December Månad, i Nådens år 2018

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 63

När Kungligheten
Nedsteg Från Himmelen

Mycket intressant. I den sumeriska kungalistan sägs det från dess början följande ( här i engelsk översättning):

"After the kingship had descended from heaven, the kingship was in Eridug. In Eridug, Alulim became king; he ruled for 28800 years. Alaljar ruled for 36000 years."

Så räknas tillsammans 8 av dessa kungar upp, och så fortsätter texten:

"Then the flood swept over."

Med den kunskap vi har i bagaget, från 1 Mos. 6 m.m. och Enoks bok, förstår vi att dessa kungar inte var några andra än de änglar som hade nedstigit, på jorden, före syndafloden. Det bestyrks av namnet på den förste av dem, Alulim, ett namn som är mycket likt namnet Elohim, som vi vet inte bara betecknar Gud, som i Gud den högste, utan också lägre gudar, dvs änglar, och detta har observerats av fler än mig, även har jag hittat den kopplingen på judiska sajter, och det igenkännandet.

Men texten fortsätter nu med det verkligt intressanta:

"After the flood had swept over, and the kingship had descended from heaven, the kingship was in Kic. In Kic, Jucur became king, he ruled for 1200 years."

Och så vidare, där en massa kungar, fram genom århundradena efter floden.

Nu påminns vi, eller hur, om vad Mose skrev, eller citerade, om änglarnas nedstiganden, både före och efter floden:

"Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga." (1 Mos. 6:4)

Vissa forskare påstår att allt som skrevs av Mose, eller snarare de judiska skriftlärda som i Babylon, under fångenskapen, bevarade sitt folks gamla historia och berättelser och sammanställde detta till det vi kallar Moseböckerna (jag tror de misstar sig litegrand där), allt det skrevs med babyloniska och närbesläktade myter som förebild. I detta fallet kunde man nästan tro att det vore sant, dvs snarlikheten mellan citatet från 1 Mos. 6:4 och den sumeriska kungalistan, är för står och tydlig för att vara ett sammanträffande. Förklaringen kan ju vara så enkel, att båda författarna refererade till något alla, eller många, kände till i den forntida världen, det behöver inte vara taget från den ene eller andre.

Således, om detta är rätt, vilket det borde om Bibeln är sann och det är den, så har vi här ett utombibliskt, oberoende, belägg, för att änglar steg ned på jorden och härskade och födde söner, både före och efter floden. Den sumeriska texten gör ingen som helst skillnad på kungadömets, eller kunglighetens, eller regentskapets nedstigande före och efter floden, det skildras med exakt samma ord och begrepp, och så även dessa resultat, i uppräkningen av kungar, härskare.

Sedan att regenskapen blir kortare efter floden, är också i överensstämmelse med vad Bibeln säger, att livslängder förkortades efter floden, och då kan vi också inberäkna nedstigna änglars livslängder, eftersom dessa, när de lämnar himlen och beblandar sig och sitt blod med syndigt kött, förlorar sina evighetskroppar, och blir dödliga såsom människor.

Varför dessa regentlängder är så överdrivet långa vet jag inte, men gissar på att babylonierna eller sumererna bara ville skryta eller imponera, eller så räknade de på ett helt annat sätt. Var det fråga om nedstigna änglar, vilket jag ju hävdar, så kunde det förklara att dessa uppräknade kungar hade en längre livslängd än människor, trots allt, eftersom de hade haft evigt liv och det troligen tog ett tag innan döden helt tog över deras kroppar, men regentlängderna verkar ändå överdrivna, men har man haft nedstigna gudar i åtanke vid nedskrivandet, kan det ju förklara att man ville ge dem hög status, särskilt som de som skrev kan ha varit deras direkta ättlingar.

Ytterligare en sammankoppling mellan Bibeln, Enoks bok och denna kungalängd, är att man beräknar denne Alulim ha regerat mellan 3500-3000 f.Kr. Då kollar vi när Jered levde, i vars tid änglarna enligt Enoks bok steg ned, första gången, före floden, och vi finner att han föddes 460 år efter Adams skapelse, och det blir, med året 2348 (året när syndafloden skedde enligt den beräkning, bl.a Usher gjorde) - 3544 f.Kr. En häpnadsväckande överensstämmelse, således.
___


Ytterligare till bestyrkande av ovan sagda är, och nu blir det intresse med esse: På engelska Wikipedia hittar jag följande, om "Lugal", det ord som tillsammans med "nam" (alltså "nam-lugal") översatts som "kingship", kungadöme:

"Lugal is the Sumerian term for "king, ruler". It is made up of the components "LU" meaning "Man" and "GAL" meaning "Big", "Giant", or "of big stature".

Så inte nog med ovan stående, utan också i själva ordet för kungadöme, har vi spåren efter de nedstignas avkomma, dvs jättarna. Kung för sumererna stod alltså för jätte, eller jättelik man, och kungadöme eller kunglighet kunde också översättas, även om det blir lite dålig svenska, jättedöme, och alltså texten säga, att efter att jättedömet nedstigit på jorden, var jättedömet först i Eridug, där Alulim regerade. Och som sagt, texten säger detta, med precis samma begrepp, både om tiden före och efter syndafloden, alltså att detta kungadöme/jättedöme nedsteg eller nedsänktes på jorden och stora jättelika konungar uppstod därefter. Mer bekräftelse kan vi knappast få, därmed, på att det skedde änglanedstiganden, på jorden, både före syndafloden, "likasom ock efteråt".

Jag betonar detta eftersom det förekommer idéer om att jättarna efter floden skulle ha uppkommit på andra sätt, som t.ex den blasfemiska idén att någon på arken, någon av Noas söners hustrur, skulle ha varit av nefilimsläkt, och sedan blivit ättmoder åt de jättar som fanns i Kanaans land och sedan spred sig över jorden. Nu behöver ingen undra över detta eller spekulera längre, sumerernas kungalista visar hur orden i 1 Mos. 4 skall förstås och förstods, om än sumererna såg saken i ett positivt ljus, liksom senare babylonierna m.fl.
...

NÄR nedstigandet efter floden skedde, borde väl vara allom bekant, då Bibeln faktiskt omtalar det, rakt i våra ansikten. De flesta har bara inte fattat det, dess betydelse och arrangemang, man misstolkar händelsen som om de nedstigna bara skulle vara Herren och hans trogna änglar. Jag syftar alltså på händelsen vid Babels torn, då Herren steg ned, sägande "Lås OSS stiga ned", osv. Detta nedstigande och dess konsekvenser för människosläktet och dess vid den tiden 70 stamfäder, blev att en skara änglar blev satta över dem (och där har du den direkta parallellen till kungadömets nedstigande hos sumererna), och dessa änglar hörde till en skara som, kan vi förstå, redan var på glid, de var inte Herrens utvalda änglar, annat än i så fall för att tilldelas denna mindre hedrande tjänst, att guvernera över den nu igen, upproriska mänskligheten. För vi måste inse, att även de änglar som övergått i fiendens tjänst, ännu innehar ämbeten de tilldelats av vår Herre. De är inte nedkastade och insamlade till dom och fängslande, ännu, utan utgör mera en slags himmelsk eller kosmisk opposition, visserligen i många stycken laglös och korrupt, som t.ex psalmen 82 ju visar, men fortfarande kvar i sina tjänster, Herren är långmodig, även med dem, och därtill drar ju dessa änglar själva över sig dom och död, då de lämnar himmelen inte bara för att besöka jorden, utan för att beblanda sig med den, beblanda sin arvsmassa dvs.

Att nedstigandet vid Babels torn och det sumeriska nedstigandet av kungadömet/jättedömet är samma händelse, är alltså ganska uppenbart, och är dessutom, då, en direkt parallell till det första nedstigandet, det före floden, med samma följder, och även där skall vi inte missförstå utgångspunkterna och tro att inget hade föregått tidpunkten då dessa änglar fick för sig att "gå in till människornas döttrar" och får barn med dem. Även de hade, och då får vi bekräftelsen baklänges, så att säga, dvs från tiden efter floden, redan börjat komma på glid, medan de ännu var i Herrens, den Högstes, tjänst, och Gud i sitt förutseende, hade satt just dessa över jordens i mängd och uppror ökande folkstammar och skaror, så att de, när de tog sig för sitt tilltag, bekräftade de bara vad de redan hade i sina hjärtan, och fick därmed förena sig med sina "stallbröder" på jorden, tillsammans dragande sina syndiga begärelsers konsekvenser över sig.
...

Vissa av dem med ovan nämnda idéer om korrupt dna medförd ombord på arken, spridande sig efter floden, i nya jättesläkter, tycker sig ha ett argument i att "om änglar steg ned på jorden, igen, efter floden och gjorde samma saker som orsakade syndafloden, då lät ju Gud hela världen gå under i onödan." Dvs de menar att Gud förintade en hel värld, eller dess både fauna och befolkning, för orsaker som direkt efter floden upprepades, vilket i dessas som argumenterar så, ögon, får Gud att framstå som någon som förintar en värld helt vårdslöst och inte ens löser problemet utan det uppstår genast igen i den nya befolkningen. Därför menar de att nefilimsläktena efter floden måste ha uppkommit på annat sätt, och kan inte komma upp med mycket annat än att någon nefilim smugit sig ombord på arken, antingen på dess tak, eller som en av Noas söners hustrur.

Men argumentet är inte hållbart. Precis samma resonemang kunde hållas, om det vore för syndens och våldets skull, som Gud sände syndafloden. Så Gud dömde hela den världen, för syndens skull, bara, då? Och så inte mer än har Noas fötter torkat och han anlägger en vingård, blir drucken, hans sonson får se honom, och så är synden där igen. Får inte det också Gud då att framstå som lika vårdslös? Eller än mer? Vad problem löste då syndafloden, om det bara var för synds och vålds skull, som den sändes? Det syndades ju för fullt lika fort igen. På vilket sätt minskade synden och våldet i tiden efter syndafloden?

Håller vi däremot fast vid att änglar steg ned och beblandade sig med jordens befolkning både före och efter syndafloden, så får vi i detaljerna däromkring, se att Gud faktiskt hade föranstaltat om en begränsning att dessa nedstignas möjligheter, att fördärva människosläktet igen. Så hur då? Jo, genom en gudomlig förändring av både människosläktets och faunans och väl också florans, dna, så att t.ex livslängderna blev kortare, de atmosfäriska förhållandena ändrades, solljuset, m.m. justerades, så att jättarna, änglarnas synds avkomma, inte kunde bli lika stora efter syndafloden, som de varit dessförinnan. Före syndafloden, läser vi hos Enok, åt jättarna människor till frukost, dvs de var oövervinneliga, men efter floden kan vi se att människor kunde besegra dem. Gud hade ordnat något, syndafloden var inte förgäves, synd uppstod igen, som sagt lika fort, men den var människans egen, men änglarnas försök att efter floden upprepa vad de gjort före den, gick inte lika bra längre, dvs bra i deras ögon. Även om det bredde ut sig änglariken, klarade sig människor i stora skaror undan, kunde hålla stånd, många många fler till antalet än åtta, som de krympit ihop till före floden. Och så småningom besegrades jättefolken, av vår mänsklighet, med Guds och hans utvalda änglars hjälp, och någon ny syndaflod behövdes alltså inte. Det var skillnaden, på tiden före och efter den stora världskatastrofen.
___

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag