Mars Månad, i Nådens år 2009

"Men när detta begynner ske, då må ni resa er upp och upplyfta era huvuden, ty då nalkas er förlossning." (Luk. 21:28)

Änglar och UFO, del 6

OM JESU FÖRUTTILLVARO

Inledning


Herrens Ängel talar till Josua. Bibelillustration av Gustave Doré.

DU ÄR FÖRBEREDD FÖR URISRAELISMENS KOSMOLOGI

De första artiklarna i "Änglar och UFO" var egentligen bara en övergång och grundläggande förberedelse, för de texter som skall följa härefter. För att kunna följa med i det kommande resonemanget, och för att "kulturchocken" (den man upplever vid mötet med urkristendomens och urisraelismens kosmonogi/kosmologi) inte skall bli för stor, behövs dessa förberedelser. Det som följer nu är nämligen så omvälvande för den kristna tron, att få om ens någon kommer att kunna, eller vilja, följa mig dit. Dock är jag övertygad om att det är sant, och i allt grundat på Guds eget ord. Det är alltså inga nya uppenbarelser det handlar om, utan gamla, som fördolts under århundraden av katolskt och medeltida inflytande. Möjligen ger Gud detta ljus nu, särskilt, för att tiden är mogen för det, och inte bara mogen, utan det blir en tvingande nödvändighet att förstå detta, för att samtidigt kunna förstå den tid vi går in i, med de fenomen som kommer att visa sig, och som (slutligen) kommer att kulminera under och mot slutet av vedermödan.

Jag skulle kunna citera andra förkunnare som varit inne i de här skriftregionerna, både nutida och i tidigare generationer, men upplever inte att jag skall det (nu). Det som framförs här är nog för att du själv skall kunna kolla i Skrifterna och se att allt är välgrundat. Det övriga lämnar jag åt Guds Helige Ande att göra, och visa. Beklagar att jag inte är den där store förkunnaren som alla kan tro därför att människor så gärna ser till det yttre. Det hade ju varit så mycket enklare för dig då, att ta emot, och föra det vidare, och stå för det. Nu blir du tvungen att ta det ifrån ett ringa redskap, med vilket du inte gärna vill förknippas. Men glöm då inte att Gud "utvalde det som var ringa och föraktat", för att göra det till intet, som något var. (1 Kor. 1:28)

Jag är helt säker på att denna kallelse gått till andra, före mig. Men de har uppenbarligen inte antagit den, inte velat ta den smälek, och den isolering som detta ofrånkomligen skulle åsamkat dem. Så Gud fick leta upp någon som redan var under smäleken och i isoleringen, någon som inte brydde sig, inte hade något att förlora. Det blev jag. Och Gud gav mig en position, som gjorde det möjligt att få ut detta budskap. Makterna har lyssnat, och bävat, om än andra sökt slå dövörat till. Ända upp i landets högsta juridiska instanser, har mina ord lästs och hörts, inklusive en introduktion till detta skriven för 10 år sedan. Jag tror inte man hamnar där om inte Gud har en mening med det, och fienden ett problem med det. Det är många som gastar, men få som man lägger märke till. Skall man stinga en elefant, då får man ha en skarp gadd. Jag hade tydligen det. Och profetiska ord som uttalats om mig för länge sedan, gick igen i uppfyllelse. (Jes. 49)

Men detta var bara ett steg på vägen, och steget ingick i något större, i en helhetsbild som nu uppenbaras, där vi förstår att detta bara var början.

Sakta väller insikten fram, i den stora massan av troende, och i det tysta kommer de att erkänna att det de först kastade sig mot, dock var Guds sanning. Men något öppet erkännande är för mycket att vänta, då nu Gud blev tvungen att välja denna väg och detta vittne. Det kommer att komma en standin, nu som då, som får bryta igenom vallarna och bli portalfiguren, den som kan accepteras av de många.
___

 

 


Jakob brottas med Herrens Ängel.
Av Gustave Doré.

Änglar och UFO, del 6

OM JESU FÖRUTTILLVARO

tt Jesus före sitt människoblivande hade en föruttillvaro, är de allra flesta kristna överens om. Men mycket längre än så sträcker sig inte insikten. Vad för slags föruttillvaro var detta? Jag hävdar att hans föruttillvaro inte var en kroppslös tillvaro. Han var inte bara Logos, andra personen i Gudomen, en himmelsk ande. Bibeln visar oss att han var mer, och det vi kommer fram till, om vi vågar bryta vallen, är att han var en ängel. Han var Herrens Ängel. Ja men det är ju vad Jehovas Vitten hävdar, så det måste vi förneka! Nej det måste vi inte alls. Vi måste inte förneka någonting som är sant, bara för att någon villolära säger det. Fastmera måste vi hävda sanningen, så att villolärorna förlorar sina argument. Och bara för att Jesus var en ängel i Gamla Testamentet, betyder inte det att han var mindre gudomlig. Lika lite som när han var människa.

Men det här blir ju lite mystiskt, ändå. Jesus, en ängel? Tja, men om Bibeln säger så, får vi ju tro den, och hävda det. Annars leder vår lära vilse, eller? När man studerar det teologer kallat GT:s "kristofanier" (kristusuppenbarelser), så blir det tydligt, väldigt tydligt, att Jesus hade en förkroppsligad tillvaro, före sitt människoblivande, som Herrens Ängel. Eller man kan säga som Änglarnas Herre, och deras högste härförare.

Men hur i alla dagar kunde det vara så? Ängel, varför har vi aldrig hört det förut? Tja, kan också ha att göra med vissa medeltida föreställningar, som blockerat detta från att lysa fram. Vad är en ängel? En budbärare. Så betyder ordet ängel. Men det hebreiska ordet för ängel, mal'ak, betyder också makt, och myndighet. Och kung. Skall vi tala om art, så kunde vi använda beteckningen som Paulus använder - himmelska kroppar (1 Kor. 15:35-49). En himmelsk kropp är av ett annat slag än en jordisk kropp, men det är dock en kropp. Det är inte en oformlig ande, även om kroppen är andlig. När vi läser om Herrens Ängel och om andra änglar i Skriften, ser vi att de går att ta på, höra, de kan äta, de flyger, de beter sig som om de verkligen är en del av den fysiska världen, men dock kan de också växla om och övergå i den andliga, för oss osynliga världen.

Änglarna, kan vi sluta oss till, är varelser som varit fysiska, men som blivit förhärligade och fått himmelska kroppar. På samma sätt som skall ske med de människor som blivit frälsta och uttagna för himmelsk tjänst.

Hur passar då Jesus, som Herrens Ängel, in i detta? Var hans gestalt bara illusorisk, var det bara en skepnad, en förskapelse, när han visade sig som Herrens Ängel, eller var hans änglakropp av samma slag som de andra änglarnas? Det vore väl underligt om den inte vore det. Varför i annat fall visa sig som en sådan? Han kunde ju uppenbarat sig som precis vad som helst då, när han ville tala med sina tjänare och med Israels folk. Men han kom till dem som en ängel, och beskrev de honom som ängel, så måste de ha gjort jämförelsen med andra änglar de sett, och konstaterat att de var lika.

Man kan dra detta hur långt som helst, och resultatet blir inte riktigt vad som är acceptabelt i nutidens kristendom. I Genesis läser vi om änglar, fallna sådana, som steg ned på jorden och gifte sig med jordiska kvinnor. Och fick barn med dem. Dessa änglar kallades dessutom Guds söner, det är samma uttryck som Jesus ger åt de frälsta som skall få förhärligade kroppar. Guds söner, varav han själv var en, den främste.

Gudssöner, kan vi därav sluta oss till, är människolika gestalter, både sådana som kommer ifrån himlen, och sådana som är på väg dit. Och dessa i Genesis var alltså kapabla att para sig med kvinnor och få barn, avkomma, med dem.

Då kommer frågan: De var alltså biologiska varelser? De hade ju könsorgan, och kunde alstra efterlevande släkten. Vad är det för änglar? Mystiken tätnar, alltmer, ju längre vi drar konsekvenserna av vad Bibeln verkligen säger om de här sakerna.
_______

 

 

Klicka för att se orginalbilden
Klicka på bilden för att se det mycket vackra originalet. Ha dock i minnet att det föreställer en ond ängel. En trovärdig bild av Gen. 6.

ÄNGLAR - BIOLOGISKA VARELSER

Om nu änglar är biologiska varelser, förhärligade sådana, hur blir det då med Herrens Ängel? Vågar vi alls beträda detta område, vågar vi tänka tanken fullt ut? Om änglar är biologiska varelser, för det första, följer då inte därav, att de också måste vara födda, av föräldrar, någon gång? Och alltså ingående i ett tidigare, kanske för länge sedan förgånget, släktled, någonstans i det himmelska? Vore de bara skapade för himlatillvaro, direkt, som fullt färdiga skapelser, som är den vanliga bilden vi har av dem, varför skulle de då ha fortplantningsförmåga?

Var har vi fått idén ifrån, att änglar inte skulle ha fortplantningsförmåga, och inte vara delar av ett släktled, precis som alla andra varelser vi känner till? Tja, det är kanske ett konglomerat av tankar som gett oss idén. Men idén är felaktig, och bygger på missförstånd, eller medvetna förnekelser, av vissa bibelord.

Man brukar hävda att Jesus ju sade, att vid uppståndelsen tar män sig inte hustrur, utan att vi då är som änglarna (Matt. 22:30; Luk. 20:36). Ja, så är det, men Jesus säger inte uttryckligen att vare sig änglar eller uppståndna människor blir könlösa. Vad han tycks mena, om man samtidigt har Genesis 6 med i bilden, är att i det himmelska tillståndet så behövs inte fortplantning, för där lever man för evigt. Det betyder inte att kroppsförmågorna inte finns, bara att de inte behövs. De änglar som Genesis talade om, hade en gång blivit upphöjda, och tjänade som väktare, över jorden. Det kan ha varit de som sedan blev satta att vakta ingången till Edens lustgård, eller några av dem. Bibeln säger att de övergav sin rätta hemvist, och steg ned och beblandade sig med jordiska kvinnor. Så uppenbarligen hade de förmågan att uppliva de kroppsfunktioner som vilat, i himlatillståndet. Men i och med att de gjorde detta, blev de också ett med dessa kvinnor, och troligen förlorade de sin härlighet, då, och återvände, för gott, till det jordiska, dödliga, tillståndet. Och när floden kom, dog de, som människor gör, och störtades ned i avgrunden, där de nu förvaras till domens dag.

Man kan alltså inte bygga en uppfattning om bibliska ting utifrån bara ett bibelställe, utan man måste ta med andra sammanhang, som talar om liknande ting, och sedan summera och låta Guds Ande uppenbara, och förklara.

Skulle man göra en lista på alla bibelställen där det talas om änglar, så skulle Genesis 6 komma först, och det övriga därefter. Genesis 6 skulle alltså vara grundläggande för hur vi ser på änglar, och sedan skulle resten utgöra kompletteringar. Vad vi har fått, genom den kristna förkunnelsen och traditionen, är något annat. Vi har blivit preparerade med en annan uppfattning, kanske byggd på bristfälligt bibelintag, där en glidning i synsättet har skett, och en egentligen helt obiblisk uppfattning blivit den "självklara" bild de flesta har, och gärna vill fortsätta att ha, eftersom det blir lite obekvämt att tänka om så kapitalt, som man måste om man börjar med Genesis 6.

Vissa har funnit det så obekvämt, att de hittat på en annan förklaring till Genesis 6, den s.k "setitiska" tolkningen, som är så långsökt och ologisk och skriftoenlig, att den inte ens behöver bemötas. Den som kan tro på den tolkningen kan inte ha mycket respekt för Guds ord, och kommer troligen att tolka skriften hur som helst även i andra frågor och är då inte ens värd att anförtros dessa insikter. Dvs såvida man helt enkelt aldrig tänkt så mycket på detta, och att man därför haft en sådan uppfattning. Vid lite närmare eftertanke, och bön om klarhet, bör man i det fallet börja se det hela på ett annat sätt, förhoppningsvis.

Men om nu änglar är biologiska varelser, hur är det då med Herrens Ängel? Om Herrens Ängels uppträdanden inte bara var ett teaterspel, om han inte bara kom förklädd till ängel, så måste ju han också ha delat änglarnas biologiska pre-existens.

Men nu leder detta så långt, så man bävar att fortsätta. Var skall det börja?
_______

 

 


"I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar..." (Hes. 28:13)

DET KERUBISKA EDEN

Vi vet genom Skriften att det fanns ett himmelskt Eden, ett paradis i himlen, där det skedde ett syndafall, någon gång i begynnelsen. (Se Jes. 14 och Hes. 28). Jesus säger att djävulen varit en lögnare från begynnelsen, så uppenbarligen har detta fall skett före Adams och Evas skapelse. Flera andra bibelställen styrker också den uppfattningen, som Guds söners jubel över jordens grundläggning, omtalad i Job 38.

Att det himmelska Eden var en planet vet vi av att den planeten, eller en ny variant av den, eller båda, är närmare beskriven i Uppenbarelseboken (där den kallas "en ny jord". Det finns de som menar att den nya jorden är denna jorden som blivit förnyad, men då tappar de bort hela saken med hur himlen kunde ha blivit orenad genom satans syndafall, och en hel mängd nycklar till förståelsen av Skriften går om intet. Om en lära är sann, så stänger den inte övrig bibelförståelse, utan öppnar för ytterligare.)

Men, den planeten, med detta himmelska Eden, är ju en förhärligad plats. Den hade orenats genom de fallna änglarna, men har nu blivit renad, av Jesus, som Hebr. 9:23 omtalar. Den platsen är vad Bibeln kallar "himlen", närmare bestämt då tredje himlen, men kanske mer exakt en planet i tredje himlen, dvs någonstans långt bortom vårt solsystem men dock i samma universum.

Men, det tidigare omnämnda förhållandet, att änglar, genom att de äger fortplantningsförmåga, om än vilande, innebär ju då, att det måste ha funnits minst en hemvist till, där denna biologiska förmåga var i funktion, så som den ju är tänkt att vara, och som vi förstår att den fungerar, när den är igång. Dvs släkte efter släkte, från föräldrar till barn, från en avlägsen begynnelse då släktet skapades, till dess det s.a.s skördades, och de utvalda fördes upp till himlastadiet.

Men, och det är viktigt, det som skedde där, då, kan troligen inte ha varit helt identiskt med det vi upplever här. Jesu födelse här, hans liv och hans död, är något unikt, något som aldrig skett förut, och aldrig kommer att ske igen. Det som utspelar sig här, på vår jord, är avgörande för hela skapelsen, både det som finns kvar av denna tidigare vi nämnt om, och den nuvarande, och den kommande. Den tillvaro de ägde tidigare hade någon brist, som gjorde att det himmelska kunde orenas, kunde bli hemvist för ett fall, trots all dess härlighet, skönhet och upphöjdhet.

Redan då förutsågs Kristus som ett slaktat offerlamm, redan då insåg man, att något mer behövdes, ett oerhört offer, för att rena, men också fullborda, t.o.m det himmelska. En Gudasons död.

Man kan undra så här: Om Jesus dog för mänskligheten, för att försona dess synder - vad behövdes då för att rena himlen? Vi människor har inget med fallet i himlen att göra, men Jesus tog itu med det också, genom sin död på korset. Det står att han med sitt blod renade de himmelska tingen, såväl som de jordiska. Man undrar hur människoblod kan försona himmelska synder. Nu säger ju Paulus, att Kristi blod var Guds blod, så där kan förklaringen finnas. Det finns alltså djup i försoningen, som vi knappt har en aning om. Men änglarna längtar att skåda in i det, och vi kan börja ana varför, nu. Det är inte bara för vår skull de jublar, alltså, när jordens grundvalar läggs. Deras himmel, som också skall bli vår himmel, behöver renas, behöver återfå sitt absoluta härlighetstillstånd, och dessutom bli fullkomnad, så att ett liknande fall aldrig kan ske igen. Så inte att undra på att det finns ett intresse, från dessa Guds tjänare och sändebud, för vad som tilldrar sig här. Och de är ju också djupt involverade i det, från dess början till dess slut.
_______

 

 

ÄNGLARNAS KONUNG

Nu kan vi komma till saken. Om det alltså fanns ett himmelskt Eden, ett kerubiskt Eden som det också brukar kallas, en änglarnas hemvist - fanns då också Herrens Ängel där? Ja, jag hävdar att han gjorde det. Vi läser nämligen om en viss kerub, som bodde i detta Eden, vars uppgift var att skugga en tron som fanns där, i ett stort tempelkomplex. "Du vittskuggande kerub", tilltalas han i Hesekiels profetiska tal (Hes. 28:11-19). Vem skuggade han då? Gud Fader? Knappast, Gud som ande behöver ingen skuggning. Den som satt på tronen där hade en viss begränsning, förstår vi. Dessa himmelska ting var inte bara påhitt, tomma spektakel. Fanns det en kerub som med sina vingar utbredda skuggade en tron (säkerligen tillsammans med en eller tre andra keruber, som annorstädes i Skriften), så satt det givetvis någon på tronen som behövde skuggas. Om avskärmningen skedde för deras skull som stod framför tronen, eller för hans skull som satt på den, kan man undra över, men att där fanns begränsningar behöver man inte fundera över. Och utifrån det kan vi ganska säkert konstatera att den som satt på tronen var Herren i hans änglaskepnad, Jesus, i sin föruttillvaro.

Hade nu de änglar som bodde där kommit dit genom ett förhärligande, från en annan plats, i ett lägre tillstånd - hur blir det då med deras Herre? Återigen, var hans änglagestalt bara påklädd, en förklädnad, eller var den likadan som deras, dvs biologisk med vilande biologiska funktioner? Det vore väl konstigt om den inte vore av samma slag, då den befinner sig på samma ställe som de andra och uppenbarligen deltar i deras förehavanden, som deras Herre och konung. Annars vore ju också det en charad.

Men, och detta blir nästan outhärdligt, då måste vi också komma till konklusionen, att denna Herrens Ängel också delat deras tidigare tillvaro, före deras förhärligande, på den plats där deras förmågor var i funktion, släkte efter släkte.

Men där någonstans måste vi också sluta, och inse att Herrens Ängel inte kan ha varit delaktig i en lång rad släkten, utan att han, om tanken än synes främmande för oss, måste ha inkarnerats, i detta proto-människosläkte, dessa som nu är änglar.

Jag är inte direkt glad åt att behöva komma till de här slutsatserna, men det verkar inte gå att komma någon annanstans, och jag vill inte komma någon annanstans heller. Är det sant så är det. Är detta vad Bibeln lär oss, så får vi tro det. Och hävda det, annars lär vi ut något som är fel, och det leder bara ännu mera fel, i förlängningen.

Himlen är alltså något annat än vad vi fått höra genom den religiösa traditionen.
_______

 

 

SKAPELSEN SEDD UR ÄNGLAPERSPEKTIV

Nu vill jag komma till en annan tanke, som jag upplevt som en påträngande insikt, som jag dock gjort motstånd mot. Tanken att dessa änglar är mer involverade i jordeskapelsen, än vad vi har insett. Tanken att de är drivande, vad gäller det som utspelar sig, här på jorden, med vår frälsning och Kristi kommande, hans människoblivande, hans korsdöd, hans uppståndelse, och hans tillkommelse och det tusenåriga riket och den kommande nya jorden och nya himlen.

Dvs, vi ser på det hela mer ifrån Guds perspektiv, medan de själva, måhända, mera ser det utifrån deras eget perspektiv. På samma sätt som när vi ser ifrån vårt perspektiv ifråga om vårt tjänande i Guds verk. Dvs det är Gud som frälser, helar, och befriar. Men det är vi som utför det. Det Gud gör, gör han inte utan redskap. Och överfört då, till änglarnas situation: Det var Gud som skapade jorden, men han gjorde det inte själv, utan genom sina redskap. Han talade, och det vart, och hans Ande gav kraften, men Bibeln säger likväl, att det var genom Herrens Ängel himlen utbreddes och jordens grund lades. Så vem är den "Herren Gud", som vandrade i lustgården tillsammans med Adam och Eva? Gud Fader, den Osynlige, som ingen människa kan se och leva, som är Allmakten och som bor i ett ljus dit ingen människa kan komma? Uppenbarligen inte. I så fall skulle ju Skriften motsäga sig själv. Det var Herrens Ängel som var i lustgården, och som dessförinnan hade skapat och gestaltat vår värld under de sex skapelsedagarna. Och han hade, vet vi, Guds söner med sig där. Som delaktig i deras tillvaro, som deras Herre och hövitsman, inser vi då också att hans del i skapelseakten när det gäller vår jord, var i egenskap av ängel, och inte som Gud. För som Gud hade han inte behövt använda sina fingrar för att utbreda himlen. Du kan tycka att det bara sägs så som en liknelse, men uttrycket återkommer flera gånger, och vi vet vilken makt det finns i händer, när Guds Ande är utgjuten, så tanken borde inte vara så främmande.

Och dessutom, så var ju detta en angelisk angelägenhet. Det var bland änglarna det tidiga fallet hade skett, och det var deras hemvist som därigenom hade blivit orenad, och de var givetvis angelägna om att få till stånd en rening, få till en försoning, en förnyelse, och en återställning av det tidigare paradistillståndet, i deras kerubiska Eden. Så när Skriften säger att Kristi slaktoffer var förutsett före världens begynnelse, så kan det ju mycket väl betyda att det var bland dessa änglar, som man förutsåg detta, och förutskickade det också. Vi vet att änglarna har ett råd, de sammanträder alltså och har överläggningar om olika ting som rör Guds verk (Dan. 4:14). Det visar att deras roll i hans tjänande är till en viss del självständig. De flyger alltså inte till tronen hela tiden och får sina uppdrag, utan kan handla utifrån sina egna överläggningar och t.ex besluta om hur kungar på jorden skall ha det, och inte ha det, som i fallet med Nebukadnessar. Men det är ändå Gud som gör detta, sett utifrån hans perspektiv. Det är genom hans Ande änglarna rådslår, beslutar och agerar.

Vad jag menar är alltså att Guds änglar, utifrån sitt perspektiv, handlar, på sätt och vis, som vi människor gör när vi är i Guds tjänst. Dvs ibland tror vi att vi agerar utifrån egna tankar, medan vi i själva verket drivs av Gud. Vi springer inte alltid till bönerummet och inhämtar våra order, eller idéer, utan våra gåvor och förmågor är verksamma i och genom oss, där vi är. Och på samma sätt skulle det då vara för änglarna, fastän på ett mycket högre och effektivare plan. Men dock, med ett stort mått av självständighet.

Så änglarna kan mycket väl tycka, och ha intrycket av, att det var de som skapade jorden, och manade fram mänskligheten, tillsammans med Änglarnas Herre. De gjorde det i Guds kraft, på hans initiativ, med hans myndighet, men inte som tomma robotar, utan, så att säga, med sina egna händer, och impulserna kom till dem inifrån deras eget inre, som visioner. Vi får ju komma ihåg att de är samma slags varelser som oss, både de och oss kallar skriften Guds söner, och Guds tanke med sina söner, är knappast att de skall vara viljelösa robotar, utan de skall själva bära hans egenskaper, vara bemyndigade att göra hans verk, genom sig själva, och inte bara utifrån givet. NT kallar oss Kristi kommande medregenter, och om vi skall bli det, så är det troligt att änglarna är det, nu.
_______

 

 

HIMMELSK BIOLOGI

Åter då till den himmelska biologin. Vad är Guds himmel? Tillhörde inte vår jord Guds himmel före fallet? Jo, den hade ett paradis, och Gud vandrade här tillsammans med människorna. Och före fallet var biologin igång här på jorden, i det perfekta tillståndet. Och tiden rullade på, i den värld som då, i det tillståndet, var evig. Evigheten är alltså inte ett tidlöst tillstånd, och inte heller ett rumslöst tillstånd. Det är inte till Nirvana vi skall, Guds himmel är inget formlöst, dimmigt drömland. Utan en tillvaro där jordar och planeter och stjärnor befinner sig i harmoni, där ingen död finns men dock tider, och säsonger, och eoner. Och biologiska kretslopp. Himlen, förstår vi, är, när den är fri från syndafall, en skapelse med två förenade tillstånd, jordiskt och himmelskt. En adamitisk tillvaro, och en kerubisk. Ty så var ju skapelsen ordnad ifrån början. Himmel, och jord, i full harmoni, fysiskt och andligt, första och andra etagen, åkerfält och loft.

Den här idén, detta koncept, för skapelse, skulle ju därmed vara applicerbart på fler ställen, än bara här. Och det finns fler ställen. Många fler.

Det biologiska är alltså inte något som bara hör fallna världar till. Det ingår i det himmelska, i Guds stora skaparplan. Det ingår inte i det angeliska tillståndet, men det föregår det, är en förutsättning för det. Som sådd och skörd. "Här sås en jordisk kropp, där uppstår en himmelsk kropp."

Guds verk är stort, och mångfacetterat. Stjärnorna på himlen glimmar, och berättar om hans stora plan. De är inte bara paljetter på en tom duk, Gud strödde inte ut dem som glitter enbart för våra ögon.

"Himlarna förtäljer hans ära." Kan du höra det?
_______

 

Klicka för att se en detalj av nebulosan i närbild

Trifidnebulosan i Sagittarius (Skyttens) stjärnbild. Här skapas enligt astronomerna nya stjärnor. Vem skapar dem?
(Klicka på bilden för att se en detalj av nebulosan i närbild.)

 

 

KORT SUMMERING:

Så, för att summera: I begynnelsen skapade Gud himlarna - och allt vad i dem är. Omfattande alltså en angelisk urjord, där ett protomänniskosläkte levde, varur vissa utvaldes och blev upphämtade och införsatta i ett kerubiskt Eden. Detta blev de tillsammans med Änglarnas Herre, som i det upphöjda tillståndet blev deras ledare och konung.
...

Vi är inbegripna i en stor och omfattande plan, som går ut på att återställa allt i ursprungligt skick, dock inte helt identiskt, utan starkare, bättre, och än mera fullkomligt, för att det aldrig mer skall kunna falla, och skakas, utan vara den grundval för fortsatt skapelse, och universellt utbredande, som det är tänkt att vara, i detta stora skapelseverk, där galaxer och galaxhopar inte alls finns till av en händelse, utan ingår, som eoniska hem, beredda att hysa långt, ja evigt liv.
_______

 

 

OM ÄNGLAKROPPEN

Jag får en insikt om hur änglakroppen är konstruerad. Vi vet att vi, när vi blir smorda av Gud, med Guds Ande, får ett slags himmelsk överklädnad, osynlig men påtagligt närvarande, och ibland närapå fysiskt förnimbar. I denna smörjelse och överklädnad finns himmelsk kraft, himmelska gåvor. Den gör oss nästan till himmelska varelser, när den är särskilt verksam. Det har hänt att Guds vittnen färdats, som Hesekiel, i anden till andra platser, i denna himmelska klädnad, med den fysiska kroppen insvept däri. Det har hänt att man sett kraftiga ljussken kring kristna, liksom Skriften omtalar att man sett kring änglar.

Så vad är änglakroppen? Den är bara en ytterligare manifestation av denna himmelska smörjelse. Paulus säger det, han säger att vi skall överklädas av den himmelska kroppen och så skall vi bli odödliga. Vi skall inte avklädas den fysiska kroppen, utan den fysiska kroppen skall överklädas med den andliga himmelska kroppen. Det är detta som är förhärligandet, som sker vid uppståndelsen. Men alla kommer inte att uppstå. De som lever när detta skall ske, blir direkt överklädda, och får sina fysiska kroppar insvepta i och klädda med den himmelska, angeliska smörjelsen.

Bibeln visar att de som har dessa kroppar nu, kan visa sig här, för oss, både som fysiska skepnader, och som himmelska. De kan alltså gå över i den himmelska smörjelsen, och låta denna övertäcka sin fysiska, nu odödliga kropp, så att kroppen inte syns och bara det himmelska strålar fram.

På de bilder av keruber som fanns i de assyriska palatsen kan man se detta, man kan se hur keruberna visat sig i fysisk skepnad, samtidigt som deras himmelska överklädnad skymtar, halvgenomskinlig, bakom dem, i form av vingar. Vingarna på bilderna är inte fyllt fysiska, det är som om konstnären velat framställa dem som halvt synliga, på gränsen mellan den fysiska och andliga världen, medan kropparna framställs som fullt fysiska.

Antagligen var det så de såg ut. De var här på jorden, dessa fallna keruber, i fysisk form, men man kunde ana deras andliga skepnad, skymta deras vingar, förstå att de var himmelska varelser. Ömsom framställs de med människoansikten, ömsom med örnansikten, ömsom med människokroppar, ömsom med lejon- och tjurkroppar. Detta är troligen andliga förmågor, som inte hör till deras grunddrag. De har en gång varit fysiska varelser, Gudssöner, människolika, men med upphöjelsen har de fått en himmelsk, angelisk smörjelse, som gett dem himmelska förmågor, och det är dessa som ter sig och visar sig, när man ser dem med örnansikten och kraftfulla djurkroppar.

Men, och det är det tragiska, eller kanske hellre det ödesdigra i detta, som vi också kan lära oss av, att då dessa varelser förenade sig med dödliga, jordiska kvinnor, och blev ett kött och en ande med dem, så förlorade de sin härlighetsskepnad, och dömdes att dö som vanliga människor, när Guds dom nådde dem.

Vi är också ett himmelskt släkte, och vi kan inte förena oss med annat än det himmelska, vare sig om det är i förstadiet eller i det fullkomnade stadiet. Den som blir en kropp eller en ande med det jordiska, förlorar sin himmelska smörjelse, och döms att dö som en jordisk människa.
___

 

TILLÄGG

Hesekiel 28:14 i den engelska översättningen styrker det ovanstående:

"Thou art the anointed cherub that covereth; and I have set thee so: thou wast upon the holy mountain of God; thou hast walked up and down in the midst of the stones of fire."

En "kerub-smörjelse" sålunda?

Styrks också av att samme Lucifer, när han bränd av domselden sågs av de döda konungarna, beskrevs som en "man" och inte längre som en furste (Jes. 14:12-16).

Och även psalm 82 där Herren talar profetiskt och tveeggat, dels till människor, och dels till änglar som nedstigit i sin mänskliga gestalt: Ni är gudar, men skall dock dö som människor, säger han. Dvs de hade förlorat sin himmelska smörjelse och utrustning, och blev alltmer förenade med världen och jorden, tills dess de, efter en tid, inte längre kunde lämna jorden och det jordiska.

De dog som människor, men de hade varit änglar.
_______

 

 

SÅ SOM PÅ JORDEN, SÅ OCKSÅ I HIMLEN

Så vad var det där omvälvande som artikeln i inledningen utlovade? Tja, lade du inte märke till det, så har antagligen de förberedelser jag nämnde redan gjort sitt verk. Du har redan insett och finner det nu självklart, att den himmelska världen är en verklig värld och inte bara det dimmiga drömland som det tidigare utmålats som. Och att inga levande varelser i Guds skapelse är bortom de biologiska livsomlopp, som även råder här nere, dock, självklart, det himmelska är evigt och kan vila från omloppet.

Samt att "himlen" inte längre kan betraktas som en flygande platta där alla de livsbetingelser som finns på jorden lever i en slags konstgjord biosfär, utan också den är en verklighet av samma slag som den vi har här, dock utan den förgängelsens makt vi fått av syndafallet.

Så, som i himlen så ock på jorden - och som på jorden så ock i himlen. Gud har inte två skapelser. Det vi ser här saknar bara det ljus Gud ger i odelad gemenskap med honom. Det ljuset lyfter allt, fyller allt, illuminerar allt, och tränger ut mörkret ur själva skapelsens grundstenar, och gör det sådant det var från begynnelsen.

Snart skall vi se det, i nya ögon.
_______

 

 

 

fortsättning följer...

 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag