|
|
|
|
|
U SKALL jag skriva
om ufologen Paulus. För det var just vad han var, han var
en typisk kristen ufolog. Skrev han inte om fursten över
luftens härsmakt? (Ef. 2:2) Och vad kan han ha menat med
det? LUFTENS härsmakt? Han skrev inte fursten över dimmiga
dimension 13 så långt borta att ingen orkar bry sig,
utan han skrev LUFTENS härsmakt. Det talar för fysiska
uppenbarelser, för det som kan befinna sig i LUFTEN måste
vara i samma tredimensionella värld som den vi befinner oss
i. Ergo, han talar om flygande farkoster, och skulle därmed
i vår tid ha blivit sedd som en sådan där kufisk
kristen ufolog som mig t.ex. (För vi tror väl knappast
att djävulen och hans adepter orkar flaxa omkring i luften
med egna vingar i sex tusen år? Sålunda vet vi en
orsak till varför de använder farkoster, men det finns
givetvis fler.)
Sådana där ufosyner var inte ovanliga i äldre tid heller, även om vi nu nog, utom möjligen i vissa situationer, ser fler av dem. Alexander den stores armé skall t.ex ha blivit uppskrämda av en armada av flygande "sköldar". De var så verkliga att soldaterna sköt med sina pilbågar mot dem. De omnämns också i Egyptens, Indiens och många andra folks historia, liksom förstås i Bibeln. Hela tiden är det fråga om fysiska framträdanden, så verkliga att de sedan avbildats, omtalats och ihågkommits, i årtusenden.
De här härsmakterna är givetvis änglarna, och i de flesta fall fiendens änglar eftersom det är den härskaran som människan givit makt att närvara i skyarna, genom sitt syndafall. Men även Guds änglar kan tränga in där uppe, när hans folk behöver hjälp i svåra situationer. Som när "stjärnorna stridde från sina banor" mot Israels fiender på Deboras och Baraks tid (Dom. 5:20), eller varför inte när moln- och eldstoden följde Israels folk genom öknen och skrämde undan deras fiender (2 Mos. 14:19-25).
RISTNA IDAG skäms
över denna verklighet. Det liknar ufo för mycket, dvs
den moderna ufomyten. Man skruvar oroligt på sig så
fort ordet nämns eller associationen väcks. Mycket kan
man stå ut med, men inte med att bli förknippad med
ufo. Det är liksom det sista trappsteget, nej, det vill man
inte vara med om. Och därmed hjälper man alltså
människans fiende att dölja sig i molnen och fortsätta
sin verksamhet ostört.
Djävulen kan man bara tro på om han befinner sig på marken. Inte annars. Då är det ufo och då blir det tyst. Schhhh.
Kan vi kalla det feghet? Ja det är det nog. Att vara väckelsekristen (och PIK = politiskt inkorrekt) är illa nog, skall man dessutom behöva bära hundhuvud för att man "tror på ufo" (som våra motståndare skulle säga), då blir det mer än man orkar bära.
Jag menar, tänk om någon känd kristen ledare (i Sverige) skulle gå ut och säga att han tror att flygande tefat verkligen existerar. Han skulle kunna bli ruinerad och förlora sin trovärdighet totalt. Även om han skulle förklara att han menar att det är de fallna änglarna som ligger bakom, skulle bara ordet ufo genast göra honom suspekt.
Men då kan man undra varför? Varför är detta så väldigt konstigt och suspekt? Miljoner människor ser sådana saker, årligen. Men bara några få vågar stå för det. Svaret är att vår fiende givetvis inte VILL bli avslöjad med sina göromål där uppe i atmosfären, varifrån han bedriver mycket av sina skumma planer, särskilt de som skall äga rum i den sista tiden.
Och det är ju också just därifrån han härskar över människornas sinnen. Det är därifrån hans och hans änglafurstars "aura" utgår över jorden, deras andliga inflytande över vars och ens område, så att de DOMINERAR människors sinnen, så att atmosfären är FULL av vad du skall tänka, tycka, tro och inte tro (Ef. 2:2). Du behöver bara viljelöst öppna din mun och prata på, så utgår därur andefurstarnas tankar, om du inte är frälst och fylld med Guds Andes övertryck.
Det är därför det framstår som så fullständigt självklart att man inte skall tala om ufo, och om man ändå gör det, så skall man antingen skämta om gröna gubbar, eller också komma med alienmyten. Men säga som det är skall man inte. Trots att det är DET som egentligen är det självklara, och uppenbara. För oss alltså.
Dvs visar det sig något oförklarligt där uppe, som inte kan förklaras på naturlig väg, då kan vi anta att det är änglars förehavanden. Nej, de är inte bara substanslösa existenser som inget väsen gör av sig. De har kroppar, och behöver sålunda också rum att bo i, precis som alla andra kroppar. Det går inte tusen änglar på ett knappnålshuvud, som de resonerade på medeltiden. Möjligen kan tusen demoner befinna sig där, men inte änglar.
Kan vi få änglarna som bordsgäster, då måste vi också förstå att de verkligen kan äta och konsumera mat. Demoner kan inte det, de är kroppslösa andar och det är av just den orsaken de vill besätta människor. Men änglar kan äta i sina egna kroppar, och de serverar också mat ur sina himmelska förråd åt människor, som åt Elias, Jesus och tre miljoner israeliter under 40 år.
RISTENHETEN har således
blivit rånad på hela uppenbarelsen om detta himmelska,
och om dessa våra himmelska vänner och fiender, som
är så lika oss, kanhända för lika
oss för att det skall vara förståeligt. För
SÅ kan det ju inte vara. Inte? Läs Bibeln som den är
skriven, så ser du att det är just så det är.
Jamen då blir det ju science fiction av alltihopa! Jaha, so what? Skulle det vara dåligt i så fall? Och även om det vore det, so what? Bra eller dåligt, sanning är sanning, och det är väl den du älskar?
Jamen då kommer de att säga att Jesus är en rymdgubbe! Jaha, so what? Skulle det vara sämre än allt annat de säger om honom? I så fall är han den bästa rymdgubbe jag har mött. Han äger rymden!
Jamen då kommer de att reta mig på jobbet! Jaha, gör de inte det redan då? Och i så fall varför inte? Är inte det det du skall räkna med?
Jamen jag förlorar mitt anseende som förkunnare! Borde du inte ha gjort det redan då?
Så länge vi tiger om detta, och underlåter att förklara sammanhangen, kommer skammen att råda över dem som är tysta, och dunklet över dem som skulle fått höra sanningen.
AG VET att jag knappast
har övertalat någon med detta. Du ser det ändå,
vid närmare eftertanke, som omöjligt, otänkbart.
Det är som en vägg framför dig. Men tänk då
på vem som rest den väggen, och på vad det kan
kosta att undvika att vara med och riva den. Den SKALL rivas och
den kommer att rivas, men för vissa kommer det att ske på
ett sätt som de inte kommer att vara beredda på. I
en tid då fienderna själva river den, eftersom de då
fått fritt fram och inte behöver dölja sig längre.
Före dess ankommer det på oss, för ju mer vi avslöjar dessa förberedelser, desto sämre resultat kommer de att få i det kommande, och givetvis även i det närvarande. Om allt det jag skriver här är blankt för dig, så har du mycket att upptäcka. (Spännande dagar framöver.) Men förstår du vad jag menar så betyder väl det att du hör till de kallade? Och kallelser skall man svara ja på, eller? Det blir ingen rolig räkenskapsdag annars, och inte så roliga dagar här nere heller.
Isaskars barn var ett folk som "väl förstod tidstecknen"
och den tid de levde i.
Förstår vi tiden vi lever i? Eller går dess innebörd
bara blankt förbi oss?
_______