Robert (tisdagen den 4 januari 2000, kl. 11:00)

Finns det något samband mellan att Lucifer var lovsångsledare i himlen och den musik som finns i vår värld, och då tänker jag inte bara på satanistmusik? Förleder han oss människor på jorden mer än vi tror genom musik? Han var ju trots allt en lovsångsledare och borde ju därmed veta mycket om musik och dess påverkan.

, lördagen den 08 januari 2000, kl. 02:56:

SVAR (lördagen den 8 januari 2000, kl. 02:56)

ROBERT: Att Lucifer skulle varit "lovsångsledare" i himlen står det inget uttryckligt om i Bibeln.
Lucifer/Djävulen är mestadels destruktiv till sitt nuvarande väsen, och jag tror inte han uppskattar harmonisk musik speciellt mycket. Använder han sig av sådan musik gör han det nog med viss avsmak och söker helst stoppa in disharmonier här och där för att förta stämningen.

Men helt klart är musik ett sätt för Satan att förleda och binda människor till sig. Musik är ofta andlig till sitt väsen, den är ju från början ämnad för att lovsjunga Gud. Så när icke troende söker fylla tomrummet i sitt hjärta, så tar de ofta till musik, och då öppnas deras andliga sinnen för andra makter än Gud.
Besättelse kan alltså ske via musik, inte bara genom satanistmusik, utan genom all musik som är ockult inspirerad.

Musiken i sig själv är inte ond, utan det är vad som förmedlas genom musiken som kan vara ont eller gott.

Är man frälst upplever man att hjärtat vill vara helgat och avskilt för Jesus och den andliga sång och musik som hör honom till. Rockplattor och annat meningslöst skräp åker alltså ut när Jesus flyttar in i hemmet. In kommer i stället härlig andlig musik med t.ex Målle Lindberg, Aage Samuelsen, Arne Imsen, Donald Bergagård, Jimmy Swaggart och många andra som hör de bibeltrognas skara till.
___

, onsdagen den 12 januari 2000, kl. 23:32:

nathel (onsdagen den 12 januari 2000, kl. 23:32)

Vad säger du om band som t ex Mortification (dödsmetallband) som lovsjunger din gud och ter sig aggressiva mot de otroende???

, tisdagen den 18 januari 2000, kl. 03:39:

SVAR (tisdagen den 18 januari 2000, kl. 03:39)

NATHEL: Jag känner inte till just det bandet, men rent allmänt säger jag att den "kristna" hårdrocken är ett uttryck för kompromiss med världen och den egna syndanaturen. Hårdrock och liknande musikstilar är så långt ifrån Kristi sinne man kan komma. Musik är ett uttrycksmedel, ett språk, och hårdrocken talar om aggressivitet, ondska, brutalitet, våld, och människoförakt. "Kristna" som sysslar med sådant är fångade i en djävulsk snara, ett av hans många bedrägerier.
___

, onsdagen den 19 januari 2000, kl. 19:25:

Peter (onsdagen den 19 januari 2000, kl. 19:25)

Så du tycker altså att grupper som t.ex. Jerusalem gör fel när de spelar hårdrock och sjunger om Jesus?

Är det verkligen formen som har betydandet, är inte det viktigaste att man sjunger om Jesus?

För vilken musikstil är i så fall rätt?

, tisdagen den 25 januari 2000, kl. 06:07:

SVAR (tisdagen den 25 januari 2000, kl. 06:07)

PETER: Om "formen" är så betydelselös som du säger, varför har hårdrocksälskande "kristna" så fruktansvärt svårt för att släppa just den formen i så fall?
För mig, som spelat i olika rockband som icke-kristen och en kort tid som nyfrälst, hade formen ingen betydelse. Jag kunde spela nästan vilken musik som helst. Alltså var jag fri att bli stämd i Herrens tonart, och resultatet blev att jag lade bort de hårda, aggressiva distorsionerna, och helt spontant började musicera och komponera i enlighet med den himmelska harmonins tongångar. Och det svänger bättre, härligare och skönare än någonsin tidigare.

En flaska svavelsyra blir inte mindre skadlig av att man sätter på en annan etikett. Att sjunga om Jesus till hård och köttslig musik är falsk varudeklaration.

Rockmusikens väsen är att vara stöddig, brutal och upprorisk, och drar följaktligen till sig idol- & avgudadyrkande människor som fastnat i trotsåldern. Allt detta är i rak motsats till evangelium, och det säger sig självt att den som är frälst slutar med sådant, liksom med annat som är frukter av syndafallet.
___

, torsdagen den 20 januari 2000, kl. 18:21:

nathel (torsdagen den 20 januari 2000, kl. 18:21)

Suck. Vem bestämmer då vad som är aggressiv musik Leif? Du kanske? Före 1800-talet ansåg man att vissa tonkombinationer var disharmoniska och "onda", t ex c-g-b. Dessa är nu accepterade och används kanske t o m av de du nämnde! Om musik är aggressiv och disharmonisk beror väl på lyssnarens reaktioner? Vad gillar du t ex sången o helga natt? Den är inte "snäll".Och alla råkar väl på svårigheter i livet och vill få uttryck för detta genom att lyssna på eller spela "icke-glad" musik. Är det isåfall fel att skriva dagbok när man är nere? Varför får t ex Jobs bok finnas? För att den slutar med att Job återvänder till Gud?

, tisdagen den 25 januari 2000, kl. 06:11:

SVAR (tisdagen den 25 januari 2000, kl. 06:11)

NATHEL: Kan du skilja på en snyting och en smekning, så kan du också skilja på aggressiv och icke aggressiv musik.
Det har inte med tonkombinationer att göra, utan med vilka känslor tonerna förmedlar. Musiken är ju ett språk, och precis som vårt verbala språk med dess olika tonlägen beskriver det och överför till andra vad vi känner.
O helga natt är inte aggressiv på något sätt, den är vacker, harmonisk och mäktig och ger en känsla av förundran inför Jesu födelse.
Andlig musik kan även gå i moll, det finns vackra harmoniska väckelsesånger skrivna i moll, som ändå förmedlar en fin känsla. Det får gärna gå fort också, bara det går åt rätt håll, så att säga.

Men ingen skall inbilla sig att "Smoke on the water" (för att ta ett känt exempel på en hårdrocklåt) blir det minsta mer harmonisk om man förser den med en "kristen" text.

Hårdrockmusiken med det tunga dunkandet, de tjutande gitarrtonerna och de gastande rösterna är bara ett uttryck för de känslor vilsna, frusterade, rädda och hämndlystna ungdomar känner i den miljö av grupptryck, konkurrens och avsaknad av en trygg identitet de lever i. Hårdrocken är ett sätt att hävda sin förkrympta personlighet, precis som att bära kniv, ha utmanande kläder, ägna sig åt mobbing, m.m.
När man blir frälst ändras de förhållandena, och följaktligen har man inte längre behov av dessa simpla hjälpmedel, ej heller av de metoder resten av världen tar till i sin karriärjakt.

Förstår du vad jag försöker säga här? Guds rike och världens rike lever efter helt skilda principer. Läs Bergspredikan.
___

, onsdagen den 02 februari 2000, kl. 10:23:

Anna... (onsdagen den 2 februari 2000, kl. 10:23)

hur kan jag få veta om jag har onaturliga krafer?????

, torsdagen den 03 februari 2000, kl. 05:16:

SVAR (torsdagen den 3 februari 2000, kl. 05:16)

ANNA: Om du t.ex har svårt att säga namnet Jesus högt, enskilt eller offentligt, så beror det på att du är bunden av onda krafter. Eller om du har svårt att öppna en Bibel och läsa i den. Om du lätt får utbrott av svordomar, eller upplever hat och aggressioner, speciellt mot bibeltrogna kristna.
Ett annat sätt som onda makter visar sig på är genom övernaturlig kunskap om saker och ting, oberoende av Gud.
Befrielsen ligger i att övervinna motståndet och börja åkalla Jesu namn, be om förlåtelse för synderna, och av hela sitt hjärta överlåta sig till Gud och hans vilja.
___

, onsdagen den 02 februari 2000, kl. 18:35:

Veronika (onsdagen den 2 februari 2000, kl. 18:35)

Vet du helt säkert att lucifer(lusfuge) och djävulen är samma sak. Jag har läst en massa böker tex THE KEY OF SALOMON och där står det inte att Lucifer(lusfuge) och djävulen är samma sak. Djävulen är en översättning av grekiskan för diablo och som jag har fattat det har inte Lucifer(lusfuge) som är han som kommer med ljustet och djävulen samma sak. Dom har lika lite gemensamt som djävulen och satan hur kan du förklara detta

, torsdagen den 03 februari 2000, kl. 05:18:

SVAR (torsdagen den 3 februari 2000, kl. 05:18)

VERONIKA: Enligt Bibeln är satan och djävulen och den fallna ängeln Lucifer samma varelse.
Han kallades först "den strålande morgonstjärnan", men gjorde uppror mot Gud och blev utkastad ifrån himmelen.
I den engelska King James Bibel är "strålande morgonstjärna" översatt "Lucifer, son of the morning". Så här lyder 1917 års svenska översättning:

Jes. 14:12. Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!
13. Det var du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.
14. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'
15. Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven.

Hes. 28:12. Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet.
13. I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades.
14. Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
15. Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
17. Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig.
18. Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd. Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig.
19. Alla som kände dig bland folken häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse för evig tid.
...

Jesus bekräftar att det är Satan som är Lucifer, den numera ej längre strålande morgonstjärnan:

"Då sade han (Jesus) till dem: 'Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.' (Luk. 10:18)

I Uppenbarelseboken uppenbaras denna varelses identitet än mer:

"Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom." (Upp. 12:9)

Han är slocknad och svart som synden, men vill fortfarande låtsas att han är en ljusbärare:

"Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel." (2 Kor. 11:14)

Detta gör han genom att sprida ett falskt ljus, som i själva verket är det djupaste mörker:

"honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under" (2 Tess. 2:9)
___