LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 4:2 1998

"TY SÅSOM DET SKEDDE PÅ NOAS TID, SÅ SKALL DET SKE VID MÄNNISKOSONENS TILLKOMMELSE..."

HUR SÅG DEN FORNTIDA VÄRLDEN UT?

UR SÅG DEN FORNTIDA VÄRLDEN UT? Går det att få någon uppfattning om det utifrån Guds ord? Skilde den sig mycket ifrån vår värld, eller var det mesta sig likt?

FÖLJANDE ORD I PSALTAREN beskriver några av de förändringar som skedde med jorden vid syndafloden:

”Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon inte vacklar till evig tid. Med djupet betäckte du henne som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
Men för din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt dunder hastade de undan. Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
En gräns satte du, som vattnen ej fick överskrida, så att de inte åter skulle betäcka jorden.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg. De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker i dem sin törst. (Ps. 104:5-11)

Här sägs att berg höjde sig och dalar sänkte sig, när vattnet sjönk undan. Berg uppstår när kontinentalskivorna kolliderar och bryts mot varandra, och dalar när kontinenter eller landområden på motsvarande sätt glider ifrån varandra. Sådant skedde alltså i samband med den stora översvämningskatastrofen. Men i vilken utsträckning det har skett och hur mycket berg och land förändrades i höjd, det framgår inte av skildringen. Kanske var bergen något lägre på den tiden, kanske var de lika höga. Kontinenternas placering var förmodligen i stort sett densamma som nu. Det framgår av första versen ovan; Gud grundade kontinenterna på deras ”fästen”, så att de skulle ligga där de ligger, till evig tid.

Och det stämmer ju, för kontinentalförskjutningen är bara några centimeter per år. Och vem vet om Gud inte kan få den att ändra riktning, om det skulle behövas någon gång.


D
ÄREMOT FINNS DET NÅGOT ANNAT i jordens utseende som kan ha ändrats ganska radikalt, och det är havsnivån. Skulle man sänka havsytan med t.ex 2000 meter, så föreställer man sig först att jordens utseende skulle förändras enormt. Kusterna skulle flyta ut långt ut i havet och havsbottnen torrläggas i stora områden.

Men så är det inte. Om man tar en karta över Atlanten och följer den linje som markerar havsbottnen 2000 m under havsytan, så ser man att kontinenterna med sina kustremsor skulle se i stort sett likadana ut som idag, om de förflyttades dit ned.

Vad som förändras – och det är detta som är intressant – är att kusterna skulle bli brantare.

Kontinenterna är alltså byggda som höga socklar, där de vilar på havsbottnarna. Det är endast uppe i de nordliga områden där vi bor, som haven skulle torrläggas. Afrikas, Europas, Asiens och Amerikas kuster skulle se likadana ut som idag, även om man sänkte havsnivån med så mycket som 3000 meter.

Vad kan detta ha att säga oss, utifrån ett bibliskt perspektiv? Jo, en hel del, om man är intresserad av att få en bakgrund till de berättelser Bibeln ger oss, och om det kan ge dem en större "autenticitet" och på så sätt befria dem från det sagoskimmer vår gudlösa samtid har gett och gärna vill tillskriva dem.

I skapelseberättelsen sägs det att Gud gjorde ett fäste i atmosfären, som skilde vatten från vatten. Detta fäste kallade han himmel. Detta har uttolkats så, att det var ett tjockare och tätare lager av vattenånga, än vad som idag finns uppe i atmosfären. Det var detta vattenlager som föll över jorden i form av regn vid syndafloden. Det kom också vatten ifrån ”det stora djupets källor”. Detta kan antingen syfta på att underjordiska vattenkällor öppnades, eller på att fruset vatten i form av meteorer och kometer från rymden slog ned på jorden.

Hur som helst måste det ha krävts enorma vattenmassor för att kunna övertäcka hela jordklotet, upp till 7,5 meter över de högsta bergen.

Den intressanta frågan här är inte varifrån detta vatten kom, utan vart det tog vägen sedan. För idag finns det ju inget vatten ovan himlafästet, annat än ett mycket tunnt lager utspritt i atmosfären. Före syndafloden skapade detta vattenlager ett veritabelt växthusklimat på jorden, vilket förklarar den stora skillnad på djur och fauna, som bevisligen rådde före syndafloden gentemot nu.

Alla utgrävningar och undersökningar visar att jordens klimat har varit mycket varmare i forntiden, än vad det är idag.

Detta vatten ovan fästet, som föll ned på jorden och dränkte den så fullständigt, var finns det idag? Bibeln talar inte om för oss vart det tog vägen, bara att djupets och himlens källor tillslöts, och att Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan.

Om man förstår ”djupets källor” som underjordiska källor, som alltså tömts på vatten under syndaflodens kontinentförskjutningar, så kan man tänka sig att det vattnet sjönk tillbaka ner i sina källor när jorden lugnat ner sig. Men återstoden då? Vart tog vattnet från himlen vägen?

Jo, det kanske helt enkelt ligger kvar i haven... Den nuvarande havsnivån kanske ligger flera tusen meter över den dåvarande.

Att havsnivån verkligen har varit lägre är ett känt faktum, frågan är bara hur mycket. Mer än ett hundratal meter vill man nog inte gå med på. Det finns i alla fall både gamla stadsruiner, murar, vägar och t.o.m flodfåror, som sträcker sig långt ut i haven, som visar att det en gång har varit land där.

Uttrycket att Gud satte ”en gräns för havet” får plötsligt en mening i och med detta. För sjunka kan havsytan få göra med flera kilometer om den vill, men skulle den stiga med bara 200 m över nuvarande nivå, skulle det inte bli mycket land kvar på jorden. Så nog håller sig havslinjen på gränsen alltid. Här uppe i Nordeuropa behövs det inga stora nivåskillnader alls, för att i stort sett allt odlingsbart land skulle bli dränkt.

Så man får tacka Gud för att han faktiskt sätter gränser. Murar och gränser är inget entydigt negativt, de kan vara mycket bra att ha.

”Härintill skall du komma, men ej vidare, här skall dina stolta böljor lägga sig.” (Job 38:11)

På samma sätt behövs det inte någon stor nivåsänkning för att hela Nordeuropa skulle växa ihop till en enda stor landmassa. Med den antagna 2000-meterssänkningen av havsytan skulle det bli så, och detta har faktiskt sin motsvarighet i istidsforskningen, som säger just detta, att Nordeuropa före istiden var en stor och tropisk landmassa där varken Nordsjön eller Östersjön existerade. Titta i kartboken på Nordeuropas havsnivåer och följ 2000-metersgränsen, så blir detta så tydligt det kan bli. Och det behövs varken istider eller årmiljoner för att åstadkomma detta, det räcker med den syndaflod vi alla innerst inne vet har översvämmat denna jord.

MED EN SÅDAN HÄR "förklaringsmodell" skulle många andra gamla gåtor, uttryck och sägner också få sin förklaring. Berättelsen om Atlantis är förstås det första man kommer att tänka på. Vid en sänkning av Atlantens havsyta med 2000 m dyker faktiskt denna "sagoö" upp just där den enligt Platon skall ha legat, utanför Medelhavets mynning, under ögruppen Azorerna.

Inte bara det, utan Platons uppgift om att Medelhavet på den tiden bestod av två hav bekräftas också. Sänker man Medelhavets yta med knappt 2000 m, får vi två hav, i stället för ett enda...

Siffran 2000 är förstås bara ett antagande, men den ger faktiskt ön som framträder under Azorerna det utseende den enligt berättelsen skall ha. Och en storlek ungefär som Brittiska öarna.

En annan sak som också kunde få sin förklaring i och med detta, är hur uttrycket ”jordens ändar” uppstått. Om det är så att kusterna på den tiden var brantare, och bitvis tycktes störta ner i ett djupt avgrundshav, blir det ju naturligt att tala om jordens ändar.

Det bör också ha formats fantastiska vattenfall längs kusterna runt de stora kontinenterna, när floderna nådde jordens ändar.

Man påminns också om de gamla världsbilderna, med jorden som en platta, vars kanter stupade ner i en omätlig avgrund. Helt felaktiga behöver inte dessa föreställningar ha varit.

Det kan vara vi som har fel i stället, som inte begriper att jorden faktiskt kan ha haft ett helt annat utseende i forntiden.

_______

 

 

APOSTELN PETRUS:

”Och det må ni framförallt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skall komma med bespottande ord, människor som vandrar efter sina egna begärelser.
De skall säga: ’Hur går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.’
För när de vill påstå detta, glömmer de att i kraft av Guds ord himlar fanns till från uråldrig tid, så också en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten; och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.
Men de himlar och den jord som nu finns, de har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skall förgås.” (2 Petr. 3:3-7)

 

”BÄVAN GRIPER DE GUDLÖSA...”
(Jes. 33:14).

_______

 

BIBELSAMTAL: Tro & Vetenskap


Tillbaka till
BEHEMOT & LEVIATAN...


LÄS FLER ARTIKLAR