker i precis
samma sandlåda som sina mer lågsinnade och obildade
kamrater. Den sant troende däremot, fastän i sig själv
inte något bättre grundmaterial, HAR något som
är bättre, nämligen tron och relationen till den
som är bättre, Jesus. Och med honom lyfter livet, ljusår
över det man tidigare levde.
Kampen för tillvaron handlar inte om pengar, makt, jordisk lycka, eller ens överlevnad. Den handlar om att finna vägen tillbaka till Skaparen och bli frälst! Det är den högsta av alla vetenskaper, TRONS vetenskap, och sanningens vetenskap. Så anmäl dig redan idag till den "himmelska fakulteten". Du får historiens bästa lärare, och slutbetyget kan bara bli ett enda: GODKÄND, genom Jesu blod och förtjänst.
Sedan börjar den verkliga forskningen, när vi med Jesus och varandra skall utforska hela universum och se vad ingen människa har sett eller ens kunnat föreställa sig. Är inte detta något att vara nyfiken på? Tänk att få svar på alla frågor och alla gåtor, och få "känna till fullo", som Gud har känt oss till fullo.
Har man fått tag i detta, och fått visshet om sitt medborgarskap i Guds oändliga rike, då är det svårt att bärga sig tills stunden då man får se det med egna, förhärligade ögon. Och det enda som egentligen håller oss kvar här, det är vår plikt att hjälpa fler till samma insikt och övertygelse, det som är vår stora uppgift - att uppfylla MISSIONSBEFALLNINGEN, både hemma och borta.
KUNSKAP UTAN VISHET, och skönhet utan vett - det är lika bortkastat. Tro på Guds visdom, sök den och ta emot den, och bli vis. Gudsfruktan är visdomens begynnelse, och änden blir att du får dra in i visdomens rike och möta Visheten själv, ansikte mot ansikte och med ett renat samvete.
Det andra alternativet är skrämmande bara att tänka på.
Kan en radioapparat känna lukt?
Nej, och det
är också det enkla svaret på varför människan
inte kan se Gud. Vi har inte det sinnet. Det gick förlorat
vid syndafallet, då vi miste Guds härlighet.
