|
|
|
|
|
är man läser
första Moseboken, så kommer man, om man läser
noggrant, efter ett tag till några oförklarade sammanhang.
- Dvs, om vi skall uppfatta hans skapelseberättelse som en
första klassens abc-bok. Om vi vill mena att allt vi behöver
veta om skapelsen finns i hans text, så kommer vi att få
svårigheter med vissa delar av innehållet. Det verkar
snarare som att 1 Mos. är småskolans andra klassens
läsebok. Eleverna har redan fått en viss kunskap om
Gud, och om skapelsen och de himmelska tingen. Mose riktar inte
sin bok till andliga analfabeter, eller totalt ovetande individer.
Han skriver till människor som lever i en kultur, där
mycket av det himmelska redan är känt, så känt
att det inte behöver förklaras, för att det då
skulle uppfattas som onödiga självklarheter och som
oförskämdheter gentemot läsarna. Vad Mose behöver
göra, är bara att klargöra var skillnaderna går
mellan hans Guds, och hans fäders Guds, uppenbarelse, och
den uppfattning om gudarna, som rådde och var väl känd
bland samtiden.
Det är antagligen därför som han aldrig förklarar varifrån änglarna kommer, deras ursprung, m.m. Det och dessutom självklarheten i hur de ter sig och beter sig, när de möter människorna på den här jorden.
Alla israeliter var väl förtrogna med sin tids och sin omgivnings gudaläror och gudakollegium. De visste, inte bara i teorin, utan genom dessas närvaro också på jorden, att det i himlen fanns en grupp varelser, som ibland steg ned på jorden, varelser som var mycket lika människorna, men också överlägsna dem, i intellekt, kraft, och förmågor. Men dock lika, och kompatibla, dvs man kunde äta och dricka med dem, kopulera med dem om man ville, brottas med dem om de ville, prata, och ha utbyte med dem, precis som med andra människor, om ock dessa hade, som sagt, överlägsna förmågor.
När vi har kommit så långt i texten, dvs till 1 Mos. 6, 18, 32 osv, och inte är blockerade till tanken av religiös bortförklaringskonst, börjar vi göra associationer, dvs vi som lever i nutid, med science fiction. Detta som vi läser om i Moseböckerna är som hämtat ur moderna science fictionberättelser. Vi läser om supermänniskor från himlen som kommer hit och koloniserar jorden, tar över den, förslavar mänskligheten, skaffar sig avkomma med kvinnor som villigt eller ovilligt ger sig åt dem, och alstrar en ras av giganter, som kommer att bli kungar och härskare och fördärvare av jorden, för många generationer framåt.
Detta leder till slutsatsen att bara kapten Pickard kan lösa detta. Det är bara den goda rymdflottans befälhavare som kan få någon ordning på saken. Och är det inte precis det vi också läser om i böckernas bok? När Josua står inför sina slag, så möter han där en befälhavare över Herrens härskaror (med moderna ord: Högste ledaren för rymdflottan), och han får instruktioner och vetskap om att han inte står ensam i kampen mot hybridraserna som härjar jorden.
Senare ser vi hur rymdarmadan bombar fiendeleden med meteorer och driver de överlevande på flykten. Vi ser också hur de manipulerar jordens axel, så att sol och måne står stilla en hel dag, på Josuas befallning.
De här tingen sker inte genom att Gud Fader sitter på sin tron i en dimensionslös himmel och pekar hit och dit. Detta sker genom Herrens Ängel, och hans medänglar, hans angeliska rymdarmada. Vi har redan, vid Sinai, fått veta om deras farkoster, tusentals och åter tusentals, som de övertäcker himlen med och orsakar naturfenomen genom.
Man måste vara väldigt blind, och välpreparerad, med religiös doktrin, av långt senare än biblisk tids ursprung, för att kunna undgå att se detta, förstå detta, och fascineras av detta. Men så är det med kristenheten. De läser det, om de läser det, utan att förstå någonting. Någon tänker möjligen på det, för en sekund, men tränger bort det, för att konsekvensen av att ta det på allvar är för ödesdiger. Man väljer att blunda, och går så miste om skatter och härligheter, som Gud ju hade gett oss, också, i sitt rika ord. Och givetvis har det haft sina konsekvenser, åt andra hållet, i stället. Den kristna tron har blivit inåtvänd, transcendent, gnostisk, där den skulle varit bokstavlig, konkret, och med verklighetsgrund, i denna världen - påtaglig, synlig, realistisk. Men, likheten med kapten Pickard och Stålmannen gör att de drar sig tillbaka, av rädsla, och djävulens strategi har, till viss del, lyckats.
Tror du djävulen är kapabel till sådana trick?
Det är ganska avancerat, men han är avancerad. Titta
på utvecklingsläran, och hur den har påverkat
världen. Men han har givetvis fler sådana rökridåer,
och science fiction är en av dem. Men han skulle aldrig fått
någon framgång med dem, om de kristna hade läst
sin skrift så som den är skriven, i stället för
att låta tradition gå före uppenbarelse.
...
ör att visa att
Djävulen indeed sysslar med just sådana där rökridåer,
kan vi påminna oss till att börja med mithraskulten.
Motståndare till kristendomen påpekar ofta att mycket
av det som skedde i Jesu liv, redan hade skett, eller omtalats
hade skett, i Mithras liv (en av de grekisk/romerska gudarna).
Jungfrufödelse, död och uppståndelse, underverk,
och mycket mera. Och så menar de då att apostlarna
bara tog de ingredienserna från denna tidigare kult och
införlivade dem i sin förkunnelse om Jesus. Men nu när
vi vet från vad jag nämnt ovan om satans strategier,
förstår vi också att detta med Mithras var något
som satan hade förberett, därför att han kände
skrifterna och visste en hel del om hur Jesu liv skulle utspela
sig. Därför gällde det att motarbeta detta i förväg,
och skapa en falsk kult som han sedan kunde använda för
att visa på den kristna trons inte alls unika slag, och
så minska den skada för hans rike som kristen tro skulle
åsamka.
Och detta var som sagt inte enda gången. Jag har inte läst någon annan nämna detta, men kejsar Augustus var ett lysande exempel på presumtiv skadebekämpning av fienden. Augustus födelse föregicks av att en stjärna visade sig på himlen. Augustus föddes utan en mans hjälp. Augustus blev en världshärskare, Augustus förutsåg framtiden, och han fick en mirakulös död (han dog utan smärta, som svar på bön till gudarna).
Så världen hade redan en frälsargestalt, sedan några årtionden, när Jesus kom. Det kan kallas skadebekämpning på furstenivå. För så gör Satan, så intelligent är han, och sådan makt har han. Och det är alltså också så han gjort med science fiction. Han har stulit en stor del av den kristna himlaläran, och gjort den till ett spektakel, som skrämmer bort kristna ifrån den verkliga, fulla himlaläran. Nej så kan vi inte säga, det liknar Startrek! Nej det blir ju rena science fiction om vi tror på änglavagnar, och planeter i himlen! Nej det kan vi inte säga!
Jaså? Då kan vi inte tala om Jesu födelse död och uppståndelse heller? För även det ingick i hans samtids världsliga kultur. Jesus var inte den enda supermannen på den tiden, likväl förkunnade de kristna om honom utan rädsla för att bli förknippade med samtidens frälsargestalter. I stället tog de så småningom död på de gestalterna, bildligt och kanske ibland även bokstavligt, och vann så sin samtid, därför att den nu lyssnade till dem utifrån en förkunskap de redan hade, given av fienden men övertagen och återförd i sin rätta miljö, genom Guds Andes överbevisning.
Det här kan vi göra i vår tid också.
_______