Lärjungaskap i ändens tid

Webtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * September 2002

          "SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"          

HELANDE ELLER HÄLSA
Vilket föredrar du?


Hur man kan förebygga sjukdomar och angrepp, helande och återkommande plågor


Illustration ur "Bibliska berättelser och samtal", utg. 1945

"OCH NÄR HAN KOM IN I EN BY, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd och ropade och sade: 'Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.'
När han fick se dem, sade han till dem: 'Gån och visen eder för prästerna.' Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst och föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
Då svarade Jesus och sade: 'Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio? Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?'
Och han sade till honom: 'Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig." (Luk. 17:12-19)

U
ndvik helande - håll dig frisk i Jesu namn. Låter detta kontroversiellt och överandligt, eller är det förenligt med Guds ord?
Läser vi om Jesus och hans lärjungar ser vi att det mycket väl är förenligt med urkristendomen, dess liv och förkunnelse.

Jesus förkunnade inte helande för sina lärjungar. De var redan helade, genom frälsningen. På den tiden ingick helande i frälsningen. Och efter helandet kom hälsan, det förblivande helandet, den ständigt pågående ström av liv som frälsningen innebär för hela vår varelse - ande, själ och kropp.

Alla som kom till Jesus blev helade, och stannade de hos honom förblev de också i detta helande. Det varade livet ut, inga av apostlarna dog i förtid av sjukdomar eller var ens begränsade i sina tjänster av sjukdom. De upplevde ibland angrepp, men angreppen slogs tillbaka i Jesu namn och genom den skyddsvall av härlighetskraft som omger varje Andefylld, Jesusälskande kristen.

Denna välsignelse undantog dem dock inte ifrån det lidande som kom genom yttre förföljelse. Att undslippa sådant har vi inga löften om, utan det är något vi måste genomgå för vår fostrans skull och till Guds rikes förhärligande. När Petrus och Johannes blev hudflängda i Jerusalem (Apg. 5) uppstod naturligtvis skador på deras ryggar, för en tid, men de läktes säkerligen också kvickare än vanliga sår gör. Och evangeliet fick framgång genom den sympati sådan oförtjänt bestraffning alltid väcker.

Och Paulus, som en gång blev stenad till döds, reste sig efter lärjungarnas förbön upp och var levande och frisk igen (Apg. 14:19-20). De lärjungarna saknade nog inte något att vittna om den närmsta tiden efteråt.

Under sina resor utsattes Paulus för naturens angrepp liksom för människors, men genom allt gick han segrande fram och kunde fullföra sin uppgift som Jesu tjänare.
Under en period upplevde han kroppslig svaghet (Gal. 4:13-14) - inte att förväxla med sjukdom - men detta var en Herrens tuktan, ämnad att bevara honom från högmod (2 Kor. 12:7-10). Det sägs inte hur Paulus hade ådragit sig detta, men det är ganska troligt att det var genom alla sår han fått under de förföljelser han varit med om. Stenad en gång, piskad halvvägs till döds fem gånger, misshandlad, ständigt på resande fot under bar himmel (2 Kor. 11:24-30) - inte konstigt om hans kropp var sliten. Men sjuk pga dålig livsföring, osunda vanor, felaktig mat, etc - nej inte han inte.

Var någon Jesu lärjunge någon gång sjuk eller försvagad, så var det för evangelii skull och inget annat. Vi har två andra exempel, och där gäller samma sak. Timoteus hade fått magbesvär för att han vägrade dricka vin till maten (1 Tim. 5:23). Hans fromhet gjorde att han hellre drack hälsofarligt vatten (det fanns ju inga reningsverk på den tiden, så vatten var förutom en bristvara ofta fullt av bakterier) - än att dricka samtidens bordsdryck: vin, som ofta hade jäst.
Så har vi en annan av Paulus lärjungar, Epafroditus, som under en resa i ruskväder med en hjälpsändning till Paulus (som satt fängslad) ådrog sig, förmodligen, en nedkylning, kanske en lunginflammation (Fil. 2:25-30).
Och så detta: 2 Tim. 4:20, där vi inte får någon närmare upplysning och därför inte kan ha någon uppfattning om det.

Det är allt NT har att säga om brister i Jesu lärjungars hälsotillstånd. I övrigt lyser sjukdomens plågoris med sin frånvaro, och det är HÄLSAN, denna tysta välsignelse, som man bara saknar och lägger märke till när den börjar avta, som är det dominerande tillståndet bland dem som genom tron blivit återfödda och infödda i Guds eviga rike.

 

VAD VAR DEN S.K HEMLIGHETEN med denna triumf för den första tidens kristna? Fick de hälsan automatiskt med frälsningen? Nej naturligtvis inte, lika lite som helgelse eller andra trons gåvor kommer med automatik. Paulus talar på ett ställe om att "vårda" sin nådegåva (1 Tim. 4:14. Se också 2 Tim. 1:6-8). Detta visar att de gåvor vi anförtrotts genom evangelium är ömtåliga och behöver omsorg, för att bibehållas och tillväxa.

Det främsta växtmedlet i Guds rikes trädgård är tron. Tron är den port, eller sluss, som låter hälsokraften och övriga välsignelser strömma ner ifrån himlen över oss. Falnar tron, falnar också det andliga livet. Tron öppnar inte bara en sluss, utan många. Det finns kristna som upplever välsignelse på vissa områden, men missar andra, pga okunskap om de rikedomar Jesus gett oss. Gud hjälpe oss att vinna seger i allt.
Så detta är inte sagt som en dom över dig om du saknar något - med betoning på "saknar".

Tron är inte bara ett tankens tillstånd, utan också något som tar sig verbala uttryck. "Jag tror, därför talar jag ock", citerade Paulus (2 Kor. 4:13). "Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen" (Matt. 12:34). För att tron skall förkroppsligas i denna världen behöver den fästen, kontaktytor, och dessa skapar vi när vi talar ut trons och den goda lärans ord. Verkligheten i Kristus måste proklameras, göras hörd, visas i frimodighet, för att den skall övervinna fiendens kraftfält. Kristna som tiger om sin tro vinner inga segrar, inte på något område.

Är man frälst måste man alltså också bekänna det, stå för det och visa det, i ord och handling. Samma sak gäller hälsan. Har vi fått hälsan genom frälsningen skall denna också bekännas och proklameras, från dag ett, tillsammans med frälsningsbekännelsen. Det skall vara en enhet, ja som en treenighet - frälsning, helgelse och helande - och detta skall finnas som ett medvetande i vårt inre som tar sig uttryck i hur vi tänker, talar och agerar.

Vill du behålla Guds gåvor, så tala väl om dem. Visa att du är tacksam för dem, även när det gäller andra som upplever samma gåvor. Var inte bland åklagarens vittnen, dessa som av avund och rädsla kritiserar kristna som är välsignade av Gud och har seger i troslivet.

Tro på hälsan, på samma sätt som du tror på frälsningen, så får du uppleva båda, livet ut, och en ständig tillväxt i Guds rikes hemligheter. Kämpa för seger, för segerns sötma är värd mödan, och lid hellre för evangeliet än för undanflykter och vantro. Lidande undslipper vi aldrig, men det är, som Petrus skriver, en väsentlig skillnad på att lida för sin tros skull och att lida för sin vantros skull (1 Petr. 3:14-17, 1 Petr. 4:12-19).

Tala med Jesus och be honom om hållpunkter, gränsdragningar och att han visar vad som öppnar och stänger för de himmelska välsignelserna.

Har du varit frälst länge men missat detta finns det väl ingen annan råd än att du får börja om från början igen, och få med alla trons parametrar den här gången. De är ju oss givna, och vi förverkligar dem genom vad som här ovan beskrivits - genom tro och oförskräckt, frimodig proklamation:

Genom hans sår är vi helade!

Det är som någon har sagt: Det står inte att vi kan bli helade eller skall bli helade. Vi ÄR helade! (1 Petr. 2:24). Tacka Gud för det, tro det, ropa ut det, förvänta det, och det träder i kraft, genom Jesu Golgataseger.
___

 

 

Jesus

- husläkaren som aldrig sviker

 



Frågor & samtal:

BIBELSAMTAL/LÄRJUNGASKAP


 

IDAG
ÄR FRÄLSNINGENS DAG

 

 

FLER ARTIKLAR