| |
Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 4b *1998 |
FÖLJANDE ORD I PSALTAREN beskriver några av de förändringar som skedde med jorden vid syndafloden:
Du grundade jorden på hennes fästen,
så att hon inte vacklar till evig tid. Med djupet betäckte du
henne som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
Men för din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt
dunder hastade de undan. Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,
på den plats som du hade bestämt för dem.
En gräns satte du, som vattnen ej fick överskrida, så att
de inte åter skulle betäcka jorden.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg.
De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker i dem sin törst.
(Ps. 104:5-11)
Här sägs att berg höjde sig och
dalar sänkte sig, när vattnet sjönk undan. Berg uppstår
när kontinentalskivorna kolliderar och bryts mot varandra, och dalar
när kontinenter eller landområden på motsvarande sätt
glider ifrån varandra. Sådant skedde alltså i samband
med den stora översvämningskatastrofen. Men i vilken utsträckning
det har skett och hur mycket berg och land förändrades i höjd,
det framgår inte av skildringen. Kanske var bergen något lägre
på den tiden, kanske var de lika höga. Kontinenternas placering
var förmodligen i stort sett densamma som nu. Det framgår av
första versen ovan; Gud grundade kontinenterna på deras fästen,
så att de skulle ligga där de ligger, till evig tid.
Och det stämmer ju, för kontinentalförskjutningen är
bara några centimeter per år. Och vem vet om Gud inte kan få
den att ändra riktning, om det skulle behövas någon gång.
DÄREMOT FINNS DET NÅGOT ANNAT i jordens utseende som kan ha ändrats
ganska radikalt, och det är havsnivån. Skulle man sänka
havsytan med t.ex 2000 meter, så föreställer man sig först
att jordens utseende skulle förändras enormt. Kusterna skulle
flyta ut långt ut i havet och havsbottnen torrläggas i stora
områden.
Men så är det inte. Om man tar en karta över Atlanten och
följer den linje som markerar havsbottnen 2000 m under havsytan, så
ser man att kontinenterna med sina kustremsor skulle se i stort sett likadana
ut som idag, om de förflyttades dit ned.
Vad som förändras och det är detta som är intressant
är att kusterna skulle bli brantare.
Kontinenterna är alltså byggda som höga socklar, där
de vilar på havsbottnarna. Det är endast uppe i de nordliga områden
där vi bor, som haven skulle torrläggas. Afrikas, Europas, Asiens
och Amerikas kuster skulle se likadana ut som idag, även om man sänkte
havsnivån med så mycket som 3000 meter.
Vad kan detta ha att säga oss, utifrån ett bibliskt perspektiv?
Jo, en hel del, om man är intresserad av att få en bakgrund till
de berättelser Bibeln ger oss, och om det kan ge dem en större
"autenticitet" och på så sätt befria dem från
det sagoskimmer vår gudlösa samtid har gett och gärna vill
tillskriva dem.
I skapelseberättelsen sägs det att Gud
gjorde ett fäste i atmosfären, som skilde vatten från vatten.
Detta fäste kallade han himmel. Detta har uttolkats så, att det
var ett tjockare och tätare lager av vattenånga, än vad
som idag finns uppe i atmosfären. Det var detta vattenlager som föll
över jorden i form av regn vid syndafloden. Det kom också vatten
ifrån det stora djupets källor. Detta kan antingen
syfta på att underjordiska vattenkällor öppnades, eller
på att fruset vatten i form av meteorer och kometer från rymden
slog ned på jorden.
Hur som helst måste det ha krävts enorma vattenmassor för
att kunna övertäcka hela jordklotet, upp till 7,5 meter över
de högsta bergen.
Den intressanta frågan här är inte varifrån detta
vatten kom, utan vart det tog vägen sedan. För idag finns det
ju inget vatten ovan himlafästet, annat än ett mycket tunnt lager
utspritt i atmosfären. Före syndafloden skapade detta vattenlager
ett veritabelt växthusklimat på jorden, vilket förklarar
den stora skillnad på djur och fauna, som bevisligen rådde före
syndafloden gentemot nu.
Alla utgrävningar och undersökningar visar att jordens klimat
har varit mycket varmare i forntiden, än vad det är idag.
Detta vatten ovan fästet, som föll ned på jorden och dränkte
den så fullständigt, var finns det idag? Bibeln talar inte om
för oss vart det tog vägen, bara att djupets och himlens källor
tillslöts, och att Gud lät en vind gå fram över jorden,
så att vattnet sjönk undan.
Om man förstår djupets källor som underjordiska
källor, som alltså tömts på vatten under syndaflodens
kontinentförskjutningar, så kan man tänka sig att det vattnet
sjönk tillbaka ner i sina källor när jorden lugnat ner sig.
Men återstoden då? Vart tog vattnet från himlen vägen?
Jo, det kanske helt enkelt ligger kvar i haven... Den nuvarande havsnivån
kanske ligger flera tusen meter över den dåvarande.
Att havsnivån verkligen har varit lägre är ett känt
faktum, frågan är bara hur mycket. Mer än ett hundratal
meter vill man nog inte gå med på. Det finns i alla fall både
gamla stadsruiner, murar, vägar och t.o.m flodfåror, som sträcker
sig långt ut i haven, som visar att det en gång har varit land
där.
Uttrycket att Gud satte en gräns för havet får
plötsligt en mening i och med detta. För sjunka kan havsytan få
göra med flera kilometer om den vill, men skulle den stiga med bara
200 m över nuvarande nivå, skulle det inte bli mycket land kvar
på jorden. Så nog håller sig havslinjen på gränsen
alltid. Här uppe i Nordeuropa behövs det inga stora nivåskillnader
alls, för att i stort sett allt odlingsbart land skulle bli dränkt.
Så man får tacka Gud för att han faktiskt sätter gränser.
Murar och gränser är inget entydigt negativt, de kan vara mycket
bra att ha.
Härintill skall du komma, men ej vidare, här skall dina stolta böljor lägga sig. (Job 38:11)
På samma sätt behövs det inte någon stor nivåsänkning för att hela Nordeuropa skulle växa ihop till en enda stor landmassa. Med den antagna 2000-meterssänkningen av havsytan skulle det bli så, och detta har faktiskt sin motsvarighet i istidsforskningen, som säger just detta, att Nordeuropa före istiden var en stor och tropisk landmassa där varken Nordsjön eller Östersjön existerade. Titta i kartboken på Nordeuropas havsnivåer och följ 2000-metersgränsen, så blir detta så tydligt det kan bli. Och det behövs varken istider eller årmiljoner för att åstadkomma detta, det räcker med den syndaflod vi alla innerst inne vet har översvämmat denna jord.
Med en sådan här "förklaringsmodell"
skulle många andra gamla gåtor, uttryck och sägner också
få sin förklaring. Berättelsen om Atlantis är förstås
det första man kommer att tänka på. Vid en sänkning
av Atlantens havsyta med 2000 m dyker faktiskt denna "sagoö"
upp just där den enligt Platon skall ha legat, utanför Medelhavets
mynning, under ögruppen Azorerna.
Inte bara det, utan Platons uppgift om att Medelhavet på den tiden
bestod av två hav bekräftas också. Sänker man Medelhavets
yta med knappt 2000 m, får vi två hav, i stället för
ett enda...
Siffran 2000 är förstås bara ett antagande, men den ger
faktiskt ön som framträder under Azorerna det utseende den enligt
berättelsen skall ha. Och en storlek ungefär som Brittiska öarna.
En annan sak som också kunde få sin
förklaring i och med detta, är hur uttrycket jordens ändar
uppstått. Om det är så att kusterna på den tiden
var brantare, och bitvis tycktes störta ner i ett djupt avgrundshav,
blir det ju naturligt att tala om jordens ändar.
Det bör också ha formats fantastiska vattenfall längs kusterna
runt de stora kontinenterna, när floderna nådde jordens ändar.
Man påminns också om de gamla världsbilderna, med jorden
som en platta, vars kanter stupade ner i en omätlig avgrund. Helt felaktiga
behöver inte dessa föreställningar ha varit.
Det kan vara vi som har fel i stället, som inte begriper att jorden
faktiskt kan ha haft ett helt annat utseende i forntiden.
_______
Om du har kommentarer eller frågor om detta budskap, får du gärna skriva antingen i forumet eller skicka ett privat email. Alla åsikter är välkomna, men använd ett hövligt språk, annars kan det hända att ditt inlägg raderas.
BIBELSAMTAL: Tro & Vetenskap
|