BIBELTEMPLET- LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Webtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * April 2005

          "SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"          

VAD ÄR AVGUDERI?

Klicka för att se bilden i originalstorlekAVGUDERI, VAD ÄR DET? Kanske man kan säga att det är att dyrka och tillbe en vrångbild av Gud. Avguderi uppstår ju inte i första hand därför att människor vill hitta en annan Gud än den som finns. Antagligen söker de sin skapare, men av någon anledning blir deras bild av honom en falsk bild.


BILDEN: Avgudadyrkan förr - och nu?

På så sätt gjorde den primitiva människan, och reste statyer, ristade bilder, snidade ansikten, etc. Vissa av dem förstod att dessa bilder bara var bilder, andra tog bilderna på allvar och började tjäna sten, trä och gips. De glömde bort den inre längtan de hade haft, och blev fixerade av bilddyrkan.

Idag gör man på ett liknande sätt. I stället för skulpterade, skurna och ristade avgudabilder, ristar man bilder i sitt inre och genom idésystem. Man gör sig en egen bild av Gud, sådan man tycker han skall vara. På detta sätt uppstår moderna vrångbilder - även bland kristna människor. De har kanske en kristen bakgrund, men deras gudsbild liknar mer samtidens ristningar, än Bibelns eviga vittnesbörd.

När den sanne Guden ville ge oss en bild, en verklig bild, av honom, så sände han inte en skulptör, inte en runristare, inte en konstnär eller en diktare. Han sände en människa, en människa i vilken han själv föddes, och blev i allt vår like, dock utan synd, som Bibeln säger (Hebr. 4:15).
Ingen stum, döv, stel, apatisk trädocka, utan en levande frälsare, en levande Herre, en rörlig gestalt att likbildas med, inspireras av, beundra, tillbe, dyrka, se upp till, lära känna, bli ett med, i hjärtats tillit.

Detta var Guds mening med inkarnationen, hans människoblivande. Jesus kom inte bara för att offras. I så fall hade han inte behövt uppstå igen. Han är fortfarande människa, GUD är fortfarande MÄNNISKA, i Jesus Kristus, den uppståndne Frälsaren. Varför? För att vi skall kunna relatera till honom. Det är omöjligt att vi skulle kunna förstå Guds väsen och Guds tillvaro, annat än om han uppenbarar den genom och i mänsklig gestalt.

I Gamla Testamentet gjorde Gud på ett liknande sätt, så långt det då var möjligt enligt hans tidsplan. Han uppenbarade sig och meddelade sig genom sin ängel, HERRENS ängel (vilken troligen var Kristus i hans föruttillvaro, underförstått att ordet ängel, sändebud, inte är en artbeteckning som traditionen gjort det till, utan en ämbetstitel.)

Men vi behövde också se honom i kött och blod, för att bli "bröder" med honom. Och tro det eller ej, men han behövde det också, enligt Bibeln (Hebr. 2:17-18, Hebr. 4:15). För Gud att själv dela våra villkor, för en tid, var nödvändigt för att hans barmhärtighet skulle bli verksam gentemot oss syndare. Frestad i allt som vi, blev han en trovärdig, barmhärtig överstepräst, och därför, just därför, kan vi nu gå frimodigt fram till nådens tron (Hebr. 4:16), för att på den tronen sitter en människa, som varit kött och blod som oss, som har lärt känna människans hela register av synd, frestelser, svagheter, rädsla, lidande - men också, för vår skull och av egen natur, har övervunnit allt detta och triumferat, oskyldig, obesegrad intill döden - FÖRBI döden - och ända in och upp i himlen, där han SATTE sig, med all den makt och värdighet han (nu i mänsklig gestalt) återvunnit, på TRONEN, på "maktens högra sida", för att för evigt vara vår överstepräst, förebedjare och Kung. (Rom. 8:34, Kol. 3:1, Hebr. 8:1, Hebr. 12:2, 1 Petr. 3:22)
...

Allt detta är underbart, men vad gör människor? De vänder sig ifrån denna vår förebild, denna levande ristning, och gör sig en egen bild av en "gud" någonstans långt borta, suddig, otydlig, i stort sett lika stum, döv och stel som antikens avgudabilder.
Jesus blir för dem ett offer, en död kropp hängandes på ett kors, kanhända viktig som försonare, men obetydlig som Herre och livsförebild, och framförallt, som livsinspiration.

Jag kan inte se någon annan orsak till att man gör "Gud" till en viktigare gestalt i sin tro än Jesus, än att man vill göra sig en avgudabild. Jesus sade: "Jag och Fadern äro ett" (Joh. 10:30), "Den som har sett mig, han har sett Fadern" (Joh. 14:9). Hur skall vi kunna lära känna Gud, annat än genom Jesus? Gud har inte uppenbarat sig på något annat sätt eller genom någon annan, än genom Jesus. Det finns ingen uppenbarelse av "Fadern" i Bibeln. I GT visar han sig som sagt genom sin ängel, eller genom sina profeter. I NT visar han sig i och som Jesus. "Låt oss se Fadern", bad en lärjunge (Joh. 14:8). "Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig", svarar Jesus. "Den som har sett mig, han har sett Fadern" (Joh. 14:9).

Jesus är inte Fadern, men som Son är han det till fullo mänskliga uttrycket för Fadern. Hela Guds fullhet, allt vad Gud är, lät han komma till synes i Jesus, i makt, vishet, ljus, kärlek, renhet, och godhet. (Kol. 2:9).

Vad är det i detta som får vissa att hellre tillbe en diffus fadersgestalt? Är det någon slags "pappism", en önskan att Gud skall vara mer av fjäskande gammal far åt dem, än en Herre och Frälsare i sin fulla kraft?
...

Vrångbilder, egna bilder, intryck och sinnes-ristningar efter eget tycke, i stället för det porträtt Jesus själv ristade i sina lärjungars sinnen, och som de skrev ner och gav åt oss, och som Jesus lovade den Helige Ande skulle påminna oss om, så länge vi är kvar på jorden (Joh. 14:26). Bilden av Jesus, Gudamänniskan, vår representant på Tronen - godheten själv, mänsklighetens hopp, "han som vunnit seger". (Upp. 3:21, Upp. 5:5)

I Faderns OCH Sonens OCH den Helige Andes namn, Amen.
___

 

 

 

J E S U S

- Guds fullhet

 



BIBELSAMTAL

 

VAD VÄNTAR DU PÅ?
IDAG
ÄR FRÄLSNINGENS DAG

 

FLER ARTIKLAR