Tack för denna välsignade sida som ledde mig fram till frälsning, och väckte mig från döden till livet, i Kristus Jesus!

Kan du skriva något om fasta. Varför skall man fasta? Varför skall man avhålla sig från just mat och dryck? Är det farligt att äta under en fasta, dvs. man kompromissar och t.ex. endast dricker vatten, eller äter ett bröd om dagen? Hur länge bör man fasta?

Tack Leif för alla välsignade svar.

Det bästa som finns är att tillhöra Jesus. Han är Livet helt enkelt, så om du som läser detta inte är räddad, se till att du blir det, så att du inte kastas i det brinnande helvetet, "där skall vara gråt och tandagnisslan."

SVAR, onsdagen den 04 februari 2004, kl. 18:46:

Tack själv för ditt positiva bemötande, Martin.

Fasta som jag förstår det är ett sätt att "tämja" sitt kött, att lära sig övervinna frestelser, att säga nej till begärelse, att sätta kroppen på plats.
Bibeln talar om vissa kristna som har "buken till Gud". Magen styr dem mer än Kristus. När magen kallar, då går de, men när Kristus kallar, då tvekar de eller blir osynliga.
Att kunna avstå mat några timmar till förmån för bön eller andlig gemenskap synes för dem vara omöjligt. Man anar nästan en underliggande rädsla att svälta ihjäl, om magen inte får sitt omedelbart när den säger till.

Det är absolut inget farligt att vara utan mat en dag då och då. Även läkare håller med om att fastedagar är bra för hälsan.
Biblisk fasta sker dock inte av hälsoskäl.

Fastan är ett sätt att förstärka bönen, att med hela sin varelse visa Gud att man menar allvar.
De exempel vi har i Bibeln på fastor är, som jag uppfattar det, av två slag. Dels den fasta Jesus genomgick i öknen, då han leddes dit för att frestas och övervinna sin kropps begär.
Det andra slaget är bönekampen, för ett visst böneämne. Daniels fasta gällde befrielsen av hans folk ur babylonisk fångenskap. Elias fasta var en kamp in i förnyad kallelse.

Jag tror att fastan har uppstått helt naturligt. Man fastar inte som en metod eller för att man hört att det skall vara bra. Viljan att avstå mat kommer naturligt, när man upplever en sådan nöd och desperation i sitt andliga liv, att man nära nog vill "dö". Livet känns bortkastat om man inte får bönesvar, klarhet, seger, etc. Maten smakar inte, mättar inte själens hunger.
Så frågan vad man kan äta och inte äta blir i det perspektivet onödig.

Fastar man av det första skälet, dvs för att kuva köttet, så spelar det förstås roll. Jag antar att vatten är det enda man skall inta i så fall, tills dess man känner att man kan motstå ätdriften utan att få panik.

Det finns säkert mycket mer att säga om detta, men bäst är väl att lära sig direkt av Herren, genom bön och genom att läsa Bibeln.
Använd ett bibelprogram och slå upp alla ställen där det talas om fasta, och summera allt, så skall bilden bli mera fullständig.
___