|
|
|
|
|
U SOM ÄR HÄR
för första gången, eller som inte riktigt förstått
vad den här webbplatsen handlar om, kanske tror att det här
är något i utkanten av den kristna tron och gemenskapen.
Sanningen är att detta befinner sig precis i centrum av kristendomen.
Vilken kristendom talar vi om då? Modern, klassisk, medeltida, kyrklig, frikyrklig, sekteristisk? Nja, sekteristisk skulle väl vara närmast då eftersom vi i högsta grad skall vara avskilda för Gud. Men nej, med kristendom menar jag URkristendom, dvs den kristna tro som apostlarna levde i och med (vissa menar att urkristendom sträcker sig ända till de efterkonstantinska katolska kyrkofäderna, men där får man väl ändå dra gränsen, och ännu hellre kanske någon gång före trehundratalets början).
Urkristendom alltså räknad från apostlarnas dagar, och ganska självklart till dess att det som sedan kom att kallas kyrka hade övergivit apostlarnas undervisning, och förlorat deras upplevelser, vilket alltså började ske på sina ställen redan under andra århundradet, men kom mera allmänt, allmänneligt t.o.m, med övergången från att vara en sekt i samhället till att bli en del av den styrande makten och ett av dess redskap, som ju kristendomen, eller vad som var kvar av den, blev med Konstantin och sedan påvesystemet och så vidare, intill absurdum under medeltiden.
Att vara i centrum av kristendomen är alltså att leva i samma kosmos, samma föreställningsvärld och inte bara föreställning utan också upplevelse, som de första kristna, som apostlarna och deras lärjungar. Menar jag då att min webbplats och därmed jag, gör det, och det då till skillnad från övrig kristenhet idag? Svar JA, i alla fall, till viss del, förhoppningsvis till många delar, om ock inte alla.
MEN FÖR ATT bli mer konkret, så handlar det om att återupptäcka den kontext de första kristna levde i. Trodde de t.ex att jorden var rund? Hade de fått lära sig av en kristen tradition att änglar var kroppslösa andeväsen? Nej, de levde med föreställningen och vissa av dem också upplevelsen, att himlen var en fysisk plats och de himmelska varelserna lika fysiska som vi, dock med en andlig överklädnad - alltså inte ersättning utan överklädnad, från Gud. Med fysisk menar jag alltså inte fysisk som motsats till andlig, för sådant är gnosticism om du inte visste det - utan fysisk på ett högre plan, fysik välsignad av Gud och löst från förbannelsen, frigjord från förgängelsen, som Paulus säger, vilket alltså inte alls betyder frigjord från det fysiska som en gnostiker eller modern newagare skulle säga (eller varför inte en modern kristen som inte vet hur influerad han är av denna gnosticism).
Skulle du säga att den värld Gud skapade och de djur och människor han satte däri, var andliga eller fysiska? Både och, ja. Gud såg på sitt verk och det var gott. Alltsammans. När han vandrade i lustgården, i detta andliga tillstånd som den fysiska världen då befann sig i, så kunde Adam och Eva höra hans fotsteg, de kunde höra hans röst, och de kunde gömma sig för hans åsyn bakom buskar. Och även om Gud här är Gud sonen, Jesus i sin förexistens, så var han likväl andlig, men också fysisk alltså.
Med modern kristen världsbild skulle Gud varit osynlig,
ohörbar och närmast onåbar för Adam och Eva.
Man kan väl inte stå och prata med en ande? Man kan
väl inte höra en andes fotsteg? Jo, det kan man och
Bibeln säger det. För som sagt, idén att andligt
är kroppslöst och ickefysiskt är inte kristen,
är inte biblisk utan ett inlån från främmande
mark. Det enda som är ickefysiskt i denna världen är
de onda andarna, och där har du troligen avsändarna
till denna uppfattning, för det ger dem läge att enkelt
ta änglars plats, förege sig vara änglar.
...
ODERN KRISTENDOM
ser alltså ofta, influerad omedvetet av främmande element,
andligt som en motsats till fysiskt, dvs som något som skall
ersätta det fysiska i Guds framtid. Medan Bibeln och
urkristen tro ser det andliga som något som överkläds,
och tillförs, det fysiska, dvs det fysiska får
genom det andliga en renare form, det frigörs, inte från
köttet men från köttets förgänglighet.
Så när det fysiska således är frigjort från
förgängligheten, då är det andligt. Då
är det återställt, sådant det var från
början, innan synden förde det in under förbannelsens
makt. Dvs det fysiska är detsamma hela tiden, skillnaden
är att när det fysiska är under välsignelsen,
då är det andligt, men när det är under förbannelsen,
då är det inte andligt. Men det är samma materia,
samma material. Börjar du förstå nu vad änglar
är och vad himlen är?
Så materien i himlen består inte av något annat material än vad tingen i denna världen består av. Det finns atomer och molekyler och kemiska ämnen i himlen också, men i en renare form, ja dess renaste form så klart. Vi har redan material från denna världen överfört till himlen, om man nu får säga så om Jesus. Hans mänskliga, jordiska kropp är ju efter sin uppståndelse och sitt förhärligande i himlen, och t.o.m på Faderns högra sida. Mer andligt kan det ju inte bli. Men likväl är det mänskligt kött, sådant som vi har, bestående av atomer och molekyler och kemikalier. Det är samma kropp som åt och drack och fiskade med lärjungarna under de 40 dagarna mellan påsken och himmelsfärden.
Och det, som jag så ofta har visat, innebär att
himlen, dvs den plats där Jesus är nu, är en likadan
plats som denna, därför att en fysisk kropp måste
ha ett fysiskt rum att vara i. Och än mer - Gud gör
inga misstag. Om vår planet var god från start (mycket
god t.o.m), varför skulle det finnas en plats mer god än
den? Jorden var i ett himmelskt tillstånd från början.
Den hade ett paradis, och Gud (och änglarna) vandrade öppet
med dess två första invånare. Mer himmel än
så kan det inte bli. Så Guds himmel, där Jesus
är nu, är en planet där det inte finns någon
förbannelse. Själva formen för livsboning är
universell - en planet är ett underverk av Gudomlig ingenjörskonst
- och för att den skall vara ett paradis fordras "bara"
att den är kvar under välsignelsen, att dess invånare
inte har öppnat för förgängelsens makt, så
att död och synd kommit in där.
...
en, men, men, men,
men, men, men, men, men, men, men...
Ja, mennen kan nog bli hur många som helst för dig,
om du är invaggad i den moderna kristna "världsbilden"
och synen på det bibliska och himmelska. Sanningen är
att vi har varit mycket mer influerade av dualismen, och liknande
läroidéer, än av hebreisk och urkristen lära
och upplevelse. Men jag tror inte det behövs mer än
att du har lite av den Helige Ande, för att kunna känna
och förstå, i ditt inre, att detta som jag skriver
om här är sanningen, och verkligheten, och att detta
låter så mycket mera logiskt och trovärdigt,
och som "handen i handsken", än att gå och
tro på en mysko flumvärld gjord av en mysko flumsubstans,
långt borta men ändå nära, på "andra
sidan", i dimension 11,2.
_______