 |
|
|
|
|
|
|
|
|
tt änglarna,
som det antyds i Enoks Bok men sägs fullt ut i Jättarnas
Bok1, också parade sig med djur, både före
och efter syndafloden - är något att verkligen ta fasta
på och göra klart för sig, i dess vida betydelse.
För det förklarar ALLT. Vadå allt? Jo allt det
som i de gamla myterna och sagorna framstår som mänskliga
fantasier och påhitt, eller barnsliga överdrifter.
Med änglarnas beblandelse med också djurvärlden,
förutom med mänskligheten, kommer vi att inse att det
vi förut förstod som påhitt, i själva verket
kan ha varit den största verklighet.
Jag säger inte att alla de varelser som det fordom berättades om, var verkliga, men att de mycket väl har KUNNAT vara det. Änglarnas kopulation medger det. En varelse jag har haft svårt att se som annat än fantasi förut, blir med detta synsätt fullt trolig - havsfrun, som den hette förr, eller sjöjungfrun. Dvs en varelse halvt kvinna, eller om det är fråga om en havsman eller vad de då kallades, och halvt fisk eller kanske halvt säl eller sjölejon. Givetvis finns det inga sådana varelser i naturen, den av Gud skapade och medgivna. Men när Jättarnas Bok säger att änglarna faktiskt begick sina överträdelser också mot fiskar,* då förstår vi hur högst möjligt detta är.
Sedan skall jag också komma in på hur dessa i senare tid än då de var fysiska varelser ändå visat sig, men först tillbaka till den tid då de var fysiska. De nedstigna änglarna visste hur de skulle blanda sin arvsmassa med jordens djurarter. Om detta skedde genom genetisk manipulation eller genom att på något sätt anpassa sina kroppar framgår inte av skrifterna. Det enda vi vet om den saken är att när de hade ihop det med människor, så skedde det på vanligt naturligt sätt. Men eftersom de också var kunniga vetenskapsmän (de delade ju med sig av sina kunskaper till mänskligheten) så hade de troligen också kunskap om hur beblandelse kan ske på konstgjord väg. Vi kan ju lätt föreställa oss hur lockande det skulle vara, om man inte hade något samvete eller någon försyn för en främmande planets livsformer, att skapa olika hybridarter. Vilket ju mänskligheten nu börjat göra själva, än så länge i liten skala men vart tar det vägen om det får fortsätta? Så någon av änglarna tänkte att hur skulle en hybrid av mig och en stor fisk se ut? Tänk vilken kombination, att kunna simma som en fisk, använda gälar under vattnet, och ändå till överkroppen se ut som en människa/ängel och ha intelligens.
Att sådana varelser således funnits i det fysiska kan vi sluta oss till utifrån det att Guds ord ju faktiskt säger att en grupp avvikande änglar kom till jorden och överträdde de naturliga gränserna. (Om de kunde göra det, varför skulle de då låtit bli?)
Men nu till den andliga sidan av saken. De här varelserna kunde bara trivas där Guds folk inte fanns. Där Guds ord förkunnades och hans namn, och särskilt Jesu namn, nämndes och proklamerades, där drevs dessa tillbaka. Många av dem dödades, då det var fri licens på dem, från Guds sida (på den tiden), och andra kan ha dött genom Guds änglars påverkan, i form av eldblixtar från himlen (de är omtalade i förfädernas berättelser), eller andra naturkatastrofer, eller sjukdomar och pester. De här hybridvarelserna, som inte ingick i den naturliga faunan, dog alltså så småningom ut, där Guds verk och hans Ande bredde ut sig i världen.
Men - varelserna hade ju också andar. Inte nefilim-andar, för det ordet är förbehållet blandningen ängel människa. Jag vet inget direkt ord för de andar som är hybrider av ängel och djur, men dessa är också de kvar på jorden, och det är där det förunderliga med t.ex Loch Ness och Storsjöodjuret, liksom Storfot, Bigfoot, och liknande, har sin förklaring. Varför kan de aldrig fångas, varför lyckas de alltid dölja sig, och varför fortsätter observationerna av dem, under tusentals år? Ja, svaret är att det är dessa varelsernas andar som spökar. Vi tror inte på människoandar som spökar, för människans ande förs efter döden till dödsriket om hon inte är frälst. Men änglahybriderna är kvar på jorden, i alla sina former, och de är inte få.
Man inser helt plötsligt att alla de där varelserna som folk har sett, mött och sedan berättat om, mycket väl kan ha varit riktiga varelser. Skogsrån, Näcken, Vättar, Troll, Havsfrun, och även de vi hör om ifrån Grekland och omgivningen där, som Kentaurer och Minotaurer osv. Även drakar och andra reptilformer. De har alltså även som döda varelser förmåga att visa sig och till viss del, om de får tillåtelse, att interagera med denna världen. Det har som sagt att göra med hur mycket eller lite av Guds ords och Guds Andes närvaro och dess ljus som finns. De skyr det andliga ljuset, men trivs där det är andligt mörker. Ju mer mörker, desto mer verkliga kan de te sig, desto mer kan de bryta in i den fysiska tillvaron igen.
Även dessa har givetvis blivit bortmotade,
från bebodda områden, i deras värsta former.
Vissa kan ha blivit sända, bundna, till avgrunden, eller
någon del av dödsriket. Andra kan ha blivit bundna
till öknar och obebodda trakter. Bibeln antyder flera sådana
orter. Andra har anpassat sig till mänskligheten och parasiterar
på den, de som bäst så att säga passar in.
Vilket väl är de som mest liknar människor och
genom sina attribut är svårskiljbara från människor
och människors beteenden och därför svårupptäckta.
___
1. The Book of Giants
The two hundred angels choose animals, including presumably
humans, on which to perform unnatural acts.
1Q23 Frags. 1 + 6 +22 1[. . . two hundred]
2donkeys, two hundred asses, two hundr[ed . . . rams
of the] 3flock, two hundred goats, two hundred [. .
. beasts of the] 4field from every animal, and thousands
from every [bird . . .] 5[. . .] then [. . .]
The outcome of the demonic corruption was violence, perversion,
and a brood of monstrous beings (cf Gen. 6:4, and the Book
of Watchers from 1 Enoch, text 36).
4Q531 Frag. 1 1[. . .] they defiled [. .
.] 2[. . . they begot] giants and monsters [. . .]
3[. . .] they begot and, behold, a[ll the earth was
corrupted . . .]
From "The Dead Sea Scrolls, A New Translation", M. Wise, p . 291.
_______