|
|
|
|
|
ch
HERRENS ord kom till mig; han sade:
Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, HERREN: Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet.
I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades.
Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig.
Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd. Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig.
Alla som kände dig bland folken häpnade över
ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid." (Hes. 28:11-19)
___
ETENSKAPEN SÖKER
NU febrilt efter främmande planeter som kan tänkas hysa
liv. I takt med att teleskopen blir bättre och bättre,
hittas allt fler stjärnor med objekt kring sig, som tycks
vara planeter. Man söker nu efter ett sådant objekt
som liknar jorden. Skulle de hitta det, så vore det givetvis
stort - men ingalunda någon överraskning för bibelläsaren
(åtminstone inte för den bibelläsare som läser
Skriften lite djupare).
I sångtexten ovan talas nämligen om två planeter som liknar jorden, två världar som hyste liv innan vår jord gjorde det. Den ena kallas Gudaberget, eller troligen bättre översatt Gudarnas berg, dvs änglarnas berg - "Har Elohiym". Om den världens tillvaro är många bibelläsare kunniga, vare sig om de tror den är rund eller bara svävar omkring som en platta någonstans långt borta. Det naturliga är väl att den är rund, då vi i Uppenbarelseboken får veta att den har floder, växtlighet, årstider m.m. Det är den vi brukar kalla för himlen, och paradiset.
Men den är inte den enda. I sången omnämns också en "jord", Eretz, dit sångens huvudperson återförpassades efter sitt syndafall. På den jorden fanns kungar, och folkslag. Dessa kände huvudpersonen, den vittskuggande keruben, sedan förut.
Huvudpersonen är alltså Lucifer, Morgonstjärnan, som han kallas i en parallelltext i Jesaja 14. Här på jorden har han gjort sig känd som Åklagaren, Satan, och Förtalaren, Djävulen. Hit begav han sig efter att ha lämnat de två världarna, och tog med sig en stor skara likasinnade änglar. Interstellära rymdfärder är alltså redan uppfunna, av dessa, och troligen ännu tidigare, av de övriga änglarna och keruberna, de som ännu besitter Gudarnas berg.
HUR KAN MAN VETA att det inte är vår
"jord" det talas om i texten? Svar, det finns några
andra bibelställen som motsäger det. Jesus själv
säger att djävulen har varit en lögnare från
begynnelsen, vilket visar att hans syndafall skedde före
människans. Vi förstår det också av skapelseberättelsen.
(Dvs: Om jorden och allt därpå var gott när Gud
skapade den, hur kunde det då finnas en ond orm där?
Svar anden i ormen kom utifrån.) Och i Job 38 får
vi veta att änglar var åskådare till jordens
grundläggning. Änglar fanns alltså före människan,
och änglar föll i synd före människan. Därav
följer, att när ovanstående syndafall på
Gudaberget skedde, så fanns varken jorden eller människan.
Och ändå läser vi där om två världar,
den ena, som sagt, en värld för upphöjda änglar,
den andra en lägre värld, där det fanns / finns
kungar, och folkslag.
Elementär bibellära alltså.
Och är det så, då kan det mycket väl tänkas att det finns fler sådana planeter, åtminstone av den "jordiska" sorten, dvs planeter där det lever människoliknande folk. Kanhända skapade Gud många "jordar" i begynnelsen, var och en med möjlighet för dess invånare att bli upphöjda till Gudaberget och till änglastatus. Eller så är vi bland de allra första, och alla de andra världarna väntar på oss, att vi skall inta dem och medverka till deras livsprocess. Vi har då gått igenom några lärdomar här, först, i dessa första världar.
Bostadsområdet där ute är stort, förstår vi, och fullt av människoboningar och änglaboningar. En byggmästare reser inte 100 hus för två familjer att bo i, om han inte tänkt sig att familjerna skall föröka sig och flytta vidare till de andra 98 husen.
Att den jordiska människan har förmågan att se ut i denna yttre rymd, och där upptäcka att det finns flera jordar, måste vara något som tillhör hennes medfödda gåvor. Redan att se stjärnorna ger ledtrådar, som människor för tusentals år sedan följde, och förstod, om än bara delvis.
Men människan befinner sig också i en prekär situation. Hon kan se världarna, men också inse att hon aldrig kommer att kunna ta sig dit. Hon synes bunden till sin egen värld, då avstånden är för stora, och t.o.m ljuset ter sig långsamt i sin färd mellan stjärnorna.
Men, hav tröst, människa. Har vi inte haft besök
här, och har det fortfarande, av många skilda himlaresenärer?
Det finns mer i himlarna än bara jordisk materia. Där
finns ett högre tillstånd, som medger resor mellan
världarna. Där finns farkoster, som inte är begränsade
av de lagar som nu råder här. Och det finns en väg
dit, till det tillståndet. Den vägen heter inte vetenskap
och forskning, ej heller folkbildning. Den heter kristen tro.
Den heter JESUS.
___
NTRESSANT ÄR,
att idén om att vår jord skulle vara ensam i sitt
slag, till stor del härstammar ifrån Platon och Aristoteles
- två grekiska filosofer som influerade det senare katolska
tänkandet, vilket i sin tur fortfarande delvis påverkar
även den protestantiska kosmologin.
"Plato and Aristotle" (till skillnad mot andra grekiska filosofer) ... "argued that the Earth is unique and that there can be no other systems of worlds. This stance neatly dovetailed with later Christian ideas and pluralism was effectively suppressed for a millennium..." (Fr. En. Wiki.)
Kosmisk pluralism är en idé som idag förfäktas av vissa filosofer och forskare, medan andra forskare fortfarande vidhåller idén om jorden som unik eller åtminstone väldigt sällsynt, i kosmos.
Utifrån biblisk synvinkel bör, grundat på det tidigare resonemanget här, kosmisk pluralism hävdas, dock med förbehållet att vår jord ÄR unik, i sitt slag, pga att det var här som lösningen på både vårt och andras problem, utfördes.
Pluralism därför att vi läser om inte bara en Morgonstjärna, utan om flera. Som åskådare, och därmed intressenter, i vår världs och vår arts tillkomst.
EN MAN SOM TRODDE PÅ MÅNGA VÄRLDAR i kosmos, var Giordano Bruno, i Italien. Han blev bränd på bål. Är det då konstigt om den idén inte blivit så särskilt omhuldad? Och då den inte innebär någon direkt bärande frälsningssanning, har den ej heller varit föremål för protestantismens återupplivning av det katolska kyrkan dödat och begravt. Dessutom var Bruno i övrigt inte så intressant ur protestantisk synvinkel. Men dock - varför dölja detta? Kanske för att det skulle, så småningom, ha avslöjat vår fiendes ursprung, och hans planer här. (Bruno var dock långt ifrån ensam. Efter Kopernicus flödade dessa idéer en tid.)
Vi kan också, med utgångspunkt ifrån att stjärnevärlden befinner sig i uppenbart sönderfall, inse att det bland världarna därute, där de eventuellt är befolkade, måste finnas ett stort intresse för en universell lösning på problemet. Och det finns ju en lösning, och den finns här, hos oss. Den finns i den kristna församlingen. I dig och mig.
Det måste troligen ha varit så, att när fallet i himlen, på Gudaberget, skedde, då drabbade det allt det som var under den heliga planetens omsorg och beskydd. Därför ser vi idag, genom våra teleskop, tillbaka på de katastrofer som uppkom då. Kanske det i själva verket är oerhörda tragedier som avspeglas, i de nebulosor som idag är det enda som finns kvar av sådana världar. Kanske är fortfarande ljuset från vissa av dem, ljuset från deras explosioner, på väg hit, medan de själva för länge sedan är döda och borta. Dock, genom himlatransporten har många av dem överlevt och levt vidare, i änglatillvaron. Kan det ha varit orsaken till änglarnas jubel och glädjerop vid jordens grundläggning?
VAD ÄR HIMLEN, den himmel vi läser
om i Bibeln? Den är inte den gudomliga fullkomlighetens boning,
så mycket förstår vi, även om det är
svårt, då vi fått veta att den behövde
renas av Kristi blod, pga det syndafall som där skedde, i
begynnelsen. Den himlen, och den planeten, är alltså
vad man kan kalla en väktarplanet, endast en delegerad himmel,
satt under änglars förvaltning, i sin tur över
andra, jordiska världar. Det är dit vi är på
väg, om vi är på väg, för att ingå
i den väktarförvaltningen, vi över denna vår
värld, (till att börja med) och de övriga över
sina världar.
 |
Vem har fastställt hennes mått - du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? Var fick hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop? |
 |
