November Månad, i Nådens år 2012

"Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen." (Luk. 21:36)

Änglar och UFO, del 47

I. APOSTLARNAS BIBEL

II. Vad innebär "Skriften"?

EN HÄR FRÅGAN är kontro­ver­siell, och måste behandlas med stor försik­tighet, och framför allt med Herrens ledning, och även initiativ. Och nu kom det två maningar till mig att skriva om detta, och det brukar vara tecknet på att det är just från Herren. Första gången säger man liksom nej (av just försiktighetens skäl, man vill ju inte skriva i förmätenhet), men när det kommer igen så är det ju bäst att åtminstone börja, och se vart det bär hän. Och gör det det, alltså bär, och dessutom hän, så är det ju bara att fortsätta att s.a.s rida på vågen från höjden. Vi får se hur det gör här.

Fanns Bibeln, vad vi idag menar med Bibeln, på apostlarnas tid? Nej, de hade bara det gamla förbundets skrifter, s.a.s kanoniserade. Och kanske inte ens det. Dvs de hade en ganska stor samling skrifter, och i dessa ingick faktiskt fler än dem vi idag kallar Gamla Testamentet. Gränsdragningen på den tiden var inte lika snäv som idag. Så när Jesus talar om de skrifter som vittnar om honom med emmauslärjungarna - är det självklart att han bara menar GTs 39 skrifter? Eller kan han också ha menat t.ex Enoks bok? För den boken vet vi ju lästes och spreds, citerades och förkunnades bland antikens judar och bland de första kristna. Den fanns mycket troligen i Jesu eget barndomshem, hans egen bror citerade den ju som om den vore helig skrift. Även Petrus och Paulus refererar till detaljer i den, och Jesus själv närmast citerar den i Matt. 25. Så vad har vi för anledning då att exkludera den ur de skrifter han talade med emmauslärjungarna om? För Enoks bok är ju en av de skrifter som vittnar mest om honom. Den är full med härliga profetior om Människosonen och "den Utvalde".

Vi kan göra samma sak med Paulus uttalande om all skrift ingiven av Gud nyttig till undervisning, etc. "All skrift ingiven av Gud." Enligt Judas är Enoks bok ingiven av Gud eftersom han citerar den och därmed verifierar den och den profetia han lyfter fram om ändens tid ur den. Judas gör alltså just det som Paulus säger man kan göra med skrift ingiven av Gud, man använder den till undervisning, som auktoritär lärogrund, dvs i princip Så säger Herren.

Paulus själv baserar sina två brev till Tessalonikerna på Enoks boks 62 kapitel. Så när han uppmanar en av sina medarbetare att ta med sig hans skriftrullar vid nästa besök i fängelset, kan vi exkludera Enoks bok från dem? Svårligen inte, då vi ju kan konstatera, vid undersökning, att Enoks bok måste ha varit just en av de heliga skrifter Paulus läste och hämtade undervisning ur.

Nu kan vi ju bluddra till detta lite och säga att det också finns andra utombibliska (utombibliska skrifter ur vårt perspektiv alltså) skrifter som Paulus också antingen citerar eller refererar till, och att Enoks bok därför inte behöver uppfattas som auktoritär. Vad man citerar kan vara delar eller detaljer godkända av Anden medan andra delar ur sådant material inte har bekräftelse på samma sätt. Jo, visst kunde det vara så, men i Enoks boks fall är mängden citat och referenser så stor, att den kan mäta sig med vilken annan GT-skrift som helst, och i några fall t.o.m överträffar dem.

Den hade alltså en ställning bland de första kristna, liksom den haft bland judarna dessförinnan, som en helig och auktoritär bok, en bok man såg på som tillförlitlig, som man lät sig influeras av, undervisas av, upplysas av, rättas av. Dvs precis som med de andra heliga skrifter man hade ibland sig. (Till skillnad från de apokryfiska skrifterna alltså. De ges mindre dignitet i NT. Om någon alls.)

Vi måste också förstå att på den tiden hade man inte Gts 39 skrifter inbundna i en volym, utan varje bok avskrevs och spreds var för sig. Så när Paulus fick sina skriftrullar levererade till fängelset, så fick han troligen en stor bunt med (lösa) pergamentrullar.

Den judiska kanon, dvs avgränsningen av Gts 39 skrifter, skedde inte förrän någon gång i slutet av det första århundradet, dvs efter den apostoliska tiden. Så vilka skrifter som räknades som heliga före det är inte helt klart. Det finns ett uttryck, "det gamla förbundets skrifter", som tycks påvisa att man hade en viss samling skrifter s.a.s hopbuntade (åtminstone mentalt). Dessa är väl samma som avses med Lagen och Profeterna, ett uttryck Jesus använde. Men hörde t.ex Jobs bok till dessa? Strikt sett hör den inte till vare sig lagen eller profeterna eller det gamla förbundets skrifter. Den tros vara äldre än moseböckerna.4 Någon har visat att Jobs bok och Enoks bok har vissa likheter, som alltså skulle tyda på att de är hämtade från en äldre tidsepok, än den i vilken Mose levde. Mose skrev om de äldsta händelserna i mänsklighetens historia, men han skrev ner detta, eller snarare tog in det i sin version, senare än när Jobs bok skrevs, och även senare än när t.ex de babyloniska motsvarande skildringarna skrevs. Detta sagt inte som om de skulle vara mer tillförlitliga därför. Ålder behöver inte betyda mera sanna eller tillförlitliga, det primära är källan och troheten gentemot den. Det Mose tog med hämtat från äldre skrifter gjorde han med Guds Andes ledning. (Vissa har menat att allt han skrev var dikterat profetiskt av Gud, men det verkar inte helt troligt. Det är mera troligt att han hade tillgång till sina förfäders och sitt folks medtagna urkunder och släktberättelser och ur dessa tog fram vad Guds Ande ville ha med i redigeringen, och vad som sedan blev till Genesis, första Moseboken.)

Hur som helst, det vi kallar Bibel var inte alls så självklart från början eller ens under apostlatiden.

Vad som skedde sedan var att först så kanoniserade judarna sin Bibel, det vi kallar GT, och det skedde som sagt någon gång i slutet av första seklet. År 90 säger vissa, men detta är inte fastslaget. I alla fall visar det sig under början på nästa sekel att man räknar med just dessa 391 skrifter som vi har i GT idag. Men då måste vi komma ihåg vad som skett med och hos det judiska folket före det. Jesus hade kommit, och blivit förkastad av dem. De hade drivit ut apostlarna och tagit död på inte bara Jesus utan många många av apostlatidens kristna. Dvs vissa av judarna hade gjort detta. Många av dem hade också blivit kristna, eller skall vi säga frälsta, och kommit till tro på sin Messias, Jesus. Så fiendskapen mot Jesus var inte något specifikt judiskt, utan snarare något specifikt religiöst, precis som det är idag. Etablerad religion var det som korsfäste Jesus och drev ut hans profeter och apostlar, oavsett vem det var.

Men det här hade givetvis skapat sår i det samhälle och den religiösa gemenskap där sakerna ägt rum. Så hur kan vi veta att den judiska kanonbildningen inte var påverkad av detta? Det finns faktiskt tecken på att de olika versioner de hade att tillgå när de satte ihop sin "standardtext" var sådana grundtextversioner som fördunklade de annars tydliga referenserna till Jesus i de texterna. Det kan man se bl.a utifrån Septuaginta, som är äldre än den judiska masoretiska texten av GT. I Septuagintan är messiasprofetiorna mycket mer igenkännbara i Jesus, även om detta inte är konstant genom hela texten.

Och nu till pudelns kärna - hur kan vi veta att de kristusfientliga religiösa ledarna som satte ihop den judiska kanon inte var fientliga också mot Enoks bok, därför att den så tydligt pekade på Jesus som Människosonen?2 Och som faktiskt användes flitigt som ett evangelisationsredskap på den tiden, och vann många av judarna för den kristna tron? Det finns inget i Enoks bok som strider mot något i GT. Bland de s.k apokryfiska böckerna är Enoks bok unik, och bör därför inte räknas bland dem. Den är helt enkelt ingen apokryfisk bok, men anses så av vissa, andra kallar den pseudepigrafisk, vilket är en lögn då Judas motbevisar det. Enligt Judas är boken skriven av Enok. Och kom nu inte och påstå att han kanske bara avsåg just den versen som autentisk och resten av boken som falsk eller av mindre värde. Jag nämnde ju ovan att i stort sett alla NTs författare har hämtat innehåll ur den (och detta är jag långt långt ifrån ensam om att säga, det är faktiskt ett etablerat faktum bland de som studerat den och förnekas bara av sådana som är okunniga om detta).

Det är inte heller så att Judas citerade en "verbal tradition". Boken fanns i minst 10 (vissa hävdar 253) exemplar bland Dödahavsrullarna, på en plats alltså mindre än två mil från Jerusalem, UNDER SAMMA TID SOM JESUS OCH APOSTLARNA LEVDE. Den fanns på arameiska, hebreiska och grekiska, och var skriven på både pergament och papyrus. Vilket innebär att det inte bara var qumrankommuniteten som hade denna skrift, utan den var spridd i hela den tidens läskunniga kultur. Vilket också framkommer därav att den före apostlatiden citerades i judiska skrifter och omnämndes som en bok, och likaså citerades och omnämndes som en bok av de efterapostoliska kristna. Det går alltså inte att förneka att Enoks bok fanns väl tillgänglig för och bland de första kristna, dvs också för aposteln Judas. (För övrigt är det inte bara versen Judas citerar, utan hela hans brev är influerat av Enoks boks angelologi och kosmologi. [Någon annan känd källa till det han skriver om där finns inte, förutom i Enoks bok. Flera förapostoliska författare skrev om samma saker, och de nämnde just om att de läst det i Enoks bok.])

Så, återigen till pudeln - hur vet vi att Enoks bok, så som den uppfattades efter den apostoliska tiden eller i slutet av den tiden, inte bland de kristusfientliga religiösa ledarna sågs som något man helst ville tysta ned? Ur kristen synvinkel förstår vi ju att rabbiner och andra ledare vid den tiden inte hade någon vidare kontakt med Gud, milt sagt. Härligheten hade lämnat det judiska templet år 70 enligt utsagor medtagna i Josefus böcker, men kanske troligen redan tidigare än så, som vid övergången till den nytestamentliga församlingen och den första pingstdagen. Från det datumet har alltså det gammaltestamentliga präst- och profetämbetet upphört och överförts till den apostoliska församlingen. Och den var judisk till att börja med, så detta handlar inte om någon ersättning, utan om en fortsättning, men i ny gestalt.

Och har de gamla ämbetenas innehavare övergivits, så kan de ju knappast ha varit ledda av Guds Ande när de satte ihop sin kanon - eller? Eller skall vi tro att Guds försyn ändå var med dem och såg till att det blev rätt? Vilken bibelsyn skall vi ha egentligen? Finns allt Guds ord i den masoretiska texten, eller kan det också återfinnas i t.ex andra versioner av GTs skrifter i Dödahavsrullarna? Vet du om att man i moderna biblar hämtar just vissa detaljer ur Dödahavsrullarna? Det finns också, som sagt, saker som visar att Septuagintan ibland kan innehålla bättre och mer originaltrogna passager än den masoretiska, rabbinska texten. Dessutom, den äldsta bevarade masoretiska skriften är från 900-talet efter Kristus, medan den äldsta bevarade Septuagintan är mycket äldre (Septuagintan är en antik grekisk översättning av en hebreisk bibeltext). Och Dödahavsrullarna visar att det vid den tiden, dvs något före och under apostlatiden fanns flera olika varianter av GTs text.


Septuaginta, Psalm 1

Nu är ju det här som sagt ett minerat område, för många villfarande rörelser har hävdat att just de skrifter de hittat hört till Bibeln från början, som t.ex det gnostiska Thomasevangeliet och allsköns andra påhitt. Så detta är inget man bara kan ge sig på efter eget huvud, utan här måste man vara ledd av Gud och bara tala och skriva på hans Andes initiativ. Och här har det strömmat på en stund nu, så jag tror mig våga fortsätta något.

Vart vill jag komma? Skall Enoks bok utifrån allt ovan skrivet räknas bland de bibliska böckerna? Nej, den tanken har jag inte, och har jag inget vittnesbörd på. Men vad säger att GT och NT är all skrift ingiven av Gud? GT är gamla förbundets skrifter, NT är nya förbundets skrifter. Enoks bok är äldre än så, den är egentligen ingen förbundsskrift alls, utan dels en personlig biografi, dels en apokalyps, och den är skriven mer än 1000 år före Mose tid. (Menar vi att Gud var tyst under den tiden, att han inte gav någon uppdraget att skriva, som han gjort i alla andra, senare tider?)

Jag menar alltså att Enoks bok är en "annan" Bibel, den gamla världens bibel, eller samling av böcker, för det är en samling skrifter egentligen, sammansatta troligen av Noa och sedan överlämnade i Sems släktled.

Vad är det som säger att GTs och NTs skrifter skulle vara de enda skrifter som Gud har inspirerat? Men nu är du inne på sådana farovägar som Mormons bok och Martinus testamente och så vidare, säger någon. Jo, jag känner till de böckerna och de villospåren. Och är medveten om de riskerna. Likväl, som ovan konstaterats, den nytestamentliga församlingen var djupt influerad av Enoks bok. Såpass mycket, att man mycket väl skulle kunna kallat dem för en enokiansk gren av judendomen. De kristna judarna var alltså de där som läste och spred Enoks bok, bl.a, medan de övriga judarna övergav just den boken bland sina heliga skrifter och utvecklade en s.a.s enokfri judendom. Och så pågick det i flera hundra år efter Jesu tid. Inte förrän fram på Augustinus tid, i början av 400-talet, kan man säga att de kristna "hunnit ifatt" judarna i det avseendet och började anta samma synsätt som dem. Under hela den tiden, fram till dess, kan vi bland de efterapostoliska kristnas skrifter, och de är många, se hur otroligt central Enoks bok var bland dem och hur den lagt grunden till deras kosmologi, änglalära, demonlära, och eskatologi och som sagt, messianologi eller kristologi. Så att säga att kristendomen i sin ursprungliga form var en enokiansk eller enokianskt präglad gren av judendomen, är inte alls fel eller överdrivet eller ogrundat.

Man kan också gå in på hur den måste ha förberett och lagt den profetiska grunden och messiasförväntan och förmågan att känna igen Messias när han kom, bland den förapostoliska tidens judar, de som senare blev Jesu efterföljare. Om du har svårt att tro mig om allt detta, så gå ut på nätet och leta upp de för- och efterapostoliska judiska och kristna skrifterna, och sök på Enok, Guds söner, änglar, m.m. bland dem, och du kommer att finna samma sak som jag funnit och som andra funnit. Som sagt, det är bara om man är okunnig om dessa sakerna som man kan hävda annat eller ha en annan syn på Enoks bok. Detta erkänns också av många av nutidens judar, även av sådana som inte är kristna. Det är nämligen väldigt tydligt, när man ser det ur ett större historiskt perspektiv.

I min bokhylla kan jag alltså, på fullt allvar, placera Enoks bok bredvid, och till vänster om, Bibeln. Jag kan inte se det på annat sätt, skulle jag förneka detta skulle jag förneka det jag vet, det jag läst, det Guds Ande vittnar, det mitt kristna och frälsta sinne av hjärtat tror på. Enoks bok är en helig och profetisk bok, en bok ingiven av Gud nyttig till undervisning, en bok man kan lita på, låta sig formas av, upplysas av, välsignas av, för det gör den, den välsignar en, precis som Enok skriver i dess inledning, och framför allt - den FÖRBEREDER också oss, som den förberedde apostlagenerationen, inte på samma sätt men med samma vikt, för vi står liksom dem inför avslutningen av en tid och början på en ny tid, och denna bok har genom tidsåldrarna haft just den egenskapen, att den förberett Guds folk för förestående omvälvande händelser.

Som jag skrev, utan Enoks bok hade apostlagenerationen kanske inte lika lätt kunnat känna igen Jesus som Messias när han kom första gången. På samma sätt tror jag att de som skall möta honom när han kommer för andra gången, till jorden alltså - inte kommer att så enkelt kunna känna igen honom om de inte först läst Enoks bok och förstått de profetiska sammanhangen däri. Det kommer ju nämligen "två" Messias i sista tiden, och här ligger två kosmiska änglaskaror i beredskap och kämpar och strider om hur de å ena sidan skall upplysa oss och andra fördunkla oss, och vi är där emellan och har att förstå och urskilja alla de influenser, vi medvetet och omedvetet utsätts för. Vi har att förstå hur mycket av religiös tradition vi fortfarande, trots reformation och väckelse efter väckelse bär på, så att vi inte väntar på fel Messias. För när han kom första gången kom han ju på ett sätt som inte motsvarade den tidens religiösa tradition. Därför väckte han anstöt. Det var bara vissa som kunde se att han var han.

Så tänk om Jesus kommer på ett UFO? Visst, så gjorde han ju när han kom till Hesekiel, och när han kom till Sinai. Och när han for hem. Men är du präglad av religiös tradition och inte har läst och förstått Enoks bok, så kommer du troligen att uppfatta en Jesus som kliver ut ur ett UFO som en fiendens ängel och hellre gå till den andre, han som alla andra hyllar som den sanne Messias. Men tänk om han också kommer ur ett UFO? Hur förvirrat kan det bli?

Nu är det inte säkert vi alls skall behöva möta båda dessa och välja mellan dem. Den situationen gäller en viss skara, främst judar bland vedermödans heliga. Men då kan detta vara skrivet för dem, och särskilt vet vi ju att Enoks bok är skriven för dem, i det sista släktet, som skall uppleva den vedermödan. För så säger Enok, också i dess inledning. Och då är denna artikel ämnad som en förberedelse för dem, och för oss att föra detta vidare, så att det finns där, utlagt i den andiga etern, så att säga, när den tiden kommer. För så fungerar det levande Guds ord, det vi talar, när vi talar det eller skriver det. Det går ut i den andliga etern och blir så att säga en del av den och kan sedan tas emot. Lite som med den hundrade apan om du känner till den tanken. När den hundrade apan lärt sig en innovation, kommer sedan hela apsläktet att ta till sig det. Dessförinnan motstod det det, men därefter bröts någon andlig vall och hela arten antog det nya beteendet. Det vi lägger ut på nätet, som är av Gud och har profetisk substans och innebörd, när Gud vill det, kommer att bli etablerad sanning, när Gud vill det och står bakom det, på just det sättet.

Så se nu till att bli den där hundrade apan, om uttrycket ursäktas, och sprid det Gud ger dig, om du upplevt att han gett dig något här. Det har ju i så fall en mening och går inte ut fåfängt, utan för att det behövs, det är av vikt och nödvändighet, frälsande, räddande, bevarande, förberedande, vikt och nödvändighet, till vem det än må vara och vara riktat.
___

 

Del 2

VAD INNEBÄR "SKRIFTEN"?

Tillägg: Apostlarna använde och hade alltså inte begreppet bibel. Däremot sade de "skriften", på grekiska graphe. Men menade de detsamma som vi gör när vi läser det uttrycket, dvs vi har det som synonymt med Bibeln? Nej det kan de ju knappast ha gjort eftersom judarnas kanon inte fanns då. Så graphe måste avse något annat än en bestämd samling av 39 heliga skrifter. Skriften måste vara något som kan uppkomma när som helst och var som helst, dvs något pågående, kommet från Gud, antingen i det förflutna, eller i nuet, som när Petrus refererar till Paulus skrifter "och de övriga skrifterna". Med övriga skrifter menar han de äldre uppenbarelserna, som nedskrivits, och till de nutida, för honom, räknade han det som bl.a Paulus skrev. Så begreppet skriften, graphe, avsåg mer det levande Guds ord, som på hans befallning eller inspiration nedtecknats, och som de uppenbarligen upplevde sig ha mitt ibland dem, under Andens kraftiga flöde.

Vad jag menar här är att "Skriften" för dem var något som inte var avslutat, utan kunde komma, på nytt, alltså något pågående. Men är inte sådan skrift, för oss, idag, något avslutat? Det tillkommer ju inte nya delar av Bibeln längre? Nej, men för apostlarnas del så visste de inte det, de visste inte att den uppenbarelse de levde under skulle, en dag, vara fullbordad, och att inga fler skrifter av den typen skulle ges. De visste alltså inte att "Skriften" var ett avgränsat ting, så deras uppfattning måste ha varit vidare. De kan kort sagt inte ha menat detsamma som vi gör, när vi talar om Skriften.

Än mer: Alltså, skriften var för dem inte något spikat, avgränsat, (och slutet, som är det begrepp teologerna använder). Helig skrift, för apostlarna, kunde uppkomma när som helst, då Gud ville det. Petrus erkänner Paulus brev som Skrift, likvärdig med de gamla profeternas och t.o.m Mose skrifter. På något sätt säger det ju sig självt då, att, även om vi därmed inte får missförstå detta, de höll Skriften mindre "helig" än vad vi gör. Dvs för dem var, som sagt, skriften något alla hade tillgängligt, alla kunde bli redskap åt Skriften, den var inte förbehållen en antik grupp heliga män. Dvs för dem var skriften ungefär av samma status som våra andliga skrifter är, varur det sedan utkristalliserades en grupp skrifter som man upplevde var särskilt heliga, skrifter som hade Andens vittnesbörd och innehåll på ett unikt sätt gentemot övriga. Men gränsdragningen var inte alltid så klar, vilket ju bevisas av att ända in på 3-400-talen så varierade kanon, och skrifter som Petrus och Judas och Johannes brev och Uppenbarelseboken ännu inte var avgjort "kanoniska", liksom att skrifter som Enoks bok, Baruks bok m.fl ännu inte ansågs "okanoniska".

Så hur kan vi säga att t.ex Enoks bok inte var kanonisk, då någon slutlig kanon ännu inte var bildad? Hur kan man säga att apostlarna undantog den eller någon annan sådan bok från de skrifter de räknade som heliga? Det kan man inte. Avgränsningen existerade inte. Det var inte för dem antingen eller enligt en förteckning, utan de tog in vad Anden gav dem, ur alla de skrifter de hade tillgång till. De åkte alltså inte "snålskjuts" på någon annans äkta eller hävdade bedömning av vad som var helig skrift, utan hade själva att göra denna bedömning, under Andens ledning.

För övrigt: Som jag nämnt ovan, innehållet i Enoks bok var i hela den första kristenheten, liksom dessförinnan hos judarna, mottaget och antaget som gudomlig och historisk sanning. Den måste alltså ha haft status som helig, profetisk, och gudomligt ingiven, och detta inkluderar apostlagenerationen också. Avtrycket den gjorde i dessas skrifter, och i de efterföljandes skrifter under 300 år, visar hur man mottog och uppfattade den. Innehållet förkunnades, fördes vidare, citerades, man baserade lärouppfattningar på den, man använde den i argumentation mot hedniska uppfattningar och författare - kort sagt man använde den som man använde övriga bibliska böcker. Såvitt jag vet har ingen av de apokryfiska böckerna haft en jämförbar ställning, ett jämförbart inflytande. Det förekommer ett och annat citat från dem också, och en och annan influens, men som sagt, så långt jag vet, inget som kan jämföras. Användningen av Enoks bok kan bara jämföras med hur de använde de bibliska böckerna - och därmed har (ju) Guds Ande gett den sitt vittnesbörd. En oinspirerad, död bok, ett människoverk, skulle aldrig ha fått den genomslagskraften under denna första, Andefyllda tid. Och på lika vis, att den sedan togs bort, i samma takt som församlingen avföll från sitt ursprung, kan bara bero på samma sak.

Men varför togs inte de övriga skrifterna bort i så fall, under den tiden? Ja, här kommer vi in på något gåtfullt. Ett svar kan vara att Enoks bok vid just den tiden var den mest kontroversiella. Augustinus uppfattning om den tyder på det. (Och då skall man veta att han inte betvivlade dess ålder, utan vad han sade var att han "inte kunde tro på att änglar kunde ha sex med kvinnor". Detta har många idag hänfört till hans bakgrund i manikeismen, där andligt och fysiskt ansågs vara varandras motsatser, och alltså änglar inte kunde ha någon fysisk gestalt eller kontakt med det fysiska eftersom det ansågs som något enbart ont.) Alltså, kristenheten vid den tid då kanon slutligt fastställdes och Enoks bok förpassades ut i periferin, eller skuggorna, var så influerad av gnosticism och manikeism, att Enoks boks innehåll, med dess tydliga vittnesbörd om de nedstigna änglarnas fysiska interaktion med mänskligheten, inte kunde accepteras längre. Man var tvungen att tysta boken, om man ville fortsätta på den väg man med Augustinus, som ansågs och ännu inom katolicismen anses som den "störste kyrkofadern", slagit in på. Man kanske kan säga att det var antingen Enok eller Augustinus, och de valde Augustinus.

Vad han skrev om Enoks bok finns bevarat i hans skrifter, och det är mycket avslöjande. Att han sedan var ett intellektuellt geni, måhända, och i sin ungdom troligen hade en äkta pånyttfödelse, kan inte skyla det otroligt köttsliga sätt han avfärdade Enoks bok på.

Men kanhända var det också så att Enoks bok, för denna tidsepok, hade fullgjort sin gudomliga uppgift, och genom Guds försyn nu skulle ligga vilande, tills nästa motsvarande epok, skulle inledas?
___

 

1 Den hebreiska Bibeln innehåller bara 24 böcker, men det beror på att de räknar vissa som vi räknar som flera som en. Innehållet är detsamma som i våra 39.
___
2 Om det argumentet är riktigt, så innehåller det i sig en antydan om att Liknelsernas bok, där dessa profetior mest förekommer, verkligen tillhörde Enoks bok och inte var ett senare, kristet tillägg, som vissa moderna forskare menar (Malik). För om så hade varit hade judarna givetvis hävdat det i sin argumentation mot Enoks bok. Då hade de enkelt kunnat avfärda dessa messiasprofetior, utan strid, men nu gjorde de inte det utan måste (i desperation) tillgripa rabbinska förbannelser, i vissa fall, för att tysta dess inflytande över den judiska gemenskapen. En så drastisk åtgärd kan givetvis bara ha ansetts nödvändig i en situation där det som förbannades hade STOR dragningskraft över de sinnen man ville kontrollera. Därför ter det sig väldigt lite trovärdigt att den delen av Enoks bok skulle vara ett nypåfund. I så fall hade den blivit sedd med åtlöje snarare.
___
3 Troligen medräknar man då den större Astronomiska bok som återfanns bland Dödahavsrullarna, och även fragmenten av Jättarnas bok. Båda dessa är böcker skrivna av eller skrivna i Enoks namn, men de finns inte med i den etiopiska versionen av Enoks bok, och hör kanske därför inte till den egentliga boken.
___
4 Jobs bok menas av vissa vara skriven runt 2150 fKr. Det är bara ca 200 år efter syndafloden, enligt den traditionella tidsangivelsen. Om det nu finns begreppslikheter mellan Jobs bok och Enoks bok, likheter som inte finns mellan Jobs bok och de andra bibliska skrifterna, så skulle väl det tyda på att Enoks bok är äldre än de skrifterna?
_______

 

 

 

 


 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag