BETONING AV BIBLISKA NAMN

FRÅN 1917 ÅRS SVENSKA BIBELÖVERSÄTTNING

med några kommentarer och tillägg från DataBibeln


Vid uttalet av de bibliska namnen kan i allmänhet nedanstående regler tillämpas. Vanliga namn med hävdvunnet uttal kan dock bibehålla sin allmänt brukade betoning, också när den strider mot regler som annars gäller: Jerúsalem, Jordán, Samária osv. När språkbruket är vacklande i fråga om uttalet av ett namn, kan frihet råda vid dess betoning: Jósua och Josúa, Sálome och Salóme osv.


För namnen i GAMLA TESTAMENTET gäller följande allmänna regler:

1. I tvåstaviga namn läggs tonen på första stavelsen. Exempel: Ábner.
2. I trestaviga namn läggs tonen på första stavelsen. Exempel: Ábsalom.
Undantag: namn, som slutar på -a, och namn, vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant; i dessa läggs tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Makpéla, Habáckuk.
3. I fyr- och flerstaviga namn läggs tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Abinádab, Kedorlaómer.
Undantag: namn, som slutar på -ael, -eel, -iel, -uel, -iab, -eam och -oam; i dessa läggs tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Mehújael, Jerámeel. Seáltiel, Immánuel, Ohóiab, Jeróbeam, Abínoam.


För namnen i APOKRYFISKA BÖCKERNA och NYA TESTAMENTET gäller följande allmänna regler:

1. I namn vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant, eller vilkas näst sista stavelse innehåller en diftong läggs tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Erástus, Betsaída.
2. I namn som slutar på -pater, -pator, -patra, -patris, -polis och -ius (märk dock Daríus) läggs tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Sosípater, Eúpator, Kleópatra, Antípatris, Dekápolis, Lúcius.
3. I namn som slutar på -anus, -bulus, -dorus, -ene, -itis, -laus, -nika, -nice och -nikus läggs tonen på ordets näst sista stavelse. Exempel: Hyrkánus, Aristobúlus, Heliodórus, Mityléne, Trakonítis, Arkeláus, Tessaloníka, Berníce, Androníkus.
4. Namn, som i samma eller snarlik form förekommer i Gamla testamentet, behåller samma betoning som där. Exempel: Aminádab, Eleásar, Gálaad (jfr Gílead), Sábulon (jfr Sébulon).
Särskilt gäller detta vid namn på -ael, -eel, -iel osv. (jfr ovan regel 3 vid Gamla testamentet). Exempel: Gamáliel (jfr Gámliel), Róboam (jfr Rehábeam).


I följande namn anges uttalet genom de utsatta betoningstecknen:

Abrónas
Aférama
Ágabus
Akaíkus
Akája
Akeldámak
Akiákar
Ákior
Ákvila
Álkimus
Alexandría
Alféus
Ampliátus
Ananías
Antiokía
Antíokus
Ántipas
Apollófanes
Apollónia
Apóllyon
Áppfia
Áradus
Arbéla
Áretas
Áretas
Áreus
Ariárates
Arimatéa
Ársaces
Ártemas
Asarías
Áskalon
Asmodéus
Astýages
Asýnkritus
Attalía
Áttalus

Bacénor
Báckides
Bagóas
Barakías
Barjésus
Bárnabas
Bartiméus
Bartoloméus
Beréa
Betánia
Betfáge
Betóron
Betsúra
Betylúa
Bóssora

Cendebéus
Cesaréa

Dalmanúta
Dámaris
Daríus
Démofon
Dídymus
Diótrefes
Dorýmenes
Dosíteus

Éfesus
Ekbátana
Eleúterus
Elymáis
Élymas
Émmaus
Enéas
Épafras
Epafrodítus
Epénetus
Epífanes
Esdrélon
Esekías
Eúmenes
Eupólemus
Eútykus
Evérgetes
Evódia

Fasélis
Filadélfia
Filémon
Filétus
Filólogus
Filométor
Fortunátus
Fýgelus

Gábbata
Gennéus
Górgias
Gortýna

Harmagédon
Hegemónides
Helkías
Hérkules
Hermógenes
Heródias
Heródion
Hesóra
Hierónymys
Hymenéus

Ikónium

Jámnia
Jekonías
Júnias
Júpiter

Kallístenes
Kándace
Kelkías
Kénkrea
Kéreas
Kiséas
Kléopas
Kórasin

Laodicéa
Laséa
Lástenes
Lebbéus
Litóstraton
Lysánias
Lýsias
Lysímakus

Mackabéus
Mágadan
Mágdala
Mánaen
Mardokéus
Mattatías
Milétus
Mnésteus

Nanéa
Nehemías
Néreus
Nikánor
Nikodémus

Onesíforus
Onésimus
Onías
Osías

Pármenas
Pátara
Pátrobas
Pérgamus
Pérseus
Prókorus
Ptolemáis
Ptoleméus
Putéoli

Ródokus

Sackéus
Sálamis
Salmóne
Samotráce
Seleucía
Semías
Sícyon
Sóstenes
Sóstratus
Stéfanas
Stéfanus
Sýnsygus
Sýntyke
Syrakúsa

Tabíta
Taddéus
Teódotus
Teófilus
Tibérias
Timéus
Timóteus
Trófimus
Trogýllium
Tryféna
Tryfósa
Tyatíra
Týkikus


I följande arameiska uttryck kan tonen läggas som här anges:

Dan. 5:25: mené mené tekél u-farsín. Matt. 27:46. Mark. 15:34: Elí, Elí (Eloí, Eloí), lemá sabaktáni. Mark. 5:41: talitá, kum. Mark. 7:11: korbán. Mark. 7:34: effatá. 1 Kor. 16:22: marána, ta.

_______






MÅTT, MYNT OCH VIKT



Grundtextens beteckningar för mått, mynt och vikt har i den svenska översättningen återgetts med motsvarande bestämda beteckningar, där så av innehållet har krävts. Där noggranna angivelser inte skulle ha någon betydelse eller sådana rentav skulle te sig mindre naturliga för nutida bibelläsare, har grundtextens beteckningar ersatts med mer allmänna svenska uttryck. Vad de bibliska måtten och mynten motsvarar i svenska mått och mynt kan endast ungefärligen anges. I synnerhet gäller detta om mynten. Före den babyloniska fångenskapen förekom ej präglat mynt, utan till betalningsmedel begagnades metallstycken, uppvägda till erforderlig vikt. Av detta skäl sammanfaller i Bibeln ofta beteckningarna för mynt och vikt.



MYNT och VIKT
Gamla testamentet.

Schékel, sikel (översatt med "sikel"); som viktbeteckning = från omkring 16 gram till omkring 11 gr. Myntvärde i guld = omkring 40 kronor, i silver = från omkring 2.30 kr till omkring 1.80 kr.
Mané, mina (övers. "mina") = 60 eller (senare) 50 siklar; som viktbeteckning = från omkring 960 gr. till omkring 550 gr. Myntvärde i guld = omkring 2.000 kr, i silver = från omkring 115 kr till omkring 90 kr.
Kickár (övers. "talent") = 60 minor = 3.600 eller 3.000 siklar; som viktbeteckning = från omkring 58 kg till omkring 33 kg. Myntvärde i guld = omkring 120.000 kr, i silver = från omkring 7.000 kr till omkring 5.400 kr.
Beka = 1/2 sikel.
Gera = 1/20 sikel.
Adarkón eller darkemón (övers. "darik"), guldmynt = omkring 8 gr. = omkring 20 kr.



Apokryfiska böckerna och Nya testamentet.

Denárion, denar (översatt med "dagspenning", "penning", "silverpenning"; se dessa ord) = omkring 4 gram = omkring 70 öre.
Drachme, drakma (övers. "drakma", "penning", "silverpenning") = denar.
Dídrachmon, dubbeldrakma (övers. "tempelskatt"; se detta ord) = 2 drakmer = omkring 1.40 kr.
Stater, statär (övers. "silverpenning", gällde i värde = 4 drakmer.
Síklos, sikel (övers. "sikel"), gällde i värde = statär.
Mna, mina (övers. "mina", "pund"); som viktbeteckning = omkring ½ kg. Myntvärde = 100 drakmer = omkring 70 kr.
Tálanton, talent (övers. "pund", "talent") = 60 minor; som viktbeteckning = omkring 30 kg. Myntvärde = 6.000 drakmer = omkring 4.200 kr.
Assárion, ass (övers. "skärv") = 1/16 denar = omkring 4 öre.
Kodrántes, kvadrant (övers. "skärv", "öre") = 1/4 ass = omkring 1 öre.
Leptón (övers. "skärv") = ½ kvadrant = omkring ½ öre.
Lítra (övers. "skålpund") = omkring 325 gr.



RYMDMÅTT
Gamla testamentet.

Efa (för torra varor) = omkring 36 liter.
Bat (för våta varor) = efa.
Létek (för torra varor) = 5 efa-mått = omkring 180 liter.
Hómer (för torra varor) = 10 efa-mått = omkring 360 liter.
Kor = homer.
Sea (för torra varor) = 1/3 efa = omkring 12 liter.
Hin (för våta varor) = 1/6 efa = omkring 6 liter.
Gómer (issarón) (för torra varor) = 1/10 efa = omkring 3½ liter.
Kab = 1/18 efa = omkring 2 liter.
Log (för våta varor) = 1/72 efa = omkring ½ liter.



Apokryfiska böckerna och Nya testamentet.

Bátos, Gamla testamentet bat (översatt med "fat") = omkring 36 liter.
Metretés (för våta varor) (övers. "batmått", "fat") = batos.
Artábe (för torra varor) (övers. "skäppa") = batos.
Kóros, Gamla testamentet kor (övers. "tunna") = 10 bat-mått = omkring 360 liter.
Sáton, Gamla testamentet sea (övers. "skäppa") = 1/3 bat = omkring 12 liter.
Choínix (för torra varor) (övers. "måtta") = 1/36 bat = omkring 1 liter.



YTMÅTT

Sémed (övers. "plogland"), så stort åkerstycke som med ett par oxar kunde plöjas på en dag.



LÄNGDMÅTT
Gamla testamentet.

Ammá, hebreisk aln (översatt med "aln") = omkring ½ m.
Zéret (övers. "kvarter") = ½ hebr. aln = omkring 1/4 m.
Téfach eller Tófach (övers. "handsbredd") = 1/6 hebr. aln = omkr. 1/12 m.
Kané (övers. "stång") = 6 hebr. alnar = omkring 3 m.



Apokrytiska böckerna och Nya testamentet.

Mílion, romersk mil (översatt med "mil") = omkring 1½ kilometer.
Stádion, stadie (övers. "stadie") = 1/8 rom. mil = omkring 185 m.
Orgyá (övers. "famn") = 1/100 stadie = omkring 1.85 m.
Péchys, hebreisk aln (övers. "aln") = omkring ½ m.
Skoínos, egyptisk mil (övers. "mil") = omkring 4 rom. mil = omkring 6 km.

_______





******************************************************************************************************************




TILLÄGG TILL ORD-
FÖRKLARINGEN.

1917 års Ordförklaring är i DataBibeln något språkligt moderniserad (huru, voro, fingo, gingo, etc. har bytts mot sina nutida former), medan innehållet är oförändrat, utom på några få punkter:
Bibelhänvisningarna är, där de i orginalet avkortats, utskrivna i sin helhet, för att sökfunktionen skall fungera. Böcker som bara består av ett enda kapitel (t.ex Judas brev) har fått samma hänvisningsformat som övriga bibelböcker, dvs "bok. kap:vers." Av samma orsak har Psaltarens psalmer angetts som kapitel i stället för psalmer.
I Mått, mynt och vikt är de svenska dåtida värdena oförändrade, och måste räknas om ifall de skall stämma med nutidens.
Några förklarande noter har tillfogats i Ordförkl.

Nedanstående ortförteckning är ifrån en bibelutgåva från 1970-talet.

_______






ORTER I ISRAEL PÅ GAMLA TESTA-
MENTETS TID



Israel
- Landet kallas i GT vanligen Kanaan. Det har en längd av omkring 240 km från norr till söder och en bredd av omkring 140 km. Ytvidden är omkring 26000 kvkm, dvs något mindre än Smålands.
En låglänt kustremsa längst i väster, som bl a omfattar Sarons slätt, Jes. 35:2, Höga V. 2:1, avlöses av ett långsträckt bergland i nord-sydlig riktning, vilket vid trakten av Jerusalem uppnår en höjd av omkring 800 m ö h. Bergsbygden är söderut i allmänhet karg och delvis ökenartad. Norrut finns några berg av betydelse. Vid Medelhavets kust ligger Karmel, vars förnämsta historiska minne är profeten Elias kamp med Baals-profeterna, 1 Kon. 18:16. Öster och sydost om Karmel ligger Tabor och Gilboa berg, där Saul och hans söner mötte döden i kamp mot filistéerna, 1 Sam. 31:1 f. Den stora slätten mellan Karmel, Tabor och Gilboa berg, Jisreels slätt, har varit skådeplats för flera drabbningar, Dom. 4:1 f, Dom. 6:33.
Floden Jordan rinner upp på berget Hermons sydsluttning och går genom Gennesarets sjö för att sedan fortsätta ned mot Döda havet. Floden har ett starkt slingrande lopp, och det finns omkring femtio vadställen mellan Döda havet och Gennesarets sjö. Någon sjöfart är därför inte möjlig. Jordans vatten ansågs i GT ha en renande verkan, 2 Kon. 5:10, och för de kristna är floden framför allt förknippad med Jesu dop. Se vidare Betania under förklaringar till NT. Döda havet, även kallat Salthavet, ligger 394 m u h. Dess vatten innehåller en hög procent koksalt, vilket gör att fisk och andra djur inte kan leva där.


Acko
Viktig hamnstad med goda förbindelser åt skilda håll, nämnd bl a i Dom. 1:31. Den kallas senare Ptolemais.

Asdod
Betydande filisteisk stad. När filistéerna erövrat arken från Saul, fördes den till Dagons tempel i Acko, 1 Sam. 5:1.

Askelon
Huvudstad för en filisteisk furste, Jos. 13:3.

Beer-Seba
En oas, som låg vid Israels södra gräns. Till Beer-Seba är bl a minnet av patriarken Abraham knutet, ex "Abrahams brunn", 1 Mos. 21:22.

Betel
Betyder "Guds hus" och går enligt 1 Mos. 28:19 tillbaka på patriarken Jakob, som skall ha givit platsen detta namn. Betels betydelse låg på det religiösa området, men staden anklagades vid flera tillfällen av profeterna för avfall från Herren, bl a i Amos 3:14, Amos. 4:4 och Hos. 4:15, där Betel kallas "Ondskehuset" (Bet-Aven).

Bet-Horon Befäst ort, 1 Kon. 9:17.

Betlehem
Staden ligger ungefär 8 km söder om Jerusalem. I Betlehem begravde patriarken Jakob sin hustru Rakel, 1 Mos. 35:19. Från Betlehem stammade konung David genom sin fader Isai, 1 Sam. 16:1. Platsen nämns i GT även som Messias födelsestad, Mika 5:2.

Damaskus
Damaskus läge i korsningen mellan viktiga karavanvägar har medfört, att staden alltid varit ett betydande centrum för handeln. Staden nämns redan i 1 Mos. 14:15. Längre fram underkuvades Damaskus av konung David och fick erlägga skatt till denne, 2 Sam. 8:5. Damaskus nämns bl a i en domsprofetia av profeten Jesaja, Jes. 7:3. Efter växlande öden kom staden under Roms herravälde.

Dan Utpost i norr, jfr Dom. 20:1, 1 Sam. 3:20.

Dotan Josef såldes där av sina bröder, 1 Mos. 37:17.

Ekron
Betydande filisteisk stad.

En-gedi 1 Sam. 24:1, Höga V. 1:14.

Gasa
Den viktigaste bland de filisteiska städerna, bl a nämnd i samband med Simsons besök, Dom. 16:1 f.

Gat Goliats hemort, 1 Sam. 17:4.

Gibeon Jos. 10:1.

Gilgal
Platsen för konung Sauls kröning, 1 Sam. 11:15.

Hebron
Patriarken Abrahams minne är knutet till platsen, bl a begravdes han där, 1 Mos. 23:1 f, och 1 Mos. 25:9. David bodde där också en tid som konung, 2 Sam. 2:1.

Jafo Se under Joppe i förklaringar till NT.

Jeriko
Erövrades av israeliterna vid deras intåg i Kanaan, Jos. 6:1 f.

Jerusalem
Staden ligger uppe på en platå, omgiven av Kidrons dal i öster samt Hinnoms dal i söder och sydväst. I GT nämns Jerusalem redan i 1 Mos. 14:18, men först konung David gjorde den till huvudstad och placerade arken där, 2 Sam. 5:6. Hans son Salomo lät uppföra flera betydande byggnader, bl a ett palats, 1 Kon. 7:1 f, och det s.k Salomos tempel, 1 Kon. 6:1.
Vid landets delning efter Salomos död blev Jerusalem huvudstad i Juda rike och genomlevde skiftande öden, 1 Kon. 14:25, 2 Kon. 14:13, 2 Kon. 16:5. Konung Nebukadnessar intog Jerusalem år 586. Templet och det kungliga palatset brändes liksom de större husen i staden, stadsmuren bröts ned och folket fördes bort i fångerskap till Babylonien, 2 Kon. 25:1 f. Sedan man återvänt till Israel byggdes staden upp på nytt. Templet var färdigt år 516, från vilket datum man räknade fångenskapens slut. Under Herodes den store, som regerade årtiondena närmast före Kristi födelse, gick Jerusalem en storhetstid till mötes. Bland konungens stora byggnadsarbeten kan nämnas det s.k Herodes palats samt den genomgripande restaureringen av templet. Staden ödelades år 70 av den romerske fältherren Titus. Se vidare under förklaringar till NT.

Kinneret Befäst ort, Jos. 19:35.

Maon
1 Sam. 23:24.

Megiddo
Mycket gammal stad, vars bebyggelse går tillbaka till 4. årtusendet f Kr. Under domartiden erövrades staden av israeliterna, Dom. 5:1 f. Vid arkeologiska utgrävningar i Megiddo har man bl a träffat på de s.k. Salomos stallar med plats för omkring 450 hästar och 150 vagnar, jfr 1 Kon. 4:26.

Mikmas
Strategiskt viktig ort, 1 Sam. 13:1 f.

Peniel
1 Mos. 32:30.

Ramataim
Staden kallas även Rama. Där bodde Samuel 1 Sam. 1:1. Jfr. "ramaskri", Jer. 31:15.

Sarefat 1 Kon. 17:9. I NT Sarepta, Luk. 4:26.

Sidon
jämte Tyrus en av de äldsta och mest betydande av de feniciska kuststäderna.

Samaria
Huvudstad i Nordriket. Samaria låg på en höjd och ansågs vara ointaglig. Den uthärdade också flera belägringar, 1 Kon. 20:1 f, 2 Kon. 6:24, 2 Kon. 17:5. Sedan Nordriket fallit och befolkningen deporterats, inflyttade främlingar i Samaria, i NT kallade samariter. Se vidare förklaringar till NT.

Sif
1 Sam. 23:14.

Sikem
I Sikem bodde bl a patriarken Jakob, 1 Mos. 33:18, och Josef fick sin grav där, Jos. 24:32.

Silo Centrum för israeliterna under tiden efter intåget i Kanaan. Här placerade de arken, Jos. 18:1.

Taanak Dom. 5:19.

Tekoa
profeten Amos hemort, Amos 1:1.

Tyrus Betydande stad, bl a nämnd i samband med Salomos tempelbygge, 1 Kon. 5:1 f. Profeterna har flera domsprofetior över Tyrus, bl a Amos 1:9, Sak. 9:3.

_______






ORTER I ISRAEL PÅ JESU TID



Israel
- Landet erövrades av romarna år 63 f. Kr, och lades som en del under provinsen Syrien. Regent vid tiden för Jesu födelse var Herodes den store, som således var lydkonung under den romerske kejsaren. När Jesus ungefär trettio år senare började sin verksamhet, styrdes den södra delen av Israel, dvs Judeen och Samarien, av en romersk landshövding, Pontius Pilatus. Denne hade sitt residens i staden Cesarea vid Medelhavets kust.
Galileen, vars residensstad var Tiberias, styrdes av Herodes Antipas. Han bar titeln landsfurste, Luk. 3:1, och var son till den tidigare nämnde Herodes den store. Detsamma var fallet med Filippus, som regerade över landområdet nordöst om Gennesarets sjö med Cesarea Filippi som huvudstad.


Asdod Apg. 8:40.

Beer-Seba
Se förklaringar till GT.

Betania By öster om Oljeberget. Lasarus, Martas och Marias hemort, Joh. 11:1. Där vistades Jesus i samband med sitt intåg i Jerusalem, Matt. 26:6, Joh. 12:1. I närheten av Betania skedde Jesu himmelsfärd enligt Luk. 24:50.

Betania
En plats öster om Jordan, även kallad Betabara. Där ägde Jesu dop rum enligt Joh. 1:28.

Betlehem
Jesu födelsestad, även kallad "Davids stad", Luk. 2:4. Se vidare förklaringar till GT.

Betsaida
Petrus, Andreas och Filippus hemstad, Joh. 1:44. Jesus botade där en blind man, Mark. 8:22, och i stadens närhet bespisade han 5000 män, Luk. 9:10. Se även Matt. 11:21.

Cesarea
Beläget vid Medelhavets kust. Cesarea var Israels verkliga huvudstad med residens för den romerske landshövdingen, som endast vid vissa tillfällen besökte Jerusalem, exempelvis vid påskhögtiden. Petrus och Paulus vistades i staden, den senare vid upprepade tillfällen, Apg. 10:23, Apg. 18:22, Apg. 23:23.

Cesarea Filippi
Beläget på sydsluttningen av berget Hermon. Jesus mottog sina lärjungars bekännelse och förutsade sitt lidande i stadens närhet, Matt. 16:13.

Damaskus Efter sin omvändelse på vägen till Damaskus vistades Paulus i staden, Apg. 9:3. Se vidare förklaringar till GT.

Emmaus
By belägen väster om Jerusalem. Där uppenbarade sig Jesus för Kleopas och en annan lärjunge vid en måltid efter sin uppständelse, Luk. 24:13.

Gasa
Apg. 8:26. Se vidare förklaringar till GT.

Gergesa
En bland de många städer, som låg vid Gennesarets sjö.

Hebron
Se förklaringar till GT.

Hippos
Stad vid Gennesarets sjö.

Jeriko Jesus gästade där publikanen Sackeus och berättade vid detta tillfälle liknelsen om de tio punden, Luk. 19:1, Luk. 19:11.

Jerusalem
Staden har en gammal historia, se därom förklaringar till GT. Den dominerades av tempelområdet, som låg i dess östra del mot Kidron-dalen och Oljeberget. Tempelområdet var av betydande omfattning, 500 x 350 m, och omgavs av pelargångar, av vilka den östra, Salomos pelargång, är den mest kända. Där undervisade Jesus, Joh. 10:23, och där samlades de första kristna, Apg. 3:11.
Norr om tempelområdet låg borgen Antonia, där en garnison var förlagd. Möjligen avses Antonia, då det i Bibeln talas om pretoriet, dvs Pontius Pilatus högkvarter i Jerusalem, där Jesus förhördes, smädades och dömdes till döden, Matt. 27:27. Gabbata eller Litostroton, dvs den plats, där Pilatus domarsäte var placerat, skulle alltså finnas här, Joh. 19:13. Enligt en annan uppfattning avses inte borgen Antonia utan Herodes den stores palats, som låg i stadens nordvästra del, omgivet av en ståtlig parkanläggning.
Norr om Herodes palats, strax utanför stadsmuren, låg Golgata, där Jesus korsfästes, Matt. 27:33.

Joppe
En av Israels få hamnstäder. Aposteln Petrus besökte Joppe, Apg. 9:36, och bodde hos en man vid namn Simon Garvaren, Apg. 9:43. Traditionen visar ännu i våra dagar dennes hus. - Joppe kallas numera Jaffa, och därifrån sker en betydande export av apelsiner från de kring staden liggande odlingarna. Norr om Jaffa återfinns staden Tel Aviv, en medelpunkt i den moderna staten Israel.

Kana
Den ort i Galileen, som var platsen för Jesu vinunder, Joh. 2:1. Kana besöktes vid ett senare tillfälle av Jesus, Joh. 4:46, och var dessutom Natanaels hemort, Joh. 21:2.

Kapernaum Gränsstad med tullstation, Matt. 9:9. Den var centrum för Jesu verksamhet i Galileen, och där kallade Jesus sina första lärjungar, Matt. 4:13, Matt. 9:1, Matt. 9:9. Han bodde av allt att döma ofta hos Petrus och Andreas, som hade sitt hem i staden, Mark. 1:29. I Kapernaum gjorde Jesus en rad underverk, Mark. 1:23, Mark. 1:32 etc, undervisade i dess synagoga, Joh. 6:59, och samtalade med lärjungarna före sitt uppbrott till den sista påsken i Jerusalem, Matt. 17:24. Kapernaum har kallats den kristna församlingens första centrum.

Korasin
En stad, där Jesus utfört "kraftgärningar", Matt. 11:21.

Lydda Apg. 9:32.

Magdala
Från Magdala var en av Jesu lärjungar, Maria, Matt. 27:56, felaktigt även kallad Magdalena. Ordet anger endast, att Maria var från Magdala och är alltså ursprungligen inte personnamn.

Makerus
Johannes Döparen hölls fängslad och halshöggs där på order av Herodes Antipas, Mark. 6:17.

Nain
Jesus uppväckte en änkas son utanför stadens port, Luk. 7:11.

Nasaret Jesu barndomsstad, Matt. 2:23, varför han även kallas "Jesus från Nasaret", Mark. 1:24. I dess synagoga predikade Jesus i början av sin verksamhet med påföljd att han fördrevs från staden under dramatiska former, Luk. 4:16.

Ptolemais Apg. 21:7. Staden hette tidigare Acko. Se under detta ord i förklaringar till GT.

Samaria
Under nytestamentlig tid kallad Sebaste. Herodes den store försåg staden med praktfulla byggnader. Om kristen mission i Samaria berättar Apg. 8:5. Se vidare under Samaria i förklaringar till GT.

Sidon Betydande handelsstad vid kusten, flerstädes nämnd i NT, ex Matt. 11:21, Mark. 3:8. Se vidare förklaringar till GT.

Sikem
Gammal stad. Se vidare förklaringar till GT.

Sykar By i närheten av Sikem. I dess närhet låg Jakobs brunn, där Jesus undervisade en samaritisk kvinna, Joh. 4:5.

Tiberias
Grundades av Herodes Antipas och uppkallades efter kejsaren Tiberius, som regerade år 14-37. I staden hade Herodes Antipas sitt residens.

Tyrus
Betydande handelsstad vid kusten, flerstädes omnämnd i NT, ex Mark. 3:8, Mark. 7:24. I Tyrus fanns tidigt en kristen församling, Apg. 21:3.

_______



Not: Ortförteckningens kommentarer ovan bör i vissa detaljer tas med en nypa salt, eftersom de tycks utgå mer från tidspräglade vetenskapliga och arkeologiska teorier, än ifrån det bibliska vittnesbördet. /DB

 


TILL ORDFÖRKLARINGEN


ÅTER TILL TEOFILUS' BIBELFRÅGOR