September Månad, i Nådens år 2020

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 65



"There by the counsel of Zeus who drives the clouds the Titan gods are hidden under misty gloom, in a dank place where are the ends of the huge earth. And they may not go out; for Poseidon fixed gates of bronze upon it, and a wall runs all round it on every side. There Gyes and Cottus and great-souled Obriareus live, trusty warders of Zeus who holds the aegis. And there, all in their order, are the sources and ends of gloomy earth and misty Tartarus and the unfruitful sea and starry heaven, loathsome and dank, which even the gods abhor. It is a great gulf, and if once a man were within the gates, he would not reach the floor until a whole year had reached its end, but cruel blast upon blast would carry him this way and that. And this marvel is awful even to the deathless gods." (Hesiod's Theogony, 729-744). Image credit: Marcel Clemens.

Enligt Hesiodus Theogony, är Tartarus (samma som avgrunden i Bibeln, enligt Petrus), lika långt under jorden, som himlen är över jorden.
Sedan tillägger Hesiodus följande:

"For a brazen anvil falling down from heaven nine nights and days would reach the earth upon the tenth: and again, a brazen anvil falling from earth nine nights and days would reach Tartaros upon the tenth." (dvs i engelsk översättning)

Låt oss räkna ut hur långt ett föremål som faller nio dagar kommer. En människokropp i fritt fall faller med ca 200-300 km/timman. Om vi antar att ett bronsstäd väger ungefär lika mycket, så faller det alltså, i fritt fall 200x24x9=43200 km på nio dygn.

Om Hesiod hade någon insikt i verkliga förhållanden eller inte kan vi lämna, han kanske bara drog till eller följde någon gammal tradition, hur som helst, jordens diameter är 12742 km. Skulle ett objekt alltså falla i fritt fall genom jorden, så som Hesiodus beskrev det, skulle det falla rakt genom jorden och en bra bit ut i rymden. I så fall är alltså Tartarus rymden under jorden, dvs den södra stjärnhimlen.

Hesiods placering av himlen blir alltså samma avstånd, men över jorden, och då hamnar vi givetvis också ute i rymden, långt utanför jordens atmosfär, en bit utanför där som satelliter roterar runt jorden.

Nu kan man givetvis hävda att Hesiodus inte hade någon vetenskaplig grund för sina mått, men man kan också, om man vill tillmäta honom någon slags insikt eller inspiration, tolka honom som att Tartarus verkligen är rymden, och inte någon plats inne i jordens stengrund.

***

Efter att ha kollat runt lite i grekisk mytologi och teorier angående Tartarus, har jag kommit fram till att med Tartarus kan ha avsetts den svarta rymden, dvs det som finns mellan stjärnorna, som t.ex då Petrus skriver om "det svarta mörkret", som är reserverat åt de irrande kometerna. I grekisk mytologi lystes Tartarus aldrig upp av solen, således som ovan sagts, antogs det ligga längre från jorden än solen.

Vissa hävdar att det grekiska ordet för sköldpadda är ursprunget till deras ord Tartarus, och i så fall har de en uppfattning besläktad med indierna, om sköldpaddan som finns under jorden och sakta för den fram. Associationen är alltså något som går oerhört långsamt, och det kan ju vara så man tänkt sig hela världsalltets gång, inklusive stjärnorna, fast man kanske tänkte sig att detta mörka var så långt borta, att inte ens stjärnor och planeter fanns där.

En liten rättelse: Den som skriver om det svarta mörkret reserverat osv är Judas, och vid en närmare titt menar han helt klart stjärnor, precis som texten säger, och inte kometer, som antagits (eftersom kometer kan ha oregelbundna banor). Nej, vad Judas syftar på är givetvis, eftersom han hämtar innehåll från Enoks bok, de stjärnor där, i Enoks bok, som inte gick upp i rätt tid, och alltså hade avvikit från sina banor, och som som straff därför bands till stjärnornas och änglarnas fängelse. Ytterligare en association och referens alltså, från Enoks bok hos Judas och i NT, som jag inte vet mig ha läst om eller hört om någon annanstans, i alla fall mycket sällsynt.


Konstnären har här tänkt sig att avbilda en plats i underjorden, men om man i stället tänker sig att bilden föreställer ytan på en planet någonstans bland stjärnorna i Plejaderna, tror jag (och är övertygad om) kan den tjänstgöra som illustration på vad Enoks Bok och Judas' brev talar om.

En sak till jag upptäcker nu: Hos Enok sägs de sju stjärnorna vara som andar och de anropade Enok. Detta kan vara vad som avses hos Job, med Plejadernas, i engelskan, "sweet influences", dvs någon form av andligt inflytande går ut från änglarnas andars fängelse, men är, ju, bundet, som också nämns hos Job.

För att förstå texten hos Enok i kap. 18-21, får man inte bli förvirrad av att bara sju stjärnor/änglar nämns där som fängslade i/vid Pleiaderna. Vid detta tillfället var ju de 200 ännu inte ihopsamlade och fängslade, men det framgår av kap. 19:1, att det är dit de skall föras, och här nämns tydligt att det är deras andar, dvs vi förstår att deras kroppar är kvar på jorden, begravna, som nämns i Enok 10, i sten- och jordhögar.
___


Tillägg: Milik skriver på sid 172, att "Tartarus is the prison of the stars and of the angels, En. 18-19 and 21, of which Ouriel is Guardian".
För vad det är värt, så tolkar alltså Josef Milik, som anses vara den främsta dödahavsrulleforskaren, Enok som sägande att Tartarus är detsamma som stjärnhimlen. (The Books of Enoch, 1976)
___ 

 

En annan not: "In ancient Orphic sources and in the mystery schools, Tartarus is also the unbounded first-existing entity from which the Light and the cosmos are born." Låter som rymden för mig. Vilka dessa mysterieskolor och Orphiska källor är framgår inte av artikeln (fr. 'Greek Myth Wikia').
___

 

I forntiden tänkte man sig himlarna som sfärer. Idén (eller observationen), synes riktig.

Jordens sfär = Första himlen (jordens atmosfär).
Solens sfär = Andra himlen (solsystemet).
Stjärnornas sfär = Tredje himlen (Vintergategalaxen).

Någon sfär utanför dessa vet vi inte om det finns, såvida inte universum självt är en sfär. Några galaxsfärer har man i alla fall inte observerat, men ge dem tid, så kanske de bildar sådana.

Sett så här, är jorden faktiskt i centrum av sfärerna, precis som de forntida sade. (Om än inte exakt i centrum).
___


Ang. 43200 km: Lite roligt är det att solens diameter är beräknad till ca 864000 miles (och dess radie 432000 miles). (43200 är ett tal som förekommer ofta i gamla myter och religioner.) Siffran jag drog till med, eller beräknade utifrån helt andra premisser, sammanföll alltså med detta tal. Under-likt.


Tillägg: Ett dygn är, gissa, hur många sekunder? 60*60*24=86400 sekunder. Tolv timmar är då 43200 sekunder.
Med ovanstående beräkning utifrån Hesiodus, är avståndet mellan himlen och Tartarus 86400 km.
I timmar är avståndet: 24*18=432.

 

___

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag