 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Enoks Bok, som givetvis är det äldsta av våra
vittnesbörd, omtalas tre klasser av himmelska objekt och
varelser, så här:
SerafEl, KirubEl, Ofnin - (Enok 61 & 71)
Dessa har tolkats som tre klasser av änglar av textforskarna, och det är den rådande uppfattningen man möter i olika referenser på nätet.
Att Keruber och serafer är en klass, eller två klasser av änglar, är klart utifrån Hesekiel, Enok, och flera andra inspirerade texter. Men att ofnin, eller som de heter i Hesekiel, ofanim, skulle vara änglar, finns inget klart vittnesbörd om. Det är bara ett antagande, för att de uppräknas tillsammans med de andra två, i Enok. Hos Hesekiel är de inte sedda som änglar, utan klart åtskilda från keruberna, som styr dem.
I Enok kallas de alltså: Seraf'El, Kirub'El, och Ofnin. Redan där framgår att det är en skillnad mellan seraferna och keruberna å ena sidan, och ofnin å den andra. Ordformerna är olika, som om Enok vill visa på en skillnad.* Texten säger att det är dessa som icke sover, men att anta bara för det att ofnin är änglar, är inte nödvändigt. Att de har ögon runt om sina kroppar behöver heller inte tolkas som att de är levande varelser. Ögon och fönster är samma ord i många språk.
Förutom dessa nedskrivna vittnesbörd, finns det assyriska avbildningar av något som ganska troligt är dessa ofnin, kanske fiendens i detta fallet. Bilderna överensstämmer med delar av det Hesekiel såg och beskrev - flygande hjul som styrs av en kerubliknande varelse. (Liknande bilder finns också från Iran, och hos hetiterna, egypterna, m.fl, t.o.m i ett fall hos hebreerna - Hiskias sigill.)
Vad vi har är alltså något som faktiskt liknar flygande tefat. Vår tid kallar dessa objekt flygande tefat, i forntiden kallades de hjul, och beskrevs och avbildades som flygande.
(En kanske lite märklig sak är, att om man jämför den hebreiska formen ofanim med ufo, finns det en viss likhet. I vissa hebreiska texter stavas ofanim t.o.m ufanim.)
* Denna skillnad synes vara att de första
två är namnformer liknande många andra hebreiska/semitiska
namn, medan ofnin INTE är en sådan namnform, utan till
synes bara ett opersonligt substantiv - hjulen, helt enkelt. (ofnin
är pluralformen av ofn).
Vad man mer kan lägga märke till, är skillnaden
mellan pluralformen av ofnin (hos Enok), och ofanim (hos Hesekiel).
"in" är den arameiska pluralformen, medan "im"
är den hebreiska. Så Enoks Bok översattes troligen
från arameiska till geez, etiopiska. Kanske har det aldrig
funnits någon hebreisk Enoksbok, detta är bara ett
ytterligare antagande av textforskarna, som inte vill/kan tro
att Enoks bok är äldre än fr. ca 300 f.Kr., och
att det därför är en judisk skrift. Det skall finnas
några småfragment av en hebreisk övs. av Enoks
bok bland DHR, men de arameiska fragmenten är många
fler, och mer omfattande. Så kanske det hebreiska fragmentet
härrör från någon enstaka översättning
från arameiskan, gjord av någon i Qumran, medan den
arameiska Enok var den text som spreds och var den äldsta
bevarade, på den tiden. Detta styrks av att också
den grekiska översättningen av Enok har den arameiska
pluralformen, i detta fall för keruberna: cheroubin/cheroubein
(i hebr. heter det cherubim) - Enok, gr. 14:11, 18, 20:7.
Att Enoks Bok i den översättning som fanns på
Jesu tid och århundradena däromkring, hade ett arameiskt
ursprung och inte hebreiskt, kan också bestyrkas av att
det finns en uppgift i någon apokryf om att Abraham, när
han levde i Haran i Syrien skall ha översatt Enoks bok från
ett äldre språk.
Innan jag återvänder till kopplingen mellan ophanim och UFO, är det några saker som jag vill ha svar på.
Den första är varför Enok använder singularformen för keruber och serafer i kap. 61 och 71 - kirub'El (även i 14:11, 18 & 20:7), och seraf'El, med tillägget El, som jag inte vet annat än att det betyder "Gud" eller "makt". Fråga två är varför översättarna av Enoks bok har frångått detta och till synes självsvåldigt satt in cherubim och seraphim där.
Så, varför har Enok hela tiden en singularform för keruberna, kirub('El), medan i Gamla Testamentet det hela vägen heter antingen kerub (ental) eller kerubim (flertal)? Samma gäller för Seraferna, Enok har Suraf'El, GT har Serafim.
En parentes först - och ursäkta om det blir lite ryckigt, men jag skriver detta samtidigt som jag kollar upp sakerna - angående det som står om ofanim i DHR, i sångerna vid Aftonoffret, så står det där att vid Guds tron så deltar dess (tronens) keruber och deras ofanim i lovprisningen. Detta tolkas då som att ophanim, hjulen, måste vara levande varelser, änglar, eftersom de deltar i lovsången. Men varför då? Ett föremål kan väl delta i en ström av ljud. Har du hört en bil tuta någon gång? Troligen, men var det bilen eller föraren som tutade? Båda svaren kan vara lika sanna, och lika sant kan det vara att hjulen (ophanim) gav ifrån sig ett välljud, samtidigt som keruberna sjöng. Man skall inte underskatta änglarnas teknik, de är kapabla till mer än vi människor, men ändå - kan vi få livlösa ting att ge ljud ifrån sig, och även välljud, som t.ex musik, då kan nog änglarna det också. Man kommer att tänka på basunljud, m.m.
Det är förresten bara att läsa innantill i 4Q403 1 ii 13, 15:
The "decorations of the inner shrine make haste with wondrous psalms", and "the chariots of His inner shrine give praise together, and their cherubim and their ophanim bless wondrously".
Så i första versen är det dekorationerna i helgedomen som ger ifrån sig psalmer. Är dekorationerna således änglar? I andra versen är det först vagnarna som tillsammans ger pris - är vagnarna OCKSÅ änglar? - och sedan deras keruber och deras ophanim, deras flygande hjul. Är alla dessa alltså änglar? Eller är det bara så att keruberna, som handhar lovsången, använder olika redskap, som också ger ljud ifrån sig, tillsammans med sången? Vad tror du?
Åter till frågorna. R H Charles översättning kommenterar öht inte varför etiop. Enoch har el efter kirub, Charles sätter bara in den arameiska ändelsen in. Kanske han antar att etiop. läst bokstaven n fel, och tolkat den som ett l? Men de hebreiska/arameiska bokstäverna n och l är inte direkt lika, även om det, synes mig, kan finnas en liten liten chans att man kan läsa fel där. Men då måste samma felläsning ske också vid surif'El/surifin, vilket gör den möjligheten ännu mindre, ja mikroskopisk.
Översättaren Schodde gör på samma sätt som Charles, dvs kommenterar inte varför han nonchalerar ändelsen El efter kirub och suraf, med skillnaden att han sätter in "im" i stället för "in".
Laurence skriver Cherubim, Seraphim, och Ophanin, dvs han byter El mot im hos keruberna och seraferna, men behåller n-et hos ofnin.
Knibb skriver "im" överallt, utan att kommentera.
Så gör också Isaac.
Ok, nu tror jag jag har funnit svaret: Det finns olika etiopiska versioner av Enoks bok, och den jag tittade på, där El förekommer, är den som kallas B, enligt nedan:
B = MS Bruce 74, and MS Bodley 531 from
the Bodleian Library at Oxford England
E = EMML 2080 Hill Museum Manuscript Library
G = GG 00151 Hill Museum Manuscript Library
R = Remnant TrustRE = Rylands Ethiopia MS 23
(från Daniel DeCaussins https://www.academia.edu/28556708/Geez_manuscript_comparisons_of_the_Book_of_Enoch)
Så, för att kunna utröna vilken som troligen är den ursprungliga ändelsen, kan man ju jämföra de 5 versarna i Enok där ordet keruber förekommer:
Ja, det var ju upplysande. Eller förvirrande. I fyra versar är det en/in som dominerar, tre mot en i samtliga fall, men i en vers, 20:7, är det tvärtom, där är det el som dominerar, tre mot en.
Så vad skall vi tro? I alla fall har vi nu svaret på varför översättarna skriver en/in i stället för el/il - de följer majoriteten av de etiopiska versionerna, och det tillsammans med förekomsterna av en/ein i den grekiska översättningen, gör att även jag får medge att en/in nog är den ursprungliga ändelsen. Men riktigt säker är jag inte.
(Detta förutsatt att ovanstående lista över manuskript är komplett eller åtminstone representativ.)
Vidare angående ofanim och ufo: Ofanim förekommer också hebreiska psalmböcker, där de tills. med keruberna lovprisar Gud i det himmelska templet. Även här tolkas de som levande varelser, dvs av kommentatorer av sångtexterna, medan texterna själva inte säger mer om ofanim än de tidigare nämnda DHR-texterna, med vilka de är klart besläktade.
Mera intressant blir det i "Tredje Enoksboken", en hebreisk bok skriven långt efter den apostoliska tiden (400-talet är en gissning), men kanske innehållande traditioner som överlevt muntligen från gamla tider och sedan tecknats ned. Här framgår i alla fall klart hur det ligger till med ofanim:
"Why is his name called 'Opanni'el? Because he is appointed to tend the ophanim, and the ophanim are entrusted to his keeping. Every day he stands over them and tends them and beautifies them: he praises and arranges their running; he polishes their platforms; he adorns their compartments; he makes their turnings smooth, and cleans their seats. Early and late, day and night, he tends them, so as to increase their beauty, to magnify their majesty, and to make them swift in the praise of their Creator." (3 Enoch 25:5)
Det handlar alltså om en ängel, som är satt över de flygande hjulen, och man ser klart att här handlar det om farkoster, med plattformar, rum, säten, m.m. Han är helt enkelt en slags maskinist, han polerar farkosterna, ser till att de är funktionsdugliga, rena, ser till att de rör sig i ordningsföljd, osv.
Så återigen: När det sägs att ophanim
instämmer med keruberna i lovprisning och andra saker som
hör till tempeltjänsten i det himmelska, så förstår
vi nu hur det ligger till. Det är inte hjulen själva
som sjunger, eller ljuder, utan de änglar som styr dem, som
sitter på sätena, inuti dem. Det är analogin med
tutan och bilen igen. Är det bilen eller föraren som
tutar? Båda!
...
När jag läste om Ophani'El ovan, kom jag att tänka på Kirub'El och Suraf'El hos Enok, i vissa av varianterna. Kanske det stod så i alla fall ursprungligen, och att förhållandet där är detsamma som med Ophani'El, dvs Kirub'El och Suraf'El var chefsänglar över keruberna och seraferna, ett slags sångmästare, körledare?
Med det i tankarna kan man läsa versarna i Enok och förstå att i entalet är det också ett flertal, dvs Kirub'El och Suraf'El står för dem och hela deras härskara av keruber och serafer.
Det var märkligt. Jag var faktiskt beredd att ge upp hela den här artikeln, eller skriva om den, och utesluta det jag skrivit om pluralformen och entalformen av Kirub'El etc, och tänka att det nog bara var en idé hos någon etiopisk översättare, som inte ingick i arameiskan. Men så kom jag oplanerat att hitta Tredje "Enoksboken" på nätet, och kom på tanken att genomsöka den efter orden kerub och ophanim, och hittar det jag citerat ovan, och får därmed en helt logisk förklaring på varför Kirub'El och Suraf'El står i singularform i Enok, i alla fall i den variant som var den första att komma (åter) till Europa, den som James Bruce hade med sig från Etiopien.
Då är båda frågorna besvarade.
Det gäller att titta efter ordentligt, och läsa alla texter, eller i alla fall dem man har tillgång till, innan man skriver och bildar sig en uppfattning. Jag upptäcker nu att Kirub'El och Suraf'El, de båda överänglar jag hypotesiserade om, faktiskt finns/fanns, åtminstone i 3 Enoch. De finns där, beskrivna, i de omgivande kapitlen till det jag just läst. Hur förträffligt kan det bli?
Då är det så, att eftersom förf. till denna skrift säkert läst Enok i den arameiska versionen, och här beskriver och omtalar Kirub'El och Suraf'El, så är det väl mycket troligt att han läst om och fått kunskap om dessa (om han inte själv sett dem), just från den arameiska Enoksboken. Hur skall man annars förklara att namnen finns i båda skrifterna?
Och då kastar det en väldig skugga över de översättare jag nämnt, som bara avfärdat El efter kirub och suraf, när det faktiskt verkar som om det är den rätta formuleringen, och borde ha lämnats oförändrad i översättningarna, och därmed ha gett en värdefull inblick i den himmelska ordningen. Om jag kunde förstå hur det hänger ihop, innan jag hade vetskap om 3 Enoch, så borde de också ha kunnat det. I alla fall borde de översättare som kom efter att Hugo Odenberg förde fram 3 Enoch (1928), ha förstått detta.
Jag antog ovan att Kirub'El och Surif'El var/är ett slags överänglar och sångmästare och körledare. Det är precis så de beskrivs av förf. till 3 Enoch:
"Kerubi'el YHWH, the Prince, who is in charge of them, marshals them into pleasing, fine, and beautiful array, and extols them with all kinds of praise, glory, and honor. He makes them haste with glory and strength to do the will of their Creator at every moment, for on top of their heads abides perpetually the glory of the high and exalted King who dwells upon the cherubim." (3 En. 22:16)
"Why is his name called Serapi'el? Because
he is in charge of the seraphim, and the seraphim of flame are
committed to his care. He stands over them day and night and teaches
them song, psalm, eulogy, might, and majesty, so that they might
glorify their king with all manner of praise and sanctifying song."
(3 En. 26:8b)
...
Men tillbaka till utgångspunkten, från Enoks bok, och kopplingen mellan hjulen, de som flyger, ofanin, och ufo. Vi fick oväntat ett förkrossande stöd ifrån "Tredje Enoksboken", för att dels ofanim är ett slags flygande farkoster, dels att de liknar flygande tefat. Så även om den skriften kanske inte är inspirerad, så bygger den helt klart på inspirerade skrifter och muntliga traditioner, och bekräftar därför antagandet i början av denna artikel. Så går det till när Guds Ande leder, man börjar i tro, och slutar i vetskap, och Guds Ande skjuter till detaljer man inte visste om, medan studierna och skrivandet pågår.
Något om hjulens lutning. Ofta i bildframställningar av hjulen i Hesekiel, ser man dem stå upp, som vagnshjul. Men så beskrivs de inte här, i 3 Enoch. De har här en plattform, de har inre avdelningar, de har säten, och de änglar som styr och manövrerar dem, verkar inte synas utifrån, de befinner sig inuti farkosterna, som ett slags piloter.
Inte heller hos Hesekiel beskrivs hjulen specifikt som stående, någon översättning säger visserligen så, men i grundtexten är det inte så - ett tefat, liksom skivor, diskar kan dock stå, om de står på stöd, eller ställ, även om de ligger horisontellt - så även om Hesekiel skulle säga att hjulen stod där och där, så behöver det ändå inte betyda att de stod som vagnshjul.
Vad man kan säga mer om denna lovprisning till den Högste i himlen, är att den sker i en väldig och grandios skala. Det är som en flyguppvisning, en militärparad, till någon stormaktsledare på jorden. All hans här och makt deltar, musikkårer, fotsoldater, fordon, både flygande och rullande, allt till högljudda fanfarer och kanonsalvor, och rökplymer. Det är så vi måste föreställa oss detta. Det sker inte i en liten sal med en tron, som i ett tempel någonstans på jorden. Himlen själv är templet, och myriader av änglar deltar, mer än någon människa kan räkna, de flygande hjulen ljuder, dundrar, blixtrar, cirkulerar i ordningar, som jetflygplan i flyguppvisningar kommer svishande i formation över åskådarnas huvuden, och ljudvallen spräcks. Konfettin yr, marken skakar av ljudvågorna. Röster, sångkörer hörs, förstärkta av stora högtalaranläggningar, ekot hörs kilometervis omkring.
När jag var nyfrälst hade jag en dröm, om att jag var i himlen och hörde himmelsk musik. Ljudet var högt, och tonerna väldigt långa, och i många harmoniska stämmor. Det var både röster, och något liknande orgel- eller kanske basunljud. Ljudet av musiken hördes både nära och på långt, långt avstånd. Det var som om tusentals, kanske miljoner röster förenades i en sång, och de längst bort släpade efter något, på grund av avståndet, så att tonerna flöt in i varandra något. Någon tog upp en ton, och sedan stämde andra in, så att det liksom bildades en våg av ljudet, i olika stämmor. Ljudet var så högt, att det kändes i kroppen, det gick liksom igenom hela kroppen, och man var en del i alltihop. Luften vibrerade, och man kände en otrolig lycka.
När jag vaknade tog jag gitarren och försökte efterlikna det jag hört, men det var givetvis omöjligt. Men det blev en sång, och den blev välsignad. I himlen befann vi oss i ett stort landskap, skall jag tillägga. Det var alltså för över 40 år sedan, men jag minns det tydligt ännu, och jag minns också själva känslan man kände, när man var där. Så det var nog en dröm från Gud.
Skyarna skall brista, många tron skall mista,
men en liten skara, håller ut.
Frälsta genom Blodet, tappar inte modet,
se det är Jesu Kristi återlösta Brud.
Mer från 3 Enoch: Att de flygande hjulen, Ofnin, och kerubernas vagnar, var till för att genomfara stora avstånd i universum, rymden, med hög hastighet, högre än ljusets, ser vi här (förutom i Ps. 18):
"He has the "Chariots of Wheels
(Galgallim)", as it is written (Ezek. x. 2): "And he
said: Go in between the whirling wheels".
He has the "Chariots of a Swift Kerub", as it is written
"riding on a swift cherub".
And at the time when He rides on a swift kerub, as he sets one
of His feet upon him, before he sets the other foot upon his back,
he looks through eighteen thousand worlds at one glance. And he
discerns and sees into them all and knows what is in all of them
and then he sets down the other foot upon him, according as it
is written (Ezek. xlviii. 35): "Round about eighteen thousand".
Whence do we know that He looks through every one of them every
day? It is written (Ps. xiv. 2) : "He looked down from heaven
upon the children of men to see if there were any that did understand,
that did seek after God".
He has the "Chariots of the 'Ophannim", as it is written
(Ezek. x. 12): "and the 'Ophannim were full of eyes round
about"." (3 En. 24:16-18, Odebergs övs.)
Hugo Odenberg bifogar två kommentarer till versarna:
"Chariots of a Swift Kerub. Cf. P.
R. 'EL iv: "When God looks out on the earth his Chariots
are on the wheels (Galgallim, cf. the preceding vs.), when riding
in heaven, on a swift Kerub".
he looks through 18,000 worlds at one glance. "It was presumed
that our present earth was preceded by many others which were
not good in the eyes of the Creator (Gen. R. iii. 9, ix. 2) who
traverses in all 18,000 worlds ". The 18,000 worlds are co-existent
with the present world."
Ang. den snabba/ilande keruben (the swift cherub), förklarar Odeberg:
"The reference is a confusion of Ps. xviii. 10 with Is. xix. i."
I moln som bär sig underligt åt (och jag har sett många sådana), kan kerubiska farkoster alltså dölja sig. Jag har sett moln i perfekta kolonner, tre eller fyra i bredd, och sträckande sig bort till horisonten, moln där det öppnat sig en osynlig lucka och ett litet fyrkantigt moln kommer ned och svävar bort, trekantiga moln, snabbväxande moln, ett koronaliknande perfekt symmetriskt moln, sylfer, örnliknande moln som följt mig under flera dagar, moln som städat bort chemtrails, m.m.
Tanken i ovanstående citat är alltså, att under den korta tid som förflyter mellan att Herrens ängel stiger på Kerubfarkosten, och så tar nästa steg, har farkosten redan genomfarit 18.000 solsystem, eller passerat 18.000 planeter. Det liknar rymdfart för mig. Inget tal om några dimensioner här, de judiska rabbinerna trodde helt klart på en fysisk himmel, med mängder av världar, som man flög över i mekaniska farkoster. Och de tyckte sig finna stöd för det i de heliga skrifterna, eftersom de baserade allt de sade eller skrev på de skrifter som var givna under inspiration, eller på en muntlig tradition, som också gick tillbaka på något som var sagt under inspiration, eller självupplevt.
Till sist (tror jag) något om orden för hjul och rundlar i Hesekiel. Hjulen hos Hesekiel är antingen i singularform, ophan, eller plural, ophanim. Medan ordet för rundel, galgal, alltid är i singular, dvs det skall översättas rundeln, inte rundlarna, om jag förstått detta rätt. I kapitel 10 identifieras ophanim med galgal, dvs en röst från himlen kallar hjulen för rundel. Tidigare har Hesekiel beskrivit hjulen som att ett hjul var inne i ett annat (1:16), eller i mitten av det yttre.
Kanske skall det uppfattas så, att det var galgal, rundeln, som var i mitten/centrum av hjulen, ophanim.
Det är så översättarna av den tolfte Sabbatssången i Dödahavsrullarna verkar ha uppfattat det, och då troligen också själva skribenten av sången:
"[And (in) the maje]sty of the luminous firmament do they exult, (which is) beneath his glorious seat. And when the ophannim move, the holy angels return. They go out from between its glorious [h]ubs. Like the appearance of of fire (are) the spirits of holiest holiness round about, the appearance of streams of fire like electrum." (4Q405 Frg 20-22, line 9-10, Charlesworth's ed.)
Ordet galgal har här översatts hubs, dvs nav, och texten tycks bekräfta att naven, som naturligt är då, hör till hjulen, men är en (inre) del av dem.
Ordet galgal verkar ha en något vidare innebörd, än ophannim. I Bibelns böcker översätts det som hjul, men också sfär, böljande rullande våg, rullande buske, dvs det kan beteckna hjul, men också något som är sfäriskt, inte helt platt.
Då är vi redo att summera: Ophannim, ofnin, är ett slags flygande, cirkelformade farkoster, med inre avdelningar, plattformar/golv, säten, lysande ögon runt om, och med en cirkelformad upphöjning i mitten. Kan det bli något annat än flygande tefat?
De styrs och manövreras av keruber och andra änglar, de poleras, tvättas och hålls i topptrim av en överängel, som också flaggar ut dem i ordnade formeringar.
De flyger över himlen, men också i rymden, med överljushastighet.
Ophannim - de flygande hjulen.
___
Tillägg: I Hesekiel 10 står det i en vers, att mannen i linnekläderna blev tillsagd att gå in "mellan rundlarna", men i grundtexten står det galgal utan något im efter, så det är ental, och man kan inte gå in emellan ETT hjul, så ordet för mellan bör, och kan, också översättas in, eller inuti. Gå in i rundeln, alltså. Det skulle kunna betyda att han blev tillsagd att gå in i farkosten, men texten därefter är svårtydd, så jag låter det vara osagt. Men möjligheten finns.
(Men är inte galgal ett
annat sätt att beteckna flertal? Jo, men då verkar
det inte handla om separata flertal, utan sammansatta flertal.
För övrigt, också den ovan citerade versen från
Sabbatsångerna tyder på att man kunde gå in
och ut från rundlarna, hubbarna i centrum av hjulen - between
the hubs kan säkert också översättas "inuti",
dvs änglarna kom ut, från inuti rundlarna. Om detta
är riktigt uttolkat, så är väl det ett väldigt
bevis för att dessa hjul var liggande, för det skulle
vara underligt om rummen i dem befann sig i centrum av stående
hjul.)
___
Tillägg: Tidigare världar
Jag citerade ovan från 3 Enoks bok, om de 18000 tidigare världarna, som Gud hade skapat före denna planet, och värld. Det är precis den uppfattningen jag kommit fram till, men det kom till mig många år innan jag tittade på denna 3 Enoks bok. När det kom till mig var det som en uppenbarelse, inte synligt men som en upplyst insikt i mitt inre, med Andens bekräftelse och vittnesbörd. Jag hade inte något antal världar, men att det i universums tidigare historia funnits många världar, med varelser sådana som vi, och att dessa världar nu är borta, och förstörda, därför att något hände, som ledde till deras förstörelse. Så Gud och hans utvalda änglar skapade därför denna värld, för att börja med en ny mänsklighet, en ny grupp av Guds Söner. Detta har jag skrivit om i flera artiklar i serien Änglar och UFO, och har även några Youtubefilmer där jag pratar om det. Intressant då att just detta verkar ha varit uppfattningen hos judiska rabbiner, som läste och höll den ursprungliga och äkta Enoksboken högt. Jag kan bara säga Tack Jesus