Augusti Månad, i Nådens år 2019

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 64

Fenicier i Skandinavien

Läste något verkligt intressant igår. I Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns Historia och Beskrivning, en bok med många spännande historiska detaljer om detta landskap, nämner han också om dess förhistoria, och har några teorier, ganska trovärdiga tycks det mig, att fenicier i forntiden besökt Skandinavien och även Bohuslän.

Han nämner bl.a det hyperintressanta, att en grekisk författare, Diogenes, skrev en äventyrsberättelse i 24 delar, och i denna berättelse, som utspelar sig på Alexander den Stores tid, eller snarare något före hans tid, kanhända förresten en hel del före hans tid, så skall man när han hade intagit Tyrus, alltså Tyrus i Libanon, feniciernas huvudstad och säte - och vi vet ju att fenicierna var ättlingar till rafaeerna, jättarna i Kanaans land och Ogs Bashan - ha hittat en låda av cypressträ, vari fanns en uppteckning om en resa någon gjort, liknande den Jason gjorde, genom Svarta Havet och uppför Donfloden, och vidare via mindre floder ut i Östersjön så småningom, och där ha besökt Thule (samma som dåtidens Skandinavien, kanhända dess västra del, från Bohuslän och uppåt längs Norge) och där träffat en kvinna av feniciskt ursprung, som han blev kär i osv.

Berättelsen och alltså berättelsen i berättelsen återgavs i sammanfattning av en Phothius, grekisk präst, långt senare men som hävdade att den skall ha funnits i omlopp i antiken, vilket skall ha bekräftats av en annan dåtida författare som refererade till en mycket lik berättelse.

Att forntidens, och bronsålderns medelhavsfolk besökte Norden har forskarna haft lite svårt att vilja erkänna, i alla fall att de kunnat komma havsvägen hit. Vad som saknas är väl direkta fysiska bevis, t.ex skeppsfynd här av feniciskt slag, men även utan sådana visar ju berättelser som den ovan nämnda, plus Jason, Odyssevs m.fl, att resor hit ingick i den kända begreppsvärlden hos dessa folk.

Holmberg nämner också om en Himilco, från Carthago, som seglade till Britanniska öarna, och därifrån vidare flera dagsresor till ett land långt i norr. Ingen tvekan om att det rör sig om Skandinavien (eller möjligen Island men inte så troligt).


Hällristning från Sotetorp, Tanum. Fotograf: Bertil Almgren. SHFA.
Det är givetvis de här besökarna och avbildningar av deras skepp vi har på hällristningarna här på västkusten, och de finns ju f.ö. längs hela Sveriges kuster i något mindre antal, och de festligheter som hölls i samband med besöken. Man ser akrobater, lurblåsare, ritiska bröllop, yxfäktningar (mellan jättar och folk i normalstorlek), och märkliga, för oss mestadels obegripliga symboler, men som säkert hade full berättande innebörd för den tidens nordbor, som inte var samma folkslag som lever här nu, utan dessa dog ut/flyttade ut vid slutet av bronsåldern, säkert av samma eller liknande orsaker som de övriga, sydligare, bronsålderskulturerna drabbades av vad forskarna kallar en kollaps, därför att den kom till synes plötsligt och allmänt, och vi kan förstå varför, därför att den var bemängd med nefilimfolk och deras nära ättlingar.

Holmberg fortsätter med att nämna (och här måste jag korrigera, boken jag läste detta i var inte Bohusläns Historia och Beskrivning, även om den också är läsvärd och innehållsrik, särskilt på sådana detaljer som moderna författare och historiker gärna förbigår för att behålla sin inbillade trovärdighet, utan boken heter Nordbon under Hednatiden, av samme författare) - han nämner alltså också greken Pytheas resa från Marsseille omkr. 350 fKr, med ett puniskt (feniciskt) skepp till Bärnstenskusten. Bärnstenskusten är Östersjöns södra kust, och för att komma dit måste han alltså, med de feniciska seglarna, ha kommit via Kattegat och ner genom Öresund och så vidare över Östersjön, till och förbi de länder som nu heter Polen, Litauen, Lettland och Estland, vars kuster då kallades Bärnstenskusten av de sydliga folken.

För att få med alla detaljerna Holmberg nämner, lägger jag in faximilbilder från bokens sidor här:


___


Nu är det dags för sammanfattning och tankegång. Jag kan inte förstå annat, än att dessa historiska skildringar, som är allmänt accepterade som autentiska berättelser om resor mot norr gjorda av antikens sjöfarare, bevisar, bortom "allt rimligt tvivel", att Skandinavien besöktes SJÖVÄGEN, både genom Svarta Havet och vidare upp längs Rysslands floder och ut i Östersjön, liksom den västra vägen ut genom Gibraltar sund och så norrut, förbi Danmark och Skagen, ner genom Kattegat, förbi Bohuslän, genom Öresund, osv, till olika platser här, och man måste ju förutsätta att de gick iland här och där längs vägen för att hämta/köpa mat, sötvatten och annat, innan de nådde den åtråvärda kusten där bärnstenen fanns att handla i mest mängder. Även sydöstra Sverige hade gott om bärnsten på den tiden, vilket kanske, eller vill jag nog säga, säkert visas av de många fornminnena just där, som Ale Stenar, kungagraven Kivik, och hällristningar i bl.a Järrestad, som jag skall återkomma till.


Som man kan förstå av de grekiska och andra antika reseberättelser, följde vikingarna bara gamla, etablerade handelsrutter mellan norra och södra Europa.
Varför historiker och forskare envisas med att låta osäkra på att Skandinavien besökts av fenicier och greker, sjövägen (att de och andra handlare kommit landvägarna erkänns), är obegripligt egentligen, såvida de inte tror att arkeologiska bevis är de enda saker som kan bevisa något. Litterära bevis utgör också bevis, kan någon beskriva autentiska handelsrutter och geografiska verkligheter, som att det går att resa genom Rysslands floder ut i ett stort nordligt hav och sedan ut ur detta och så mot sydväst och förbi Spanien och så in i Medelhavet och tillbaka till utgångspunkten i dessa östra del - då måste ju någon ha rest denna väg. Eller har de haft sådan tur med sina fantasier, att de träffat mitt i prick, hela vägen? Självklart inte.

Skall tillägga att detaljen i berättelsen av Diogenes hämtade jag från nätet, och inte från Holmbergs bok.

Sedan att Norden inte bara besöktes, utan också koloniserades, av fenicier åtminstone en gång, är ju dessutom väldigt intressant. Kanske Tanum i norra Bohuslän var en sådan koloni och handelsstation? Eller just sydöstra Skåne?
...

Detta skrivna var inte tänkt som en artikel från början utan bara en kort anteckning, men eftersom inspirationen kommer, fortsätter jag och tar med några saker som tillägg och bestyrkning, som jag själv hittat, i detta ämne.

Först några bilder av en urna hittad i Sublaines i centrala Frankrike, daterad till 800-talet fKr. Man ser illustrerade på urnan två hästar som drar en vagn. Exakt samma typ av illustration av hästdragna vagnar, och vagnarna själva, finns på hällristningar, både i Bohuslän och i - Skåne! Teckningarna är så lika, att man kunde tro det är samma person som gjort dem:


Övre raden: Bild 1-3: Urna från Sublaines i Frankrike. Bild 4: Stenhäll med ristning, Badajoz, Spanien, en av många liknande i det gamla Tartessos-området, eller dess närhet.
Mellersta raden: Bild 1-2: Hällristningar från Tanum och Brastad i Bohuslän. Bild 3: Hällristning i Frännarp, Skåne.
Undre raden: Frännarp, Skåne.

Nästa sak är ännu intressantare. I Bibeln omtalas orten Tarsis, som t.ex Salomo sände ut flottor till, för att bedriva handel med. Tarsis har av tradition ansetts vara Tartessus i Spanien, som ligger lite väster om Gibraltar, med kuststaden Gadir eller Cadiz som dess hamnstad. Även Salomos granne i norr, kung Hiram i Tyrus, och nu kan vi komma ihåg den där boklådan av cypressträ som Alexander och hans män hittade där några hundra år efter Hirams tid - brukade sända flottor till Tarsis. Tarsis var knutpunkten för vidare färder till havs, både söderut och norrut, och det var säkert av fenicierna Salomos folk hade lärt sig att bygga skepp och att segla på långfärder. Så även forntida israeler kan faktiskt, helt realistiskt, ha varit här, på egna resor, eller med på feniciska skepp.

Hela södra Spanien var under Tarsis' eller Tartessos inflytande, så även alltså Gibraltar med sitt trånga sund, där alla skepp måste passera in och ut ur Medelhavet.

Då tittar vi först på den här bilden, som visar klippkonst vid Gibraltar, från 1500-talet fKr, tros det. Vad man ser är, till höger om fyrkanten, tre skepp eller båtar. De två understa verkar vara roddbåtar eller roddskepp, sådana som var vanliga på den tiden i Medelhavet. Det översta skeppet verkar vara försett med ett segel, man kan se att det går ut strecklinor från masten i mitten. Jag vet ingen som gjort denna koppling, det kanske finns mig ovetande, men titta nu här på den här hällristningen från Järrestad i Skåne (och det är en av de platserna jag nämnde ovan längs sjövägen och rutten till Bärnstenskusten och även mot den svenska bärnstenskusten i sydöst). Den visar den hittills enda återfunna hällristningen i Sverige med ett segelförsett skepp - och observera likheten! Den är närmast total:

Med allt det ovan sagda och nämnda och citerade, måste man väl ändå erkänna, att några arkeologiska bevis för att fenicier (Tarsis var en fenicisk utpost och koloni) var i Norden, sjövägen, under bronsåldern, behövs inte för att anse saken vara bevisad ändå. Allt övrigt talar ju sitt tydliga språk - berättelserna, hällristningarna, och det egentligen helt självklara, att forntidens folk givetvis var kapabla att se sig omkring och utforska sin värld. Det är bara dumhet och en försiktighet som passerar halsstarrighetens gräns, som hindrar någon från att betrakta detta som ett faktum.
___


Tillägg: Det skelett som Holmberg hittade har av någon anledning försvunnit från prof. Sven Nilssons samlingar, dit de sändes och konstaterades vara lika andra fynd med feniciskt ursprung på bl.a Irland. Detta enligt artikeln Kvinnan från Österöd. Ett tidigmesolitiskt skelett från Bohuslän, av Karl-Göran Sjögren. Det var kanske inte så viktigt för senare forskare att ta vara på detta. Det handlade ju bara om något som kunde bevisat, även för dem, fenicisk närvaro i Norden. Helt klart ointressant.
___

Not: Obs, jag kan ha fel angående att Holmbergs skelett (kranium) skall ha försvunnit, då det enligt artikeln när jag nu ögnar igenom den, verkar handla om ett annat kranium , eller kraniumdel, som försvunnit. Däremot hittade jag ännu en intressant upplysning, i en artikel i Fornvännen, av Carl M. Furst, "Stångenäskraniets renässans", från 1925, där forskaren Sven Nilsson uppger att utifrån benen som hittades tillsammans med kraniet, bedömde han individen ha varit över 7 svenska fot lång. Sven Nilsson reviderade senare längden till ca 6-7 fot, men såvitt jag vet så krymper ben som exponeras för luft och tid, så han kan ha haft rätt i sin första uppfattning. En 7 fot (ca 210 cm) lång fenicier, således, om detta stämmer.
Även kraniet skall ha varit ovanligt stort, och långt (!), gett ett mäktigt intryck, och påmint Furst om Cromagnon-skallar. Jag säger då det.
Tillägg: Har nu kollat vidare angående försvunna kranier i dessa sammanhang, och enligt ovanstående författare, i en annan skrift, har det nämnda kraniet, tillsammans med flera andra, varit försvunna, men återfanns 2012.
Det intressanta med hela denna kringelgång, är att om jag inte misstagit mig/fått fel uppgifter, hade jag inte tittat så mycket mer, och inte upptäckt att kraniet tillhört en mycket storvuxen man, och det sammantaget med att han kan ha kommit/härstammat från Fenicien, gör ju hela saken klart biblisk.

Vidare: Om du vill läsa mer om kopplingar mellan Norden och Medelhavsvärlden och Mellanöstern under bronsåldern, så ingår två kapitel om det i boken Stentavlans Hemlighet. Boken är långt ifrån bara en påhittad berättelse, om någon trodde det. Berättelsen är bara ramverket, för att kunna föra fram andliga sanningar, och historiska och bibliska kopplingar mellan just Norden och antikens värld, där Israel ju ingick, på sitt speciella sätt, och också övrigt inspunnet av vad jag brukar skriva om, om nefilim, änglar och den speciella, oftast glömda eller förnekade delen av vår bibliska och verkliga historia. Så vill du ha vad som uteblev av månadsartiklar under det år jag höll på med boken, så finns det där, i boken, och dessutom inte i tolv utan sextio kapitel, och som sagt då, två kapitel om just nordliga färder som företogs av sydliga folk, som huvudpersonen John berättar om för sina tre vänner, mitt under äventyret.
___


Ännu ett tillägg: Jag glömde nämna ovan angående Tartessos, att Himilco enligt en författare som levde på 300-talet, Rufus Festus Avienus, en romare, inte var den första som hade färdats sjövägen norrut, den som Himilco sedan följde, utan det hade folket från Tartessos gjort tidigare, och, som vi såg, också de var fenicier eller ett fornspanskt folk uppblandat med feniciska handelsmän och kolonisatörer. Sålunda ytterligare ett litterärt bevis för SJÖFART till våra nordliga breddgrader.
Nu kan någon mena, att Himilco och Tartessianerna bara nådde så långt, som till de brittiska öarna, och att resten av öar och land i nord var okända för dem. Vilket faller av det faktum att redan på Jasons tid, ju, som var ca 1200 fKr, om än hans historia nedskrevs väl på 800-talet fKr, dock ju visar att färdvägarna hit var väl kända långt före Himilco och Tartessianerna.
Även finns det en stenstele i Egypten, som skall omtala en assyrisk konungs, Assurnassirpals, utsändning av en expedition till Bärnstenslandet, troligen då med hjälp av feniciska sjöfarare, och detta skedde då på 800-talet fKr. Ingen anledning alltså att betvivla, att Himilco kunde nått hit, av den orsaken.
___

 

 

 

 

 

 


 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 

 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag