 |
|
|
|
|
|
|
|
|
nokianska
kristna är de enda kristna jag kan känna verklig andlig
gemenskap med, numera. Jag inser att kalla dessa för "enokianska"
inte är det idealiska, för inget annat eller någon
annan än Jesus, skall prägla oss och vara det namn vi
samlas under - men det är svårt att hitta något
annat uttryckssätt, för att kort beskriva vad jag menar.
Dessa kristna är i alla fall dem som läser och tror på Enoks Bok, eller i alla fall inte är motståndare till den. De senare skulle nog, och kommer nog, att komma till tro på den också, för om de lyssnar till Andens vittnesbörd, vid läsningen, får de veta att skriften är inspirerad, av Gud och hans Ande, på samma sätt, som skrifterna i Bibeln är. Och studerar de de första kristna, inklusive apostlarna, finner de att Enoks bok var bland de heliga skrifter, som dessa kristna läste och lät sig uppbyggas av och korrigeras av, liksom övriga heliga inspirerade skrifter av den Helige Ande, ända till, faktiskt, 400-talet eKr, då Augustinus tog sig för att förneka och avfärda den, för att han "inte kunde tro" att änglar kan få barn med människor. Men detta hade antikens judar och tidiga kristna trott och lärt hela tiden, vare sig med eller utan Enoks bok, för det står om det också i Första Moseboken 6. Att Augustinus "inte kunde tro" på samvaro mellan änglar och människor, var för att han släpade på gnostiska, manikeiska idéer, som lärde att inget fysiskt kan vara gott, följaktligen måste änglar vara enbart andeväsen, utan kroppar, en lära som många många kristna ännu lider av, tvärt emot Bibelns klara vittnesbörd, och Enoks boks, där dessa visar, att änglarnas kroppar är både fysiska och andliga, precis som den kropp Jesus fick efter sin uppståndelse. Den var både fysisk och andlig, och Jesus kunde gå ifrån det ena tillståndet, eller skepnaden, till det andra, allt efter behag och nödvändighet.
Men säger någon, Hebreerbrevet säger att änglarna är andar! Ja, men du måste läsa hela Skriftens vittnesbörd om dem, och inte bara en vers. Jesus kallas för "helig andevarelse" efter sin uppståndelse på ett ställe, och ändå vet vi att han uppstod fysiskt, och har en fysisk kropp man kan ta på och se på, han åt med lärjungarna, fiskade, och samvarade med dem i 40 dagar, i denna både fysiska och andliga kropp, och åt med Abraham gjorde också de tre änglar, och Herren var en av dem, Herren Jesus alltså, som kom till Abraham och Sara inför Sodoms förstörelse. Skriften talar sitt tydliga språk: Andevarelser kan ha och har också fysiska kroppar, och det är beroende på i vilken kapacitet de verkar, som de kallas "andar", eller "män", är de i det osynliga, kallas de andar, är de i det sedda, kallas de män, och ibland änglar, budbärare.
En annan invändning: Jamen Jesus säger ju att en ande inte har kött och ben, som ni ser mig ha. - Samma svar som ovan. När Jesus visade sig för lärjungarna där, kom han inte till dem i andlig form, eller som en ande. Han kom till dem fysiskt, och de kunde inte fatta det, utan trodde ändå att han var en ande, och därför lät han dem känna på honom och tog en brödkaka och åt, inför dem. Men för Johannes på Patmos kom han i andlig skepnad, som en helig andevarelse, med lysande kropp och ögon, och en röst som en ängel. Om Johannes hade rört den skepnaden, hade nog hans hand gått rakt igenom den, eller också hade han bränt sig.
Man skulle nog kunna sammanfatta detta så här: Det är beroende på var man är, som man kallas andlig, eller fysisk. Är man i det osynliga, är man en ande, är man i det sedda, är man en kropp. Vissa himmelska varelser kan gå emellan tillstånden, de kan vara i det osynliga och är då andar, och verkar som andar, och sedan kan de också gå över i det sedda, och är då kroppar, fysiska. Andetillståndet är alltså inte statiskt, utan kan växla över i det fysiska, när Gud vill eller tillåter.
Sådana här saker börjar man förstå, när man läser Enoks bok, i tro. Där talas på ett ställe, om brinnande skepnader, som också kan visa sig som människor. Och änglarna som lämnade himlen och den osynliga sfär över jorden Gud satt dem att verka i, övergick när de steg ner i vår atmosfär, till fysiskt tillstånd, inte genom att ta på sig mänskliga kroppar, utan genom att återvända till de fysiska kroppar de redan hade, men som i det osynliga övergått i andligt tillstånd.
Om änglar hade kunnat skapa fullt fungerande mänskliga kroppar, att klä sig i vid sina nedstigningar, som en del hävdar, ganska insiktslöst måste jag säga, vore dessa änglar skapare. Men det finns bara en Skapare, och det är vår Gud och Fader, genom hans gudomlige Son. Det är det hela. Om änglar hade kunnat skapa fullt funktionsdugliga människokroppar, kunde de befolkat egna planeter med dem. Därför är den uppfattningen insiktslös, tyvärr. Änglarna TAR inte kroppar, GÖR inte kroppar, utan de HAR kroppar, och när de stiger ner på jorden, anpassar sig deras kroppar efter den omgivning de befinner sig i, och de naturlagar som råder här.
Och stannar de för länge på jorden, och låter sig frestas att också leva som människor gör, besmittas deras kroppar, och de måste stanna här, och genomgå den ålderdom och död, som människor genomgår. Ja, änglar kan dö, det visar Psalm 82, och också Enoks bok. Där blir de t.o.m begravda, i gravhögar och stenrösen, för att de besmittat sina heliga kroppar med jordiska kvinnor
Lägg märke till nu, att jag hela tiden talar, eller
skriver, om Bibeln OCH Enoks Bok. jag hävdar alltså
inte att Enoks Bok skall ingå i Bibeln, eller att det finns
några skrifter som tagits bort ur Bibeln. Vare den tanken
långt främmande, Bibeln som den är, är ett
helt, den är hela Guds vittnesbörd om frälsning
för människosläktet, och utan brist. Bibeln själv
förklarar vad den är, den är det gamla förbundets
skrifter, och det nya förbundets skrifter. Och i de två
förbunden ingår inte Enoks bok. Den hör till en
tidigare tid, tiden före syndafloden, och är alltså
minst 1500 år äldre än Moses böcker, den
var DEN tidens heliga skrifter, Guds skrivna vittnesbörd
DÅ, men sedan kom en ny tid och Guds verk med mänskligheten
gick vidare, genom Israels folk först, och sedan de kristna.
Så för att bli frälst behöver vi inte Enoks bok, evangelister behöver inte förkunna den, men det finns några avsnitt i den, som visar att det var meningen att Enoks vittnesbörd skulle ha betydelse, för de generationer, som skulle leva i stora övergångstider mellan tidsåldrar, som Gud hade bestämt. Så på det viset är den profetisk, och nödvändig, idag, och också för de som levde strax före och efter Jesu första tillkommelse.
Och även om Bibeln själv tar hand om den saken, så hade Enoks bok också behövts emellan dessa tidsåldersövergångar, för att motverka gnosticism och annat, som kom över stora delar av kristenheten, efter att den avfärdats.
Så jag placerar Bibeln och Enoks Bok bredvid varandra,
på bokhyllan, åtskilda men ändå nära
varandra. Och inga andra andliga skrifter får stå
bredvid dem, jag är helt övertygad och viss om, andligt,
att dessa två är Guds fulla vittnesbörd, till
tidsåldrarna, eller dem som lever i dem.
___
Efter att ha skrivit artikeln kom jag att tänka
på att namnet Enok faktiskt betyder initierad, invigd, och
då är beteckningen enokianska kristna helt riktig och
informerande, precis som jag ovetande blev ledd att skriva
___