Markus Boman (onsdagen den 10 januari 2001, kl. 19:13)

Tjenare!
Hur kommer det sig att du är bokstavstrogen? Står
det någonstans i Bibeln att allt som finns i den
är inspirerat av Gud (förutom Apokryferna)? Vad
jag tänker på är att jag hört att den
sammanställdes några hundra år efter Jesus, vilket
borde utesluta att Gud någonstans i Bibeln säger
att allt i den kommer från honom, då den inte
skulle funnits som en enhetlig bok när han sade detta.

, måndagen den 15 januari 2001, kl. 04:17:

SVAR (måndagen den 15 januari 2001, kl. 04:17)

Bibeln kom till under en tid av 1600 år. Den första "Bibeln" var de fem Moseböckerna. Då gällde de böckerna som Guds ord. Men det var inte allt Gud ville säga oss.
Efter Mose kom Josua, och så lämnade han sin bok efter sig. Så fortsatte det, generation efter generation, fram tills några hundra år före Kristus. Därmed var Gamla Testamentet färdigskrivet.

När Jesus kom, så började en ny tid av gudomlig uppenbarelse, det Nya Testamentets tid. Nu talade Gud på nytt till sitt folk, denna gång genom sin egen Son, och sedan genom hans apostlar. För varje ny skrift som kom till, lades den till Guds ord, "de heliga Skrifterna".

Den sammanställning du nämner om som gjordes på 300-talet e.Kr, hade varit i bruk inofficiellt ända sedan apostlarnas dagar. De första kristna läste och spred sina evangelier och apostlabreven, och de hade klart för sig att dessa skrifter var lika mycket inspirerade av Gud, som det Gamla Testamentet. Därför kallas de Nya Testamentet.
...

Här är några bibelord som visar hur apostlarna betraktade GT och NT:

"Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp." (Rom. 15:4)

Här syftade Paulus på Gamla Testamentet.

"All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet," (2 Tim. 3:16)

Här talade han om både GT och NT.

"Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron." (1 Tess. 2:13)

Paulus visste att han förkunnade Guds ord, liksom Petrus visste att han också skrev det:

"Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given. Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv." (2 Petr. 3:15-16)

Lägg märke till att Petrus här jämställde Paulus brev med de övriga skrifterna, dvs GT.

"Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen." (Hebr. 1:1-2)

Gud talade genom profeterna (deras ord blev GT), såväl som genom sin Son (vars ord blev NT).

"Och han sade till mig: 'Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.' Ytterligare sade han till mig: 'Dessa ord äro sanna Guds ord." (Upp. 19:9)

Här fick Johannes i en uppenbarelse befallning att skriva Guds ord.


Vad sade Jesus själv om GT och NT? Se här:

"Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats." (Matt. 5:18)

"Lagen" Jesus talar om här är Moseböckerna, men hela GT räknades naturligtvis som Guds ord. Vi ser också att Jesus är "bokstavstrogen", intill den minsta prick.

"Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås." (Matt. 24:35) "Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås." (Mark. 13:31) "Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås." (Luk. 21:33)

Jesus jämställer här sina ord med Guds ord och säger att de är eviga. Matteus, Markus och Lukas evangelier visar att Jesus hade rätt. Hans ord har inte glömts bort, fastän de är nästan 2000 år gamla.
Hur kunde en snickare från Nasaret vara så säker på det? Jo, för att han är den han säger sig vara: Guds enfödde Son.
___