Hej!

Jag skriver mitt specialarbete om barn och döden med fokusering på Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta, och hur Astrid Lindgren beskriver döden i boken.
För 100 år sedan sökte barn i Sverige svar på sina livsfrågor i sin tro och i Bibeln, då de fostrades i kristna hem, men i dagens samhälle är det annorlunda då det är färre barn, och vuxna, som läser Bibeln och regelbundet går i kyrkan. Därför måste barnen i dagens samhälle söka svaren på sina livsfrågor, som tillexempel "Vad händer när man dör?", på andra håll. Det blir alltmer vanligt att barn söker svaren i skönlitterära böcker, som exempelvis Bröderna Lejonhjärta.

Jag är nyfiken på hur en präst ser på det hela. Är det bra eller dåligt för barn att söka svaren på sina livsfrågor i skönlitterära böcker istället för i Bibeln?
Många föräldrar läser Bröderna Lejonhjärta för sina småbarn (4-8 år) och jag undrar vad du anser om detta. Ska barn läsa om döden när de bara är 4 år eller ska man vänta tills de blir äldre och varför?

Sen undrar jag om du hittar några likheter mellan Nangijala och Himlen?

Jag har även intervjuvat en psykolog och en barnskötare och lärare, men skulle bli oerhört glad för din åsikt också!

Vänliga hälsningar från Clara

SVAR, lördagen den 16 februari 2002, kl. 12:27:

Clara, hur en präst ser på dina frågor kan jag inte svara på. Förmodligen skulle du få ett svar som är en avspegling av den allmänna trenden i samhället. Däremot skall jag försöka ge de svar som Bibeln ger.

"Är det bra eller dåligt för barn att söka svaren på sina livsfrågor i
skönlitterära böcker istället för i Bibeln?"

Naturligtvis är det dåligt, men för detta kan ju inte barnen lastas i så fall. Det är föräldrarnas ansvar att ge sina barn möjlighet att få höra om Jesus. Jesus sade: Låt barnen komma till mig. Dvs barnen kommer självmant att söka sig till honom, om de inte hindras av sina föräldrar eller av samhället.
Därför behövs det kristna daghem, söndagsskolor, fria skolor, hemundervisning och fri kristen press och eter, så att valmöjligheten finns för alla.

"Ska barn läsa om döden när de bara är 4 år eller ska man vänta tills de blir äldre och varför?"

Bibeln säger att små barn hör himmelriket till. När de blir gamla nog att skilja på rätt och fel får de också det ansvar detta medför. Då börjar de självmant ställa frågor om livet och döden. I biblisk tid fick barnen sin första offentliga trosundervisning vid 12 års ålder, men dessförinnan hade de säkert talat mycket med sina föräldrar om Gud, skapelsen, himlen, etc.

Om lärjungen Timoteus säger Paulus: "Du känner från barndomen de heliga skrifter (dvs Bibeln), vilka kunna giva dig vishet..." De första kristnas barn var alltså väl förtrogna med Bibelns innehåll.

Men detta gäller kristna. Samhället får ju inte varken tvinga på någon Bibeln eller förbjuda den. Föräldrarna har och skall ha ansvaret för sina barn, och får svara för detta inför Gud en gång.

"Sen undrar jag om du hittar några likheter mellan Nangijala och Himlen?"

Jag har inte läst Bröderna Lejonhjärta, men om "Nangijala" påminner om himlen så kan man undra varför Astrid Lindgren inte skrev om himlen i stället? Hennes böcker återspeglar givetvis hennes egen rädsla för samvetets Herre, Gud och Jesus, och i fantasierna kommer hennes tvivel och undran fram.

Bortsett från de minsta barnen, som hör himmelriket till, så lär Jesus att det inte bara finns en himmel bortom döden, utan också ett evigt fängelse för dem som inte lät sig försonas med Gud genom Jesu offerdöd.

Detta är oerhört viktigt för alla människor att få ta ställning till, därför behöver det som sagt finnas utrymme och möjlighet för alla, både för barn och vuxna, att lära känna Jesus. Ett samhälle som ger medborgarna den möjligheten kommer att få välsignelse av Skaparen.
___