Thomas Leopolds
Skrift
Hören, I himlar! och du jord, fatten med öronen, ty Herren talar! Detta säger det trogna och sannfärdiga gudsvittnet, begynnelsen till Guds kreatur, som haver ögon som eldslågor och Davids nycklar, som upplåter och ingen människa igenlåter.
Jag känner dig, Judas Iskariot, såsom en huvudorsak till fördärvet. Du bekymrar dig icke om Josefs skada. Du har tagit den indoppade betan (prebenden, höga äretitlar, stora rikedomar), men mitt kors och den däruppå följande härligheten föraktat. För en grynvälling har du sålt den, och mig under dina fötter såsom oren trampat, då du mig för 30 silverpenningar utlämnade för att få leva i kräslighet.
Eftersom alla offer måste med eld saltas, så måste var och en också saltas med eld. Alltså har du fördärvat jorden genom din bedrägliga kid, under vilket sken du min brud bedragit. Du har efterföljt Bileams, Beors sons, list -- den, som älskade vrånghetens lära.
Du har sedan under namn och sken av gudstjänst, bestående uti ceremonier och människobud, utan Andens och kraftens bevisning, fördärvat Guds församling. Du har upprättat ett säte och en synagoga, varest Satan bor. Med ceremonier; vore de än så sköna, är det icke beställt, utan här är det fråga om bön, fasta och tro.
Du bedriver fritt alla onda stycken, eftersom ålder och anseende givit dig en sådan kredit, att ingen djärves upplyfta huvudet till att uppenbarligen straffa ditt förehavande, du falske profet, som stulit mina ord och predikat lögn i mitt namn. Se, jag kommmr med eld och mina vagnar såsom ett stormväder, och mitt straff i eldslågor skall jag vedergälla i min vredes grymhet. Tecknet har jag givit dig i många år på himmelen. Men jag känner dig; du är hård och aktar ingen varning utan begabbar mig.
De torra vinkvistar på Sodoms åker och i Gomorra land äro så drägliga till utvärtes anseende; att alla som icke haver sina ögon smorda med Andens ögonsalva, väl skulle hålla dem för att vara av blomstrets art i Saron, om icke frukten utviste, att druvorna äro galla och blomman bär bittra bär.
Ögonens begärelser, köttets begärelser och ett högfärdigt leverne äro de onda stycken och skadliga begärelser, som strida mot själen; de rävar, som vingårdarna fördärva.
De ogudaktiga äro arga skalkar och avoga från moderlivet. Du, som överträder och icke bliver i min kärlek, kan ingenting uträtta utan bedrager och ju längre dess värre själv varder bedragen. Du har icke gått in genom mig utan är en tjuv och rövare, som blott kommit för att stjäla, slakta och förgöra. Detta har du ock i själva verket visat, då du berövat min brud hennes prydnad, vilken jag själv med min blodsbestänkelse och gemenskapen i tron till helighet och rättfärdighet henne iklädde, att hon skulle vara en ande med mig och helig såsom jag är helig.
Jag har också det emot dig, att du gjorde denna skillnad, som jag dig i evangeliet ej befallt, nämligen att du själv ville bära namn av andelig och präst. Ty denna ära har jag tillagt hela det konungsliga prästerskapet, som uti min tro och Ande kungör Hans dygd, som dem kallat och fört haver utur mörkret till sitt underbara ljus. Du har också gripit till de nikolaiters verk, vilka jag hatar, varför min brud av ditt onda exempel - du som min skaffare och ledare skulle vara - blivit mig än mera avfällig och mörk och längre ifrån mina fotsteg förd. Ja, så förblindad har hon blivit, att hon brutit förbindelsen med mig och liksom Aron med folket i öknen lupit i boleri.
Alltså har du förvandlat den oförgängliga Guds härlighet uti en förgänglig människas beläte och upphävt dig över allt det Gud och Guds tjänst kallas. Men efter du således ej har ingått genom dörren till fårahuset, så har ej heller dörrvårdaren låtit dig upp. Varutav du för längesedan kunnat förstå, att du min Ande i din församling saknar.
Du har icke kunnat tro på Jesu ord i Joh. 14: 12 utan försmädat dem, som om denna saken talat; du har utsläckt Anden, eftersom du uppenbarligen icke blyges för din otro och för att anklaga mig för lögn och säga, att han återvänt eller ock icke mer behöves. Du har bundit andan intill dig och din predikan, vilket icke är mycket bättre än papismus, när mänskoförfattningar skola gälla emot Andens och kraftens bevisning och Jesu eget vittnesbörd, som är profetians Ande. Du har ej heller velat förmena dig synden utan bedrivit våld under mitt namn och uti min församling ett fult simoni brukat, i vilken ingen åtskillnad funnits mellan heligt och oheligt.
En trogen och god herde tillkommer, att han känner sina får, leder dem, går före dem. Han lär de goda att skilja sig från de onda, på det dessa må blyggas, och de rättsinta på herdens bild måtte se, att om någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur; det gamla är förgånget, och allting varder nytt.
Detta allt har du satt uti svassande tal och trätar om ord och meningar och vridit mina ord, när jag sagt, att av frukten, tron, som är verksam i kärlek, kännes trädet.
Du är en blind ledare, som vägen för mitt folk fördärvat; en falsk profet, som mina ord stulit och predikat lögn i mitt namn, sägande: Detta säger Herren, Herren - ändock du lupit, förrän jag dig sänt eller med dig talat. Det icke heller kan ske, så länge du min tro förnekar, profetian föraktar, Anden utsläcker, och du själv i ditt köttsliga sinne vill föra ordet utan att fråga min mun.
Sålunda har du tillyckt himmelen ej allenast för dig själv utan ock varit största orsaken till att så få vinnlagt sig om att kämpa redligen för kronan. Du har i din otro och blindhet ej velat göra din gamle Adam omak; du har förtegat lönen för den, som vinner och håller mitt verk intill änden. Varför ock de många, som du med din lögn, ditt oförstånd och onda exempel ifrån kronan avhållit, så misströstat, att de blivit svaga och ljumma - de lära hjälpa till att din dom föröka.
Så fatta nu mina ord i dina öron, du blinda ledare och bedrägliga arbetare, vilkas verk jag icke funnit fullkomliga. De hava mera haft tanken på det, som jorden tillhör, än att leva för mig, som för dem är död och uppstånden.
Jag skall ställa dig under ögonen, huru du med min sanning och församling, som är Guds hus och sanningens grundval, handlat haver.
Jag har talat om den första uppståndelsen, som dem allenast tillkommer, som mig vinna. Ty den som lever och tror på mig, han skall icke dö evinnerligen, utan de skola vara Guds och mina präster och regera med mig i tusen år, förrän de andra döda få liv. Du har då förvänt tron och sagt henne vara redan skedd och dragit detta in uppå den syndiga tiden, som under avfallet och trons förnekande varit.
På många ställen uti grovaste barbariet och tjockaste hedendomen hör man mera levande känsla av min kärlek och dragande kraft till nåden än hos dig, du som uppblåst berömmer dig av min närvaro och lära. Därvid lagar du så, att mitt namn ibland dem försmädat varder och därifrån närmare gemenskap avskräcker, när de endast höra ryktet om ditt syndiga Sodom.
Om du har Jesu vittnesbörd, som är profetians Ande, så råder jag dig att läsa profetian i Sak. 5 och jämföra dem med visdomens och uppenbarelsens Andes åkallan i tron (utan vilken ingen må tänka att få något från Gud) med profetian i Upp. 13. Bättra dig och kasta ifrån dig dina gyllene och besilvrade avgudar, som du hemligen tillbeder, och gör bot och bättring.
Hör fördenskull, du avfällige, Herrens röst, som han genom sitt kallande till dig ropar! Haven bort eder styggelse utur mina gårdar och skären helgedomen! Ty jag vill vara nitisk över mitt hus och tillstädjer icke längre, att någon bär främmande kärl igenom detsamma. Jag bereder mitt gissel, varmed jag ur mitt hus och tempel driver ut alla köpare och säljare, av vad namn de vara kunna.
Jag har givit dig, o, Isebel, lång tid till bättring!
Du snöda dotter Babel! Säll är den, som dig gör, vad du oss gjort haver. Säll är den, som dina unga barn tager och slår dem emot klippan Kristus. I, som ären Herrens folk, gån ut ifrån henne, gören eder icke delaktiga i hennes synder, så att I icke fån av hennes plågor. Förliten eder icke längre på lögn, i det I sägen: Här är Herrens tempel! Hör'et: Endast genom min Andes bevisande kraft bliven I delaktiga av min härlighet.
Veten I icke, att världens vänskap är min ovänskap? Vem som världens vän vara vill, han måste vara min ovän. Skrymten icke längre med eder själva genom att tänka: Vem ser oss, och vem känner oss? Ty snart skall uppenbart varda, huru Moabs kyrkogång och altaren äro.
Så smörj nu, du blinde, som dock ögon har, dina ögon med ögonsalva, och lär av fikonträdet att döma denna tidens tecken. Förakta icke längre Guds tålamod, gör ej din dom därigenom svårare.
Så sen nu till, I, Israels domare, och I, äldste ibland folket, huru I Herrens dom och rätt hållen!
Tagen eder till vara, att I kallen det onda gott och det goda ont eller gören ljus till mörker och mörker till ljus. Ty Herren är en hämnare över allt detta. Tagen eder till vara, att I icke kommen vid mina tjänare eller gören något ont vid mina profeter. Ty deras Gud, som vedergäller, han kommer, han kommer att hämnas och hjälpa dem. Veten, att de, som vänta efter Herren, de skola få ny kraft; de skola emot solen Jesus med trons och salighetens vingar uppfara såsom örnar, de skola vandra och icke uppgivas.
Den som vinner och håller Herrens svärd intill änden, han skall allt detta få äga. Han skall hava del i den första uppståndelsen (vilken villoandar under rnörkret för människorna ha förvänt och sagt den redan vara skedd) och skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
Så varden nu icke längre oförståndiga såsom edra fäder utan förståndiga och lären känna, vad Herrens goda, behagliga och fullkomliga vilja är. Tänk uppå Herrens sabbat, att I mån ingå till hans rolighet.
Tagen förmaningens ord till godo. Pröven allting och behållen det goda. Vredgens, men synden icke. Låt icke solen gå ned över eder vrede.
Anden och bruden säga: Kom. Den där hör det, säge: Kom. Detta säger han, som vittnesbörd härom haver. Ja, han komme. Amen. Ja, kom Herre Jesus!
Och är den Thomas, som ock Christian kallas, vilken icke var med första gången, då Jesus inom lyckta dörrar kom till lärjungarna och gav dem fröjd. Han ropar nu, sedan han hålen efter spikarna i hans öppna sida sett och känt genom mångahanda bevis, med hög röst till eder alla: Min Herre och min Gud! Amen! Ja, amen!
Vår Herres Jesu Kristi nåd till sanningens kunskap vare med eder alla. Amen!
Skriven i Lund uti köttets svaghet,
under invärtes strid och utvärtes räddhåga.*
Min enfaldiga tro och hjärtats uppriktiga bekännelse är denna: Jag tror på Gud Fader, himmelens och jordens Skapare, som har sänt sin Son, världen till en Frälsare. Och Han är oss, som i synden voro döda och borta ifrån det liv och ljus, som i Gud är, given och gjord till visdom, rättfärdighet, helgelse och förlossning. Efter allt det vittnesbörd, som Guds Ande givit i alla de heliga skrifter. Genom vilken vi hava nåd, syndernas förlåtelse och del i härligheten efter Guds nåds rikedomar. Vilken jag tror skall tillintetgora Belsassars verk och nedslå alla djävulens gärningar. Varför han död är för att upprätta Guds verk och rike; varför han uppstånden är genom den makt och kraft, med vilken han förmår sig allt underlägga.
Vet jag alltså ingenting till min salighet utan Jesus Kristus och honom, så länge denna onda världen varar, korsfäst, genom vilken världen är mig korsfäst och jag världen. Ty i Kristus gäller intet, varken omskärelse eller förhud (denna eller den i ceremoniell mening) utan ett nytt kreatur. Och över alla dem, som efter denna regel vandra, över dem vare frid och barmhärtighet, och över vår Guds Israel. Nåd och frid vare med eder alla. Amen!
Texten är från Nathan Odenviks bok Leopold och Stendahl, bilaga 2Thomas Leopold 32 år som fånge på Bohus Fästning
BIBELSAMTAL
IDAG
ÄR FRÄLSNINGENS DAG
FLER ARTIKLAR