Februari Månad, i Nådens år 2017

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 60

Jättarnas krig och syndafloden

Så här är det: Många som studerar och förkunnar, i tal eller skrift, om Noas tid, Enoks bok, syndafloden, m.m, menar, när de kommer in på vad Jesus sade om Noas dagar, att då skulle människor gifta sig och ges i äktenskap, osv, att detta skall avse änglarnas kopulation med människornas döttrar.

Inget kan vara mer fel. Med sådana tolkningar får de Jesus att se ovetande ut. Eller för att vara väldigt otydlig i sitt tal. Jesus vet vad han säger, detta handlade om människor, enbart, som skulle leva som människor gör normalt, de gifter sig och skaffar barn, allt pågår som vanligt i människosamhället, och så plötsligt drabbas de av domen, precis som också Paulus säger i sitt parallellställe.

Men då förnekar man ju detta med änglarna och jättarna och hela alltet - säger någon. Icke så. Kolla närmare i texterna, inklusive Enoks bok, som ger fler detaljer, och hela saken, och bilden, blir framställd för dig.

FÖRE Noas tid, så skedde det en hel massa spännande saker, spännande för oss kanhända, men förskräckliga för dem som levde då. Änglarnas nedstigande skedde inte på Noas tid, som du säkert vet vid det här laget, utan i Jareds dagar, och det är ca 1100 år före syndafloden, och flera hundra år innan Noa föddes.

I Enoks bok och särskilt i de grekiska fragment som finns bevarade av den, framkommer det att Guds dom över änglarna och deras tilltag, efter att deras söner jättarna fötts och börjat härja och förstöra på jorden - var att de skulle lockas ut i krig mot varandra. Gud dömde jättarna på det viset, att de fick förgöra sig själva. Detta Gigantomachia, återspeglas också i de grekiska myterna, och säkert också i andra forntida myter, som t.ex de ifrån Indien, m.fl.

Efter detta, eller dessa krig, kom turen till änglarna, för deras dom. Guds änglar skulle gå ut och fängsla dem, efter att dessa fått se sina söner dö, som de hoppats så mycket på, och sedan skulle änglarna begravas, antagligen ännu levande, men vid det laget för länge sedan berövade sina eviga liv och härlighetskroppar, i gravhögar av jord och sten.

Så sedan, när vi kommer fram till århundradet alldeles före syndafloden, hur är läget på jorden då? Jo, då är det lugnt! Då är jättarna borta, utrotade, av sig själva, och de syndiga änglarna är borta från jorden, nu döda, begravda, och multnande i sina gravrösen - och människorna, som nu borde tackat Gud för denna upprensning och räddning, kan igen leva och råda över jorden, så som de fått löfte om tidigare.

Men detta sker alltså aldrig. De fortsätter att synda, och älska våld och att gå sina egna vägar. Detta är vad som "grieves God", bedrövar Herren i hans hjärta. De kunde ha omvänt sig, och även om floden kanhända var bestämd ändå, pga att hela skapelsen hade blivit kontaminerad, genetiskt, inklusive djurlivet, så kunde många fler ha blivit räddade med Noa på arken.

Så Jesus vet vad han pratar om, när han säger att det skall vara väldigt lugnt och normalt, på jorden, bland människorna, när vedermödan, den stora, börjar - först med församlingens uppryckelse, och sedan med det plötsliga fördärvet - precis som på Noas tid.

För kolla här - hade jättar och nedstigna änglar härjat på jorden när Noa byggde arken, då hade den blivit nedsprungen och fylld till bredden med människor. Det hade inte funnits plats för en myra. Men nu var det lugnt, och man undrade vad Noa var rädd för. - Nu är ju krigen och förstörelsen över Noa, vi har haft fred nu i hundra år! Du ser väl att Gud är med oss och välsignar vår livsstil!

Nej, Gud var bara långmodig, som Petrus skriver. Han väntade på att Noa skulle bli klar med arken. Klar att gå in i den, och lämna världen, lyftas upp, över den. Så väntar vi också, och vi tror på vad Jesus säger, att världens tillstånd kommer att vara normalt, så långt det kan betraktas som normalt i denna världen, när Jesus kommer för att lyfta sin församling, upp och över världen. Här kommer inte att pågå någon vedermöda då, lika lite som det gjorde när Noa byggde på sin ark. Som sagt, hade det gjort det, hade folk förstått vad han sysslade med, men nu var det lugnt, och "fred och ingen fara", och mänskligheten var utlämnade åt sina egna samveten, i stället för åt att omvända sig "under galgen". Samvetet räcker för att du skall veta att du skall omvända dig, söka räddning, förlåtelse, frid med Gud, frid med människor.
___


Här är en referens till de grekiska fragment av Enoks bok jag nämnde, från noterna i Laurence's översättning (Enoch 7:2):

"The Greek texts vary considerably from the Ethiopic text here. One Greek manuscript adds to this section, "And they [the women] bore to them [the Watchers] three races–first, the great giants. The giants brought forth [some say "slew"] the Naphelim, and the Naphelim brought forth [or "slew"] the Elioud. And they existed, increasing in power according to their greatness."

Och här är stället i Enoks bok, där Gud förkunnar domen över änglarna och deras söner. Talet ingår i en befallning till de rättfärdiga änglarna att gå först till Noa, Lemeks son, och uppenbara för honom den förestående änden och vattufloden. Det är alltså en parallell till när Noa får veta om syndafloden i 1 Mos. 6, och det skedde, vet vi, hundra år före floden. Så detta som kommer här utspelar sig alldeles innan det sista århundradet före syndafloden:

”Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot de i synd aflade och de förkastade och utrota dem och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut och släpp lös dem, att de må själfva genom mord förgöra hvarandra, ty långt lif skola de icke få.
Och deras fäder skola alla bedja dig om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de vänta sig ett mycket långt lif och hoppas, att hvar och en af dem skall lefva femhundra år.
Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och hans stallbröder, som förenat sig med kvinnorna till att fördärfva sig med dem i all deras orenhet.
När alla deras söner dräpa hvarandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem under jordens kullar för sjuttio släktens tid, ända till deras doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles för all evighet." (Enok 10:9-12)

___


Gigantomachy Relief, Pergamon Altar - Pergamon Museum, Berlin, Germany

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag