LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Webtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * September 2005

          "SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"          

Hyperboréer & Hällristningar

Om en kulturs försvinnande och dess orsaker


I SVENSK TV visades i somras en serie kallad Stenristarna, som behandlade vårt lands forntid, främst bronsålderstiden då de stora mängderna hällristningar gjordes, mestadels i Bohuslän.
I programmet uttrycktes förvåning över den rika kultur som dessa ristningar avspeglar. Det var inga enkla vildar som då bebodde dessa trakter, utan ett kulturfolk med likheter med civilisationerna i och runt Medelhavet vid samma tid. Bevis för att de hade kontakter med medelhavsfolken finns också.
Den största gåtan kanske anses vara varför denna kultur plötsligt försvann och lämnade bara arkeologiska spår efter sig. Inget av den synes ha levt vidare i vårt lands befolkning till idag.


BILDEN: Hornprydda lurblåsare - nordiska molokpräster? Bronslurar med samma form har återfunnits i Danmark och södra Sverige. Dessa lurar täckte hela tonskalan, och tekniken för att framställa dem anses vara svår att kopiera ens idag. Om hällristningskulturen hade haft något gemensamt med vikingatidens befolkning kan man fråga sig vart dessa musikinstrument tog vägen. Varför hade inte vikingarna sådana, eller än mer utvecklade instrument, tusen år senare? "Glömde" de plötsligt bort hur man tillverkar dem, eller är det så att de aldrig känt till dem eftersom det handlar om två olika invandringar? - http://www.bergkonst.org/se/hall/lur.htm
Se & denna artikel: http://hem.passagen.se/brittebo/ams/fornt.htm


Nutidens historiska forskare verkar inte ha klart för sig att Sveriges nuvarande befolkning är ett helt annat folkslag än det som då levde här. Man verkar vilja tro att nordbor alltid har varit nordbor, trots att det finns historiska källor som visar att de nuvarande nordborna kom hit för ca 2000 år sedan från nordsidan av Svarta Havet.
De mötte då här en försvagad rest av bronsåldersfolket och verkar ha övervunnit dessa, kanske genom assimilering, kanske också genom fördrivning eller genom att besegra dem i strider. Det nya folket tog över landet helt och verkar ha börjat om från början för att bygga en ny civilisation. Kulturnivån sjönk, och man bedrev krig och härjningar utomlands, först genom folkvandringstiden, då de nya nordborna spred sig över Europa och medverkade till att grundlägga de germanska rikena, och senare genom vikingatågen.

Den tidigare kulturen hade troligen varit en mera fredlig kultur, den verkar ha varit byggd på handel och religion mestadels. De äldre nordborna, hyperboréerna, var kända i den antika världen. De omtalas bl.a av Herodotus och Plinius. Modern arkeologi verkar inte vilja ta dessa historiska källor på allvar. Arkeologin tycks vilja bedriva en isolerad forskning, där endast det man själva grävt fram får anses vara sanning. Någon helhetsbild och därmed sann bild av forntiden kan man ju knappast få då, men det verkar inte bekymra dem så mycket. Den strikta vetenskapen skall ju bara erkänna det den har "bevis" för. Känsla och intuition lämnas utanför, trots att människan knappast skulle fungera utan de egenskaperna och livet överhuvudtaget bli dödfött.

Något av den verklighet som forntidens historiker berättar om för oss, verkar man ändå ha börjat upptäcka, och sambandet med medelhavsfolken nämndes ju faktiskt i programmen, även om man sökte förklara det med att nordbor ("vi") besökt medelhavet eller fått besök av medelhavingar.
I programmet nämndes fenicier, liksom minoer och folket på Kreta. Dessa folks kultur var besläktad med och i något fall t.o.m utgången från det bibliska Kanaans land. Fenicierna kom därifrån och de hade kolonier på många ställen i medelhavet. På hällristningarna förekommer vissa scener som visar att folket här, hyperboréerna, hade fallit i samma slags synder som kanaaneerna och dem de spred sitt inflytande bland. På ristningarna finns figurer som påminner om kanaaneernas behornade avgud Molok. Där förekommer också tidelagsscener, liksom scener som framvisar en viss avsaknad av blygsel, för att uttrycka det milt.
Bibeln lär oss att det var för liknande synders skull som de sju folken i Kanaan dömdes till undergång. Och då har vi svaret på varför också hyperboréerna, folket i den yttersta norden, försvann så spårlöst. Hur det gick till vet vi kanske inte, det kan ha varit dels genom missväxt, klimatförändringar, översvämningar genom smältande glaciärer, påföljande misslyckade utvandringar/krigståg (de 'danska' cimbrernas, t.ex), och kanske, som nämndes tidigare, slutligen genom de nuvarande nordbornas ankomst och erövring.
Det finns i de historiska källorna saker som tyder på att hyperboréerna hade kontakter med kelterna på de brittiska öarna. Kanske flydde eller utvandrade de sista boréerna dit.

De sju kanaanitiska folkens försvinnande från världskartan och världen överhuvudtaget har alltså paralleller under ungefär samma tid på andra håll i världen. Det är ett erkänt historiskt faktum att många högstående kulturer gick under och försvann ganska spårlöst från ca 1500 fKr och några hundra år framåt. Man har också funnit spår av stora naturkatastrofer och klimatförändringar under samma tid. T.ex gick större delen av ön Thera, nu Santorini i medelhavet, under ca 1500 fKr genom ett stort vulkanutbrott. Ungefär samtidigt började alltså den israeliska erövringen av Kanaans land.
Liknande ting har sedan skett i andra världsdelar under de följande århundradena, och det kanske inte är helt osannolikt att det är de överlevande spillrorna av de ursprungliga kanaaneiska folken som då till slut nås av domen, där de flytt till eller utvandrat till andra världsdelar. För med sig tog de ju denna kanaaneiska kultur, med en ohämmad fruktbarhetskult varvad med avguderi, människooffer, och t.o.m barnoffer, som speciellt kanaaneerna var kända och senare avskydda för.

Man kan ju fråga sig då varför inte vikingatidens befolkning drabbades av ett liknande öde, då det ju även hos dem finns åtminstone någon likhet med Kanaans synder. Här förekom människooffer vart nionde år och även här dyrkades fruktbarhetsgudar på ett ganska skamlöst sätt. Samtidigt finns det också olikheter. Äktenskapet hölls i ära, och några barnoffer finns det väl knappast vittnesbörd om. Men det som troligen räddade de nya nordborna från att gå samma väg som de gamla, är ju att de faktiskt omvände sig ifrån dessa avguderier när den tidens kristna mission nådde hit till norden. Att omvändelsen inte alltid var så genuin kan ju vara sant, men de värsta företeelserna från asatiden övergavs i alla fall, och på sådant följer välsignelse, vilket folk man än tillhör.
Kanhända skulle också hyperboréerna har gjort likaledes, om de fått möjlighet. Jesus antyder ju på ett ställe att t.o.m Sodoms befolkning skulle ha gjort bättring, om de fått se de under han gjorde bland Israels folk (Matt. 11:23).

Detta visar alltså allvaret av att ha hört evangelium och ändå inte ha omvänt sig ifrån styggelser som forntidsfolken bedrev i sitt mörker. Att ha ljuset ibland sig och över sig, men ändå inte släppa in det i sig, är den synd som övergår alla synder, och den riskerar vår nutida, sentida, föråldrade civilisation att dra på sig straffet för. Det som nu håller på att ske är värre på det sättet, än vad forntidens folk gjorde. De hade inte det ljuset som vi har.
Den undergång vi väntar på måste därför bli mer omfattande än bronsåldernas. Den blir i klass med syndaflodstidens, den blir fullständig. Det kan vi också förstå utifrån hur man nu återupplivar de sodomitiska synderna, och inte ens drar sig för att föra den sanne Skaparens namn i smutsen, inte ens drar sig för att häda Guds Son, och släpar in avgudastyggelserna och sedvänjorna i samlingsrum som för inte så länge sedan var platser där den Helige Ande verkade.
Sådan synd är emot själva skapelsens grundelement, och dessa element kommer också att vända sig mot jordens befolkning och göra slut på dem, som vore de skadeinsekter.
För en sak vet vi ju alla om naturen - när den är vred, då slår den urskillningslöst, obarmhärtigt, med en kraft som är ofattbar. Och den som har satt naturen att vara hans redskap till välsignelse och förbannelse, kommer inte att lägga fingrarna emellan annat än för att rädda sin egen utvalda, försonade och älskade förstlingsskara. Tillhör man inte den gruppen människor och har omvänt sig ifrån nutidens avguderier och skändligheter, hur fina namn och ursäkter de än bedrivs under, så är man inte mer värd än en mygga när naturkrafterna är redo att börja återställa harmonin i skapelsen.
___

 


INNEHÅLL

Om en kulturs försvinnande och dess orsaker
Historiska källor
Bibeln ger upplysningar
Nordisk mytologi eller nordisk verklighet
Vem och vad var Apollo?
Om Hyperboreas geografiska läge
Mer om vad Apollo var/är
Jämförelse mellan en antik glob och modern istidsforskning
_______


 

 

 

HISTORISKA KÄLLOR

Rekonstruktion av Herodotus världskarta, ca 450 f.Kr.

 

Så här förrädiskt idylliskt beskrevs folket i den yttersta Norden under antiken:

"Hyperboréerna bodde mitt emot kelternas land under Björnens stjärnbild ovanför Boreas, nordanvinden, därav de hade sitt namn. På sin fjärran ö, som inte är mindre än Sicilien, leva de sitt lyckliga liv i en härlig natur, som ger dem två gånger om året ymniga skördar. Krig och hat känna dessa rättfärdiga människor icke. De bo i det fria, i skogar och lunder, och uppnå en högre ålder än andra dödliga. Då de blivit mätta av livet, göra de själva ett slut därpå. Efter en festlig måltid störta de sig glada från en klippa i havet. De säga, att Leto är född bland dem, och därför ägna de framför allt sin dyrkan åt Letossonen Apollo. Hyperboréerna äro alla Apollopräster. Åt guden ha de byggt en skön helgedom, ett runt tempel, rikt smyckat med allehanda gåvor. Här ljuder ständigt strängaspel och körsånger till hans ära. Vart nittonde år kommer Apollo i egen person på besök, hälsad med musik, själv dansande och spelande på kitharan varje natt från vårdagjämningen till Plejadernas uppgång. Med guden följa väldiga flockar av svanar från de rifeiska bergen, vilka kretsa omkring templet och stämma in i det festliga ljublet".

(Från en äldre svensk översättning/sammanställning av antika historiker - http://genealogi.casterud.com/uppsats.htm)
___


Se också:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hyperborea | http://encyclopedia.thefreedictionary.com/Hyperborea | http://www.theoi.com/Gigante/GigantesHyperboreades.html | http://en.wikipedia.org/wiki/Herodotus | http://www.perseus.tufts.edu/cgi-bin/ptext?lookup=Plin.+Nat.+4.26 | http://en.wikipedia.org/wiki/Pliny_the_Elder

 


Om Apollo vittnade samtiden:

"Många festivaler hölls till hans ära, av vilka den mest kända var de Pytiska Spelen, firade i Delfi vart tredje år."

Det är väl just något slags spel många av hällristningarna avbildar. Jag tycker man får en bild av festligheter, med besökande skepp, akrobater, tävlingar, lurblåsare, religiösa ceremonier. Kanske en tidig form av vår- och midsommarfirande, på typiskt "nordiskt" sätt om man också betänker de obscena inslagen.

Att det är ett land i Norden som avses är väl helt uppenbart. Mitt emot kelternas land i norr på en ö större än Sicilien. Man kallade även halvöar öar förr, men det är också tänkbart att södra Skandinavien (Götaland) verkligen var en ö så sent som på bronsåldern, då vattenståndet var högre och landhöjningen inte kommit så långt som idag. Forntida kartor tyder på just detta. (Att Götaland varit en ö längre tillbaka i tiden, vid istiden, erkänns av forskningen).
Och vilket skulle kelternas land vara annat än Brittanien uppe i nord? Och vad ligger då mitt emot? Det måste bli Skandinavien. Här finns visserligen mer än en ö. Först de danska, Själland och halvön Jutland. Men dessa är inte större än Sicilien, och kan ha varit ännu mindre än idag, just pga av högre vattenyta då. Återstår då Sveriges nuvarande stora halvö, eller möjligen Götaland som en ö - och kanske lite långsökt Finland. Finland har en del märkliga fornminnen från förhistorisk tid. Hyperboréerna kan ju ha bebott mer än just den ö de var kända för. Deras område kan ha varit hela norden, yttersta norden vore då en lämplig beteckning på deras område, och den största ön, eller halvön, i dess mitt kan ha varit deras huvudsäte, precis som samma land senare har varit nordens dominerande på grund av sitt läge.

Någon midnattssol, som ön omtalas ha hos flera antika historiker, finns i Europa endast i Norden och norra Ryssland, så att brittiska öarna skulle vara ön verkar orimligt. Britterna vill ändå gärna tro att det runda tempel som omtalas är Stonehenge, men den typen av tempel har varit ganska vanlig i forntiden, och för några år sedan återfann man något som kan ha varit ett sådant tempel någonstans i östra Sverige.

Sedan får man också tänka på, när man läser skildringen ovan, att klimatet här på bronsåldern var varmare än nu. Här fanns knappast någon granskog ännu, utan länderna var täckta av stora lövskogar. Här växte t.o.m vindruvor.

"Under bronsåldern var klimatet annorlunda i vår region i jämförelse med idag. Medeltemperaturen var några grader högre vilket ungefär motsvarar klimatet i dagens Sydfrankrike. Vegetationen såg därför annorlunda ut, gran fanns t ex i mycket liten omfattning. Det var också möjligt att odla andra grödor än de vi har idag." - http://www.bergkonst.org/se/hall/vegetati.htm

Sedan är det tempelflickornas resrutt hos Herodotus (se nedan), som verkar gå längs den gamla nordiska handelsvägen via Rysslands floder till Svarta Havet, och sedan till Grekland. Denna väg användes ju av de hitkomna asarna och vanerna, under järnåldern och vikingatiden, men den kan ha varit etablerad innan de kom hit.

I Bibeln omnämns också som en känd handelsvara järnet från norden (Jer. 15:12), och det är känt att Skandinavien genom hela historien varit en stor järnexportör.

Till sist tror jag knappast att forntidens folk var så okunniga att de inte visste var den nordligaste delen av deras kontinent låg.
___





BIBELN GER UPPLYSNINGAR


"Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?" - (Jer. 15:12)
- Järnexporten från Norden var etablerad och känd i Mellanöstern redan ca 600 fKr.

"Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk ifrån den yttersta norden och alla dess härskaror; ja, många folk har du med dig." (Hes. 38:6) - Togarmas folk levde på Hesekiels tid, 400-talet fKr, i den yttersta norden. Herodotus, som var samtida med Hesekiel, skriver vid samma tid om hyperboréer, folket som levde i den yttersta norden. Togarmas folk = hyperboréer (fast kanske inte nödvändigtvis hyperboréerNA.).

"Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land." (Hes. 27:14) - Hesekiel refererar här till handelsutbyte mellan Tyrus och Togarmas land. Tyrus var feniciernas huvudstad i Kanaan och ett stort avgudasäte. Detta kan jämföras med Herodotus m.fls skildring av hyperboreernas skänker till templen i Grekland. Hällristningarna i Norden bär spår både av feniciskt och grekiskt inflytande.

"Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma." (1 Mos. 10:3) - "Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma." (1 Krön. 1:6)

Togarma var alltså en av Gomers söner. Om Gomer och Togarma skriver Eastons' Bible Dictionary följande:

"Gomer. complete; vanishing. The eldest son of Japheth, and father of Ashkenaz, Riphath, and Togarmah (Gen. 10:2, 3), whose descendants formed the principal branch of the population of South-eastern Europe. He is generally regarded as the ancestor of the Celtae and the Cimmerii, who in early times settled to the north of the Black Sea, and gave their name to the Crimea, the ancient Chersonesus Taurica. Traces of their presence are found in the names Cimmerian Bosphorus, Cimmerian Isthmus, etc. In the seventh century B.C. they were driven out of their original seat by the Scythians, and overran western Asia Minor, whence they were afterwards expelled. They subsequently reappear in the times of the Romans as the Cimbri of the north and west of Europe, whence they crossed to the British Isles, where their descendants are still found in the Gaels and Cymry. Thus the whole Celtic race may be regarded as descended from Gomer.
Togarmah. (1.) A son of Gomer, and grandson of Japheth (Gen. 10:3). (2.) A nation which traded in horses and mules at the fairs of Tyre (Ezek. 27:14; 38:6); probably an Armenian or a Scythian race; descendants of (1)." (Easton's 1897 Bible Dictionary. )

___

 


NORDISK MYTOLOGI ELLER NORDISK VERKLIGHET

I de två dokumentärerna "Jakten på Odin" skildras Thor Heyerdahls sökande efter asarnas (de nuvarande nordeuropeernas förfäder) ursprung i trakter nordost om Svarta Havet och i Kaukasus. Mycket intressant.
http://www.ur.se/vetenskap/76
http://www.ur.se/vetenskap/8503170911.asx
http://www.ur.se/vetenskap/8503170912.asx


 

 

 

Mer av intresse och samband:

 

VEM OCH VAD VAR APOLLO?

 

"KULTSTATY AV APOLLO - Denna staty med titeln 'Apollo Belvedere' tillhör samlingen i Vatikanens museum i Rom. Det är en romersk marmor-adaptation av en grekisk kultstaty från 300-talet fKr, tillskriven Leokhares." - http://www.theoi.com/Cult/ApollonCult.html


Från Wikipedia:

"Apollo, the eternal beardless youth himself, had the most male lovers of all the Greek gods, as could be expected from a god who was god of the palaestra, the athletic gathering place for youth, who all competed in the nude. Many of Apollo's young beloveds died "accidentally", a reflection on the function of these myths as part of rites of passage, in which the youth died in order to be reborn as an adult."

"As god of colonization, Apollo gave guidance on colonies, especially during the height of colonization,750-550 BC. He helped Cretan or Arcadian colonists found the city of Troy." (Yttersta Norden måste ju ha varit en koloni för dem som kom hit. Stämmer bra med delar av vad som sades i "Stenristarna".)

"Apollo During the Trojan War - Apollo shot arrows infected with the plague into the Greek encampment during the Trojan War." (Troja har av många, bl.a Snorre Sturlasson - och med honom givetvis hela hans nordiska samtid - ansetts varit en plats där förfäder till de nordiska folken höll till, både keltiska och germanska.)

"When Zeus killed Asclepius for raising the dead and violating the natural order of things, Apollo killed the Cyclopes in response." (Cykloperna var enögda jättar. Den grekiska mytologin kring Apollo visar alltså också på ett samband med Bibelns skildring av jättarna och de fallna änglarna - ett ämne som också har ett samband med den nordiska och keltiska mytologin.)

"It was also said that Apollo rode on the back of a swan to the land of the Hyperboreans during the winter months." (Tja, svanar finns här under vintern ännu idag, så det utesluter iaf inget.)

Allt ovan om Apollo: http://en.wikipedia.org/wiki/Apollo

 


 

 

OM HYPERBOREAS GEOGRAFISKA LÄGE

Reconstruction of the World map according to Pomponius Mela (ca. 40 A.D.)

 


"In Greek maps from the time of Alexander the Great, Hyperborea, shown variously as a peninsula or island, is located beyond France and has a greater latitudinal than longitudinal extent. Apparently Hyperborea is a combined notion of present day Britain and Norway/Sweden." - http://en.wikipedia.org/wiki/Hyperboreans

"Thule is in classic sources a place, usually an island, in the far north, often Scandinavia. Ultima Thule in medieval geographers may also denote any distant place located beyond the 'borders of the known world'.

It was first mentioned by the Greek geographer and explorer Pytheas of Massalía (present-day Marseille) in the 4th century BC. Pytheas claimed that Thule was six days north of Britain, and that the midsummer sun never set there. Thule is sometimes seen to have some commonality with Atlantis. The most likely locale for Thule is nowadays considered to be the coast of Norway; other historians think it was the Shetland Islands, Faroe Islands or Iceland, however.

In Procopius (ca 500 eKr), it was a large island in the north inhabited by 25 tribes. It is clearly Scandinavia since several tribes are easily identified, such as the Geats (Gautoi) and the Saami (Scrithiphini). He also wrote that when the Heruls returned, they passed the Varni and the Danes and then crossed the sea to Thule, where they settled beside the Geats." - från http://en.wikipedia.org/wiki/Thule_%28myth%29

Se http://en.wikipedia.org/wiki/Pytheas och http://www.ub.uit.no/northernlights/eng/pytheas.htm för mer om Pyteas resa till Brittannien och Norge på 300-talet fKr.


Kommentar: Sammanblandningen här mellan Thule och Hyperboreen kan förklaras om Skandinavien under bronsåldern var två öar. Den nordliga större delen var då Thule (Norge, Bohuslän och norra Sverige), avskild från södra delen med ett sund i nordostlig riktning där sjöarna Vänern och Mälaren nu ligger. (Titta i en kartbok på höjdkurvan mellan Götaland och Svealand, så ser man att Götaland blir en ö om havsytan stiger något.) På Prokopius tid, nästan 1000 år efter Herodotus & Pytheas, har öarna vuxit ihop till en, därför förlägger han alla de nordiska stammarna, även götarna, till Thule.

Om landhöjningar och ändrade vattenstånd skedde på ett mera synligt och hastigt sätt vid denna tid då Norden koloniserades av nya folkstammar, kan detta förklara mycket i de annars gåtfulla skildringarna. T.ex asarnas myt om hur Gefion sades ha plöjt ur Vänern och av dess jord låtit Själland bildas. (Vikarna i Vänern liknar på ett besynnerligt sätt Själlands näs). Om norra Skandinavien vid deras ankomst ännu var en ö, som sedan alltmer förenades med södra Skandinavien genom hastig landhöjning, har Vänern troligen lämnats kvar som en insjö samtidigt som Själland steg ur havet söderut. Skedde då detta samtidigt med Gefions resa norrut till f.d Thule, så kan hennes eftervärld ha kommit att tillmäta henne denna förändring. (Finns skildrat i Sturlassons Ynglingasagan, Heimskringla.)

"Man räknar med att havet i vår region stod 15-20 meter högre än idag under bronsåldern. Många ristningar ligger så nära det dåtida havet att det måste varit inom synhåll från ristningarna." - http://www.bergkonst.org/se/hall/havet.htm




BILDEN OVAN: Generaliserad karta över områden som ligger under och över högsta kustlinjen*. http://www.srv.se/templates/SRV_Manual____2192.aspx. * "Högsta kustlinjen" - dvs de högsta uppmätta kustlinjerna, inte nödvändigtvis samtidiga. Se också http://www.vattenriket.kristianstad.se/ostersjon/geologi/istid.htm

 

 

 

MER OM VAD APOLLO VAR/ÄR

"Apollyon appears in the New Testament (Book of Revelation 9:7-11) leading the locust-like swarm of demons that will be released in the End Times:

'In appearance the locusts were like horses arrayed for battle; on their heads were what looked like crowns of gold; their faces were like human faces, their hair like women's hair, and their teeth like lions' teeth; they had scales like iron breastplates, and the noise of their wings was like the noise of many chariots with horses rushing into battle. They have tails like scorpions, and stings, and their power of hurting men for five months lies in their tails. They have as king over them the angel of the bottomless pit; his name in Hebrew is Abaddon, and in Greek he is called Apollyon.'

The name, in Greek 'Destroyer' is cognate with the Hebrew Abaddon and the Greek god Apollo, also a 'destroyer' in his aspect of controlling pestilence, though the composite monstrosity that is Apollyon is distinctly Babylonian and Persian, not Hellenic, in inspiration. Apollyon seems to be equated in Revelation with the Beast. The term 'Apollyon' was often associated by early Christians with The Devil, and fancifully described, and is still used as an alternative name for him." - http://en.wikipedia.org/wiki/Apollyon

Kommentar: Skildringen tidigare av Apollos ankomst och uppenbarelse i fysisk gestalt i Norden påminner till händelser och sätt att berätta om vad vissa omvända satanister upplevt under sina satansmässor, liksom om blåkulla-myterna. Man påminns också om de spädbarnsoffer vissa satanistkulter sysslar med.
...

 


MÅNGA SAMBAND finns alltså. Även om de inte alltid bevisar direkta samband så åtminstone överlappande, tydande på en utbredd forntida världskultur, som även var representerad här i Norden.
När Bibeln då säger att Apollyon* skall stiga upp ur avgrunden, lössläppt för en tid, undrar man om inte något av det redan börjat, när alla dessa samband kommer till synes på jorden, idag, igen. (* Apollyon, vare sig som symbol för bronsålderskulturen eller personligen).
Det mest intressanta är att Apollo i Bibeln skildras avslöjad, som ett monster - Apollyon/Abaddon - medan han i den grekiska litteraturen beskrivs och avbildas som en skön bisexuell yngling spelande lyra. Så olika kan avguderiet uppfattas och ondskan uppträda. För oss kristna idag är sodomin och dess medföljande kultur en styggelse, medan den för många i samtiden ses som helt oskyldig. Människan vet inte med vem hon umgås, vem hon i själva verket tillber, bejakar och tjänar.
Det är vår uppgift att avslöja detta.
___

 


 

JÄMFÖRELSE MELLAN EN ANTIK GLOB OCH MODERN ISTIDSFORSKNING

Reconstruction of Crate's Globe (ca. 150 B.C.)

 

ÄVEN PÅ DENNA REKONSTRUKTION av Krates glob avbildas Skandinavien bara som en ö, ganska precis där vi har Götaland nu. Enligt forskningen var Götaland en ö omväxlande några gånger efter istiden, fram till för ca 6000 år sedan. Men enligt antikens folk fanns ön där för bara 2500-3000 år sedan. Vilka har rätt? Varför skulle grekerna hitta på något som senare visar sig ha geologiskt fog för sig? I den antika litteraturen skildras flera resor nordöver, och författarna verkar vara överens om att här fanns en ö där vi nu har en stor halvö. Verkar som om "istiden" ligger närmare oss i tiden än forskarna vill medge. Istiden kan ju i annat fall alltför lätt förknippas med syndafloden, förbjuden mark för "seriös" (dvs karriär- och penningberoende) forskning.

Läs här, i en förenklad skildring, hur vetenskapen vill tidsbestämma kustlinjernas förändringar: http://www.vattenriket.kristianstad.se/ostersjon/geologi/istid.htm
_______

 

 

Om hällristningar:
www.bergkonst.org

 

 

FORTSÄTTNING FÖLJER

Ur Herodotus historia
Flera källor om hyperboréerna
Diodorus Siculus
Grekiskt forskningsskepp och hällristningsskepp
De blonda arimasperna
Brittiska handelsvägar under bronsåldern

 

 


 

J E S U S

- all visdoms och kunskaps källa

 



BIBELSAMTAL

 

IDAG
ÄR FRÄLSNINGENS DAG

 

FLER ARTIKLAR