Webbtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Juli 2003

"SADE JAG DIG ICKE, ATT OM DU TRODDE, SKULLE DU FÅ SE GUDS HÄRLIGHET?"

V

ARFÖR HAR MAN PROBLEM I DENNA VÄRLDEN? Vad är det som orsakar att saker blir fel, osv?
I första hand beror det förstås på syndafallet. Det Adam och Eva gjorde fick konsekvenser för hela människosläktet, för alla deras kommande barn, också för oss.

Men nu har Jesus varit här och ställt det till rätta, som den andre Adam, den utan synd. Varför finns det då fortfarande synd och syndkonsekvenser kvar i världen?
Detta kan besvaras på två sätt. Antingen får man skylla på att denna världen ännu inte är fullt återupprättad. Den frälsta människan är andligen befriad och införsatt i det himmelska, men våra kroppar finns fortfarande kvar i världen, tillsammans med det oåterlösta människosläktet. Därför drabbas också vi, till viss del, av det som återstår här av synd. Vi är frälsta, men ännu inte fullkomnade till hela vår varelse.

Detta svaret är sant, men det hjälper oss ju inte något speciellt. Då är det inte mycket idé med frälsningen kan man tycka, om den inte gör någon större verkan, annat än teoretiskt och juridiskt.

Jakob ger ett bättre svar: Ni har inget därför att ni inte ber. Och när ni ber så ber ni utifrån själviskhet, för att i era lustar kunna förslösa vad ni får. (Jak. 4:2-3)

Jesus kan alltså ge oss allt vi behöver. Svaret finns hos honom. Om vi litar på honom och låter oss ledas av honom, så för han oss framåt, och hemåt, mot himlens härliga mål, i ett bibliskt segertåg.

Det sorgliga är att vi, trots denna dubbla nåd och enorma Gudomliga omsorg, ändå fortsätter att dabba oss och trassla in oss i denna världens snår och labyrinter.

STRIDEN STÅR oftast i tankens värld. Vi är sedan barndomen programmerade att tänka i denna världens banor, såvida vi inte är födda i väckelsekristna familjer. Man får lära sig att förvänta det onda. Man får inte lära sig andlig krigföring, dvs att stå emot det onda i förväntan på det goda. Ser det illa ut lärs vi att frukta det värsta, i stället för att förlita oss på Honom som har makten över elementen.
Får vi sjukdomssymptom lärs vi att gå till doktorn och få hans domar och de patetiska hjälpmedel han förfogar över, i stället för att gå till Överläkaren och få bekräftelse på att vi för alltid är friskskrivna i hans ögon.

Har du märkt att det kan bildas "fåror" i din tankevärld? Oftast kanske du upplever full seger, och då ser allt ljust ut. Trons Ande verkar, och du ser nästan bara möjligheter. En annan dag, när du tillfälligt tappat segern, så faller du in i gamla mörka tankegångar. De upprepar sig som gamla hackiga lpskivor. Tack och lov för det då, för då vet du att det bara är fåror från fallets värld. De gäller inte i Guds rike, där du befinner dig. Låt dem inte styra dig, eller påverka dina beslut. Invänta den goda dagen då ljuset tränger fram igen, och fortsätt din vandring och ditt tjänande därifrån.

Och hur skall man få ljuset att tränga fram igen då, om nu mörka skyar hänger över oss? Jo, genom tillit till Jesus. Överlåt allt i hans hand, invänta och förvänta hans ledning, hans impuls, hans tillrättaläggande. Kom ihåg hans goda handlande mot dig tidigare, och säg tack för att han är densamme. Han skall aldrig lämna eller överge dig. Du är bara i slipskålen, därför att det finns någon ojämnhet på dig som skall slipas bort.

Stanna inte kvar i jämmer och elände, låt det inte sätta sig i sinnet på dig, för då blir det som för världens barn. Då dras dina tankegångar tillbaka ner i den onda förväntan.

Tro gott om Gud, för han är god.

Tron blir då som en pil, som bryter igenom otrons tjocka pansar. Tron fläker sig igenom, och träffar sitt mål, tränger djupt in i köttet.

DET SOM BRISTER hos oss är alltså tron, och den tillitsfulla bönen, den bön som ser bönesvaret redan innan det kommit.

När man ber till Jesus skall man be i förväntan. Bönen skall vara föregripande. Man börjar bete sig som om man redan har svaret eller väntar det inom kort.

En liten berättelse jag läste en gång kan illustrera det. En by på landsbygden någon gång för länge sedan upplevde torka. Till slut blev det så illa att man bestämde att hela byn skulle samlas i församlingslokalen och be Gud om regn. Det hade inte regnat på veckor, och på söndagen när mötet skulle hållas, sken solen som vanligt från en klar himmel. Men en liten flicka kom till platsen bärande på ett stort paraply. Många tyckte det såg konstigt ut att komma gående med paraply mitt under den värsta torkan i mannaminne.
Men efter bönen var hon den enda som kom torr hem. Gud besvarade deras böner den dagen, mycket troligt för flickans skull. Hon litade nämligen på honom, och tog därför med sig ett paraply för att inte bli våt på hemvägen.

SÅDAN TRO SKALL VI HA, för sådan tro behagar Jesus. Så när vi möter problem kan vi se dem med trons öga, så som Jesus betraktar dem. I hans ögon är de inga stora berg, även om de är det för oss. Han smular bergen till sandkorn om det behövs. Vilket berg som än reser sig upp mot dig, du Guds utvalde, så skall det bli till jämn mark. Det är inget litet löfte. Proportionerna är ofantliga, för oss, men inte för honom. Och det är med honom vi slagit följe.

Många ber utan att förvänta bönesvar. De ber och ber, och ändå händer det ingenting i stort sett. Bönen är som någon slags vaggvisa för deras andliga sinne.
Men bön är att begära att få något man behöver. Tänk om man beställde mat på en restaurang och sedan bara gick därifrån utan att vänta på att bli serverad. Eller om man beställde men sedan aldrig blev serverad. Skulle man inte gå fram och fråga varför beställningen inte kommer? Inte skulle man bara nöja sig med den uteblivna maten och gå hem. En sådan restaurang skulle inte bli långlivad.

Om man ber skall man självklart ha bönesvar. Det är en rättighet, och det är också vad Gud lovar. Han står för sina löften och vill att vi skall agera på det.

Paulus talar om "åkallan och bön med tacksägelse". Det är just den tron detta handlar om. Den tro som tackar på förhand, den som förlitar sig på att Jesus hör bönen och sätter änglarna eller omständigheterna i arbete, för din skull:

"Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse." (Fil. 4:6)

Med en sådan tro kan du bli en problemlösare, en trons mekaniker, både för dig själv och för andra. Denna tro kan "tillämpas" i alla lägen. Har du ett problem så förvänta dig en lösning. Vet du inte vad problemet är så förvänta dig att få veta det. Kan du inte förvänta dig riktigt så be om hjälp med att förvänta. Saknar du den rätta kampviljan, så be om den rätta kampviljan. Fastna inte i problemet, utan kringskär problemet från alla håll, och låt Honom som råder över omständigheterna, ja över hela tillvaron, förändra dessa omständigheter, så att din tillvaro blir ljus.
Använd sedan detta för hans skull och för hans barns, så att det leder vidare, ut i den fallna världen, där mörkret skall besegras.

TACKA JESUS för att han låter denna tro bli en integrerad del av din personlighet, en trons gåva, som du kan bygga vidare på.
___

Jesus

- i honom finns visdomens och kunskapens alla skatter fördolda

---

 

Frågor & Samtal:

BIBELSAMTAL

 

 

Vill du bli frälst?

NU
ÄR DEN VÄLBEHAGLIGA TIDEN

 

 

MER ATT LÄSA