Webtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * April 2002

"SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"

D

en nuvarande tidsåldern - Harmagedon - Tusenårsriket - Yttersta domen - Nya himlar ny jord...

I UPPENBARELSEBOKEN FINNS EN VISS KRONOLOGI. Många har försökt beskriva denna kronologi i detalj, men det verkar inte som om Författaren vill att vi skall göra det. Det finns luckor i kalendariet, och ibland verkar beskrivningen övergå i tillbakablickar mitt i vad man kunde trott var framtidsskildringar.
Trots denna medvetna svårtyddhet (Gud vill ju inte att fienden skall få veta avgörande tider och stunder), så finns det några avsnitt som vi med säkerhet kan veta tillhör en viss tid i den kommande historien.
T.ex bokens tre sista kapitel, som skildrar vad som skall ske från och med tusenårsrikets inträdande, och fram till det eviga rikets inledning.
Dessa kan vi ta och följa lite närmare.

TUSENÅRSRIKET  föregås av en stor katastrof över jorden, då den nuvarande tidsålderns ondskefulla civilisation går under och lämnar rum för en ny, välsignad civilisation där det jordiska Jerusalem blir huvudstad, och där de överlevande bland det judiska folket får en framträdande roll, tillsammans med utvalda skaror ur andra folk.
I samband med Harmagedon, denna världens sista globala uppror mot Gud och hans smorda, kommer Jesus för att hämta sin församling undan vredesdomen, och för att sedan låta omnämnda dom gå över jorden.
Harmagedon kommer inte att innebära jordens fullständiga undergång. Vad som sker är en seismisk ytomdaning i likhet med syndafloden, fast denna gång genom eld. Det handlar om jordbävningar i stora mått över hela jorden, meteornedslag, kraftiga soleruptioner, etc. Detta finns beskrivet i många av både GT:s och NT:s profetior.
När detta pågår kommer Kristi församling att vara i paradiset, firande bröllop med Jesus, och inväntande stunden när det är dags för dem alla, tillsammans med de utvalda änglarna, att återvända till jorden för tusenårsrikets upprättande.

När de överlevande människorna kryper upp ur sina hålor den dagen, kommer de att mötas av ett sjufalt klarare solljus, och av en härlighet över planeten de aldrig känt förr, såvida de inte varit med på ett riktigt härligt väckelsemöte någon gång.
Det blir en klimatförändring av mått på jorden, plus det att djurens vilddjursinstinkt skall tas bort i ett enda nu, genom en akt av Gud. När den Helige Ande blir utgjuten globalt, som ett hav över jorden, så kommer friden att råda här, så starkt att ingen längre skall tänka på att ta till vapen eller använda sina huggtänder. Det kommer att finnas energirik vegetabilisk föda i överflöd, och åkrar och fält kommer att digna av frukt och säd. Alla kommer att vara så mätta att de inte ens skulle orka strida, om de ville.

Denna ymniga period och detta rike kommer att vara i tusen år, och det är möjligt att man skulle kunna utröna mer om det genom att specialstudera profetiorna, men det är inte meningen här. Vi har ännu härligare ting att utforska.

MOT SLUTET AV DE TUSEN ÅREN närmar sig en ny katastrof, denna gång av ett helt annat och nytt slag. Nu handlar det inte bara om att jordens yta skall möbleras om, och globala klimatförändringar. Nu kommer hela jordklotet att brännas upp och smälta av hetta, tillsammans med övriga himlakroppar, i en astronomisk katastrof. Hur stor denna blir och hur långt utanför vårt solsystem den sträcker sig framgår väl inte i Skriften, men av vissa ställen i Upp. verkar det som om katastrofen trots allt blir "lokal", dvs antingen handlar det om vårt solsystem, eller möjligen om vår galax.

Vad som sker när en stjärna har bränt slut på sitt bränsle passar in på beskrivningen i 2 Petr. 3. Då bildas planetariska nebulosor, stora stoftmoln som slungas ut med kraft ur stjärnan. Likna det vid en fotogenlampa med fladdrande låga, som börjar få slut på bränsle. Detta medför naturligtvis att alla planeterna i vårt system förbränns av hettan från den oroliga, upphettade, svällande solen. Enligt Petrus blir hettan så stark att himlakropparna först kommer att smälta och bli till lava, innan de till slut upplöses, dvs förångas.

Ja, då finns det inte mycket plats för en människa här längre. Vad gör vi då? Vi kan inte göra så mycket, men Gud kan. Han kommer då att upprätta en revisionsbyrå någonstans här i närheten, och där kalla fram alla människor som någonsin levt. Det är detta som kallas Den yttersta domen. När räkenskapen är klar släpper det tillfälliga gravitationsfältet, och de gudlösa sugs in i det förbrända, ödelagda solsystemet (eller i galaxens brinnande centrum om så är fallet), och ner i ett bottenlöst, evigt, brinnande, kolsvart mörker, där tiden står stilla eller går baklänges.

Detta skeende har vi som är frälsta ingen del i, förutom som meddomare eller åskådare. Vi är redan rannsakade, dömda och frikända, genom Jesu blod. Vår räkenskaps dag har då redan varit, och vi är i Guds tjänst, med änglaauktoritet och jämförlig kapacitet.
Vid den yttersta domen blir ingen frikänd, där är alla dömda på förhand. Vad som skall utmätas är straffens grad och intensitet, kanhända också nivå, i de ändlösa djupen.
...

NÅVÄL, DETTA VAR BARA INLEDNINGEN till det denna artikel skall handla om. Vad som skall följa är en beskrivning av den nya jorden, där friden skall råda för evigt, i ett paradis som aldrig tar slut. Detta finns alltså skildrat i Uppenbarelseboken, efter det 20:e kapitlet, som handlade om tusenårsriket och den yttersta domen. Då är vi förbi med den yttersta domen och den tillfälliga revisionsbyrån är nedplockad och hoppackad.

I 21:a kapitlet får Johannes se vad som sker därefter, när rymden här (eller överallt?) är rensad på ondska, och då bara rättfärdighet finns kvar i frihet. Då kommer den nya jorden ner från himlen, för att bli den förhärligade mänsklighetens eviga boning. Vi får dela den med änglarna, men det tror jag ingen har något emot, vi har ju så mycket gemensamt med dem.

Här skall följa en uttydning, där vissa partier är solklara och enkla att förstå, medan några är mer svårtydda. Om just de tankarna skulle vara felaktiga så får läsaren se dem som fromma spekulationer. Inget slås fast i det avseendet, men det är inte förbjudet att se om en teori eller gissning kan vara riktig. Var och en får pröva inför Jesus, i den helige Ande, om just de tydningarna känns rätt och är överensstämmande med Ordet i sin helhet.
...

MEDELTIDENS INVERKAN PÅ BIBELTOLKNINGAR

FÖRST DOCK EN LITEN UTSVÄVNING kring vad våra begrepp innebär. Vad Johannes beskrev måste ju ha varit begränsat av vad han i sin livstid kände till om rymden och himlarna. Kanhända kan vi nu, sedan vi genom teleskop och via rymdfärder fått se lite mer där ute, förstå och känna igen ett och annat ur gamla "himlaskildringar".

Medeltida "helgons" gnostiskt influerade upplevelser kan ha gett upphov till en "förandligad" syn på de himmelska tingen. Jmfr nutidens new age-flummighet, som också den tror på andra "dimensioner" etc, i stället för på Bibelns ofta konkreta skildringar av himlen och himlens budbärare.

Det var länge sedan man övergav idén om att jorden är platt. Så hade Bibeln heller aldrig sagt, men tolkningarna gick i den riktningen pga att det var så alla såg på världen på den tiden. Och iom det blev också synen på de himmelska tingen därefter. Himlen blev något flytande, formlöst, oklart, utan fast substans. Änglar blev betraktade på samma luddiga sätt, trots att Bibeln ger dem en mera påtaglig beskrivning i många fall.
De himmelska tingen hade blivit "förandligade", om man nu kan säga så om himmelska ting. Man hade fått en vrång uppfattning om vad "andligt" är för något. Himmelska beskrivningar tolkades symboliskt, gator av guld var inte gator av guld, utan gyllne "vägar", alltså rättfärdiga idéer, tankar. Och så vidare. Änglar blev andeväsen, som bara spelade människolika, tog på sig en förklädnad, när de besökte människor.

Så hade det inte varit från början. Både i GT och i NT framträder änglar med fysisk gestalt, om än överjordisk fysisk gestalt. Som sagts i tidigare artiklar om bibelkosmologin, så åt de, färdades i farkoster, kunde ibland t.o.m para sig med människor och få barn med dem, och de var så lika människor att de ofta förväxlades med dem.

Jämsides med GT och NT sade också antikens religioner detsamma. Deras "gudar", som mestadels bör ha ingått i en annan eskader, dvs mörkrets bleknade härar, skildrades i myterna också som påtagligt fysiska varelser, som kom i eldvagnar och blev mottagna med stor ära och gavs många ynnestar och tillfällen till jordiska förlustelser.

Det synes alltså som om den mörka medeltiden också var mörk i det här avseendet. Synen på de himmelska tingen förändrades, förmörkades, blev otydlig, formlös, utan vare sig andlig eller profetisk substans. Det blev en fantasivärld, med stor inbillningskraft och väldigt lite av verkliga upplevelser. Ingen åt middag med änglar längre eller följde deras farkoster i skyn. Änglar blev harmlösa figurer i rosa med dunvingar och likställda med sagofigurer. De himmelska tingen tedde sig avlägsna, förmodades finnas i andra dimensioner, utan räckvidd för den mänskliga fattningsförmågan.

Då Bibelns hjältar mötte sina änglar krävdes det dock inga andliga övningar dessförinnan. De kom bara, på Guds uppdrag, till vanliga människor, för att meddela viktiga ting i Guds rådslut. Och därför hette de också änglar, sändebud.

Men nog om det. När Johannes fick sin uppenbarelse hade den trots allt föregåtts av vissa vedermödor för honom. Han satt ju fängslad på Patmos för sina predikningars skull. En fängelsevistelse på den tiden bör ha varit plågsam och kunnat liknas vid en fasta. Likväl var det inga hallucinationer aposteln upplevde, eller inbillade änglasyner. Det han fick se var så påtagligt, så tredimensionellt, så verbalt, så väl beskrivet och levande, att det blev en hel bok av det.
...

VI ÄR ALLTSÅ FRAMME VID DET NÄST SISTA KAPITLET, där den nya jorden och de nya himlarna visas för Johannes. Låt oss gå igenom hans ord, stycke för stycke, med kommentarer/uttydningar där emellan:

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna. Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar. Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön. (Upp. 20:11-15)

Det där var alltså en kort resummé från föregående kapitlet, för sammanhangets skull.

VAD ÄR DET Johannes ser här egentligen? Att det inte är vår nuvarande jord är alldeles uppenbart, eftersom den är förgången, den existerar inte längre (vers 1). Nu ser han en stad komma ner från himlen. Vanligtvis har man tolkat detta som att "staden" har sänks ner på ett jordklot och landat där. Hur denna stad i så fall har kunnat transporteras genom rymden har man inte brytt sig om att förklara. Det har skett så bara.
Det låter inte som en bra uttydning, en stor stad som bara svävar fram i rymden... man föreställer sig att det sticker ut rör undertill och hänger lösa ledningar från gapande källarvåningar. En stad behöver ju ett fundament att stå på. Bibeln säger att den här staden har fasta grundvalar. På andra ställen sägs att den är byggd på Sions berg. Var finns berget i den nämnda tolkningen, kommer det åkande separat?
Nej, så här måste det vara: Staden är den nya jorden. Det är den nya jorden som kommer ner från himlen, med berget och staden därpå. Det sägs ingenstans att staden landar på marken, snarare bör det vara så att planeten med sin stad lägger sig i bana runt en stjärna som den fått sig tilldelad. Antingen det eller så kommer den tillsammans med stjärnan och lägger sig i bana i galaxen.

HÄR SÄGS att Guds tabernakel, dvs hans "tält", nu står bland människorna. Detta betyder bara att Guds härlighet är utgjuten över den nya jorden och att hela atmosfären är som ett tält fyllt av den Helige Ande. De här beskrivningarna handlar aldrig om att Gud personligen, till sin egen gestalt, bor bland människorna. Det går inte för sig, eftersom inte ens himlarnas himmel kan rymma honom. Vad som sker är alltså "bara" att vi får en mycket mycket starkare Gudsnärvaro och uppenbarelse av honom, i denna nya tillvaro. Gud Fadern kommer att kunna ses, i sin härlighetsskepnad, som man ibland såg honom i GT, dvs "på ryggen", dvs vi kan se skenet av hans, eller hans ängels, gestalt. Men Hans egen personliga tillvaro är utanför allt och omspänner allt. Honom kan ingen skapad varelse se eller omfatta till fullo. Sonen kan det, för han är själv Gud och innehar med Fadern allmakten och allseendet, tillsammans med den Helige Ande.
Men Sonen, Jesus, HONOM kommer vi att få se och ta på i denna nya tillvaro. Tack och lov och pris ske Gud för det. För där skall också han bo (det gör han ju redan), i sin förstfödda förhärligade människokropp, och sitta på tronen, Lammets tron, och bli tillbedd av människor och änglar. Detta är hans boning, hans residens, hans palats, och hans älskade församlings hemvist och högkvarter.
Det blir som det står, ingen död, inga tårar, ingen klagan eller sorg eller plåga. Bara härlighet, lovprisning, välsignelse och heliga uppdrag, som ligger och väntar.

Johannes blev förd i anden upp på ett stort och högt berg. Om vi försöker tänka oss hur han upplevde denna färd, så får vi föreställa oss att den gick hastigt. När han alltså närmade sig den nya jorden, måste den ha tett sig som ett stort och högt berg som tornade upp sig inför honom. När han kom ännu närmare såg han den genomskinliga atmosfären, han kanske såg hav som glittrade i solljus, kontinenter som skimrade i olika vackra färger. Astronauter som betraktat jorden ute ifrån rymden har beskrivit den som en ädelsten. Flera av dem har haft andliga upplevelser i samband med dessa syner av vår jord.
Då kan vi tänka oss vad Johannes måste ha känt när han såg denna skapelse.
På ännu närmare håll bör också själva staden med dess bebyggelse ha trätt fram.

MUREN som Johannes beskriver här fordrar en beskrivning och fundering för sig. Varför behöver denna stad en mur? Ondskan är ju tillintetgjord, döden finns inte längre, inga faror hotar. Var det en verklig stadsmur Johannes såg, eller beskrev han något annat, något som han inte hade ord för?
Kanhända har denna planet en RING, som Saturnus. En sådan ring skulle kunna beskrivas som en mur som omgärdar planeten och staden.

Och de tolv portarna kunde vara antingen månar runt planeten, eller andra planeter i samma solsystem. Vid portarna stod tolv änglar står det. Dessa var uppenbarligen väktare, men vad skulle de vakta ifrån? I astronomin har man upptäckt att de yttre planeterna i vårt solsystem fungerar som beskyddare av vår jord. Om inte Jupiter och Saturnus hade funnits, skulle många kometer, asteroider och småplaneter ha kunnat komma in i solsystemets inre delar och kolliderat med jorden och ödelagt den. Nu har de i stället fångats upp av de stora jätteplaneternas tyngdkraft och antingen slungats bort ifrån vårt system, eller dragits in i "väktarna" och förintats där. Kanske det är sådana "portar" och "murar" Johannes beskriver, fast med de ord han kände till, hämtade från sin tid.
Om man tänker sig att det svävar tolv himlakoppar, antingen runt planeten eller runt stjärnan, kan beskrivningen av de tolv portarna stämma in på det. Tre i öster, tre i väster, osv.

Och att stadsmuren, eller i så fall ringen, hade tolv grundstenar, kan då syfta på dess skikt. Tittar man på bilder av Saturnus ring, så består den av många ringar, med glipor emellan. Ringarna består av stenar eller isblock, som ligger i bana runt planeten i så stor mängd, att de på avstånd ser ut som en skiva.
Johannes beskriver tolv lager med olika ädelstenar. Kanske det är ringarna han ser, som ligger samlade i skikt efter skikt.
Med sin blick i synen kunde Johannes "zooma" (jmfr Luk. 16) in till närbilder på ringarna och kanske se juvelerna sväva där, glittrande i stjärnans ljus, kanske också upplysta av planetens eget härlighetsljus.

Det här är intressant. Stadens form verkar enligt vår översättning vara fyrkantig - åt alla håll! Det verkar lite underligt med en sådan stad. Fyrkantig i längd och bredd kan man förstå, men i höjd? Som en kub alltså. Har du sett en sådan stad någon gång? Nej, här har nog översättarna missförstått grundtexten. Vi får se vad King James säger i stället:

Sedan har vi några förklaringar från olika bibelkommentarer:

"To the four corners of the world, from whence its inhabitants come, ...denotes the regularity, uniformity, perfection, and immovableness of it."
"A foursquare figure has equal sides, and outright corners, and therefore the Greeks call by this name those things that are steady, and of continuance and perfect."
"Lieth foursquare" (tetragwnoß keitai). Present middle indicative of keimai. The predicate adjective is from tetra (Aeolic for tessareß four) and gwnoß (gwnia corner, Matthew 6:5) here only in N.T. As in Ezekiel 48:16,20. It is a tetragon or quadrilateral quadrangle (Revelation 21:12). The length thereof is as great as the breadth (to mhkoß authß oson to platoß). It is rectangular, both walls and city within. Babylon, according to Herodotus, was a square, each side being 120 stadia. Diodorus Siculus says that Nineveh was also foursquare.
...

Det framkommer alltså här, för det första, att grundtexten inte säger "fyrkantig", utan fyrhörnig. Jämför det med uttrycket "jordens fyra hörn" i versarna nedan, och bilden blir en annan:

Johannes kan alltså mena, precis som i versarna ovan, att staden ligger utsträckt över hela planeten. De grekiska orden i dessa versar är desamma som används i 21:16, om än i något annorlunda former.

De svenska översättarna har väl sett sig tvungna att göra en tolkning av grundtexten här, men troligen tolkat den fel. Grekiskan och engelskan säger helt enkelt "lieth foursquare" = ligger fyrhörnigt. Det syftar snarare, som ovan nämnts, på något "heltäckande", "allomfattande". Ja, varför inte "globalt", eller "sträckande sig åt alla håll" -

Enligt en annan tolkning kan staden vara byggd som en pyramid. Då är längden och bredden och höjden lika. Det är en bra förklaring, men samma dimensioner gäller även för en glob. Jag tror som tidigare sagts att "staden" är den nya jorden, som i så fall alltså kommer att vara globalt bebyggd. En pyramid av den storlek som nämns i texten, byggd på jorden, skulle sticka upp långt över atmosfären och skapa obalans i planetrotationen. Det verkar inte troligt.
Nej, "längd, bredd och höjd" syftar ju, som också sades i en av de engelska kommentarerna, på något som är utan gräns, något allomfattande och helt. Som en global stad.
Och är det inte så vi ritar våra världskartor förresten, med fyra hörn, trots att vi vet att jorden är rund?

"Och staden ligger fyrhörnigt" = sträcker sig till åt alla håll - globalt. Visst är det så Johannes menar!
...

HÄR BEHÖVER MAN VARA JUVELERARE för att förstå vad Johannes skriver om. Tydligen var han det, eller så fick han en snabblektion. Det är nog inte många idag som känner till och kan identifiera de tolv ädelstenar som nämns här. Jaspis kan i alla fall vara kristallklar. Den kan också skifta i guld eller andra färger, men har oftast en genomskinlig yta. Ser man jorden utifrån rymden är den genomskinlig, glansig, och under ytan ser man sköna konturer av kontinenter träda fram, i ett skimmer av pastellfärger. En bättre beskrivning än att kalla den en ädelsten går väl inte att komma upp med. Johannes hade ju aldrig sett en planet förut, så han fick ta till ord som läsarna skulle ha en chans att förstå. "Tänk er en ädelsten, kristallklar jaspis, med ett skimmer av guld inuti. Så såg staden ut, det himmelska Jerusalem, när jag såg det i min syn."

Sedan zoomar han in på ringens/murens stenar igen, och beskriver varje lager specifikt. När man ser bilder av Saturnus och dess ringar kan man få liknande associationer. När vi en gång får se ännu mer detaljerade bilder av Saturnus ringsystem, kanske Johannes beskrivning blir slående i sin likhet.

Att han sedan beskriver de tolv portarna som pärlor verkar bekräfta att det verkligen handlar om himlakroppar. Grundtextens ord för port syftar inte på själva öppningen i en mur, utan på den överbyggnad med ett bemannat vakttorn i en mur, där ingången finns. Det är svårt att föreställa sig en stadsmur med vita pärlor som portar. Det skulle ju se väldigt konstigt ut - jättelika runda pärlor med vaktkamrar och en portgång utskuren, på jämna avstånd i en stor stadsmur. Nej, det kan Johannes inte ha menat. Vad förutom ädelstenar liknar himlakroppar? Jo, pärlor. De "pärlor" Johannes ser kan alltså vara antingen Paradisets egna månar, eller dess solsystems övriga planeter, som strålar i skyn.
Vi har ju själva just en sådan pärla strålande i skyn: Venus. Den ser ut som en pärla, och det är säkert detta Johannes menar. Kanske dessa himlakroppar ligger närmare, strålar klarare och har lite större yta, så att de framträder som tolv vackra pärlor i skyn, svävande in och ut mellan de tolv ringarna runt det himmelska Jerusalem.

Sedan var väl Johannes nere på marknivå och såg huvudgatan i staden, skimrande i guld, badande i ljus från Guds härlighets tronstol, där Jesus sitter och sänder ut sin godhet i atmosfären.

Många profeter har glatts över orden att denna stad och planet inte skall ha några tempel eller kyrkor. Den kommer ej heller att behöva sol eller måne - det betyder inte att sol och måne inte finns där - men Guds härlighet kommer själv att vara planetens inre ljuskälla. Det blir ett ljus som finns överallt på en gång. Folk som haft "nära döden-upplevelser" eller blivit uppryckta i himlen har sagt att det finns inga skuggor där, ljuset är överallt. Så tycks det vara. Johannes får veta att det inte skall finnas någon natt där. Dvs det blir aldrig mörkt, nattsvart. Däremot kommer det naturligtvis att finnas dag och "natt" i förhållande till planetens rotation kring sin egen axel, när solljuset bara når ena sidan åt gången.
Det kommer också att finnas månader och tolvmånaders-år, som vi ser längre fram i versarna.

Stadsbebyggelsen blir global, men självklart kommer det också att finnas landsbygd och stora jordbruksområden, där de förhärligade folken arbetar och utvinner föda och kanske också mineraler. Sedan kommer de och frambär offer och rikedomar i huvudstaden.

SÅ FORTSÄTTER den underbara beskrivningen med Livets flod och allén av livsträd längs den stora tvåfiliga avenyn. Även här, mitt i staden, sysslar man med odling som vi ser. Man hämtar tolv skördar om året från Livets träd. Det är trädet som ger evigt liv det, som vi minns från skapelseberättelsen. Och om man skadar sig, om man nu kan det här, så tar man bara ett av livsträdens blad och lägger på såret, så läks det med en gång. Perfekt.
Och ingen förbannelse skall vara mer. Nej hur skulle någon kunna bli "förbannad" där? Så härligt som det måste vara, för alla utan undantag. Det blir idel välsignelser, på gator och torg och i hemmen.

Och olika uppgifter skall vi få. Vissa skall stå inför tronen, Lammets tron alltså, och tjäna honom med sång, musik och lovprisning, i ett skiftgående hallelujamöte. (Folket i himlen ropar HALLELUJA och skäms inte ett dugg för det). Andra kan få liknande uppdrag som änglarna nu har. Vi kan få ge oss ut på färder till andra stjärnsystem, för att ordna och dona med saker och ting där. Vem vet vad den Himmelske Fadern har för planer med detta stora universum, och vad som pågår eller en gång skall pågå, i alla de världar och himmelska boningar som måste finnas grundlagda i oräkneliga stjärnsystem?

Sedan följer avslutningen av Uppenbarelsen, och det är Jesus själv som förkunnar en klassisk, "svavelosande" predikan, som får tala för sig själv här, innan Johannes avslutar med sin brudbön:

EFTER DETTA finns inte mycket mer att tillägga. Absolut inte till texten, som vi läste. Däremot är det ju tillåtet med reflektioner och andliga funderingar kring densamma. Vilken brudesjäl är inte nyfiken på det framtida, utlovade hemmet? Det skulle bara fattas att Kristi brud inte "fantiserar" om Brudgummens hem, som hon så ofta hört och läst om, sjungit om och längtat till.
Det Gud har lovat och förberett åt sin segrande utvalda skara kommer inte att göra någon besviken, det kan vi vara förvissade om. Det kommer att motsvara allt det vår själ här saknade, och mycket mera. JESUS kommer att vara ständigt närvarande, både fysiskt och andligt, och ljuset från Gud kommer att stråla med en glans som får vår nuvarande sol att blekna och blygas. Så säger Skriften, och då förstår vi att himlen är en dejlig plats.

Jag hoppas du som läst detta har din "färdbiljett" klar. Om inte kan du få det om du sticker in huvudet genom Herrens biljettlucka och ödmjukt ber om den. Den är redan betald av Jesus, så du behöver bara säga till att du kommit för att hämta den. Ta emot den i barnsligt enkel tro, så är den din - och du är på väg till den himmelska staden.
___

BIBELSAMTAL/FRÄLSNING

. .

VILL DU HÄMTA DIN PARADISBILJETT NU?
KLICKA HÄR

FLER ARTIKLAR