Einar, Huddinge (fredagen den 28 april 2000, kl. 09:33)

Vad tycker gud om invandrare?

, fredagen den 05 maj 2000, kl. 06:23:

SVAR (fredagen den 5 maj 2000, kl. 06:23)

EINAR: Om invandrare och flyktingar är beredda att anpassa sig till det här landets lagar, friheter och sedvänjor, så är det landets skyldighet att ta emot dem. Om det däremot kommer muslimer och katoliker som vill införa sina lagar och sitt religionssystem, då tror jag inte Gud vill att de skall få stanna, utan då bör de skickas hem så fort som möjligt.

Vissa "flyktingar" kanske dessutom i själva verket flyr från rättvisan i sina hemländer. Visar de sig vara kriminella i hög grad är de självklart inte här med ärliga motiv, och då kan det inte vara detta lands skyldighet att ta emot dem.

Men detta får inte undanskymma eller hindra verkliga flyktingar att söka en fristad här. Myndigheterna skulle verkligen behöva Guds hjälp för att bättre kunna urskilja motiven för dem som kommer hit.
...

"När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom. Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud." (3 Mos. 19:34)

"Samma lag och samma rätt skall gälla för eder och för främlingen som bor hos eder." (4 Mos. 15:16)

"Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn." (2 Krön. 6:33)

"HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa." (Ps. 146:9)

"Ty du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de äro fulla av Österlandets väsende och öva teckentyderi såsom filistéerna; ja, med främlingar förbinda de sig." (Jes. 2:6)
...

Här ser vi att Gud i det gamla Israel skilde på främlingar och främlingar. Dem som ville leva enligt Israels lagar var välkomna, medan sådana som ville införa främmande religioner visades bort.
Sverige är inte en teokrati som Israel var och jämförelsen kan inte dras för långt. Men vi kan hämta lärdom ur Israels historia. Det var när de öppnade sig för "österlandets väsende" (avgudareligioner och vidskepliga sedvänjor), som deras land förlorade självständigheten och kom under utländska herrar.

Invandrarna är ett stort missionsfält och ofta mer öppna för evangelium än vad svenskar är. Så för Guds församling gäller det att ta vara på tillfällena och förkunna frälsningens budskap så länge friheten varar.
___