 |
|
|
|
|
|
|
|
|
nligt
Hesiodus Theogony, är Tartarus (samma som avgrunden i Bibeln,
enligt Petrus), lika långt under jorden, som himlen är
över jorden.
Sedan tillägger Hesiodus följande:
"For a brazen
anvil falling down from heaven nine nights and days would reach
the earth upon the tenth: and again, a brazen anvil falling from
earth nine nights and days would reach Tartaros upon the tenth."
(dvs i engelsk översättning)
Låt oss räkna ut hur långt ett föremål
som faller nio dagar kommer. En människokropp i fritt fall
faller med ca 200-300 km/timman. Om vi antar att ett bronsstäd
väger ungefär lika mycket, så faller det alltså,
i fritt fall 200x24x9=43200 km på nio dygn.
Om Hesiod hade någon insikt i verkliga förhållanden
eller inte kan vi lämna, han kanske bara drog till eller
följde någon gammal tradition, hur som helst, jordens
diameter är 12742 km. Skulle ett objekt alltså falla
i fritt fall genom jorden, så som Hesiodus beskrev det,
skulle det falla rakt genom jorden och en bra bit ut i rymden.
I så fall är alltså Tartarus rymden under jorden,
dvs den södra stjärnhimlen.
Hesiods placering av himlen blir alltså samma avstånd,
men över jorden, och då hamnar vi givetvis också
ute i rymden, långt utanför jordens atmosfär,
en bit utanför där som satelliter roterar runt jorden.
Nu kan man givetvis hävda att Hesiodus inte hade någon vetenskaplig grund för sina mått, men man kan också, om man vill tillmäta honom någon slags insikt eller inspiration, tolka honom som att Tartarus verkligen är rymden, och inte någon plats inne i jordens stengrund.
***
Efter att ha kollat runt lite i grekisk
mytologi och teorier angående Tartarus, har jag kommit fram
till att med Tartarus kan ha avsetts den svarta rymden, dvs det
som finns mellan stjärnorna, som t.ex då Petrus skriver
om "det svarta mörkret", som är reserverat
åt de irrande kometerna. I grekisk mytologi lystes Tartarus
aldrig upp av solen, således som ovan sagts, antogs det
ligga längre från jorden än solen.
Vissa hävdar att det grekiska ordet för sköldpadda
är ursprunget till deras ord Tartarus, och i så fall
har de en uppfattning besläktad med indierna, om sköldpaddan
som finns under jorden och sakta för den fram. Associationen
är alltså något som går oerhört långsamt,
och det kan ju vara så man tänkt sig hela världsalltets
gång, inklusive stjärnorna, fast man kanske tänkte
sig att detta mörka var så långt borta, att inte
ens stjärnor och planeter fanns där.
En liten rättelse: Den som skriver om det svarta mörkret
reserverat osv är Judas, och vid en närmare titt menar
han helt klart stjärnor, precis som texten säger, och
inte kometer, som antagits (eftersom kometer kan ha oregelbundna
banor). Nej, vad Judas syftar på är givetvis, eftersom
han hämtar innehåll från Enoks bok, de stjärnor
där, i Enoks bok, som inte gick upp i rätt tid, och
alltså hade avvikit från sina banor, och som som straff
därför bands till stjärnornas och änglarnas
fängelse. Ytterligare en association och referens alltså,
från Enoks bok hos Judas och i NT, som jag inte vet mig
ha läst om eller hört om någon annanstans, i alla
fall mycket sällsynt.
En sak till jag upptäcker nu: Hos Enok sägs de sju
stjärnorna vara som andar och de anropade Enok. Detta kan
vara vad som avses hos Job, med Plejadernas, i engelskan, "sweet
influences", dvs någon form av andligt inflytande går
ut från änglarnas andars fängelse, men är,
ju, bundet, som också nämns hos Job.
För att förstå texten hos Enok i kap. 18-21, får
man inte bli förvirrad av att bara sju stjärnor/änglar
nämns där som fängslade i/vid Pleiaderna. Vid detta
tillfället var ju de 200 ännu inte ihopsamlade och fängslade,
men det framgår av kap. 19:1, att det är dit de skall
föras, och här nämns tydligt att det är deras
andar, dvs vi förstår att deras kroppar är kvar
på jorden, begravna, som nämns i Enok 10, i sten- och
jordhögar.
___
En annan not: "In ancient Orphic sources and in the mystery
schools, Tartarus is also the unbounded first-existing entity
from which the Light and the cosmos are born." Låter
som rymden för mig. Vilka dessa mysterieskolor och Orphiska
källor är framgår inte av artikeln (fr. 'Greek
Myth Wikia').
___
I forntiden tänkte man sig himlarna som sfärer. Idén (eller observationen), synes riktig.
Jordens sfär = Första himlen (jordens atmosfär).
Solens sfär = Andra himlen (solsystemet).
Stjärnornas sfär = Tredje himlen (Vintergategalaxen).
Någon sfär utanför dessa vet vi inte om det finns, såvida inte universum självt är en sfär. Några galaxsfärer har man i alla fall inte observerat, men ge dem tid, så kanske de bildar sådana.
Sett så här, är jorden faktiskt i centrum av
sfärerna, precis som de forntida sade. (Om än inte exakt
i centrum).
___
Ang. 43200 km: Lite roligt är det att solens diameter är beräknad till ca 864000 miles (och dess radie 432000 miles). (43200 är ett tal som förekommer ofta i gamla myter och religioner.) Siffran jag drog till med, eller beräknade utifrån helt andra premisser, sammanföll alltså med detta tal. Under-likt.
___